Den stora upplevelsen i den lilla vandringen

Halloj och välkommen till min sida!

Det hör väl till att man ska ge någon sorts beskrivning av sig själv och eftersom jag valt att kalla mig "Skogstoka" kan man kanske ana ett visst skogsintresse. Det stämmer, fast det vore nog mer rättvisande att säga naturintresse. Vandring är det som är min största passion och det blir oftast åtminstone någon dagstursvandring per helg. På turerna är oftast kameran med. Många gånger fotar jag bara för att själva fotandet i sig är ett bra sätt att verkligen se saker. Jag fascineras lätt av det lilla och blir betagen av det stora.

Naturen har alltid haft en stor dragningskraft på mig och jag har genom livet, på det ena eller andra sättet, haft ena foten i naturen fast inte i närheten av att vara någon Lars Monsen... tyvärr... :)

Ni får väldigt gärna ge tips om olika naturfina vandringsleder, både kortare som lämpar sig för dagsturer och längre sträckor som innebär några övernattningar.

Ha det gott!

Användarnamn: Skogstoka

Intressen: Friluftsmat, Fiske, Vandring, Litteratur, Bär & svamp, Orientering, Foto, Löpning

Mer på profilsidan


Karolinerleden - en led från 1718, en karta från 1984 och en skön vandring 2018

Att förlita sig på en karta som Lantmäteriet har tryckt 1984 är kanske lite väl djärvt, tänkte jag när vi efter en halvtimmas irrande inte ens hade hittat ledstarten. GPS och elektroniska kartor ger inte riktigt samma känsla av… vilsenhet. Det tar också bort den där känslan av äkthet som en traditionell topografisk papperskarta ger. Våga vägra elektronik!

Nå väl. Efter en stunds irrande hamnade vi på en garageuppfart i Dals Rostock. Ett äldre par kom ut från garaget och tog sig direkt an vår vilsenhet. Vi beskrev vårt dilemma med den försvunna ledstarten. Paret visade en stor entusiasm inför att hjälpa oss, men var inte helt ense om hur. Fortsätt i den riktningen, sa mannen, och pekade åt ett håll. Kvinnan sa samma sak, och pekade sedan åt rakt motsatt håll. På något vis verkade kvinnans pekfinger mer trovärdigt och vi vandrade iväg i den riktningen hon hade pekat.  

Med lite fantasi, ett antal rådslag över kartan och genom ganska mycket fokus på höjdkurvor lyckades vi efter någon kilometer hitta den första ledmarkeringen och efter ytterligare någon kilometer fick vi äntligen bekräftelse på att vi var på rätt väg. Karl XII:s väg.

Inte för att jag vet om det finns några fakta som bevisar att Karl XII:s soldater faktiskt vandrade här, när Norge skulle intas år 1718, men det är så det sägs. Leden som är ca 15 kilometer går från Dals Rostock till Järbo. Eller som kvinnan på garageuppfarten lite fyndigt sa, så går ju leden även åt andra hållet.

 

Må hända var vår vandring i helgen något lättare och trevligare än den var för Karl XII:s soldater som säkert fick möta umbäranden och hinder av varierande grad. Dock fanns det några små tappra individer som försökte hindra även vår vandring på leden. Den första utmanaren var den kaxiga och trinda svärmarlarven som vaktade stigen efter bästa förmåga. När vi närmade oss honom visade han upp hela sin repertoar av alla möjliga och omöjliga krumbukter som han kunde göra med sin välgödda kropp. Kanske var han egentligen inte så skrämmande, men när min vän skulle titta på honom med lupp och var någon centimeter ifrån honom med nästippen så gjorde han ett hastigt utfall. Hon ryckte till och höll på att tappa balansen. Jag bör kanske klargöra att varken larver eller människor kom till skada vid detta dramatiska möte.  

 

Nästa utmanare på stigen var herr Padda. ”Det här är min stig”, såg han ut att tänka, ”och jag är inte mutbar... eller förresten… jag kanske kan bli en prins om ni kysser mig”. Vi kysste honom inte. Jag vet inte om han eller vi var mest glada över det beslutet. Vi klev istället över honom och vandrade vidare.

 

Vid Stampälven som vi kom fram till efter en stunds vandring fanns också en potentiell utmanare. I alla fall med lite fantasi. Vi satt vid strandkanten med fötterna i vattnet och fikade. Vid en närmare blick på vad som fanns under vattenytan runt våra fötter fick vi se många slingrande blodröda rötter. De såg faktiskt ut som om de skulle greppa om, och ta tag i våra fötter. Tur att de var vänligt sinnade för vem kan vapenlös vinna en brottningsmatch mot en sådan rot?

 

Den sista utmanaren hade sin utpost vid sjön Hästskotjärn strax nedanför Karolinerstugan. Rundsileshår ser kanske liten, söt och oskyldig ut. Skenet bedrar. Det är en hungrig växt som lätt kan äta upp dig. I alla fall om du är en liten insekt. Denna otroligt vackra växt är en köttätare men den var kanske inte så hungrig just idag. Jag råkade nämligen trampa på den när jag var barfota och jag har alla tårna i behåll. Tror jag. Jag ska räkna dem igen…  

Karolinerstugan som ligger mitt uppe på Kroppefjäll någon mil från ledstarten är en riktigt fin liten stuga som inbjuder till övernattning. Tyvärr hade vi inte möjlighet att övernatta denna gång. Vi tog dock en längre rast vid sjön nedanför stugan och min vän somnade faktiskt en stund, vilket väl nästan är som övernattning fast på dagen. Vår plan var från början att vandra hela leden i en riktning genom att få skjuts till Järbo och därifrån vandra till Dals Rostock. Planen fick dock ändras. Därför vände vi vid stugan och vandrade tillbaka samma väg. Det innebär att det finns en anledning att komma tillbaka och vandra den resterande delsträckan fram till Järbo vid senare tillfälle. Inget ont som inte har något gott med sig.

 

Kroppefjäll! Det är inget fjäll. Däremot är det en högplatå som ger en viss vildmarkskänsla genom sin blandning av fattigkärr, magra tallhedar, berg i dagen och små sjöar.

 

Bitvis får man vada genom hav av gräset blåtåtel. I vissa områden är luften tung av doften från ljung och i andra områden doftar från myrmark och pors. Dofter var det gott om.  

Färger var det också gott om. Orangeskiftande blåbärsris som lyste i solskenet avlöstes av rosa och lila ljung, klockljung och olika vädd. Här är någon sorts vädd i karamellform, ja varför inte kalla den för karamellvädd.

Kroppefjäll är väl värt ett besök och jag kan absolut rekommendera den här vandringsleden. Kanske hittar ni lättare ledstarten än vi gjorde. Om inte, så kanske ni också hittar ett trevligt äldre par på en garageuppfart att fråga. God tur!

 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2018-08-01 23:19   OBD
Tack för att du gav mig en trevlig kvällsläsning med väldigt fina bilder!
 
Svar 2018-08-02 06:44   Skogstoka
Tack för fin feedback, Bertil!
 
2018-08-02 05:49   hansnydahl
Tack för ett underhållande perspektiv på vandring där man får känna att naturen kan vara lite småfarlig och spännande utan att vara hotfull. Vi får också veta att ni inte är rojalister då ni avstod från att tillföra ytterligare en prins till kungahuset - tur var väl det då det kunnat påverka successionsordningen, speciellt om det varit en reinkarnation av Karl XII själv med allt vad det kunnat innebära för vår regeringsform ... Den stackarn fick inte vandra mycket i lugn och ro då Danmark, Sachen/Polen och Ryssland anföll Sverige direkt då han blev kung vid 18 års ålder.
Jag tror att din sista bild visar en Ängsvädd som ännu inte slagit ut.
 
Svar 2018-08-02 06:51   Skogstoka
Haha. :) Ja, efter att ha läst ditt svar är jag ännu mer övertygad om att vi gjorde rätt som inte kysste paddan... eller om det nu var Karl XII... :)

Aha! Ängsvädd alltså! Tack för den informationen! Väddar tycker jag är svåra att skilja åt. "Karamellvädd" tyckte jag annars den passade att heta. :)
 
2018-08-03 10:20   scandiaca
Jag har också några gamla kartor som jag fortfarande använder. Om man jämför dom med Lantmäteriets karttjänst så ser man om nåt har förändrats, så slipper man köpa nya. Det känns onödigt när dom är fint inplastade och i gott skick :) Jag gillar dina blogginlägg!
 
Svar 2018-08-03 18:01   Skogstoka
Härligt att höra att det är fler som gillar de gamla hederliga kartorna! :)

Instämmer i ditt tänk om att använda det man har. Spara på naturresurser och minska sopberg ingår ju också i det tankesättet.

Tack! Tusan vad glad jag blir av dina ord! :)
 

Läs mer i bloggen

Ruändan - en vandring med väntan på en liten fisk

Utöver de storslagna vyerna och den fria känslan som de karga vidderna ger kan det finnas olika andra anledningar som lockar till en liten fjälltur. För några år sedan var anledningen en gammal gran ”Old Tjikko” (världens äldsta trädklon) och han liksom bet sig fast i mina tankar ända tills jag fick åka och träffa honom på Fulufjället. Den här gången var det inte en gammal gran som lockade. Det var en liten fisk.

En vandring utan mål som blev en bäverspaning utan bäver

Packar ned lite fika i ryggsäcken, snörar på mig kängorna och vandrar ut i naturen utan vidare mål än att få tillbringa en dag i skogen. Några grader varmt, gråmulet och vindstilla. Skönt! Jag går längs med Ljusnan, till en början på en stig men den blir allt mindre och efter ett par kilometer finns inte längre någon stig men jag fortsätter gå.

Svartviksleden - en vandring med björn i tankarna

Hösten tillbringas i Härjedalen och min gamla skräckkärlek för björnar har vaknat till liv. Tanken på att möta en björn sprider skräck i mig. Samtidigt som en helt annan spirande och oemotståndlig känsla drar åt motsatt håll och lockar mig ut i skogen. Synen, hörseln och luktsinnet skärper till sig när jag vandrar i dessa björntäta områden. Ögonen söker efter stora tassavtryck och uppgrävda myrstackar eller jordgetingbon. Öronen lyssnar efter brummande, visslande, flåsande och andra ljud som kan härledas till den store lurvige. Min näsa sniffar in några extra doftmolekyler om en okänd lukt ger sig till känna. Kan det vara en björn?

Siktet är inställt på Sonfjället som ska vara Sveriges mest björntäta fjäll, men just idag är det dimma på fjället och jag tänker att det hur som helst är bra att exponeringsträna mig lite inför den utmaningen. Därför valde jag att värma upp med en vandring på Svartviksleden som utgår från byn Linsell några mil från björnarnas Sonfjäll.


Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...