Litet inlägg bara så att ni inte tror att jag har försvunnit helt.

Påsken avlöpte lugnt. På grund av det sanslösa snödjupet och slaskiga vädret blev det inga direkta utflykter mer än lite långpromenader längs landsvägen. Årets påskhare hade däremot tagit tillfället i akt att gömma påskäggen i en snödriva som hunnit skara till sig, så barnen fick arbeta osedvanligt hårt för att komma åt dem. Mycket sura miner blev det innan de sura colaflaskorna till slut hittades.

Sen var det också premiär för nattfotografering med mitt sprillans nya stativ! Det hade jag längtat efter, men inte tagit mig för tidigare.

Upptaget på dass:

Och stugans gula ljus

Jag har upptäckt två bekymmer med mörkerfotografering. Man ser inget, och så ser man inget. Till att börja med så är det för mörkt för att man ska se vad man knappar in för inställningar på kameran. När man ändå lyckats fippla till dem något så när så upptäcker man att det är för mörkt för att man ska kunna se om man har fått in en bra skärpa eller inte (åtminstone om man har lika taskig syn som jag...). Och när man till sist får upp bilden på displayen så är den i alla fall för liten för att det ska se skarpt ut.

Till råga på all fryser man nåt hemskt om fingrarna! Just den punkten blir ju säkert bättre på sommaren, tänkte jag först, men då är det ju å andra sidan aldrig mörkt, så då har man inte samma behov av manuell fokusering och lång slutartid. Men det är dagens i-landsbekymmer, så det struntar jag i! Jag ska säkert hitta något kul att mörkerfota då också.