Det var ingenting som jag planerat, att jag skulle ut på långtur med min hund Ymer ut i skogen, men efter att vi ätit lunch och jag suttit lite vid datorn, kände jag att det var dags att ge sig ut. Ganska omgående bestämde jag mig för vart vi skulle åka någonstans, Flemingsbergs naturreservat. Slängde på mig ytterkläderna, satte på kopplet på Ymer och drog ner till pendeln, tyvärr så gick tåget precis, så vi blev tvungna att vänta på nästa, det tåget i sin tur var ett gammalt tåg som vi inte kunde komma upp på, så då blev det till att vänta 15 minuter till, men till slut kom vi iväg.
Vill med min sida och blogg visa att även funktionshindrade vill och kan ta sig ut i vildmarken.
I samarbete med:
Intresserad av camping och vildmarksturer. Brukar bli några stycken längre turer per år som jag gör tillsammans med min hund. Eftersom jag själv sitter i rullstol så är alla turer genomförbara för folk med rullstol, Intresserade kan höra av sig till mig via min hemsida om man vill följa med. Alla är välkomna, oavsett handikapp eller inte.
Användarnamn: AndersgustavIntressen: Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Navigering, Foto, Resor
Kategorier:
Etiketter:
Annan aktivitet, Djur, Foto, Fysiskt träning, Geologi, Hälsa, Klättring, Planering, Rullstol, Vandring, Överlevnad
Etiketter:
bornsjön, botkyrka, Campinng, Hammarbybacken, Hammarbyhöjden, naturreservat, Rullstol, salem, Tornberget, Utrustning, vandring, vildmark, Vinterviken
Flemingsbergsskogen, en riktigt tuff utmaning
Det har blivit en hel del besök i skogen för min del, många av dem har varit riktigt tuffa och strapatsrika, men frågan är om inte tisdagens tur var den jobbigaste av dem alla. För några dagar sedan åkte jag upp till Hammarbybackens topp, men det var ingenting i jämförelse med det jag gjorde då.
Mot Hammarbytoppen
I ett par dagar har jag åkt omkring och funderat på om jag var så pass tränad för att klara av Hammarbytoppen, idag skulle jag få svar på den frågan.
Gick upp strax innan 8 i morse för att se starten på Vasaloppet och äta frukost i lugn och ro för att sen åka mot Hammarbyhöjden för att därifrån ta oss upp till toppen av Hammarbytoppen. Denna topp är ett konstgjort berg, gjord av fyllnadsmassor från bla Globen och Hammarby sjöstad. Det är ju lite tråkigt att det enda berget som finns i den här stan är uppbyggt av fyllnadsmaterial och sopor, men om man inte tänker på det utan i stället njuter av den lilla skog som finns och den fantastiska utsikten som finns, då glömmer man bort det ganska fort.
Bornsjön, medeltid till nutid
Man ska aldrig underskatta sina närområden, det är helt klart. För någon vecka sedan var jag i Trångsund och besökte ett naturreservat, jag som trodde att det bara var sten och betong i det här området, men jag hade riktigt fel.
Idag åkte jag och min hund Ymer till Hallunda, en förort väster om stan, ett område som jag också bara bestod av sten och betong och höga hus, men åter igen, jag hade fel där också.
Årets näräventyrare
Igår fick jag utmärkelsen "årets näräventyrare", en titel som för mig betyder otroligt mycket och som jag kommer att vårda ömt och respektfullt.
Jag har sedan jag var liten alltid varit intresserad av naturen, mina jämnåriga kamrater i skolan hade idoler som Kizz, Boney M, Ebba grön, Gyllene tider m.m. mina stora idoler var Jan Lindblad och John Way, två helt olika människor, den ena naturfotoraf och den andra filmstjärna men de hade en gemensam nämnare, naturen. Min dröm var att bli en kombination av dem båda, men så kom jag på en ganska väsentlig sak, jag sitter ju i rullstol, så då går det ju inte, eller gör det kanske det?
Där åkte Anders i backen (igen)
Idag var det den stora dagen, dagen då jag skulle besöka Stockholms högsta berg, Tornberget, något som visade sig inte skulle bli det lättaste, men varför ska allt vara så himla enkelt för?
Förmiddagen ägnade jag stor tid med min granne som behövde lite hjälp, men vid lunchtid stack jag och Ymer iväg med pendeln söderut, till Tungelsta närmare bestämt. Jag kände mig väl förberedd, jag hade kollat på olika kartor, dels på nätet men även de som jag har hemma, så jag visste varenda litet gathörn i området. Det man inte kan se på kartor är snömängden och vart det är plogat, så det var lite på vinst eller förlust som vi åkte.
