Bloggar > britts blogg

britts blogg

vandring,paddling och annat friluftsliv

Nybyggarna

Det har inte blivit några vandringar på ett tag.

OS,lite ostadigt helgväder ibland,men framför allt har vi ägnat tid åt att bereda mark för vår lilla koja.

Visserligen ska den stå på den redan befintliga tomten i Lappviken,men det är ju en hel del göra ändå.

Så vi har mätt avstånd, vinklar,kapat träd,burit klabbar och ris,spettat,hackat,burit sten,och nu har vi en rätt jämn yta.

Det kallas naturlig styrketräning..

Inväntar fortfarande själva bygglovet,men det kommer...

Det ska bli fint med ett eget krypin,litet och innehållande det som behövs.

Och så har vi då nån gång i framtiden en utfärdspunkt och tillika en "tillflyktsort".

Efter dagens avslutade arbete så åkte vi ut med båten på sjön.

Lågvatten så vi kunde rasta på flata klipphällar som annars är dolda under vattenytan.

 

Postat 2008-08-31 20:44 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Arkiverade toppar -Pårtetjåkko

Inget nytt under solen,hemmavid och sover i min egen säng och kollar OS istället för att frilufsa,mer än på dagen förståss.

Så då får jag ta nåt ur det gamla arkivet.

Sommaren 2004  fick vi för oss att gå upp till Observatoriet på Pårte.

Vädret var verkligen varmt och vackert denna sommar.

Knatade ända upp en bit på Pårte på  6 timmar från Kvikkjokk,hur det nu var möjligt att färdas så fort för oss.

Vi slog läger ovan mygg-gränsen och efter en del stenrensning hade vi en helt OK tältplats.

Nästa morgon -åter strålande högsommarväder.

Vi passerade ett rikitigt snöhang med hål över en jokk,där inne  hade man inte velat sluta sina dagar.

Vägen upp till Observatoriet var rösad genom allt stenskravel.

Häftig vy ner mot glaciären på andra sidan när vi kom upp på kammen.

Förstår inte hur någon stått ut med att bo här uppe.

Vad drev dem,förutom de studie-och forskningsmässiga meriterna?Killar på dryga 20år..

Var det att de var så knalt om pengar att de kunde spara på utgifterna genom att sitta på ett berg i månader,eller kanske någon kärlekshistorias bittra slut som skulle begrundas genom extremt självplågeri?

Och vad hände med Manne Hofling,som försvann på väg upp från Pårek utan att spår?

Eller är detta svaret?

Är det knät av en människa eller ren jag håller?(naturligtvid det senare,men..)

Eller klev han in i raketen och tryckte Escape?

Fantasieggande byggnationer finns det gott om på denna plats.

Vi fortsatte bort mot Pårtetjåkko-toppen.2006meter hög.

Vilken svindlande och fantastisk utsikt.Över hela det fascinerande och lockande Luottolako.

Över Saittaris,Sveriges "Matterhorn" kallad.

Det var helt enastående att ha kommit dit upp,och att se så vida omkring.

Jag hade den där "Top of the world-känslan".Wow!

Ändå var det skönt när vi tagit oss ner igen,det är så jobbigt att gå på block utför,och inte många snöfält att följa heller.

Tänk då att leva här i hårda vindar,mörker,kyla,dimma,dvs det mest förhärskande vädret.

I en röd konservburk..Utan möjlighet att duscha i varmvatten, äta frukt,mjölk,grönsaker..Hjälp,jag hade inte varit lämpad  för uppdraget.

Vi åt middag vid tältet,och gick sedan närmare Pårek för att inte ha så lång väg hem nästa dag.

Grönt och fint,men mycket knott var det.

Vi var så nöjda med vår bestigning att vi började spåna om vilken mer topp vi skulle upp på .

Att gå den här vägen till Pårek och Pårte innehöll en gruversamt avsnitt,vadet med stenkistorna!Vad var min stora skräck.

Syns verkligen hur osäker jag är..

Ser ut som jag är rädd att blöta ner fötterna.

Desto bättre går det att blöta ner sej helt och hållet.

Det glada sjöodjuret i Stor-Tata.

Hem nerför "tråkbacken" till Kvikkjokk glada och nöjda och med planer på nya toppar att gå upp på..

 

Postat 2008-08-16 23:11 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Bloggarmöte

I år blev det av.

Träffa min fjällfunderande bloggarkompis Britt-Marie.

Jättetrevligt.

Efter avslutad vandring I Kvikkjokk blev det mat x flera i mammas stuga i Lappviken,se på bilder,prata,gå i trollskogen med hundar.

Där blev det ett nytt möte,tack vare Britt-Maries blick för blommor:

Mamma hade sagt att det ibland växer en sällsynt orkidè som saknar klorofyll där.

Vi hade turen att se den alldeles vid hundstigen.Vit,ensam utan blad på en stängel.

Skogsfrun..

Bilderna mina blev inte nåt att publicera,mobilkamera utan autofokus.

Båttur på sjön och i deltat,de kanaler som var farbara i lågvattnet.

Tillbaka till Jokkmokk,gå med gammelhunden runt sjön innan det blev mörkt.

Lördag,musei-besök och paddla till Tallholmen och fika.(måste ju visa mina lekplatser!)

Så roligt att träffas när man bara umgåtts "på nätet".utbyta tankar och erfarenheter även utöver  vandringar.

Det är ju inte så ofta jag har förmånen att umgås med någon i min egen ålder med samma intresseinriktning.

Hoppas vi träffar på varanda IRL fler gånger.

Postat 2008-08-10 09:01 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Ovan Teusadalen

Vi gav oss ut på en kortare tur.

Redan i höstas hade jag planer att gå längs Teusadalen,men då blev vädret för dåligt.

Nu gav vi oss av i rena högsommarvädret.

Bil till Vakkotavare,buss till Ritsem,bilskjuts till Sitasjaur.

Spännande väg i det öppna landskapet upp mot denna stora sjö som gränsar mot Norge.

Skumpig väg som renderar en och annan punktering,som vår pratglada chaufför sa;(mycket riktigt fick Håkan byta däck åt henne innan vi gav oss av på vandringen)

Lite betänksam blir man när man ser renskötare på fyrhjulingar iklädda mygghattar!

Och så tog vi av oss i shorts och inga skjortor,gick en hel del i ris och buskvegetation innan vi kom upp mot dalen.

Det blev mer lättgånget,med fin gräsmark.

Rast vid en riktig badjokk,varmt i de pölar som bildats vid sidan av.

Sen blev det tyvärr massor med knott.Synnerligen irriterande.fick bett som svällde så jag undrade om en orm bitit mej på handen.Bara klä på sej.

Vi kom in mot dalen,högt ovan den.

 

En del kläng och klättra i branten innan vi hittade lämplig tältplats

Förgyllde kvällen med att dricka vin ur "riktiga" glas.

Under natten kom åska och regn,så nästa vandringsdag startade först vid tolvtiden.

Fint att gå längs branten,världens utsikt ned i dalen,och lättgånget om man inte drog iväg för mycket uppför/nerför,men det är lite svårt välja väg när man aldrig gått,rädd att komma till för mycket stup och skravel.

Vacket vatten på närmare håll

Vi fick gå till en dal bakom höjden för att slippa klättra upp och ned för diverse raviner.

Så det blev få kartkilometrar på mycket tid.

En del branta upp och nedförslut som tog på benen.

Tillslut med utsikt mot Teusajaur kom vi till en bro som passade i en "Indiana Jones-film".

Vajrarna och den tjocka fyrkantplankan på sidan var tillräckligt förtroendeingivande för att vi utan tvekan passerade över.Det var riktigt kul.

Insekterna hade hållit sej borta ända tills vi kom ner.

Helt underbar tältplats,men så fort vinden mojnade kom knotten igång,liksom myggen,så vi fick spendera kvällen innanför myggdörren.

Sista dagen.

Bara gå hem.Nära till Teusastuganoch så leden hem.

Så nära var det inte.

Vi ägnade oss åt sånt som fjällsäkerhetsrådet avråder från,men det gick bra.

Klänga ner för branter och passera kanyons nära stupande fria fall.

Ytterligare en märklig plats att tvätta håret på.

Vi gick ner för snabbt mot den förmodade stugplatsen,och ägnade för mycket tid och kraft att gå upp och ned i risig björkskogsterräng,stenskravel än nödvändigt.Dessutom var det stekhett.

Tack och lov inga insekter någonstans på hela dagen.Vart tog dom vägen?.

Innan vi nådde leden fick vi göra ytterligare en häftig jokkpassage med vatten i fritt fall strax nedan där vi gick.

Stugvärden var nere vid båten,så vi fick skjuts över till andra stranden på en gång.

Gått få kilometrar på kartan i fyra och en halv timme.

Började tvivla på att vi skulle komma hem på kvällen som vi sagt.Och inte går det att ringa heller.

Vi åt middag vid stranden.

Sen var det snabba lättgångna kilometrar på Kungsleden,som var jättefin.

Drinkstopp vid en jokk,sportdricka i pås-schaker.

När vi passerat krönet hade vi fantastiskt fin vy över hela Sarekmassivet,inklusive Äpar,Niak och Akka.

Om det varit sånt här väder den gång vi besteg Niak.(då såg vi ingenting,bara dimma).

De 16 kilometrarna gick på för oss snabba 4km/tim,inkluderat branta backen ner.

Nedfärden till Vakkotavare gick förhållandevis bra,men nog längtade jag till att få ta av kängorna och placera fötterna i mina fula gula sköna Foppor. 

Det är ingen trängsel på Kungsleden,och väldigt fint att gå,nåt att tänka på (gå led ) när det börjar bli helt olämpligt att klänga i branter och över stenskaravel,jokkar med fritt fall etc i framtiden.

En tur ovan Teusadalen är fin,men jag håller Rapadalen och Njåtsosvagge som finare.

 

 

Postat 2008-08-02 09:44 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

 

Logga in

Tips!