Så har jag äntligen fått upp tygslamsorna ur malpåsen efter juluppehållet, som blev längre än planerat. Som Stina var inne på så är det inte helt lätt att fördela gracerna på den lilla fria tid man har. När jag har haft tid att sy har jag oftast varit för trött.

Jag har pendlat mellan hopp och förtvivlan. Det är snett och vint och skevt och åt fanders, men allt sånt vet jag att jag kan fixa till i slutänden. Det är ju trots allt bara ett enda tält som ska sys. Jag har inga krav på mig att skapa en mall för att kunna reproducera det vid ett senare tillfälle, så jag får ta det lite som det kommer.

Vad som känns besvärligast just nu, är att jag håller på att omvärdera en del av mina ursprungliga beslut. Den delen som skulle vara huvudände blir kanske  fotände. Den mindre "pilbågen" som skulle vara extra stöd vid fotänden kanske jag rationaliserar bort helt, utifrån hur konstruktionen verkar funka. Men jag vill ändå ha möjlighet att sätta dit den, om det vid ett senare skede verkar vettigare. Så jag har svårt att få tummen ur och sätta saxen i det importerade tyget innan jag har tänkt klart.

Och så är det det här med min svaghet för planering. Just nu spinner tankarna minst lika mycket kring alla kommande projekt. Av tältresterna borde jag kunna sy en ultralätt ryggsäck - och så har jag ju lovat maken ett nytt regnskydd till hans ryggsäck, och så borde man kunna göra vantar, och så borde jag kunna fixa nåt slags rumpvärmare av den där yllekoftan jag tvättade sönder, och så måste jag ju kolla var vi ska vandra i sommar, och så där håller det på... Men några nätter har jag ändå legat och funderat på lösningar för just tältet. Och det ska gå fint. Jag har till och med förankrat tältgolvet i tältstångsbågen, plus att jag har sytt fast öglor i hörnen för markfästena.

Så nu ska jag sätta mig och surfa runt och titta på alla tältbilder jag kan hitta, för att få lite uppslag, alternativt styrkas i de funderingar jag har. 

Det är ju trots allt mitt nyårslöfte det handlar om - att få tältet klart innan våren.