En friluftsblogg. Friluft såsomi kängor, ryggsäckar och tält. Och lite annat också kanske.

Obotlig natur-och friluftsromantiker med förkärlek för vandring och god mat. Hundar, ryggsäckar och kängor. Också.

Användarnamn: Nyingen

Intressen: Friluftsmat, Fiske, Vandring, Jakt, Bär & svamp, Orientering, Löpning

Mer på profilsidan


Kategorier:


Långtur i Lapplandsfjällen, del 3 & 4

Del 3:

Denna del är ett gästinlägg från Fjällvaranen och supermatfixaren S. 

/ Nyingen

---

Det blev jag, S, som fick ansvaret för middagsmaten på långturen.

I våra rutiner så ingår frukost, ett mellanmål, frystorkad påslunch och egenlagad middag. Plus snacks i form av choklad, nötter och torkad frukt och smågodis.

Jag gjorde en grundplanering (se meny nedan) och sedan började vi torka det som lämpar sig att torka.

Detta torkades som råvaror:
Morötter
Palsternacka
Tomater
Paprika
Champinjoner
Lökblast
Tonfisk
Kålrot
Rotselleri

Detta tillagades innan torkning:
Köttfärssås med tomatpure och kryddor.

Middagarna packades prydligt i paket med mestadels egentorkad mat.

3 port i varje påse. Varierat med olika kolhydrater, grönsaker och protein. Några rätter kompletteras med färska råvaror med god hållbarhet.
Ambitiöst? Ja!
Men det blir så mycket godare än färdigrätterna som man köper på påse och bara rör ned vatten i och väntar 10 min. Färdig påsmat kör vi till luncherna när vi vill ha något enkelt och mättande. I kvällslägret finns mer tid att steka och koka. Maten är ju en viktig del av upplevelsen tycker vi, och vi bär med oss mycket och god mat (men tappar ändå alla i vikt när vi är ute mer än 4 dagar).

Cous cous, oliver, tomater, ölkorv och halloumi  serveras med ett spanskt rödvin från Systemets PET-flaskesortement. Observera det gamla fina STF-porslinet i Vistasstugan!

I planeringen var detta en ren tälttur med en rutt som inte passerade fjällstugor eller fjällstationer, utan all mat bars med. Tur att det i allafall finns en stark bärare.

Vår middagslista denna gång:
- Bönpasta, halloumi, oliver, ölkorv/ påläggskorv
- Ris, tonfisk, morot, tomat, sambal olek och soya.
- Veg tacosås (såsen köps färdig, finns i tacohyllan) majstortillias (lagades i stuga, annars hade det blivit pasta till) Tortilliasen lagades som stekpannebröd på majs-, durumvete- och vetemjöl.
- Couscos, ölkorv, tomater, oliver, halloumi
- Rotsakssoppa med purjo, bröd och pannkaka
- Potatismos med rotsaker, korv (påläggstyp) (korven kan gärna bytas mot sidfläsk)
- Köttfärssås med torkad svamp och grönsaker, pasta och pinjenötter
- Ris, viltgryta (wildchips, trattisar, morot, palsternacka, kantarellsås (färdig torrvarupåse))

Menyn ovan är grundplaneringen, sedan tillkommer förstås kryddor och div smakhöjare. Där tipsar jag om mjukost, messmör, socker, parmesanost, tomatpure, buljongpulver, olivolja...

Alla middagar var goda och det är svårt att peka ut en favorit. Men nästa gång ska jag nog försöka få till några asiatiska rätter.

Riktigt allt ovan är inte torkat (tex halloumi, korv, sidfläsk...), men det förhöjer verkligen matupplevelsen med en del färskmat, om man orkar bära.

Halloumi och korv.... mmmmmmmmm :-)

Mycket av den torkade maten blir bäst om man blöter upp den under eftermiddagen (t ex köttfärsen och tonfisken). Vi tar en eller två vattenflaskor med vid öppning och fyller till hälften med vatten och sedan i med det torkade. Se bara till att inte proppa fullt, det sväller mycket...

Köttfärssås i blötläggning. 

Rotsakssoppans grönsaker efter blötläggning

Vid mellanmålet gör vi alltid dryck (varm eller kall) och ofta tar vi kex eller en bit bröd. Dryck blandas lätt iordning i flaskan som var och en har. Våra rymmer knappt 5 dl.
Ofta behövs något varmt och det är bra att få i sig både salt och kolhydrater i någon form för att ha en OK balans i kroppen.

Dryckeslista mellanmål
- Varma koppen finns i ett tämligen stort antal smaker, både matiga och söta.
- Misosoppa (portionspåsar finns i asiathyllan)
- Buljongpulver
- Icetea (ljummet är mkt gott)
- Energidryck (ljummet är mkt gott)
- Resorb (helst variant i påse, inte brustablett)
- Nyponsoppa / blåbärssoppa (jag har pulver i en liten flaska)

Frukostar
- Äggröra, bröd och nypon-/blåbärssoppa
- Gröt i ett par olika varianter
- Nyponsoppa med biskvier och bröd
- Pannkaka (lagades i stuga eftersom det går åt mycket gas). Smör och socker/kanelblandning istället för sylt. Pannkakssmet av färdig köpeblandning.

Det blev efterrättspankisar en dag på Trangiat också...

Ägg går utmärkt att ta med på turen i hårdplastförpackning för ägg. Nästa år ska jag dock torka eget äggpulver att ta med.

Grötrecept till 3 pers: 3 dl fiberhavregryn, 2 msk chiafrön, 3-4 msk mjölkpulver, 2 msk socker, lite salt. Om man vill smaksätta så är det gott med 1 msk kakao. 

Vi använde torkade jordgubbar som topping och även "barnmatsklämmis" med fruktpure. En klämmis var lagom för tre pers.

Barnmatsklämmis

/S

Del 4: 

Äventyret fortsätter

Vad vore väl ett äventyr utan motgångar? Inte lika mycket äventyr i alla fall. Sen är det väl så att de flesta av oss föredrar  så få och ofarliga motgångar som möjligt. Åtminstone under genomförandet. (Efteråt däremot, om allt gått bra, så får ju motgångarna gärna vara av gigantiska proportioner så det blir en bra historia av det hela som man kan berätta i eldens sken vid nån skogstjärn i höstmörkret.)

Motgång ett den här gången kom redan en vecka innan avfärd mot Norrland. Mitt vandringssällskap för sista delen av vandringen var klok och vuxen nog att ställa in pga trasig axel. Klokt men supertråkigt :-(

Eller ställa in och ställa in. Skjuta upp bestämde vi oss för. Till en annan gång. Fjällen finns ju kvar som tur är. Det gäller att välja att se saker från det positiva hållet :-)

Hur som helst hade jag lämnat en dryg veckas hemmagjord middagsmat, av typen som beskrivs i del 3 ovan, till henne som hon skulle ta med när hon andlöt. Nu skulle det ju inte bli nåt med det så det fick bli ett uppskickat paket istället. J, som hon heter, halverade portionerna och packade om, handlde lite kompletteringar och kollade med Nikkaloukta Sarri hur man skickar paket dit. Perfekt!

Så i förrgår, torsdags kväll, när vi kom till vandringens sista lägerplats på fjällsluttningen ovan Nikka hade viju telefontäckning igen. Och därmed blev motgång två uppenbart.  När jag slog på telefonen och det plingade i alla apparna på samma gång och en veckas olika aviseringar rasslade in kom även en sms-avisering från Postnord som sa att jag hade ett paket att hämta på Coop i Kiruna... Åh nej. Dålig magkänsla. Hoppet överger en ju som bekant sist så ett tag tänkte jag att adressen som stod i smset var den officiella adressen till ett Coop i Nikka. Det ligger ju i Kiruna kommun. Fast J hade ju skickat till Sarri, inte Coop. Kartappen upplyste dock känslokallt om att det var 67 km till det Coop som mitt paket fanns på :-(

Blääää. Surade lite och började fundera på vad detta skulle innebära för den fortsatta turen. Efter att den första besvikelsen lagt sig såinsåg jag att det ju finns mer mat här i världen än min förberedda och att effekten på det hela taget inte skulle bli större än någon mer handling på stationer och stugor. Och det kan man ju leva med. 

Lite mat fanns kvar från turens första del och det var ju i treportionsförpackningar, så den middagen till exempel innebär ju tre middagar för mig. Och det fanns ju mat att handla i Nikka med :-)

Så, efter att vinkat av familjen och softat lite med en utsökt samisk slowfood lunch bestående av sik och potatis så var det dags att göra sig iordning och gå någonstans. 

Exakt vart detta någonstans låg hade jag inte bestämt. Men är man i Nikka så blir det väl allt som oftast Dag Hammarsköldsleden upp mot Keb. Så och för mig. Jag hade ju som delmål att gå upp på själva Keb så varför inte. Men jag kände att jag var i stort behov av en vilodag. Hade ju gått i 9 dagar nu totalt. 103 kartkilometer räknade sonen ut. (Vad det nu kan bli i verkliga...) och burit tungt hade jag. Slutvikt på min rygga i Nikka var 23,5 kg (Startvikt 29kg i Abisko).

Så: Vila. Proviantera. Komma upp mot Keb. Lyxa lite?

Bestämde mig för att gå till båtläget vid Laddjujavri och ta båten. De fem och en halv km dit tog en timme. Synnerligen lättgånget. Sen 6 km båt för 350kr. Väl värt för trötta ben som dessutom inlett dagen med 7 km ner till Nikka på morgonen från senaste lägerplatsen. 

När båten släppt iland oss igen vid skylten "Keb fjällstation 8 km" var det bara att börja gå igen. Ryggan vägde 19,3 kg när jag lämnade Nikka. Dvs avsevärt lättare än tidigare. Och i de dryga 19 kilona ingick nu mat för fyra-fem dagar. Kanske inte lika lyxig som planerat och utan både vin och pankaksmix. Men men. Det ska väl en karl överleva...

Nu var ju frågan hur långt jag skulle gå. Sträckan Nikka-Keb fjällstation är ju inte särskilt vacker om ni frågar mig och jag ser det enbart som en tråkig transportsträcka. Vid Tarfalajokki börjar fjällen igen efter att ha varit 17 km trök. 

Regnet låg hela tiden och lurade runt fjälltopparna och det var allmänt grått. Och jag var lite trött och less. Så jag traskade på. Tänkte att jag borde fixa de dryga 8 km på två timmar om jag "tog det långa steget före". Sagt och gjort. Jag ångade på. 1:57 tog det från ryggsäck på till ryggsäck av. 

Klev in på fjällstationen. 1 miljad människor. Utanför började det regna. Åhhh nej. Jag orkar inte. Vill ju bara vila upp mig. Men jag testar. Visst fick jag en "nödbädd". 705 kr. Absolut. Dyrt men vafan. Jag har ju semester. Mat, bastu och nån pilsner. Skönt. Det rycktades om att stationen tagit emot dubbelt så många gäster som man trott skulle komma den dagen...

Hur som helst, en god natts sömn efter drygt 21 km vandring blev det. 

Söndagen fick bli slödag. Vilodag. Det var svårt att ta det beslutet eftersom det var blå himmel och antagligen perfekt topptursväder, men... jag är ju sååå förståndig och principfast... (hahaha... not). Vilodag fick det bli. Ängnade mig åt lite utrustningsvård och fikande. 

Kaffe och nybakta kardemummabullar är gott. Även på fjällstationer. 

Utrustningsvården bestod i lite tvätt av svettiga vandringskläder och limning av kängsula. Som tur var hade S upptäckt att hennes kängsula släppt lite på ett förn innan vi åkte upp och limmat denna med epoxy. För säkerhets skull fick limmet följa med upp på fjället. Just in case. Väl på fjället när jag satt och smorde mina kängor en dag upptäckte jag att mina sulor också börjat släppa lite. Bara några mm längst fram.

Men jag kommer ju ihåg Fovves blogginlägg från Sarek med trasig känga och tänkte att han har ju redan provat och konstaterat att det var så där, och jag litar fullt och fast på hans omdömme, så Inriktningen måste vara att inte hamna där. Dock så behövde ju kängan vara helt torr när den limmades så reparationen fick vänta till vilodagen. Dvs den här dagen. Skrapade rent. Sköljde. Soltorkade. Gjorde rent med lite T-sprit och sen dit med lite epoxy :-) 

I övrigt har jag hunnit med att hjälpa andra bekymrade vandrare med lite tips för skavsårsomhändertagande och tryckande känga. Det första genom att ge bort min lilla skummgummikudde med lite instruktioner om tejpningoch nyttjande av den och det senare genom att visa ett alternativt sätt att snöra kängan. Snörningen gav genast effekt och kvinnan gav sig glatt iväg på dagstur. Om skummkuddarna hjälper får fotägaren väl reda på imorgon när hon skulle höra topptur. Det där med tejpning och sånt kanske får bli ett eget inlägg nån gång. Tror mig ha hyfsad erfarenhet på området och kanske hjälper det någon till en trevliare tur nån gång.

För trevliga turer ska vi ha! De är alltid bättre än de otrevliga.

Nu blir det några dagar utan täckning så ha det gott och god tur tills nästa gång!

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer i bloggen

SOLo-vandring 2021 i Sarek och Padjelanta, del 3 – inlägget som inte blev

SOLo-vandring 2021 i Sarek och Padjelanta, del 2

Här är fortsättningen på sommarens fjälltur. Alla tre delarna är kronologiskt upplagda i stora drag, men jag använder inte den kronologiska tidslinjalen som bärande struktur i bemärkelsen att historien helt följer den. Istället är det tankar, känslor och enstaka händelser som (o)strukturerar det hela. Och vissa tidsmässiga hopp blir det ju om temat som jag skriver om hör hemma på mer än en plats rent tidsmässigt. Det var helt enkelt roligare att skriva så här den här gången... så håll till godo.

Tjärdoft och aluminiumbåtar

SOLo-vandring 2021 i Sarek och Padjelanta, del 1

Högt över fjällen flyger en ko
hon flyger långt bort, där den kan finna ro

där västvinden sjunger sin eviga sång
som avslöjar allting en gång
Den sången som sjunger om livet som det är
och att det kan slösas till ingen nytta
Högt över fjällen flyger en ko
kanske den flyger för sin tro

             -Norrlåtar (1993)


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.