Bloggar > Skogstokans vandringar > En vandring utan ...

Skogstokans vandringar

Den stora upplevelsen i den lilla vandringen

En vandring utan mål som blev en bäverspaning utan bäver

Packar ned lite fika i ryggsäcken, snörar på mig kängorna och vandrar ut i naturen utan vidare mål än att få tillbringa en dag i skogen. Några grader varmt, gråmulet och vindstilla. Skönt! Jag går längs med Ljusnan, till en början på en stig men den blir allt mindre och efter ett par kilometer finns inte längre någon stig men jag fortsätter gå.

Gamla spår av bävergnagda träd visar sig först lite sporadiskt men efter ett tag blir de allt mer frekventa. Snart får jag både klättra över och krypa under trädstammar som bävern tidigare fällt men lämnat kvar på land. Kanske smakade de inte så gott som han trott och därför lämnade han dem. Eller så tänkte han hämta dem senare men glömde bort dem, eller så skulle han bara vässa sina ständigt växande tänder lite. Ordentlig tandvård är A och O för en bäver. Min egen tandvård känns lite mesig i jämförelse, men jag är ändå glad att min tandhygienist än så länge endast beordrat mig tandborstning och tandtråd…

Förundrad ser jag på träden som ligger avgnagda runt mig och jag minns hur jag själv fick slita när jag skulle fälla en liten björk för några veckor sedan… och då hade jag ändå en yxa till hjälp. Någonstans har jag hört att bävern har ett skikt som domineras av järn i sina tänder och att det är en av förklaringarna till varför de är så starka. Mina tankar drar iväg och jag börjar fundera på om bävern kan känna ilningar i tänderna och jag ryser när jag tänker på hur dessa ilningar i så fall måste kännas om tänderna delvis består av järn. Aj!

Hoppsan! Hål i marken. Jag går i mina egna tankar och råkar trampa ner i hålet. Som tur är så är det inte så djupt men det får mig att bli mer uppmärksam. Jag ser fler hål och börjar därför gå lite mer försiktigt då jag inser att det nästan är som att gå på minerad mark. Bävern har grävt gångar under jorden i strandbrinken och jag känner mig för innan jag vågar överföra tyngden från ena foten till den andra i stegen jag tar. 

Jag passerar en gammal bäverhydda som verkar ha sett sina bästa dagar. Några färskgnagda kvistar är lite slarvigt slängda längst ner på hyddan och de känns felplacerade. Är det en bäver som tänkt renovera den gamla hyddan men sedan insett vilket jobb det är och då bara lämnat kvistarna? Eller har en ålderstigen bäver haft picknick vid sin gamla bostad? Kanske har han suttit och gnagt på ett par pinnar medan han lite nostalgiskt tänkt tillbaka på alla barn som han och frugan fött upp just vid den här hyddan.

Man kan ana att det har varit en ganska stor hydda men nu är den delvis förfallen och jag går en omväg runt den för att inte falla igenom de murkna grenarna. Enligt Naturmorgon som jag lyssnade på för något år sedan så finns det singelbävrar som nöjer sig med att bo i en etta, medan en bäverhydda för en hel bäverfamilj ofta består av minst ett rum och kök. Ingången är alltid under vattnet. I vattnet utanför hyddan lägger bävern upp olika matförråd inför vintern. Förrådet består av kvistar som han gnager till lämplig storlek och de placeras så att han ska kunna hitta dem även när vattendraget är isbelagt. Han är smart, den där bävern.

Jag fortsätter min vandring längs Ljusnan och är nu helt inne i mina bävertankar. Fler hål i marken visar sig och jag kikar ner i ett av dem. Det är ganska stort och jag skulle nog kunna krypa in en bit. Nej, säger jag till mig själv men lyssnar som vanligt inte så noga på det. Jag ålar in en liten bit till men när jag känner att det blir mindre och börja slutta ner mot vattnet ångrar jag mig. Tänk om jag fastnar. Jag backar ut och fastnar som tur är inte.

När jag börjar gå igen ser jag fler färskgnagda träd. Jag kikar ut längs älvkanten och skymtar en större hydda längre fram som ser ut att vara bebodd då den är byggd av färskare träd. Med smygande steg tar jag mig närmare. Några meter. Sedan tar det stopp.

Ett tre meter brett och vattenfyllt dike får mig att stanna. Bävern har byggt sin hydda på en ö. Smart! En kort stund funderar jag på att bygga en bro av de träd som bävern har fällt och som ligger likt ett plockepinn bakom mig. Men jag släpper den tanken snabbt och tänker att bävern kan få ha sin ö ifred.

Istället tar jag fram min termos och dricker en kopp kaffe. Jag spanar lite mot hyddan och jag spanar ut över Ljusnan. Det är en perfekt dag för bäverspaning, om man bortser från den lilla detaljen att bävrar inte är vakna då. De sover gott i sin hydda under dagtid. Men kaffet smakar gott, tänker jag och tar en klunk till innan jag vänder om och går hem igen. 

Inlagt 2019-10-12 22:35 | Läst 1438 ggr. | Permalink
Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2019-10-13 05:57   KimE
Även gamla använda bäverhyddor kan se murkna ut och bara bättras på med någon enstaka kvist. Gångarna genom strandbrinken används då isen är frusen på älven så de kan ta sig upp på land och fälla några träd. Små hålor kan användas av ungbävrar då de blir utkastade då nya ungar ska födas, ibland kan vårfloden göra så att huvudhyddan inte kan användas.
 
Svar 2019-10-13 06:54   Skogstoka
Aha! Tack för bra information. :) Alltid kul att få lära sig mer om olika arters sätt att leva.
 
2019-10-13 21:47   OBD
Trevlig läsning!
Att gå ut i naturen utan ett speciellt mål är ofta väldigt avslappnande och kan också vara väldigt berikande då man kanske upptäcker saker som man inte skulle ha sett om man gick mot ett bestämt mål.
Jag går numera ganska ofta ut i naturen och har bara ett mål, nämligen att efter några timmar komma hem igen. :-)
 
Svar 2019-10-14 21:04   Skogstoka
Tack! Ja, det kanske kan vara så att sinnena är mer öppna om man strosar utan mål. Ditt mål att komma hem igen verkar ändå vara på en lagom nivå... :)
 
2019-10-14 15:45   ulindh
De är flitiga bävrarna. Trevlig tur, det är alltid roligt att ser spår efter djuren i naturen!
 
Svar 2019-10-14 21:11   Skogstoka
Ja, de är riktigt imponerande.

Håller med dig, och särskilt kul är det när man börjar fundera kring hur de lever sina liv.
 
2019-10-17 13:16   scandiaca
Ett trevligt vardagsäventyr! Man hittar oftast nåt spännande att se när man kommer sig ut, eller bara för att få sig en kopp kaffe i skogen.
 
Svar 2019-10-17 22:02   Skogstoka
Ja, vardagsäventyren bör inte underskattas och kan absolut ge spännande upplevelser. Dock ser jag fram emot att få ta del av ditt nästa fjälläventyr och hoppas du har något sådant i sikte snart. Älgmötet i din senaste blogg var inte så tokigt.:)
 
2019-10-21 00:47   fowwe
Bävrar är exotiskt för mig, det har vi inte i Skåne (vad jag vet). Intressant att få lära sig lite mer om dem. Trevliga foton på deras framfart!
 
Svar 2019-10-22 21:19   Skogstoka
Aha! Det visste jag inte (att de inte finns i Skåne alltså). De är faktiskt lite exotiska för mig också, trots att jag stöter på dem ibland.
Tack! :)
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

 

Logga in