I helgen var vi ner till Helsingborg med anledning av min bästa väninnas bröllop. För att spara på barnen så körde vi ner natten mot fredag. Barnen sov och märkte inte hur tröttande tretton timmar E4 i mörker är. Hemfärden däremot blev i fullt dagsljus (nåja, åtminstone halva sträckan) genom drygt halva Sverige. Aningens mer spännande! Det är fascinerande att se hur landskapet förändras, och jag tänkte mycket på mina vänner här på Utsidan, och vilka olika förutsättningar vi har för vårt vardagsfriluftsliv. Från det öppna skånelandskapet med sina bokdungar, via den branta bergiga sluttningen vid Vätterns västra kustlinje, djupa skogar och vidsträckta odlingslandskap, platt eller kuperat och sen alla underbara höstfärger i träd och på marken. Det blev lunch i Jönköping, middag i Örebro och sedan kisspaus i Tönnebro. En eloge till alla er som orkar köra så långt för att komma till fjällen, sommar som vinter. Men samtidigt gör ju resan målet mera värt. Det är intressant att se mångfalden och variationen, och att inse att det jag anser är Sverige, är exotiskt för någon annan.

Många ställen ville jag stanna till vid och utforska vidare, men det får vänta några år. Man kan inte få allt på en gång. Men någon gång ska jag tälta i en bokskog om våren, och någon gång om hösten. Jag vill paddla längs slingrande åar och vandra till uråldriga kultplatser. Det finns så mycket att göra!

Och det bästa (eller mest skrämmande, beroende på hur man ser det) var att barnen inte yttrade ett gnälligt ord på hela vägen - trots att vi inte ens har DVD-spelare i baksätet...