På mässan träffade jag två personer som jag följt på Facebook under några år, Thomas och Helena Traneving, två personer som jag har som förebilder och som jag beundrar väldigt mycket, gå in på deras sida så kanske ni förstår varför, Traneving. De har i sin tur följt mig och läst att jag förra året hade försökt mig på att besöka länets högsta berg, Tornberget med sina imponerande 111 meter över havet. Tyvärr lyckades inte det, jag och Ymer kämpade oss fram tills vi kom till en alltför brant uppförsbacke med stora rötter och stenar på stigen, omöjligt med andra ord att ta sig fram med rullstol. De frågade helt enkelt om jag var intresserad av ett nytt försök, fastän med deras hjälp den här gången. Det var som ljuv musik i mina öron så jag sa ja direkt.
Intresserad av camping och vildmarksturer. Brukar bli några stycken längre turer per år som jag gör tillsammans med min hund. Eftersom jag själv sitter i rullstol så är alla turer genomförbara för folk med rullstol, Intresserade kan höra av sig till mig via min hemsida om man vill följa med. Alla är välkomna, oavsett handikapp eller inte.
Användarnamn: AndersgustavIntressen: Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Navigering, Foto, Resor
Etiketter:
Mot Tornberget
Varje år inträffar ett event som är minst lika kul som julafton, nämligen Vildmarksmässan. För den som inte varit där än så kan jag berätta att det är en mässa för friluftsnördar, den ena mer extrem än den andra, men så finns det de som bara är intresserade av att se vad som finns och för att träffa folk, jag tillhör en blandning, lite nördig, men ändå normal, i alla fall om ni frågar mig.
Mot länets topp
Det verkar vara inne just nu att ta sig upp för både det ena berget efter det andra med rullstol, jag vill absolut inte vara sämre. Nu har jag varken ekonomi eller fysisk möjlighet att ta mig upp för de berg som det stått om på nätet och i tidningar, tänker närmast på Kilimanjaro i Tanzania. Nej, jag får nöja mig med det närmsta berget så länge, men får jag chansen till större utmaningar så är inte jag den som tackar nej, det vore en dröm.
Tornberget är ett berg som är länets högsta med sina 111 meter över havet och som ligger i de södra delarna av Stockholm och som jag nämnt ett antal gånger tidigare, nu skulle jag en gång för alla se om det gick att ta sig fram med rullstol i de här trakterna. Jag var i närheten för några veckor sedan när jag åkte runt i Hammarskogen, en tur som jag kan rekommendera, både för gående och rullande.
Kall natt
För lite mer än en månad så var jag ute på årets första tältnatt, närmare bestämt i Erstaviks naturreservat, nu är vi i slutet av maj så då ska det väl inte vara så kallt på natten tänkte jag, men hejsan vad fel jag hade.
Det finns många orsaker till att jag sticker ut och tältar, en utav dem är frihetskänsla, att göra precis vad man vill och när man vill. Missförstå mig inte, jag har en underbar fru som låter mig göra precis vad jag vill, hennes stöd och support betyder väldigt mycket, men när man är i stort sett själv, då har man bara sig själv att tänka på, det och lyckan över att klara av de hinder som uppstår efter vägen när man är ute och tältar är för mig äkta glädje. Tro mig, det finns lättare sätt att tillbringa natten på än i ett tält, men för mig är det enbart en positiv känsla.
Bornsjön, medeltid till nutid
Man ska aldrig underskatta sina närområden, det är helt klart. För någon vecka sedan var jag i Trångsund och besökte ett naturreservat, jag som trodde att det bara var sten och betong i det här området, men jag hade riktigt fel.
Idag åkte jag och min hund Ymer till Hallunda, en förort väster om stan, ett område som jag också bara bestod av sten och betong och höga hus, men åter igen, jag hade fel där också.
