Bloggar > Jespers blogg

Jespers blogg

Postleden

Under min förra tur på cykel besökte jag Hällefors turistinformation och frågade då lite om min pågående färd - samtidigt tog jag också ledkartor för Postleden. Alltsedan dess har jag planerat och längtat efter att få vandra leden. Den sträcker sig mellan Hällefors - Kopparberg och är cirka 56 km. När tid fanns och väderleksrapporten visade strålande väder (flera dagar framåt) var det bara att packa och ge sig av.

Efter cirka en timmes bussfärd från Örebro kliver jag av bussen vid Hällefors järnvägsstation, klockan är halv två på eftermiddagen - sol och klarblå himmel med inslag av blåst.

Jag kränger på mig ryggsäcken och letar mig genom samhället till friluftsanläggningen Hurtigtorpet, som ligger i Hällefors nordöstra kanter. Här börjar och slutar Silverleden och här startar eller slutar Postleden. Intill en byggnad vid Hurtigtorp sätter jag mig vid några bänkar och äter lunch.

Start vid Hurtigtorpet 

Klockan är runt halv tre på eftermiddagen när jag förväntansfull tar de första stegen på Postleden/Silverleden. Silverleden/Postleden är en och samma led i cirka 16 km norrut, därefter delas de åt. Inledningsvis vandrar jag på stig i fin blandskog precis i utkant av samhället, en större väg korsas och hembygdsgården passeras tillsammans med några villor.

När jag går över järnvägen så lämnar jag närheten till samhället och är på en grusväg. Efter några hundra meter på grusvägen viker leden in i granskogen.

Väl skyltat, svårt att gå fel

Det känns skönt att lämna alla samhällsljud och istället ta in skogens tystnad och läten. Jag blir hänförd av alla höstfärger som väl egentligen ej ännu riktigt slagit fullt ut - men njuter av det jag ser.

Vandringslunken infinner sig och till en början känns ryggsäcken lite tung och skaver lite här och där, brukar vara så den första dagen. Jag känner också lite smärta i mina båda vader, vilket förvånar mig - har tidigare ej hänt. Efter några kilometer närmar jag mig det gamla torpet Vackerfallet - den sista biten fram till stugan är mysig.

Vackerfallet

En kort paus vid torpet och sedan den tilltalande stigen ner till sjön Stora Per-Håksen -en vacker vy öppnar sig mot nordväst.

Sjön Stora Per-Håksen

Jag följer sjön på dess östra sida ett par hundra meter och det är rikligt med bär längs stigen - stannar och plockar lite blåbär. Efter sjön slingrar sig stigen svagt uppför till gården Vinerhöjden, jag rundar gården på dess östra sida, sedan ner till en grusväg.

Jag stannar upp en stund och tittar på kartan - famför mig har jag sjön Käxtjärn. Jag vandrar vidare norrut en kort bit på grusvägen - viker av - sedan kalhygge och svagt uppför, smått kuperat och fin utsikt söderut. Leden drar sig österut en kort sträcka - vänder sedan norrut.

Här i i närheten låg ett torp (Käxtjärn) som år 1623 togs upp av två bröder. En av dessa bröder hittade senare silvret i Silvergruvan som ligger ett par kilometer västerut. Mer info om gruvorna här.

Kalhygget och vyerna avtar och jag vandrar in i tätare granskog där en skylt så småningom dyker upp. På skylten står det Sundsudden 650 m - där viker jag av. Stigen sluttar neråt österut - över en grusväg - sedan är jag framme vid det vackert belägna vindskyddet Norr-Älgen.

Platsen är en udde omgiven av sandstrand. Klockan är runt halv sex och vädret är strålande men blåsigt, vattnet klunkar och små vågor drar in mot sandstranden. Det första jag gör är att ta ett dopp i det iskalla vattnet. Kvällen blir mysig men blåsigt. Medan lägerelden så sakta slocknar ligger jag och lyssnar på löv som prasslar och träd som susar i vinden.

Första övernattning vid Sundsudden

Jag vaknar till total stillhet och tippar på att temperaturen under natten varit 4-5 plusgrader. När jag kliver upp vid åttatiden är det sol och klarblå himmel - strövar runt lite på udden och drar in den klara friska luften i lungorna. Jag välkomnar och omfamnar hösten. Är tillfreds och är nyfiken på vad som komma skall. 

Morgon vid Sundsudden

Efter morgonrutinerna är det dags att fortsätta. Klockan är runt tio när jag traskar iväg och tar mig upp till Silverleden/Postleden. Leden fortsätter norrut på ömsom stigar i skogen och ömsom på grusvägar.

Jag ser små och halvstora fåglar - hör och njuter av deras melodier och sång.

Den sista biten till den gamla industriorten Sävenfors går på grusväg - där passeras en bro och strax efter är man framme vid hyttan. Vid hyttan tar jag en kortare paus, knallar runt lite och funderar/fotograferar, går ner till en mindre rastplats precis bredvid vattnet.

Sävenfors Hytta

Vidare och uppför en liten backig grusväg och precis bredvid en tomt finns en vattenkälla - där dricker jag lite och fyller på flaskan. Så småningom lämnar leden grusvägen och man vandrar in i fin blandskog. Stigen letar sig fram och efter ett par kilometer kommer jag fram till en bro.

Bro över Sävälven 

På andra sidan bron delar sig Silverleden och Postleden. Silverleden pekar söderut och Postleden norrut.

Direkt efter bron

Leden går parallellt med landsvägen tills den viker av in på en gammal järnvägsbank. Några hundra meter och man är framme i Sävsjön - går igenom Bergslagsgården och över älven. Fortsätter på grusväg en kortare bit och sedan upp i skogen igen. Det är sedan smått kuperat fram till Lilla Sandsjön - där viker jag av för lunch och vila. Många fiskare på plats och efter några samtal förstår jag att det är dåligt med fisk. Men vädret är underbart.

Eldpallkojan vid Lilla Sandsjön

En spindel gör mig sällskap under lunchen

Tillbaka till leden och vidare österut. Vandrar på i skog och plötsligt prasslar det till snett till vänster om mig...en kolsvart fågel med röd panna och hjässa flyger iväg och sätter sig på en tall. En Spillkråka har dykt upp och visat sig, innan jag får fram kameran har den försvunnit in i skogen.

Jag traskar på och efter ett svagt nerförslut står jag på en grusväg  - och är framme i Karlsdal. Där i diket bredvid grusvägen får jag syn på en fin citronfjäril. Det är i början av Oktober men det känns mer som en sval högsommardag, jag vandrar i T-shirt och solen värmer. 

Citronfjäril 

Leden går över grusvägen och in i gammal bruksmiljö. Här finns rester av gamla byggnader och en riktigt risig bro passeras. Efter Karlsdal börjar det stiga rejält uppför och här tycker och känner jag att det är mer "vildmark" än tidigare, härlig och skön gammelskog. Efter cirka två kilometer är man vid Fäbohöjden och har fina vyer mot nord/nordväst.

Från Fäbohöjden 

En kort bit österut från utsikten får jag syn på några ruiner, rester av torp.

Ruin

Strax efter Fäbohöjden börjar det gå nedför och längs körvägen/stigen ser jag några imponerande myrstackar.

Myrstack längs vägen

Väl nere från höjden passeras en grusväg och sedan in i ett skogsparti en liten sträcka - sedan ut på grusvägen igen. Denna väg följer jag i cirka 1,5 kilometer och är då framme vid etappmålet Sassalampi - som bara är en T-korsning.

Jag vandrar vidare österut på grusväg och området känns ödsligt, solen skiner och värmer. Jag ser en rovfågel sväva högt däruppe...den glider sakta bort in i skogen. Jag hör korpars djupa skorrande läten på håll.

Efter cirka 1 kilometer är jag framme vid en vändplan. En stig leder vidare in i skogen och jag skymtar Sjön Vithavet mellan trädstammarna. Klockan är runt fem på eftermiddagen och det är dags att stanna för natten. En kort bit till och jag är framme vid Vithavets vindskydd. Det är en mycket vacker plats som  ligger i tallskog med en liten udde alldeles intill. Vid vindskyddet finns ved, yxa och såg. Ett stenkast bort också en torrtoalett. Innan solen hinner gå ner tar jag ett dopp i det iskalla vattnet.

Andra övernattning vid Vithavet 

Kvällsmys vid Vithavet

Dimman ligger lågt och tät på morgonen. Alltmedan solen så sakta går upp så lättar dimman...en morgon jag länge kommer att minnas.

Solen på väg upp

En ny dag randas

Efter morgonrutinerna kommer jag iväg runt tiotiden och leden fortsätter längs sjöns östra strand, solen skiner och vackra vyer. Efter någon kilometer rundar leden norra sidan på sjön - och stigen leder upp till en grusväg. Jag följer grusvägen söderut och får efter någon kilometer kanten på Ställbergsmossen naturreservat på min vänstra sida. Jag blir förväntansfull och nyfiken. Några hundra meter till och leden viker av österut - in i skogen igen. Genast vandrar jag in i Ställbergsmossen naturreservat - där jag efter ett hundratal meter kommer till en fin strandremsa.

Norra stranden på Nordsjön

Strandremsan är kort men ligger mycket vackert till. Lite motvilligt lämnar jag strandremsan och vandrar kort efter in i bränd skog - känns lite kusligt och läskigt att ta sig fram där. Sterilt och ödsligt på ett negativt sätt. På en skylt läser jag att bränningen skedde Juli 2015.

Bränd skog

Brandområdet är ej långt och det känns skönt att lämna ödsligheten och vandra in i mer levande landskap igen, gran och tallskog. Några fönster öppnar sig in emot Ställbergsmossen.

Ställbergsmossen

Ställbergsmossen

Förbi mossen och leden leder ut ur reservatet och fortsätter uppför till ett ödelagt torpområde. Jag stannar upp och blir nyfiken på vad jag ser. Ruiner efter gamla hus och tre gamla sängar, en hink och en mjölkkanna.

Ruiner vid torpområdet

Hmm...kanske ska lägga mig och vila en stund

Ruiner vid torpområdet 

Strax kommer jag in i Kaljoxadalen naturreservat. Skogen känns gammal - djup och trolsk. Solen skiner och jag stortrivs. Stigen letar sig fram och snart har jag en brant på min vänstra sida och fantastiska vyer mot norr.

Kaljoxadalen med vyer mot norr

Kaljoxadalen med vyer mot norr

Kaljoxadalen med vyer mot norr

Klockan är runt ett när jag kommer till Petter-Nilsberget. Där tar jag en kortare paus.

Vindskydd vid Petter-Nilsberget

Vyer mot sydost vid Petter-Nilsberget

Det börjar suga lite efter mat i magen. Jag kränger på mig ryggsäcken och börjar ta mig nedför söderut - skogen är sagolik - och jag drömmer mig bort till landet ingenstans för några ögonblick. Ens sinnen höjs när man befinner sig och vandrar på okänd mark och är på väg till platser man ännu ej besökt.

Efter cirka två kilometer kommer jag fram till Dansarbacken, där tänker jag stanna för lunch - men ändrar mig.

Rejäl och fin bro över Nittälven vid Dansarbacken

Jag tar mig över bron och fortsätter en kort bit nära Nittälvens östra sida - sedan viker leden av mer österut och närmar sig då Komoramossen. Stigen går ömsom på smala stigar genom tallskog och ömsom över myrar. Då och då blickar jag västerut och ser skogsklädda höjder. Jag kommer vid två tiden fram till den lilla mysiga sjön Märrjärvi och tar där lunch och vila

Vindskyddet vid Märrjärvi

Utsikt från vindskyddet vid Märrjärvi

Mätt och belåten lämnar jag Märrjärvi och är snart ut på en fin skogsväg - kommer till ett T-vägskäl och fortsätter där österut. Här lämnar jag Kaljoxadalen naturreservat.

In i skogen igen och svagt uppför och bitvis snårigt och ej någon riktig stig - dock bra markerat. Efter någon kilometer vandrar jag in i Genstigsbrännan naturreservat. Väl inne slingrar sig stigen likt en orm mellan stora och små stenar. Jag väntar bara på att något skogsväsen ska dyka upp bakom eller under någon sten.

Genstigsbrännan naturreservat

Genstigsbrännan naturreservat

 

Genstigsbrännan naturreservat

Leden slingrar sig runt Genstigstjärnens södra ände - därefter klättrar den norrut och uppför. Stigen drar sig än mer österut och man går ur naturreservatet och upp på en grusväg - norrut ett hundratal meter - sedan österut och in i skogen igen.

In i skogen och nästan direkt rundar man nordsidan på Djuptjärnen och sedan bär det av uppför. En stubbe med ett djupt hål passeras och givetvis undrar jag vad som finns där.

Hmm...Vågar jag stoppa ner handen ?

Jag fortsätter uppför och möter en fin porlande bäck. Det planar ut en del och leden gör en vänstersväng och strax efter är man framme vid Andtjärn. En fin fiskesjö med vindskydd och en stor brygga.

Vindskyddet vid Andtjärn

När jag ska ta mig vidare kollar jag efter något orange i närheten - men ser inget. Leden viker av ett femtiotal meter innan vindskyddet, vilket jag då missat. Hur som helst...

Vidare och en större skogsväg passeras och in i skogen - en liten bit - sedan ut på en mindre grusväg som leder norrut. Efter några hundra meter viker leden av österut - in i skogen igen.

Stigen börjar genast luta neråt och inom kort är man inne i Ljustjärnsskogen naturreservat. Det är en vacker liten trolsk sjö man först kommer till, omgiven av täta högresta granar. Träden tycks stå och vakta över sjön. Underbar bergslagsnatur där fantasin sätts i rörelse och flödar...ser jag inte några troll där borta...

Ljustjärn  

Jag följer den steniga nordsidan på sjön. Klockan är runt fem på eftermiddagen och solen är fortfarande uppe och värmer. När jag kommer fram till vindskyddet så tar jag genast några dopp i det iskalla vattnet. Kvällen blir minst sagt stämningsfull med en lägereld som sällskap och en stjärnklar himmel.

Vindskyddet vid Ljustjärn   

Jag vaknar och känner direkt att natten varit kyligare än de innan. Någon minusgrad i alla fall. Tar mig upp och strövar runt lite - suger in morgonen. Går ett varv runt sjön.

Morgon vid Ljustjärn

Morgon vid Ljustjärn

Morgon vid Ljustjärn

Medan solens strålar letar sig fram mellan träden och når fram till vindskyddet avnjuter jag en god frukost med underbar utsikt.

Frukost vid Ljustjärn

Sista dagen och sista biten av leden. Jag lämnar vindskyddet och fina Ljustjärn och går ut på en grusväg. Följer vägen österut ett par hundra meter - svänger söderut in på en gammal körväg. Fortsätter en bit på körvägen för att sedan vika av söderut - in i skog med snårig växlighet.

Jag vandrar på i förmiddagens fina väder när det plötsligt brakar till rejält en tjugotal meter snett till höger om mig. Jag stannar genast upp och blickar mot ljudet...försöker snabbt få upp kameran...delar av en stor älg i rörelse försvinner bort in i skogen. Skogens konung har visat sig.

Leden fortsätter och strax innan gården Stålens går stigen ut på en grusväg - förbi Trilltorpet och fram till ett vägskäl.

Bänk vid vägskälet

Jag tar mig vidare på grusväg sydväst i cirka en kilometer och är då framme vid stora vägen till Kopparberg.

Vid stora vägen

Det är nu mer eller mindre en transportsträcka kvar. Jag vandrar på och vaderna smärtar en del, men tänker att nu är det ju bara en kort bit kvar. Då och då blickar jag tillbaka och tänker på de dagar som gått. Solens strålar får trädens löv att glittra som guldklimpar.

På väg mot höst 

Blickar tillbaka

På väg mot höst

Efter man passerat gården Fallet slinker leden in i skogen igen. En kort sträcka. En bäck möter mig och några ruiner dyker upp.

Ruin

Ruin

Ut ur skogen och en liten bit på grusväg (som jag var på innan) - sedan in i skogen igen. Efter någon kilometer börjar några hus dyka upp och snart är man framme vid Skäret. Ett populärt ställe för alla operaälskare.

Hmm...kanske ska gå på opera nångång...

Från Skäret är det i stort sett bara asfalt kvar. Efter cirka två kilometer viker leden av från vägen och kort därefter möter Postleden Bergslagsleden. Här slutar eller börjar alltså Postleden.

Start eller mål för Postleden

Vandrar man från informationstavlan och norrut (på bergslagsleden) ett hundratal meter så finns det ett vindskydd vid Olovsjön.

Jag väljer istället att följa bergslagsleden söderut någon kilometer för att sedan vika av och dra mig mer mot samhället. När jag kommer fram till Kopparberg besöker jag genast ICA för färska matvaror. Hungrig knallar därefter iväg till järnvägsstationen för att där äta och vänta på bussen hem.

Medan jag sitter och väntar och frossar i mig mat så konstaterar jag att denna vandring nu är över. Samtidigt konstaterar jag att jag nog behöver/måste inhandla ett par nya kängor och friluftsbyxor.

Hmm...de har nog gjort sitt tror jag...   

Postat 2016-10-19 08:47 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Äventyr i bergslagsbygd Placerad på karta

Det har ännu blivit en liten tur på två hjul i hemmatrakter. Denna färd blev snarlik de andra två jag gjorde förra året vid denna tid, naturligtvis blev vägvalet annorlunda denna gång. Det är givetvis omöjligt att ej ibland hamna på samma väg som man varit på tidigare. Jag har som vanligt försökt undvika de större vägarna för att istället ta mig fram på de små, de mindre vägarna är intressantare och bjuder på fler överraskningar.

Med start i Örebro vid tolvtiden tog jag mig först till Närkes Kil för att där vika av mot Klockhammar. Vädret var strålande och det kändes riktigt skönt att vara "på väg" igen. Vid Klockhammar börjar det gå uppför och efter ett par kilometer kom jag fram till Blankhult.

Första pausen

Fortsatte en liten bit och i Bocksboda hittade jag direkt vägen som skulle ta mig över Kilsbergen. Jag hade tänkt att jag skulle ta mig till Dalkarlsberg men hamnade i Skrikarhyttan. Det är svårt utan skyltar och med småvägar som går in lite här och där.

Lunch vid Skrikarhyttan

Efter lunch vid Skrikarhyttan cyklade jag ut på väg 243 - den mellan Karlskoga - Nora. Trampade mot Karlskoga någon mil för att sedan ta av norrut mot Karlsdal, den vägen följde jag ända till Grythyttan - en fin väg med många fiskesjöar. Jag kom till Grythyttan vid 6-tiden och tog mig till affären för lite inköp, sedan iväg till ett fint ställe jag tidigare besökt.  

Vyer mellan Karlsdal - Grythyttan

Första övernattning vid sjön Sör-Älgen, ett par kilometer öster om Grythyttan.

Andra dagens morgon var molnen splittrade och solen tittade då och då fram. Tog det väldigt lugnt med frukost och att packa ihop, kom väl iväg runt halv elva. Från Grythyttan till Hällefors den närmaste vägen är det cirka 10 km och jag skulle åt det hållet - men dels har jag cyklat den sträckan (ej så rolig) och dels hade jag bestämt innan för en liten "omväg".

Så jag cyklade ut på väg 244 och tog mig någon kilometer söder om Grythyttan. När det dök upp en skylt som det stod Gränbäcken på vek jag av ditåt. Fortsatte österut på den vägen i cirka 20 kilometer och kom då fram till en T-korsning. Där svängde jag norrut och efter ett par kilometer kom jag till Hjulsjö. I Hjulsjö tänkte jag besöka bergslagens största bokloppis - men tyvärr var den stängd.

Vägmärke mellan Grythyttan - Gränbäcken

Vyer mellan Grythyttan - Gränbäcken

Från Hjulsjö var det en ganska tråkig cykling på väg 63 till Hällefors. I Hällefors besökte jag turistinformationen för lite tips om bra sovplatser norröver, tog samtidigt ledkartor för Postleden och ett informationsblad om naturreservatet Murstensdalen.

Vila och näringsintag i Hällefors

Efter matintag och lite hejande och småpratande med folk var det dags att fortsätta, upp i sadeln och iväg norrut. Cyklade på och efter någon mil vek jag av västerut - passerade kort därefter Silvergruvan. Vidare någon mil och var då framme i byn Gåsborn. Där ser jag någon komma ut från kyrkogården och frågar då om lite vatten...visst kunde jag få det. Det blev lite småprat om dittan och dattan. Färden gick vidare norrut i cirka 15 km, vek där av österut och kom efter 1 km till Älvsjöhyttan. Fortsatte norrut längs Älvsjöns östra sida till rastplatsen Älvsjön. Klockan var sen eftermiddag och det var tid för vila.

Strax innan Gåsborn  

Trist hus vid Gåsborn

Undrar vem som bor där ? Stenhus mellan Gåsborn - Älvsjöhyttan

Andra övernattning vid rastplatsen Älvsjön

På morgonen tråcklade jag mig ur sovsäcken efter en halvryckig natts sömn. Himlen var klarbå och solen letade sig fram mellan träden. Velade denna morgon med mig själv om vägval...bestämde mig till slut. Strövade en lite runda i skogen - plockade lite blåbär och andades in skogens alla dofter, mossa, bär, löv, träd, bark, fukt. Gjorde yoga/stretchingövningar som jag gör varje morgon, åt frukost och packade sedan ihop. Började trampa norrut mot Fredriksberg och efter cirka 2 km och precis innan gränsen Dalarna - Värmland vek jag av på en liten grusväg söderut.

Vyer längs grusvägen - över en liten bro med en fin bäck

Lyckades orientera mig ner till Siksjön och därifrån till en korsning och en liten större grusväg. Där var det skyltat; söderut mot Sävsjön och nord/nordost mot Gravendal. Jag cyklade norrut och stannade till efter någon kilometer. Här tänkte jag ta mig upp till Örebro läns högsta punkt Eskilsberget (450 m). Eftersom det ej finns några skyltar eller markerade stigar fick jag chansa att jag hamnade rätt.

In i skogen och brant och stenigt uppför

Vyer söderut från där jag tror är Eskilsberget (450 m)

Vyer österut från där jag tror är Eskilsberget (450 m)

Väl nere på vägen igen satte jag fart mot Gravendal. Då och då lyfte någon rovfågel från en gren längre fram...svävade en stund...innan den försvann bort in i skogen.

Skärsjön strax innan Gravendal

Huggorm på väg

Vidare österut och passerade Strömsdal - Palahöjden - Nittkvarn. Efter Nittkvarn kom jag till Yxsjöberg där jag stannade för lunch.

Riktig skön och fin cykling mellan Gravendal - Yxsjöberg

Huggorm på väg

Vindskydd vid Yxsjöberg där jag åt lunch

Klockan hade hunnit blivit runt tre på eftermiddagen när jag vilat och ätit klart, det var dags att ge sig av. Den sista etappen för dagen gick österut mot sjön Norra Hörken, Sjön ligger väster om Grängesberg. Väl framme vid vattnet följde jag sjön söderut och fortsatte sedan söderut, passerade Ställberg - Ställdalen och efter det Kopparberg. I Kopparberg blev det inköp av lite mat och godsaker. Efter ytterligare någon mil söderut var jag framme i Stjärnfors där jag stannade. Fick en fantastisk fin kvällning där, sol och bad.

Tredje övernattning vid Stjärnfors

Solnedgång vid Stjärnfors

Skymning vid Stjärnfors

Solnedgång vid Stjärnfors

Somnade ovaggad kvällen innan och vaknade vid 6-tiden och kände mig helt utvilad och utsövd. Vädret var molnigt till en början men det sprack så småningom upp, sol och blå himmel.

Frukost i Stjärnfors 

"Sög in skönheten och tog det väldigt lugnt med morgonrutinerna. Inte ofta man får en sådan kväll och vaknar utvilad till en fin morgon på en sandstrand man har för sig själv. I stillheten och tystnaden sög jag lite extra på karamellen"

Så småningom var det ändå tid att ge sig av. Vid halv elva rullade jag iväg österut och efter någon mil passerades stora väg 50, direkt efter var jag i byn Löa.

Hösten närmar sig

Bergsmanshyttan i Löa

En liten rundvandring vid hyttan och man kände historiens vingslag, såg gamla kärror och verktyg. Försökte föreställa mig hur det en gång varit och hur det har blivit. Efter lite filosoferande om tider som flytt fortsatte jag söderut på grusvägar - passerade samhällen Stråssa och Gusselby.

I närheten av Gusselby

Några kilometer till söderut och jag kom då fram till Lindesberg. Där fick jag fråga mig fram till Siggebovägen - som skulle ta mig västerut. Efter lite letande och frågande och några stopp hittade jag tillslut vägen. I ett par kilometer var vägen hyfsat plan för att sedan luta mer och mer uppför. En kort bit på en platå och efter det en brant nedförsbacke - i slutet av backen var jag framme i Siggebohyttan och en korsning.

Sista nedförsbacken på Siggebovägen

Vid korsningen svängde jag cykeln söderut och var framme i Nora vid två-tiden, där blev det stopp för lunch och glass. Sista sträckan för dagen gick genom Pershyttan och förbi Ramshyttan, en kort bit till och jag stannade till vid Stakadammen. Fick där en lugn och fin kväll.

Fjärde övernattning vid Stakadammen

Vaknade upp vid 6-tiden till en helgrå himmel och regn hängde i luften.

Tidig morgon vid Stakadammen

Låg och funderade en stund...stanna där och äta frukost eller packa och trampa hem och käka...det var ju bara cirka 20 km kvar till hemmet. Jag packade snabbt ihop prylarna...

Rullar iväg i tät dimma sista dagen

Tät tät dimma

Jag är helnöjd med denna tur i mina hemmatrakter och är absolut sugen på fler.

Positioneringen gäller vägen mellan Gravendal - Yxsjöberg

Postat 2016-09-15 10:39 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Arjeplog Placerad på karta

Är nyligen hemkommen efter ett lite längre besök hos min syster i Arjeplog. Under vistelsen gav jag mig givetvis ut på små turer. I dess närhet finns mycket att besöka och upptäcka. Mestadels tog vi bilen för att ta oss till någon plats - eller vandra upp på någon topp. Det emellanåt varma och fina vädret gjorde att vi två dagar kunde ligga vid stranden och lata oss. Några gånger vandrade eller cyklade jag iväg solo på små äventyr. När det var alltför dåligt väder stannade jag hemma - och tittade då på OS. 

Toppstugan på Veälbmábuovdda (710 m), yngsta deltagaren i gruppen var 3 år, knallade upp utan hjälp - cirka 3 mil söder om Arjeplog

Vyer från toppen av Akkelis (784 m), 3-4 mil nordväst om Arjeplog

Sol och bad vid stranden, strax utanför Arjeplog

Gibnotjåkkå (717 m), cirka 3 mil söder om Kvikkjokk

Toppen på Nuortaboda (815 m), eftermiddag molnigt och kyliga vindar - cirka 4 mil norr om Arjeplog 

Vyer på väg uppför Galtis (800 m), strax utanför Arjeplog

Adolfström - Jäckvick

Inte alls långt ifrån Arjeplog passerar Kungsleden och jag bestämde mig för att vandra en liten sträcka. Jag fick Skjuts med bil (går ej någon buss) till Adolfström. Därifrån började jag vandra norrut. Vädret var mulet och lite regn föll. Det var eftermiddag och efter bara ett hundratal meter dök det upp en skylt - som pekade vänster. På den stod det Lomtjärn 400 m. En stig ledde till en vacker sjö och ett vindskydd.

Vid Lomtjärn

Skymning vid Lomtjärn

På morgonen var det molnigt men inget regn föll. Jag tog det lugnt och kom iväg runt elvatiden. Jag följde Kungsleden i gammal tallskog norrut på en lite bredare skogsväg. Efter ett par kilometer på skogsväg viker man av höger in på en stig. Och därifrån dominerar sedan björkskogen totalt. 

Efter cirka 6-7 km kommer man fram till sjön Lutaure (629 m), en bro passeras och man står då på gränsen till Pieljekaise nationalpark - https://www.sverigesnationalparker.se/park/pieljekaise-nationalpark/

En informationstavlan står uppställd direkt efter bron, jag läste lite och funderade på vart jag skulle slå läger. På kartan såg jag ett ställe som såg bra ut. Färden gick vidare i björkskogen, en del mindre myrar och små bäckar passerades. Klockan närmade sig tvåtiden och magen kurrade lite. Direkt efter en liten bro började jag leta efter tältplats, hittade en ganska snabbt. Reste tältet och intog lunch. Vilade och väntade till sen eftermiddag - vandrade då upp på höjden Báktek.  

Från höjden Báktek (788 m) med vyer över Pieljekaise nationalpark

Kvällning vid andra nattens tältplats

Vaknade till total stillhet och klarblå himmel, inte ett moln i sikte. Strövade runt lite och filosoferade. Åt frukost och packade sedan ihop. Vandrade iväg och efter cirka 2 km kom jag fram till Pieljekaisestugan. Där träffade jag på fyra andra vandrare, samtliga på väg till Hemavan.

Pieljekaisestugan (710 m)

De fyra vandrarna fortsatte mot Adolfström medan jag satt kvar en stund i solen. Vädret var fortfarande strålande. Efter ett tag fortsatte även jag. Vandrade i svag lutning uppför tills jag kom upp på kalfjället. Såg att där fanns massor av blåbär, stannade en stund för att plocka lite. Vek sedan av österut och tog sikte på högsta punkten. Vandrade förbi kärr och små sjöar. Hittade så småningom två stora stenar vid en liten vattensamling, några hundra meter från toppen. Lämnade ryggsäcken där och begav mig av.

På väg upp...

På väg upp med vyer mot väst

På toppen av Pieljekaise (1138 m)

Från toppen med vyer mot öst

Utsikten från toppen var fantastisk. Klarblå himmel och inte ett moln var man än blickade - ingenting bröt av horisontlinjerna. Man kunde se snötäckta fjäll långt långt bort. Jag gick runt och försökte suga in allt, omfamna omgivning imaginärt. Tankarna och fantasierna flödade fritt och obehindrat. Jag njöt till fullo.

Efter ett tag var det dags för nedfärd. Vandrade sakta ner till ryggsäcken - fortsatte sedan så att jag anslöt till Kungsleden. Klockan var då runt tre på eftermiddagen. Vandrade vidare norrut en kort bit på kalfjället. Hittade en bra tältplats strax innan björkskogen börjar, ett hundratal meter från en raststuga.

Skymning vid tredje nattens tältplats, toppen på Pieljekaise syns snett upp till höger från tältet

Solnedgång sista kvällen     

Vaknade upp till en lika fin dag som dagen innan. Tog det lugnt och intog frukost med nyplockade blåbär. Packade sedan ihop och vandrade ner genom fin björkskog till Jäckvick. Där blev jag hämtad med bil (går ej någon buss).

Givetvis kommer jag besöka Arjeplog och dess omgivning fler gånger....jag längtar redan tillbaka.

Positioneringen gäller Pieljekaise nationalpark 

Postat 2016-08-26 10:18 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Vårtecken Placerad på karta

Ett starkt vårtecken är när man i slutet av april tar en cykeltur till Öby kulle, cirka 2 mil söder om Örebro. Där kan man nu i vackert väder se massor av ormar vakna till liv efter vintervilan. Mestadels snok...men har man tur även huggorm.

Positioneringen gäller Öby kulle

Postat 2016-04-21 16:33 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Vandring i Kilsbergen

På bussen från Örebro till Klockhammar funderar jag på om det kommer vara mycket snö i bergen. Bra kängor har jag ju...men inga snöskor. Kliver av bussen vid 15:10 och börjar vandra mot Kilsbergsstugan, vädret är molnigt. En konstant stigning uppför ett par kilometer (på mindre väg) sedan är man där. En behaglig känsla sprider sig i kroppen - skönt att vara "ute" igen.

Ej så mycket snö men mycket mer än inne i stan, dock inget direkt pulsande. Knallar iväg till ett vindskydd och gör mig hemmastadd, packar upp, hugger ved.

Mörkret kommer smygandes - molnen skingrar sig och det blir klart väder. Kvällen blir mysig och fin...fullmåne och stjärnklart.

På morgonen går jag upp tidigt och bevittnar en fin soluppgång. Blir ståendes en stund och funderar...reflekterar lite över livets klurigheter.

Innan frukost besöker jag Kilsbergens högsta punkt, till platsen är det cirka 800 m.

Längs stigen till toppen

Kilsbergens högsta punkt (298 m)

Knallar tillbaka till vindskyddet och äter frukost. En frukost bestående av havregrynsgröt, solroskärnor, pumpafrön, hirsflingor, boveteflingor, chiafrön, kanel, banan och blåbär. Te med honung och två makrillsmackor. Börjar sedan packa ihop...samtidigt ser och hör jag längdskidåkare komma och vända vid stugan. Vädret är mulet när jag börjar vandra söderut på bergslagsleden - genast stöter jag på några intressanta och fina träskulpturer. Dessa är skulpterade av Gunnar Backlund (Född 1927 - Död 2015).

Leden sluttar nedåt och efter någon kilometer passeras Stora Dammsjön. Mindre djurspår korsar då och då stigen. Kommer ut på en mindre väg och tar där vänster. Fortsätter en liten bit och stannar sedan upp, viker av till höger in i skogen - detta för att göra ett besök i Trolldalen.

Trolldalen

Trolldalen

Trolldalen

Trolldalen

Trolldalen

Tillbaka från Trolldalen och färden går vidare på leden. Vid 13:30 är jag framme vid Göljans välbesökta vindskydd. Sätter mig ner och pustar ut. Fryser lite om fötterna och förbannar mig själv att jag glömt lägga i de extra sulorna i kängorna. Packar upp - äter sedan lunch bestående av frystorkat, vilket smakar sisådär. Medan vedhuggning pågår skingrar sig molnen och solen tittar då och då fram. Det blir så småningom kvällning och brasan tänds.

Natten blir kallare än natten innan, tippar på 5-6 minus. Tidig morgon ligger jag och funderar på vilken väg jag ska ta till Ånnaboda. Kliver upp och hämtar vatten där Göljebäcken börjar. Tänder en liten eld och börjar göra i ordning frukost. Klockan är runt 8:30 och total stillhet råder - solen skiner och blå himmel. Äter och njuter.

Vindskyddet vid Göljan

Sjön Göljan 

Vid 11:00 lämnar jag platsen och börjar knalla mot Ånnaboda. Efter ett par hundra meter viker jag av till vänster för att vandra längs Göljebäcken. Bilderna nedan är därifrån.

Fantasin flödar rejält under vandringen längs bäcken. Iskonst av högsta klass. Är grymt fascinerad av hur naturen naturligt kan forma sig.

Efter denna konstuppvisning fortsätter jag stigen ut till Mattsabacken - svänger höger och sedan upp till Ånnaboda. I Ånnaboda är det full aktivitet. Unga och gamla är ute i det vackra vädret, många i skidspåren och från pulkabacken hörs barnen. Blå himmel och solen värmer. Avslutar denna lilla vandring med lunch vid Ånnabodas utsiktsplats. Nöjd och belåten tar jag bussen hem 16:00.

Utsiktsplatsen vid Ånnaboda

Postat 2016-02-28 14:43 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera
Sida: Första Föreg. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 ... 17 Nästa Sista 

 

Logga in

Tips!