Vill med min sida och blogg visa att även funktionshindrade vill och kan ta sig ut i vildmarken.
I samarbete med:

Intresserad av camping och vildmarksturer. Brukar bli några stycken längre turer per år som jag gör tillsammans med min hund. Eftersom jag själv sitter i rullstol så är alla turer genomförbara för folk med rullstol, Intresserade kan höra av sig till mig via min hemsida om man vill följa med. Alla är välkomna, oavsett handikapp eller inte.

Användarnamn: Andersgustav

Intressen: Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Navigering, Foto, Resor

Mer på profilsidan


Skeppnan och Rudan naturreservat

Dagens mål var att besöka minst två reservat vilket jag gjorde, men inte de som var tänkta från början, men det gör ingenting. Under vinterhalvåret kan man inte stirra sig blint på det man planerat, det finns så mycket hinder under den här årstiden, jag tänker givetvis närmast på snö och kyla.

Låt inte det mentala sätta stopp

Var inne på Länsstyrelsens hemsida förut för att se hur många reservat i Stockholms län som har någon form av anpassning för funktionshindrade, enligt sidan så finns det 18 stycken och de är:

Angarnssjöängen

Årets tuffaste tur

Hade lite svårt att bestämma mig om jag skulle ta permobilen eller min manuella stol när jag skulle ut idag, jag fick väga fördelar och nackdelar mot varandra, efter en stunds dividerande fram och tillbaka så bestämde jag att det fick bli manuella. Jag hatar att frysa, men har inget emot att ta i lite extra, så då var valet egentligen inte så svårt, frågan var bara hur tufft det skulle bli.

Det hade snöat lite under natten, men plogbilen var ute i morse, så jag chansade att den även hade varit dit vi skulle, Lövhagen och Knappelskär, som ligger ca 5 km söder om Nynäshamn, ett ganska stort grönområde som ligger på en udde vid havet.

Stensjön med omnejd

För ett par veckor sedan var jag på en heldagstur med min hund Ymer. Jag har några gånger försökt att ta mig till Stensjön som ligger i utkanterna av Tyresta nationalpark, men har inte riktigt nått ända fram pga. olika anledningar, men nu skulle jag dit oavsett väder, väglag och backar. Vad gäller vädret kunde det inte bli bättre, strålande sol och inget moln på himlen, kvicksilvret hade letat sig upp till hissnande sju plusgrader. Vi åkte färdtjänst till Tyresta kyrka, sedan rullade vi söderut på Brakmarsvägen, igenom villakvarter, förbi sjöar, upp och nerför backar och snäva kurvor, man får vara på sin vakt i de här områdena, för det kan bli riktigt trångt på vägen, men det gick bra. Efter ca sex km kom vi till en grusväg som gick upp till skogen och naturreservatet, en väldigt tuff start med en brant uppförsbacke på några hundra meter, men det var ingenting mot backarna som skulle komma längre fram. Väl uppe var det lättåkt, fina stora ängar, hyfsat bra grusvägar, tyvärr så var de fortfarande blöta och ganska mjuka pga allt regn som hade kommit den senaste tiden, men det var bara att bita ihop, vädret var i alla fall strålande och hyfsat varmt, i alla fall i solen.

Det här var riktigt jobbigt (men kul)

I våras var jag och min hund Ymer i Judarskogen som är ett av Stockholms naturreservat och som ligger i närheten av Bromma Vi var där för att försöka ta oss runt sjön, men det misslyckades eftersom jag helt enkelt inte klarade av backarna, de var riktigt brutala, både vad gäller underlag och lutningen i sig, men idag var det dags att försöka igen, jag hade denna gång bytt ut Ymer mot min kollega och vän Petter, inget ont om Ymer, han är världens underbaraste hund, men ibland så kan det vara trevligt med lite mänskligt sällskap också.

 Vi träffades vid Åkeshovs station, sedan gick vi mot Judarskogen och sjön Judarn. Sjön omges av skogsmark och öppna gräsmarker, i reservatet finns gott om stigar och parkvägar. Vädret var inte det bästa, det hade regnat en hel del, så det var riktigt blött på marken, men det gjorde inte så mycket, det gav en viss stämning som vi ville ha i bilder vi skulle ta till min nya hemsida. Till denna utflykt hade jag kopplat på min freewheel så jag lättare skulle ta mig fram i terrängen, i början var det inga problem, fin grusväg och ganska plant, men efter några hundra meter började klättringen, och som krydda på moset, riktigt stora rötter och stenar, jippiiii!! Visst var det jobbigt att ta sig fram, men frågan var vem som hade det jobbigast av oss två, kompisen sprang fram och tillbaka och klättrade som en galning för att få de bästa bilderna, ibland gick han även baklänges och var en hårsmån från att hamna i kärret, även jag hade kameran med, så om det hade hänt, så skulle det ha förevigats helt klart. När vi hade kämpat ett bra tag kom vi fram till en fin utsiktsplats, där stannade vi för en fika, sedan var det bara att fortsätta. Flera gånger sa jag att det här måste vara den sista backen, men jag hade väldigt fel, den ena backen efter den andra dök upp hela tiden, men så efter ett antal backar tog det äntligen slut, den steniga stigen byttes dessutom ut mot en fin bred stig, det var riktigt skönt, för jag började bli riktigt trött av allt slit i skogen, men jag klarade av det, i alla fall nästan, fick lite hjälp några gånger, men det tog emot att be om hjälp, jag ger mig inte i första hand.

Sida: Första Föreg. 1 2 3 4 5 Nästa Sista 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips