Efter en snabb lunch gjorde vi äntligen loss med våra vällastade pontoner. Vi lämnade land och rodde med bestämda roddtag ut mot de dansande strömmarna. Målet med dagen var att ta oss till renvaktarstugan ett par timmars rodd bort. Vattnet var betänkligt mycket högre än vid den förra resan längst denna sträckning (2009). Vinden friskade i, precis som den gjort under större delen av gårdagen, natten och morgonen. Det gick fort där jag gled fram bakom Tobbes ekipage, fortare än jag kunde minnas att det gjorde vid förra tillfället. Vattentrycket var mycket högre. Med spänning närmade jag mig den första kurvan på älven, kurvan där jag landade min första ädelfisk från pontonbåten 2009. Jag mindes det som i går: Jag gled fram över forsnacken, ett vak, det högg till. Jag kämpade mig genom den lilla forsen och håvade fisken efter någon minuts drillning, lyckan var total.
Jag är en friluftstörstande storstadsbo. Som nu fyllt 40 år och bestämt sig för att aldrig sluta leka äventyrare...
Har en blogg här på sidan
http://www.utsidan.se/blogs/minnatur/index.htm
Intressen: Alpinism, Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Fiske, Vandring, Turskidåkning, Långfärdsskridsko, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Bär & svamp, Paddling, Foto, Utförsåkning, Resor
Etiketter:
Länkar:
Fånga guld vid regnbågens slut och ett mycket kärt återseende... Kaitumälven 2011 - Del 2
Äventyr på hög höjd, ett kärt återseende och vatten i brallorna... Kaitumälven 2011 - Del 1
Sommaren är redan långt borta, hösten har tagit en järngrepp om landet. Äventyr blir till vackra minnen och skapar en längtan till nästa utmaning. Mitt bästa äventyrsminne denna sommar kommer att krydda min vinter och få mig att glädjas frihet, vänskap och näst intill orörd natur.
Studsade fram i 18 sekundmeter... VILKET ÄVENTYR! (se filmen)
I 18 sekundmeter studsade vi ut i vindbyarna mot Kaitumälven i helikopter. Efter en hissnande flygtur stundade 4 dagars pontoonrodd och flugfiske längst den okvoterade sträckan Riehkko - Aranjatga. Denna sträcka, knappt 2 mil nedströms fiskecampen Tjuonajokk, med kilometerlånga forsar, var till bredden fylld av öring och grov harr... Vilket äventyr...!!!
Ett paddeläventyr bland vargar, vildsvin och andra jägare... (Del 1 av 2)
(Till denna berättelsen hör även en film. Denna film är en del av berättelsen. Texten är sammanhängande utan film men tappar en dimension. Länken till filmen finner du på den plats i texten där den passar in eller längst ner.)
Jag befann mig åter igen i Älvviken i Bergslagen, svärföräldrarnas andningshål och nu mer även mitt. Familjen och jag hade packat oss i bilen och stuckit iväg till deras ställe vid sjön Grängen. Det var den 18 maj och sommaren var i antågande även där, vilket var aningen tidigt för området. Liljekonvaljerna stod som ihoprullade voffelrån i slänterna. Så fort jag klivit ur bilen berättade min svärfar med livlig inlevelse och med en jägares driv om vinterns begivenheter, om hur en varg rivit ett rådjur i grangården och hur bara ett bakben hade lämnats till eftervärlden. Han berättade vidare om hur huset vid älven, 500 meter bort, fått ett besök av fyra vargar samtidigt en vintermorgon vid halv fem snåret. Lite skämtsamt frågade jag om hur det var med vildsvinen. Han berättade lite skrockande att på andra sidan ån var det som en autobahn för vildsvinen, de hade bökat upp marken så tlll den milda grad att det mest kunde liknas vid en krigsskådeplats.
Syndernas förlåtelse och första glidet under skidorna...
Glittrande snöflingor, knarrande snö, den bitande kylan rev i mina varmrosiga kinder. Cassiopeias klanderfria stjärnformation, liknande bokstaven W, klädde det djupmörka himlavalvet. Det var totalt stjärnklart. I den -10 gradiga kylan skapades ett vackert vitt gnister i trädtopparna. Kvällen var lugn och nästan ljudlös. Det enda som hördes var skidornas friktion mot den iskalla pudersnön.
Pulsen ökade när jag spårade genom ett orört snötäcke. Andetagen var djupa och den friska, klara luften fylde mina lungor. Jag andades in och kände frosten frysa till i näshåren. Framför mig studsade en kanin iväg och kilade upp för en backe och in under.... ja, in under Katarina kyrka... Jag har gett mig ut på skidtur på Katarina kyrkogård mitt i centrala Stockholm... :-)
