Bloggar > britts blogg

britts blogg

vandring,paddling och annat friluftsliv

6 dagar,5 nätter mellan Staloluokta och Kvikkjokk

Så kom vi iväg;lämnade ett Jokkmokk i skyfall,med farhågor för att inte se vår lilla hund i livet mer,visserligen var allt "som vanligt" på vår ösregnspromenad,men ändå.

Vi hyste många betänkligheter om vädret,men ju närmare Kvikkjokk vi kom,desto ljusare och klarare blev himlen,och vägen allt torrare.

Anlände precis för att hjälpa mamma upp till stugan med symaskinen,som hon lagt i skottkärran.

Vi tog med draghunden på en tur i trollskogen,och även ner till stranden.

Såg på engelsk deckare,skrev färdplan och en  kom-ihåg ur Grundstens Vandra Kungsleden för vägbeskrivning.

Vaknade på onsdag morgon.Sol på Staika.

Gick ut en morgonrunda med hunden i trollskogen där nornan växer,en sista varm skön dusch,filfrukost,och iväg med morgonhelikoptern mot Stalo.

Det var nog den minst gropiga och snälla helikoptertur jag gjort.

Före nio på morgonen var vi iväg,lite fel redan från början,hamnade vid en shop,men det var bara fortsätta stigen från den så skulle vi så småningom komma ut på den gamla präststigen mot Arasluokta.

Det var spännande att få testa om våra nya lättare packningar skulle duga för denna tur som kunde bli bra längre än vi tidigare gått.

16+14kg,min var lättare med motiveringen att min säck egentligen bara är ämnad för upp till 12kg.

Vi gick i lugnt tempo;Håkan har inte haft  samma nit med träningen som jag,och har inte gått med säck nåt i år,och fick träna upp sej allt efter vandringens gång var det tänkt.

Vi gick i fin fjällhedsterräng i lagom varmt och klart väder.

Jag fick lite noja,var färdvägen rätt,eller var jag återigen på väg åt nåt annat berg än tänkt.

En koll i kikaren och matrast stillade oron;där var Arasluokta,där renstängslet.

En lång lång vandring längs en jokk upp mot en sjö som jag aldrig trodde vi skulle komma fram till.

Vilken otroligt vacker syn när vi kom fram;Alajaure på över 900m höjd låg spegelblank med kristallklart vatten.Fiskar vakade och vi tänkte båda på vårt flugfisketränande;tänk att fiska här,och inga träd att fastna i.

Att följa stranden var en behaglig strandpromenad i flera kilometer.

Vi såg fiskarna simma i det klara vattnet.

Två danska killar kom gående mot oss,på väg från Saltoluokta och med slutmål Fauske.

De kunde berätta att bron över Miellädno fanns,så vi skulle slippa gå ned till Alkajaure sen.

Vårt nattläger blev på en udde i sjön,närmast paradisiskt vacker,och varmt så länge solen sken,man vill knappt gå och lägga sej,så fint var det.

Ett tag under natten blåste det kraftigt,men vädret var helt OK när vi styrde kosan ner mot bron över Miellädno.

Väl framme kunde vi läsa på en stoppskylt att "bron tillhörde en arbetsplats" och att det ej var tillåtet att vistas på bron eller i dess närhet.

Nämen,oj då!

Vi gick de sista kilometrarna upp mot Alkavare kapell,som vi båda gärna ville se.

Här firas kyrkhelg en gång i slutet av juli,i gästboken kunde vi läsa om nöjda bröllopsgäster och andra.

Min egen känsla var ett monument över ett svenskt GULAG;slavande människor som under svåra umbäranden fick bryta silver för att finansiera krig och erövringar.

Vilket helvete att leva och arbeta här,det är inte ens vackert,mer än att sjön är grön.

Ett utsatt ställe på alla vis.

Under tiden vi åt  i lä av kapellbyggnaden kom en helikopter från fiskflyg.Jag trodde han tänkte landa och höll i våra utspridda prylar,men han cirklade två rundor kring oss och fortsatte vidare.

Läste sen i tidningen att denna dag hade en ensamvandrande kvinna fått hämtas i Alkavagge,då hennes psyke inte räckte för vidare vandring.

Det är sorgligt,att ge sej ut med förväntan om nåt trevligt,och så blir allt fel.

Det var få som skrivit i boken denna månad,ett namn kände jag igen från Utsidan i alla fall.

Vi fortsatte ned längs stigen i dalen.Mycket lera,sumpmark,väntade hela tiden på att komma till den stora fotbollsplan av lättvandrad mark som beskrivits,men jag tyckte nog aldrig vi kom till den,mer än korta bitar.

Vädret drog ihop och det kom regn ibland,vi vandrade till vi kom så vi hade Herran på Herrapakte i profil,hittade en acceptabel men inte alltför skyddad tältplats och skyndade oss upp med tältet.

En fin vy ner mot Sarekmassivet och Mikkaglaciären hann vi se.

Humöret var inte på topp,de vanliga argumentationerna som uppstår när man är trött och inte mår riktigt bra.

Det är ju alltid mina idèer om vart vi ska gå,jag är den stora fjällvandrar entusiasten,och Håkan är inte fullt så fanatisk,därtill  inte riktigt kry dessa dagar.

"Sett vackrare dalar,varför gå hit när vi lika ska gå uppåt igen".

Sant: Rapadalen och Njåtsosvagge är mycket vackrare,och vi hinner inte gå ner till Mikka och tillbaka i rimlig tid.

Men när vi väl ätit och sett Herran stå där och vakta blev det bättre.

Nästa morgon regn,tvättade håret i alla fall,iklädd regnjacka för att inte blöta ner dunjackan.Sen blev ALLT mycket bättre.

Tom Herran såg gladare ut där han stod på vakt.

Vi korsade jokken i kängor,och fick nu färdas på fina lättvandrade marker och genom videt på mycket bra renstigar.

Försökte snedda lätt uppåt för att inte stigningen i Neiterippevagge skulle bli så stor.

Vi korsade en rätt djup canyon på en snöbrygga.

Färden genom Neiterippevagge var väldigt fin,så här vill jag ha det.Höga höjder,lättvandrad stigning,glaciärer,djup,vattenfall,snöfält.

Entusiasmen steg mycket hos oss båda.

Och den korta sträcka ner mot Sarvesvagge som behövde passeras på torra stenblock var en lät match,annars var det snöfält och gräsmark som gällde.

Vyn över "mitt" Luottolako vara hänförande,liksom att se både uppåt och nedåt  Sarvesvagge.

Lätt gå över Sarvesjokken dessutom.

En fin skyddad tältplats på gräsmark bakom en ås blev vårt läger

Sol och värme,tid för strump-och underklädestvätt samt strosa runt i omgivningarna.

Vi satt länge ute och njöt.Klarblå himmel och hög luft,det borde fortsätta vara stabilt väder,så kan välja den kortare och roligare vägen hemåt.

Vi blev kvar 18 timmar ungefär:

Det började med ett dånande stenras på berget mittöver,sen renkalvar söm njö-njöade och lekte utanför tältet,en vaja med pingla som betade alldes intill tältet och stirrade på oss med "är ni dum"-minen när vi hojtade att de skulle gå lite längre bort så vi fick sova.

Sen brakade ett blåst-och regnväder loss som varade till långt in på förmiddagen.Vinden ryckte och slet i tältet,och jag var mycket tacksam at vårt tält står pall och dessutom är kruttorrt.

Hur kunde jag alls tänka att byta bort detta mot en  simplare enväggig lätt historia? En trygg boning med utrymme är guld värd,även om den tynger bäraren lite mer.

Mitt på dagen blev vädret mycket bättre,och vi beslöt att gå upp på Luottolako.

Det gick förvånansvärt lätt för oss båda,valde att komma väl högt,det var ju Luottojaur vi skulle se,nu blev det beskådat från ovan.Förresten var där massor av renar.

Matläger under Luottotoppen med renar som nyfikna gäster.

Fantastiska vyer,detta är toppen!

På väg över slätten mötte vi en stackars kalv som tappad bort sin mamma,hoppas de fann varandra,den njöade ängsligt och kom emot oss.

Längre bort stötte vi på en märklig skapelse.

En björn,en ubåt eller kanske en pepparkaksgris?

Den står där som ett naturen monument,oemotståndligt för mej att klättra upp och rida på den.

Vi gick över alla små jokkar från sjöar och glaciärer upp på platån,så slapp vi vada den hemska Palkat-jokken som förra året.

Tror vi såg järvspår högt upp på snön under Saitaris och Luome-toppen.

Vi höll oss i blockhavet,något för högt på vår väg mot sjöarna på 1260-platån,där vi hittade en bra tältplats vid jokken som rinner ner från sjöarna.

Följande dag var det bara att följa den bitvis grästäckta,bitvis steniga platån mot nedgången till vadstället över Ruopsokjokk,som vadades utan besvär.

Här såg jag äntligen den första gentianan;jag har saknat min lilla favoritblomma.

När vi passerat jokken och kommit upp en bit började det regna.

Det var nästan som om någon grejat oss bra väder där vi behövde det(tänker på pappa,kanske la han ett gott ord för oss hos väderguden,om sådan företèelser finns).

Vi gick mot Säkok,och när vi kom över det krön där man ser rätt ner till Klippholmen utanför mammas stuga,ville jag bara att det skulle gå att sväva ner,inte gå mer,nu återstod bara en lång transport hemåt.

Vi fick vackert traska,då vi inte är drakar,men ringa hem går ju alltid.

(Hunden levde,men åt bara blodpudding,min son hade varit och badat i en kall sjö,Linnè-dagarna i Kvikkjokk hade avlöpt bra.)

Några snöbryggor över jokkarna från Pårte,sen kom myggen.

Vi mötte en kvinna,trött och helt sönderbiten  i ansiktet av knott,det var något bekant över henne,men hon verkade dock inte alls känna igen oss,men visst var det hon som en gång i tiden jobbade på samma ställe som jag.

Hon tänkte gå ungefär vår motsatta väg,hoppas det gick bra för henne sen.

Vi hittade tältplats ovan Påreklägret,så mycket insekter trots höjden.

Sen en lång dags färd mot hemmet.

Över Pårekslätten gick det väl an ,det är fint.Sol.varmt och kortkläder.

Men allt nedan denna plats,via Tata-sjöarna och Kungsleden är en fruktansvärt trälig sträcka,trots fina blommor,ängar skog.

Man vill bara vara framme vid målet,inte gå i kvav tryckande molnig varm insektsdjungel. 

Håkan som återigen inte mådde bra fick gå på vilja och gamla meriter,men fram kom vi.

Så skönt att syrran ställt bilen på övre parkeringen,av med kängorna,Foppatofflor på,till stugan,varm dusch,middag och en stunds samvaro  med mor och syster och alla hundar innan vi åkte hem,där vår gamla vovve välkomnade oss,än en gång.

Sammanfattningsvis:

 En mycket fin tur,med sjön Alajaur som ny höjdare.

Rekommenderas!

Färden över Neiterippvagge likaså,och en vackert väderdag på Luottolako är närmast en gudagåva.

Våra packningar lättare än förr,min quilt tillräcklig för sommarfjäll,tom på så hög höjd som 1200meter,för övrigt också nytt höjdrekord för mej  i utomhushårtvätt.

En Biltema-gas räckte för matlagning till femte dagens middag.

Håkan var nöjd med sin 50-årspresent,duntröjan Liv,samt sin Osprey Aether 60 liters säck som han haft sen hösten,men inte fått prova på tur förrän nu.

Jag lika nöjd med Bergans Helium 55liter,hade ju mat för ytterligare 2-3 dygn kvar,vi kunde ju ha fått gå Tarradalen eller Linnès väg hem om vädret inte varit gynnsamt.

Om man fyller vikmuggen till vikkanten räcker en flaska rött vin tre kvällar för två.Och två för sex,eller dubbel ranson sista kvällen.

Hemtorkad choritzo är gott.

Just nu är jag mätt på vandring,och regnet vräker återigen ner här i Jokkmokk,men ett annat år kanske rutten blir Från Änonjalme-Kuopevagge med avstickare  Nasavagge och banansjön,upp genom Alkajaur på dess södra fina sida,Neiterippvagge ånyo,men upp i Sarvesvagge och Jeknavagge till Luottolako men sen ner i Njåtsosvagge och upp till Tarreluobbal,och gärna flyg därifrån hem.

Vi har gått i lugnare tempo än tidigare,och mitt onda knä och dåliga fötter har inte tagit stryk som förr.

 

 

 

 

Postat 2008-07-22 08:36 | Permalink | Kommentarer (12) | Kommentera

Snabba ryck.

På onsdag morgon får vi flyga till Stalo och ge oss av mot Alkavagge

Det är bara att skynda på med mattillverkningen.Frukostblandning,energikakor.Kolla att middagsmaten är rikligt tilltagen.

Prylarna är i ordning, färdplan på kylskåpet,Vackert väder resp sämre väder alternativen.

Provar torka chorizo,den lär väl inte härskna på nå få dar.

Klarar gammelhunden att vi är hemifrån,eller går hon till de sälla jaktmarkerna under vår bortavaro? Hon tappar matlusten när jag är borta.

Nå blir det så, så är det hur som helst dags.

Vi har varit på en sjörunda med simning,hämta pinnar i vattnet och plocka sten på badstrandens botten,vackert så.

I helgen har jag tränat kasta med flugspö.Det blir som ett gift,bara kasta och kasta.

Fick dock inte napp men kul ändå,för Håkan fick en harr som smakade gott stekt i folie över elden.

Påminner om en annan färd med snabba ryck och flugfiske;besökte mamma och pappa i stugan för ett antal år sen,före de digitala bildernas tid.

De skulle nästa dag flyga till Sårjåsjaur,och det fanns en plats ledig i helikoptern.Bäst passa på,kanske det aldrig skulle bli fler gånger  i fjällen tillsammans med föräldrarna,(det blev en fisketur till med pappa).

Hem i bilen,höra om det gick för sej att jag drog iväg och lämnade barn,hund och hem vind för våg,(det gick det naturligtvis),packa ihop grejer,upp igen,och flyga till denna vackra sjö.

Satte upp mitt tält på stranden,det gjorde även pappa,men mamma föredrog att sova i Konsul Perssons stuga,så deras tält stod tomt.

Mamma skurade upp hela stugan,inkl fönsterputsning och gardintvätt.

Kylskåp hade vi i snön,det flöt isflak i sjön,och en del var ännu istäckt.

Vi gick längs sjön,och mamma som inte var så bra på gå redan på den tiden fick våldsamma sendrag och gallskrek i vanlig ordning.Då släppte det.

Jag gick bort så jag fick hoppa över norska gränsen.

Jag gick upp på ett utsiktfjäll och såg ännu fler höga fjäll,Sulitelmamassivet.

Vi tittade på mängder av vackra fjällblommor,och pappa talade om vad de hette.

Pappa hade inga vadar stövlar med sej och flugfiskade från land.

Det var så isande kallt i vattnet att man inte kunde gå ut och ställa sej  på stenarna längre ut.Min dagliga hårtvätt var "uppfriskande".

Vi fiskade ner i den vacka älven som rinner mot Stalo,i häftiga stengrubbor

Det var jättekul att kasta med flugspö,men ingen fisk fick vi.

Efter nån dag kom ett par killar dit.
Den ene hade burit med sej vadarstövlar enbart för att kunna stå ute i sjön och fiska,han lyckades efter idogt fiskande bärga  en enda firre.

Pappa fiskade och fiskade utan lycka,mamma hade med en hel påse salt som förblev oanvänd,och fick stå kvar i stugan

Vi provade göra en ugn på stranden med flatstenar(ved hade tagit med enkom för detta),bröden blev inte så bra,för tjocka stenar,men det smakade bra ändå.

När man sitter i konsulns stuga känns det nästan som man sitter ute i forsen.Läckert.

En ren höll på att åka med strömmen,men på nåt sätt bänglade den sej tillbaka upp i tryggheten.

Det är ett sällsamt vacker ljus över denna sjö,en del lyckas nästan fånga det på bild,men inte riktigt.

Efter ett par nätter gick jag tillbaka till Stalo,och sen efter ytterligare något dygn gick mina föräldrar också,fortfarande utan fisk,men rätt nöjda med en vacker och sommarvarm vistelse vid ett av de vackraste platserna jag vet.

Då blev jag riktigt fjällvandringsbiten,komma till de riktiga fjällen.VIsserligen hade vi gått lite nere i Tarradalen,och varit med barnen till Kebnekajse,men det här var ju så mycket mer.

Nästa sommar var jag och Håkan dit några dagar,och fick fisk...visserligen på kastspö,men den var lika god för det.

Och många turer har det blivit sen.

 

Postat 2008-07-14 16:14 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

En runda runt Valleberget

Vi inledde semestern med att gå upp på berget ovanför stugan i Kvikkjokk-Lappviken för att sprida stoftet efter min pappa.

Jag och Håkan,våra pojkar,min syster,pappas och en av syrrans hundar,mamma fick vara med med kikare och telefon.

Första och enda gången jag burit min pappa uppför ett berg,och första gången jag burit upp en princesstårta på ett berg.

Vi gjorde eld och kokte kaffe,åt princesstårta och drack sockerdricka till,huvudpersonen till ära och hågkomst.

Efter middag nere i stugan skjutsade Håkan och pojkarna mej över till Prinskullesidan,så jag kunde gå iväg mot Valle-berget och Tjuoltadalen.

Behagligt myggfritt när man kommit upp,och sen är det lättvandrad fjällhed med superb utsikt över bergen,Pårte,Luottolako,Tjuolta och långt bort.

Jag gick några timmar,kanske tre för att komma i nivå med spanberget Garvek.

Satte upp tältet på en lagom blåsig fin yta,och tag med kikaren och gick upp på Garvek för att spana efter älgar,och ev nåt annat djur.

Såg tre älgar beta nere i Änok,gående genom sjöar och i buskage.

På Garvek finns fina tältytor,som påminner om de i Kärkevagge faktiskt,men man måste kånka upp det vatten man behöver.Sen kan man ägna många kvälls-och gryningstimmar åt djurspan.

Att tänka på till en annan gång.

Dessutom kan man ringa hem därifrån.

Kom överens med Håkan om att istället för att jag skulle ta bussen hem så skulle han komma upp till Kvikkjokk igen.

Vinden mojnade,och myggen kom.Skulle kvällsfika utanför tältet,byxorna täckta av mygg,regnjackan och dess huva kom väl till pass.

Sov gott under natten,och gav mej sen av längs sluttningen av Valleberget längs Tjuoltadalen

Högst olämplig färdväg för ensam kvinna (och man),det är stenskravel och svårforcerad vide,ibland fick jag använda allla fyra för att på halvt olämpliga ställen komma till någorlunda bättre marker,men utsikten är hänförande när man stannar för att se sej om.

Visste inte hur jag skulle göra,vända-nej fy,framåt-blir det alls bättre,gå nån kamvandring?

Väntade med tänkandet tills jag stannat för middag i en djup men fin jokkravin.

Man tänker så mycket bättre när man är mätt och utvilad,och har nytvättat hår.

Valde att gå uppför längs den branta ravinen på gräsmark och sen snedda uppåt för att hitta jämnare markpartier för att komma runt Valleberget mot Habres och sedan gå Vallevagge tillbaka.

En hel del "halvklättring"

Sen blev det ganska lättvandrat.hade sällskap av en ensam ren,tack för det,det blir trist att traska mol allena hela tiden,inte föratt jag räknat med att träffa nån på denna sida;(ingen är väl så stollig som jag och ger mej ut i dessa oländiga stenskravel och vide).

Var väldigt glad när jag närmade mej Habres och kunde runda Vallebergets västligaste utlöpare.

Vackert fall,ej arkitektritat.

Lätt vandring på snön i mest hela Vallevagge.

Nästan där dalen kröker i en riktig vindtunnel gick jag över bäcken och hittade på en gång en mjuk,slät tältplats i denna stenöken.

Iskall vind,här är ingen sommar,det hade gått att skejta ner längs jokkens iskant faktiskt

Mycket tidig kväll,tvätta sej vid jokken,med dunjackan på,(jo det går),ta med vatten till tältet,kvällsfika,och sova.

Trots mitt relativt vindskyddade läger slet vinden i tältet,det kan inte ha varit nå många plusgrader,jag fick ta dunjackan som förstärkning kring huvudet för att inte frysa i min lilla quilt

När solen kom fram bakom det höga Valleberget blev det behagligt igen.

Sista dagen bjöd på lättsam promenenad på gräshed.Passerade den sista snön och kom in i en annan klimatzon.

Kunde ringa hem ganska snart för att meddela var jag var.

Det ser så nära ut ner till Kvikkjokk när man ser sjön;tänker ofta att om jag vore en sagans drake kunde jag nu bara glidflyga ner igen.

Istället får jag trots förhållandevis god fart gå fyra timmar bara för att komma tillbaka till utsiktspunkten på Prinskullen,och sen tog det ändå en timme ner.

Stannade och drack det sista kaffet,åt den sista chokladbiten och de sista torkade äpplena.

Halvvägs ner träffade jag två män på väg upp och ut på sin fjälltur.

Mottagningskommitèn väntade nere vid Kamajokk.

Ena halvan på bild.

I livet ytterligare nån dag.

I sin favoritposition med vinden fladdrande i öronen.

Vi stannade kvar i stugan en natt

.Åkte båt på sjön i jakt efter den omöjliga stora fisken,åkte runt på kanalerna

Grillade,eldade i öppenspisen och mådde bra.

Väcktes halv fem av terroristkråkor på altan,de förde värre liv en krogbesökare på hemväg efter riktigt blöt kväll.Så nu vet jag vilka det är som bajsar ner på bron!

 Det var bara 4 plusgrader ute då,tänkt så kallt det skulle vara uppe i Vallevagge!

PackningenJag hade min "födelsedagsrygga";Osprey Talon 33(31l i min storlek),och rymde allt,inkluderat kikare och Teva-sandaler,sånt har ju ingen rikti lättpackare

"Nykter" vandring med enbart hemtorkat förutom choklad,knäckebröd,ostbit och en ölkorv i plast

Max 9kg,knappt 8kg när jag kom tillbaka.

Mycket komfortabelt att gå så lätt ,och det sparade mina fötter och mittt onda knä bra.

 

 

 

Postat 2008-07-09 08:15 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Shopaholic

Snaaart semester,och korta jobbdagar,jättelugnt.En härlig avtrappning inför ledigheten.

Idag sommar och sol,men det har varje dag kommit rätt häftiga åskregn,och även regn utan åska.

Ändå -snart bär det av,med rygga och tält,bara lite kort,prova på,se nåt bekant och nåt nytt.

Kanske från Kvikkjokk i helgen,eller den där Teusadalen som inte blev av i höstas när det började snöa. 

Åsså gärna ut med kajak i Skalka,och sova i tält på nån mysig ö.Där har vi aldrig paddlat.

Hur som helst måste jag välja nåt som inte blir så blött eller innebär vådliga vad.Och helst inte är så myggigt.

De små blodsugarna har gjort stor comeback efter några års tynande tillvaro.

Igårkväll var det i alla fall jättfint att var ute och paddla,men man fick skynda sej att lasta av och på innan alltför många myggor nåtts av nyheten att det serveras människa på avlastningsstället.

Regnvädren har haft en osund inverkan på mitt köpbegär.

Egentligen behövde jag väl inte införskaffa nåt av det jag nu köpt.Klick -klick på nätet,så blev det ett enväggs lätt tält från USA,som jag nu väntar ivrigt på,men lite rädd att detta inte ska hålla måttet.

Tänk om det regnar in,blåser ikull etc.

Inspirerad av de fina bilderna en annan "utsidare" lagt in på OR Nighthaven så kunde jag inte motstå frestelsen.

Och tänk,så lätt om det fungerar!

Och så lite fina rea-kläder från Lundhags som jag suktat efter i flera år.

Och så beställa lite grejer för att sonens bostad ska se OK ut igen.

Rätt som det är har man väl vallfärdat till Mek..(Förlåt IKEA)  som alla andra.

Den längre turen får bli av senare i juli,då vi hoppas att vattnet sjunkit undan.

Men vägval och hur långt och länge det blir har jag inte räknat ut ännu.

15"kartmil" känns väldigt långt för oss som aldrig sovit borta mer än 4 nätter.

Å andra sidan går ju de flesta vandrare gärna en vecka eller mer,varför ska vi inte kunna det.Eller är det bara att vi inte vill vara ute så länge?

Vi är båda så ivriga att få använding för våra lättare säckar,så det vore väl lite synd om det blev för tungt bara för att det behövs så mycket käk.

Alkavare kapell vill vi se,och Sarvesvagge,och Nasajaure kanske.Och västra Luottolako.

Och sen bort och hem:Staloluokta-Tarradalen,Njåtsosvagge igen;uj vad långt det blir i så fall.Eller kanske alldeles underbart!

Postat 2008-07-03 11:33 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

 

Logga in