Så har det hänt igen. Min stackars kompis som inte åker utför så ofta, har lurats på ett par för små pjäxor i skiduthyrningen, med smärta och pina som det naturliga resultatet. Dagens pjäxor är av naturliga skäl anpassade efter den moderna alpina åkstilen, som innebär att man ska böja på knäna och luta sig framåt så att smalbenen lutas mot framkanten på pjäxan så hårt att man nästan får blåmärken. Detta har jag fått lära mig både av snabbåkande kollegor som påstår sig veta vad de talar om, samt av mina barn, som faktiskt gått skidskola, så lite sant torde det åtminstone vara. Men den åkstilen bygger ju på antagandet att man vill ÖKA farten när man svänger (det kom som en överraskning för mig när jag fick höra det första gången!), och inte att man - som jag och många andra blåbär gör - svänger för att hålla NERE farten.

Men om man nu inte hade tänkt bli någon slalomexpert då? Om man nöjer sig med att åka några dagar i solskenet vart tredje år, och tycker att det är trevligt när det inte går för fort - ska man då vara utdömd för att man inte tar till sig den moderna skidtekniken dessa få dagar? Måste det vara förenat med smärta att envisas med att nöja sig med att se ut som Stig-Helmer i backen, snarare än André Myhrer?

Man kan ju fråga sig vad det mest rimliga är att man gör när smärtan från fötterna pulserar hela vägen upp till de otränade lårmusklerna;

A - Man sätter sig i huksittande och lutar sig framåt i pjäxorna för att få in den rätta tekniken.

B - Man sätter sig på närmaste servering eller värmestuga och tittar på andra som åker i backen.

Min erfarenhet säger mig att alternativ B är det som för de flesta ligger närmast till hands. After-skin börjar efter tredje åket.

Jag har aldrig riktigt förstått mig på det där med de åtsittande pjäxorna. Tydligen finns det en oskriven regel om att slalompjäxor SKA vara trånga. Foten ska sitta som i ett städ, och när man står rakt upp (eller så rakt det nu går) så ska tån ta i pjäxan därfram. "För foten trycks ändå bakåt när man lutar sig fram när man åker". Men varför? Jag frågade min mer skidvane make, som ju faktiskt har åkt mycket - till och med riktigt vackert med fötterna ihop och pendlande ben enligt någon fransk stilskola. "Det är viktigt att foten sitter fast ordentligt, för annars kan man få rejäla blånaglar när foten slås fram mot pjäxan när man landar efter ett hopp! Och det är INTE skönt!", säger han.

Åhå. Men om man nu inte är en så van skidåkare att man ens kommer upp i den fart som krävs för att man ska flyga ner från guppet? Är det då värt smärtan att inte kunna vicka på tårna när man plogar sig i sakta mak nedför backen? Gör blånaglarna mindre ont för att man får dem långsamt?

Jag provade nyss för skojs skull mina första egeninköpta pjäxor (sparade åt barnen), och fattade inte att jag den gången lät mig övertygas av expediten när hon sa att "Jo, de SKA kännas trånga". Vilken lögnerska! Jag är kvinna. Jag har en lång och gedigen historik av misslyckade inköp av för små skor bakom mig. Om en sån som jag redan i butiken blir tveksam och ställer den ängsliga frågan "Ska de verkligen sitta så här tajt och vara så här svåra att knäppa?" så kan man väl utgå från att de är minst två storlekar för små, och hellre ge mig ett par större att pröva? Är det verkligen så svårt för kunnig personal att skilja en bra åkare från en nybörjare?

Mina nuvarande pjäxor hittade jag begagnade på loppis, och de har minst en tums tåvickningsutrymme, och gott om plats för foten. Ett av mitt livs bästa inköp! Visst, de är säkert helt oåkbara i teorin, men faktum är att jag aldrig fryser om fötterna i dem, trots att jag bara använder tunna strumpbyxor inuti. Och jag står dessutom ut med att ha dem på fötterna så att jag orkar åka i backen från det att liftarna öppnar och nästan tills de stänger. På något märkligt sätt tycker jag faktiskt att det är mer värt än att ha "rätt" utrustning.

Som tur är för min väninna var det förstås helt OK att komma tillbaka till skiduthyrningen och be om ett par större pjäxor. Det gäller bara att man törs gå tillbaka och be att få byta!

(Man kanske skulle satsa på att öppna en egen pjäxuthyrning, där kunden får välja mellan snabba moderna vinkelpjäxor, och raka 80-talspjäxor som mer lämpar sig för stilla sightseeingglidande på transportleder...)