Lista senaste kommentarer från alla
|
Artikel/Blogg: Sarekvandring i extrem värme. Dag 1 till 4. |
2025-10-07 05:06
från
Gaidat
: Lät som en härlig tur trots värmen och kul att få se jämförande bilder 125 år emellan..👍 |
|
|
Artikel/Blogg: Sarekvandring i extrem värme. Dag 10, 11 och 12. |
2025-10-03 23:32
från
Anders_sthlm
: Tyvärr vill jag inte pricka in botaniska fyndplatser till allmän beskådan här på denne sajt, särskilt när det då det gäller fjällvallmon som ju är väldigt, känslig. Den formen som finns i Sarek är också en underart, (tror jag) och då särskilt utsatt. Den är ju rödlistad. Det vore omdömeslöst utifrån min position att märka ut platser för fridlysta arter. Växter kan inte flytta på sig, men nyfikna fötter ställer sig lätt fel. Jag har sett trista exempel inte minst på Gotland där just fotograferandet av Guckuskor och Blodtopp på skyddade platser tyvärr gjort att växter helt försvunnit. Det enda jag grovt kan hänvisa till är grusravierna vid Vardasieva (stavas det så?), i sluttningen till Sarekpakte, Det är grusras där i jokken, och ganska brant, liksom en slinga ner. Tyvärr, av förståeliga skäl så lägger jag inte ut nåt om skyddade växtplatser, det vore dessutom otillbörligt. Jag och min hustru var en gång på vandring i Sikkim i Indien och företog oss någon slags ’trekking’ uppe vid Kanchenjunga. I Gangtok fanns då, en filial till detta ’Himalayan Mountaineering Institute’, som i någon monter hade saker som Sella hade haft, en isyxa bland annat, Han var ju där 1899 med Freshfield. Jag fick hålla i isyxan som togs ur en monter, på skaftet såg jag fingeravtryck och ett fastklistrat hårstrå. Oförglömligt! Han tillhör en av de personer jag skulle velat träffa ifrån historiens gång. I brist på detta skulle inträffa, får jag hålla till godo med den svenska versionen, och det blir väl tydligen då du! Att komma upp på toppar som man förutsatt sig kan nog som du vet ställa till det. Jag har några gånger siktat in mig på både stortopp och sydtopp- (Sarektjåkkå), men aldrig kommit riktigt upp, mest beroende på väder men också på trassel med sällskap som kroknat. Min sista ’topp’ blev Borgtoppen, jag gjorde den efter det jag fyllt 65. Jag kände då att det fick räcka. Jag tältade på Dimtoppen nedanför, och det var dåligt väder, när jag väl kom upp var allt perfekt. Jag kände mig som tjugo basst’ men jag insåg att detta tillstånd inte skulle vara framöver, senare på hösten small jag med bilen. Jag ska nu i veckan dra till Gotland och vara där en tid. Det är som vackrast där nu. Tyvärr är uppkopplingen där inte den bästa och sitta och knattra på mobilen är inte det lättaste. Men kanske ’lill-töijsernee’ kan hjälpe.' hälsar Anders! |
|
|
Artikel/Blogg: Sarekvandring i extrem värme. Dag 10, 11 och 12. |
2025-10-03 07:35
från
Anders_sthlm
: Ja Hambergs fotograferande verkar ju ha varit något särdeles, men han hade ju viss övning tidigare genom sina Arktisexpeditioner. Man kan ju lätt tro att Axel bara drog upp en kamera och plåtade lite runt omkring och tyckte ’det var ju jädrans vackert det här med Sarek--. Sigrid i Djursholm kommer nog gilla det här’… och så får jag lite likes på Instagram’ Nej, så var det inte. Det var väl tur han hade lite handräckning😊 Jag tror inte direkt Hambergs fotografier uppfattas som dokumentära idag. inte längre i alla fall- Kontexten till vetenskap har ju helt försvunnit. Gemene man ser dom som ’gamla fotografier’ av fjälltoppar, lite kuriösa naturligtvis. Dom har gått ett varv, ifrån det dokumentära till bli ’posters’ tyvärr. Folk känner inte till Hamberg ens, få fjällvandrare gör det ens. Ibland kan man vara glad om dom ens vet var dom befinner sig. Om man jämför dom med fotografer som, typ: Douglas Freshfields eller Vittorio Sella, så var ju dessa mer upptäckare och klättrade i exotiska berg, deras utflykter var ju inte direkt vetenskapligt grundade, utan mer av upptäckare och äventyr, så ser vi ju på det idag. Att Sella lyckades ta sina extremt bildsköna fotografier anses ju som fullständigt makalöst, när man inser hur mycket hans kamera vägde, och hur han tog sig fram. Men dom var ju inte vetenskapsmän utan kunde skapa sina bilder utifrån estetik--Hamberg fick nöja sig med en blå himmel och bita ihop hårt!. Om vi uppfattar estetik i Hambergs bilder, så är det något som kommit nu i senare tid. Dessutom var de ju avsedda för forskning och inte för allmänheten. Som du förstår så tar jag med min ’evinnerliga krim-foto-blick’ när jag är ute och går. Precis som du Hans så kollar jag på annat än på spetsiga toppar. Jag är ganska skapligt botaniskt kunnig, så varhelst jag ser en rar ört, så smälter mitt hjärta.-Dock är ju inte Sarek så väldigt fullt av sällsyntheter som i Arjeplogsfjällen eller i Padjelanta. Men på sluttningen vid just nordtoppen växer faktiskt en av de bättre lokalerna för fjällvallmo. Annars är området vid magnesitområdet fyndligt och värt besväret, om man vill krypa runt på alla fyra i blötmarken. ---Vid akut utryckning måste ju det dokumentära stå i första rummet, men det förekommer att man måste ta hänsyn till andra aspekter, (rättsmedicin är ett sådant exempel på aspekter med etik) på fotografi där det är nödvändigt att ha ett vidare perspektiv på vad just en speciell avbildning innebär. Men, fokus ska ju ligga på: saklighet tydlighet och icke subjektivitet, vid vidare analys måste man alltid ta reda på vad som ursprungligen önskades, alltså direktiven. Och på vad brottsutredningen kommer fram till för vidare analyser. Ett exempel: Bränder är mycket svåra och står i särklass i problematik. Men att vara tydlig och saklig är också aspekter av konstnärlighet.--- Här en länk till en sådan här site som säljer alpbilder. https://www.artphotolimited.com/sv/svart-vitt-foto/landskap/berg Anders |
|
|
Artikel/Blogg: Sarekvandring i extrem värme. Dag 10, 11 och 12. |
2025-10-02 12:43
från
Anders_sthlm
: Snåla matportioner efter en fjällvandring som du nu avslutat är väl inget vidare. Annars hade ju Vietas i restaurangen där, förut möjlighet att få påfyllning. Suovas med stekt potatis var ju toppen. En sak med din vandringsserie är ju hur vissa fjäll får ett helt nytt utseende när du närmat dig dom. Det är ju en sak man upptäcker efter år av vandrande, att ett fjäll kan uppvisa helt olika ansikten beroende på vinkel, väderlek och naturligtvis ens egen observationsförmåga. Sareks Nordtopp är ju ett bra exempel på det. En ändå måttlig lutande backe och sedan detta hisnande stup ned till den osannolika inträngda Gaska Sarekjekna. Men som sagt varhelst du riktat ditt objektiv så blir det ju helt nya vyer, då inte minst dessa till brädden fyllda jokkar. Platsen är ju heller inte nedlusad av vandrare. Dom gånger jag sett stora djur i Sarek har det varit just där. Som du nog vet så byggde ju Hamberg rösen (inte han själv dock) för att kunna placera sina instrument på, kamerorna, solmätarna och annat. På norra sidan av Piellorieppe (alltså Rapadalens sydsida) lite upp i ’backen’ finns det två ganska stora ’Hambergrösen’, i Minnesboken finns bild av ett av dom.. med hälsning Anders. |
|
|
Artikel/Blogg: Guhkesvágge |
2025-09-21 19:41
från
fowwe
: Tack, Hans! Trevligt och intressant att följa med på din färd genom Guhkesvágge. Och ingen har väl rett ut så noga som du vilka glaciärjokkar som kan behöva vadas. Det verkar ha varit mycket vatten när du gick där. Jag har också följt dalgången, men då var det svalare väder och enklare att ta sig över. Något som kändes lite speciellt när jag och min kompis Anders gick genom Guhkesvágge var alla de stenblock som (troligen) inlandsisen radat upp på sluttningen ovanför våra huvuden. Det gick inte att undvika tanken att något av blocken kunde få för sig att rulla ner på de intet ont anande inkräktarna. Det är en fröjd att njuta av dina foton, inte minst dem från lite högre höjd. Nordtoppen har jag nämligen inte varit uppe på, har bara betraktat den nerifrån en lägerplats. Den gången var det snö det mesta av vägen upp och en bestigning kändes inte alls lockande. När det gäller Ähpár så kan man undra om det verkligen hänt något hemskt där eller om det är fjällets djärva form som satt fantasin i rörelse. Men jag gissar trots allt på det första. Fjällets folk stod nog med båda fötterna i verkligheten när man gav namn åt naturföreteelser. Att det numera skulle "spöka" i närheten av Ähpar har jag inte läst eller hört någonstans (och inte upplevt själv heller, sådant verkar undvika mig). Däremot har jag hört ett antal historier från andra områden. |
|
|
Artikel/Blogg: Guhkesvágge |
2025-09-19 10:13
från
Anders_sthlm
: Jag undrar när jag ser ditt foto, på hur många ställen dom här berömda intrusionerna i bergssidorna kan beskådas egentligen. Det här var ju en ovanlig ifrån en för mig okänd plats. Mest känd är ju sidan på: Favoritplatån, och i Pårtekedjan, men vid ’lusläsning’ av Olaf Svenningsens kartläggning om detta, så förstår jag att det finns en hel del övriga blottor. Jag har sett detta ’stenkaos’ uppe på Buchtkammen, men inte egentligen fattat att det finns en hel del rakt där inunder också. Däruppe på sluttningen, finns ju stora marmorblock(Spijkamarmorn?) liksom strösslade i en rak linje..och som sedan dyker upp igen på Kassakammen. Hamberg trodde ju att det var horisontella gångkomplex som trängt sönder sedimentbergarterna, när det sedan visade sig vara att det var vertikala slitningar vid förtunning och uttöjning som skapat det hela, och att en 45 gradig vridning sedan gjort resten. Nordtoppen var väl lite ambitiöst i värmen. Du vet nog att när man tror sig kommit upp på den, är det ändå en bra bit till själva toppen. Vad säga..Din slutbild på tältplatsen med Akka i bakgrunden är ju nästan i en 'amerikansk skala'. En prärie med Klippiga bergen i fonden! Fint avslut på en toppenbildserie. |
|
|
Artikel/Blogg: Sarvalåbddå och Mihkájiegŋa. |
2025-09-17 13:39
från
personnvik
: Tack för jättefint och tänkvärt blogginlägg. |
|
|
Artikel/Blogg: Sarvalåbddå och Mihkájiegŋa. |
2025-09-17 09:53
från
Anders_sthlm
: Jag ska inte låsa in dig i kommentarer här. Ibland tror jag faktiskt en text mår bäst av att vara själv. Jag skrev en gång ett inlägg om Ojnare på Gotland, där jag har släkt och uppvuxen, och jag fick otroligt mycket kommentarer, tyvärr av den art jag inte ville ha och rensade bort det mesta. Det rörde sig om miljöprotester där, då det begav sig. Men som sagt Hans, det är mycket ovanligt att någon skriver så bra som du och så fängslande ihop med utmärkta bilder. |
|
|
Artikel/Blogg: Sarvalåbddå och Mihkájiegŋa. |
2025-09-16 11:43
från
Anders_sthlm
: Det skulle inte återstå vidare mycket här på Utsidan om inte dina inlägg fanns Hans. På något vis är det väl så att om man tog bort dina, Fowwes, Bandersson och Elvah ifrån blogglistan här... (Det finns i och för sig en småbarnspappa som bloggar med stor frenesi) …tog man bort alla er då, ja då skulle det inte finnas något läsvärt här alls! Har du reflekterat över detta? Nu vet jag inte vad för slags respons du fått ifrån Redaktionen här, men det du skriver är ju omtyckt inte bara av mig utan av väldigt många. Du generar klick, vilket ju ger redaktionen inkomster och reklamintäkter. Har du någonsin fått något ’Tack’? Visst är det kul med att läsare kommenterar, men i det långa loppet så undrar man ju varför inte redaktionen här inte kan visa uppskattning för det du ger oss.. |
|
|
Artikel/Blogg: Sarvalåbddå och Mihkájiegŋa. |
2025-09-14 16:05
från
Anders_sthlm
: Det undras nog en hel del över hur landskapet kommer te sig utan några glaciärer. Det finns nästan inbyggt i oss som sett ett landskap flera gånger hur detta kommer te sig utan våra ögon. Ja, glaciärer är som jättelika smältande isbitar. (Jag kan bara referera till Rhôneglaciären som är all fjällvandrings urmoder på något vis. Ju fler besökare ju fler sörjande. På kontinenten är det än mer påtagligt än här. Per Holmlund, glaciologen, har ju ägnat Mikkaglaciären stort intresse i sin forskning. I två ingående studier, dessutom har han skrivit en läsvärd och ingående artikel i minnesboken över Hamberg (2012) Man bli väldigt nostalgisk när man läser din fina berättelse Hans. Många minnen om Sarek kommer till livs. - det är det undermedvetna som väcks till liv. Det är med stort intresse man följer dina steg. 1981 var en otroligt varm sommar. All snö var bortsmält och det fanns bara glaciärerna. Dricksvatten var dessutom väldigt svårt att hitta. Jag och några kompisar befann oss på Ålkatjsidan, ungefär vid Stuor Irkes, där roddbåtana fanns en gång. Rapaälven hade ett otroligt lågt flöde så vi beslöt för att vada över till Tjågnårissidan…Men det gick inte, botten bestod av otroligt jättelika stora runda stenar, omöjliga att komma förbi. Vattnet rann i djuphålor bredvid. Det var inte det då nästan stillastående vattnet som var problemet, utan just dessa jättelika bumlingar. Man kan undra över vem som kommer ta den sista bilden av Mikkaglaciären. |
|
|
Artikel/Blogg: Sarvalåbddå och Mihkájiegŋa. |
2025-09-14 14:15
från
Bandersson
: I ditt foto av Mihkajiegŋa ser det ut som om det man skulle kunna gå upp på glaciären direkt via brämen. Så mycket har förändrats. Här ett foto från 1977 - https://www.utsidan.se/obj/photo/24/248b8bcb7ee4f7152ca89f052e80f0aa.jpg. Då var det inte tal om att försöka ta sig upp den vägen. Vi sneddade in från öster där Mihkajiegŋa möter stenskravlet från Máhtutjåhkå. Färden gick sedan vidare över glaciären utan problem. |
|
|
Artikel/Blogg: Sarekvandring i extrem värme. Dag 1 till 4. |
2025-09-10 10:56
från
Anders_sthlm
: Det är beundransvärt Hans, det du skriver. Jag är nu själv plus 70. Jag var med om en bilolycka för ett antal år sedan då jag voltade och resultatet av det är idag svår yrsel och värk i ryggen. Jag kan bara på nått vis se tillbaka på allt jag orkade förr. Åtta styckena marathon har jag sprungit. Jag är som sagt glad varje år jag lyckas ’släpa mig runt’ i fjällen, själv alltså, och på något vis ta tiden som den kommer framöver. På nått vis är ju livsharmonin något som avspeglas i ens fjällvandringar. Jag känner helt enkelt en otrolig tacksamhet över livet, och inte minst det som fjällen gett. Man får ju både en fysisk och psykisk styrka av fjällen och: Dessutom tvättas ju hjärnplåten ren. Att du skriver här betyder väldigt mycket. |
|
|
Artikel/Blogg: Sarekvandring i extrem värme. Dag 1 till 4. |
2025-09-09 13:24
från
Anders_sthlm
: Ja… tältplatser. Det är nästan som man checkar in på hotell, och kommer till invanda rum. Just den sträcka du beskriver har ju en hel radda bra tältplatser. Smartast när man ska tälta är ju att försöka ’gå lite vid sidan om’ för att känsligt söka av marken. Det råder ju ingen brist på sten här. Själv är mina önskemål höga: Stenar att sitta på, sten att luta ryggan’ mot, ock så denna otroliga granskande av marken. Och så vart skall öppningen i tältet vändas mot, osv… När jag var där tidigare i år vid midsommar var det fullt av snö. Det är mer ’avslöjande då’ vart man tältar. Och så denna värmebölja. Jag tycker du är otroligt duktig som orkar…Och ännu mer, att du prickar in Hamberg-vyerna. Sorgligt med glaciärerna. |
|
|
Artikel/Blogg: Regn, kyla och hård vind. |
2025-09-07 10:22
från
dallan
: Tack, vi håller tummarna! Väldigt fina bilder, tack för dom. Kul att du också varit uppe på Skanatjåkkå, bra vy därifrån över sarektjåkkå. Hade/Alex |
|
|
Artikel/Blogg: Regn, kyla och hård vind. |
2025-09-06 13:51
från
dallan
: Trevlig skildring. Blev inget sarek i år men tomheten blir mindre med ett sånt här inlägg, tack. |
|
|
Artikel/Blogg: Regn, kyla och hård vind. |
2025-09-02 21:39
från
fowwe
: Hans, det här var trevligt att läsa och titta på. Den rundvandring ni gjorde verkar vara en lämplig tur för en vecka. Med bra väder hinner man nog med en topptur också, även om man tar det lugnt. Många jokkar att passera, så för den som vill träna upp sin vadningsteknik är Guhkesvágges västra sida det perfekta valet. Läsaren får många tips om hur man gör - och inte gör! Det blir en riktig liten vadningsskola, inklusive foton och beskrivning av jokkarna. Som du skriver är det ofta svårt att få ha Sarek helt för sig själv. Men tidigt på sommaren verkar det vara tommare. Gruppen jag gick med i år gick in i Basstavágge den 30 juni. Mikael Kuhmunen som körde båten sa att vi var den första gruppen som han körde i år. Väl inne i Basstavágge mötte vi en Utsidan-medlem, men förutom honom såg vi knappt någon vandrare inne i Sarek förrän vi närmade oss Kvikkjokk. Dina foton njuter jag verkligen av. Tack! |
|
|
Artikel/Blogg: Vuojnestjåhkkå |
2025-08-31 16:17
från
Anders_sthlm
: Och så denna älskade Nordtopp, som vi aldrig kan se oss mätta på. Verkligen toppenbild med en pudrad hjässa, och vilken läcker liten jokk med fall i, som jag aldrig nog heller sett. Att du hittade den! Bara ett ytterligare bevis på ditt skarpa öga. Du har verkligen byggt upp bilden med diagonaler: i moln, den gröna marken, med sten och med vatten. En bild med driven kraft i…och frisk kyla!— Kan tänka att det kanske bet i skinnet av kyla då den togs. Att se en sådan mästarbild är väl själva frukten av ditt släpande med tung ryggsäck. |
|
|
Artikel/Blogg: Regn, kyla och hård vind. |
2025-08-31 16:14
från
Anders_sthlm
: Det är ingen underdrift att säga att med dina berättelser här på Utsidan, så räknas du nog idag in bland de större fjällskildrarna i landet, helt klart. Du får bekanta områden verka nya på något sätt. Det är nog att du så sakligt och metodiskt avverkar sträckorna du skriver om, och hela tiden förmedlar närvaro i text och bild. Det finns något av överraskning i dom bilder du dessutom får tag i. Det hela känns ovanligt och nytt. Ärligt talat brukar jag må dåligt av att läsa vissa fjällskildringar, eftersom de flesta tyvärr inte alls förmedlar något nytt eller annorlunda, utan att de helt enkelt inte kan frigöra sig ifrån konventionen utan bara kör i upplöjda och tröttsamma hjulspår..eller fyller det med trams om ovidkommande känslor. Med dig är det annorlunda. Du fördjupar det hela, inte minst med fakta och noggrannhet och inte minst med språkkunskaper och mästerlig hantering av kamera. Det blir aldrig tröttsamt utan känns unikt och upplevt. Det här är verkligen fjällen när dom är som bäst. Du blåser verkligen liv i Sareklåbda, inte bara vinden. |
|
|
Artikel/Blogg: Vuojnestjåhkkå |
2025-08-15 10:50
från
Anders_sthlm
: Hejsan, Jag måste bara läsa igen någon av dina utsökta och så givande berättelser här. Man blir så otroligt frestad av allt du skriver, och som jag tidigare sagt, dina fotografier som hjälpsamt fyller på i handlingen. (om det nu är någon—bilderna med sin kvalitet talar ju för sig...) Du har ett väldigt gott öga, ett mycket uppmärksamt sådant. Det är en sällsynt gåva och det är just genom ditt öga berättelsen läses. Du har verkligen här en skatt, som det är så stimulerande att återvända till Hans, och jag begriper att det nog ligger möda bakom detta. Redaktionen här lägger nu upp tramsartiklar om Alperna och Schweiz som man egentligen inte vet är på fullaste allvar eller skoj. Då känns det mer än nödvändigt att det finns annat att läsa med innehåll och substans här. Jag kan bara säga det igen. Utsidan skulle vara en betydligt torftigare plats utan dina berättelser. Kanske det bästa som står att finna idag av klassisk svensk fjällskildring! Stort tack. |
|
|
Artikel/Blogg: Norra Mora vildmark |
2025-07-04 09:13
från
Anders_sthlm
: Hej. Jag kan bara instämma i lovorden som ovanstående ger. Det här är ju en ovanlig och annorlunda utflykt i ett område som jag i alla fall inte vet vidare mycket om. Men, du har måste jag säga, ett ovanligt skarpt öga och har ett mycket observant öga för att alltid kunna sätta fokus på innehållet du alltid behandlar i dina texter, och det är också en ovanlig gåva vad det verkar. Du är en duktig fotograf med andra ord! Du närmar dig dom här torrfurorna med för mig okända lavar, på ungefär samma sätt du på ett klart sätt återger fjällpanoramor! Jag har varit i Hamraskogen ett par gånger, och genom en kompis som har jakträtt i Los i Hälsingland har jag även besökt västra Dalarna en del för jakt, på den tid det fanns älg- slutet av åttiotalet-. Men det här var helt okänt område för mig. Stort tack önskar Anders. |
|
|
Artikel/Blogg: Norra Mora vildmark |
2025-07-03 11:47
från
Elvah
: Fint och inspirerande reportage. Tänk att jag bor precis där sedan några år och allt för sällan blir det av att jag upptäcker mitt närområde. Har varit på Koppången och konstaterat att det var välbesökt. Mora Norra Vildmark står på måste-listan! :) |
|
|
Artikel/Blogg: Vandring runt Skoarkki - 3 |
2025-04-23 10:50
från
smux
: När jag studerar ditt färdspår och alternativ väg inritad kring passagen mellan Alep Vássjájågåsj och utlöparen stämmer ingen av dessa alternativ med mitt eget minne. Nu har jag inget eget färdspår att referera till men ledskiljet från stigen parallelt med Alep Vássjájågåsj och "stigen" mot utlöparen bör ha varit någonstans kring 630-635m nivån vilket stämmer bra med det som anges på Calazos karta, dvs snudd på halvvägs på den sträcka du följde Alep Vássjájågåsj uppströms enligt ditt färdspår. Vi valde dock inte att vada Alep Vássjájågåsj där utan följde den nedströms till dess utlopp i Rapaätno med ambition att hitta den berömda strandstigen. Efter att först haft en passage av nästintill ogenomtränglig djungel nådde vi Alep Vássjájågåsj som var ett enkelt vad så långt ner. Vi hittade även strandstigen och följde den norrut någon kilometer innan den förvirrade sig in i blötmarker där vi snabbt insåg att vi förlorar för mycket tid på att försöka ta oss fram torrskodda och vek av tillbaka till högre mark och snabbt hittade skogstigen som vi sedan följde vidare mot Skårki. |
|
|
Artikel/Blogg: Vandring runt Skoarkki - 3 |
2025-04-22 19:14
från
OBD
: Trevlig och intressant läsning. Som vanligt illustrerad med fina bilder. Jag gick "övre vägen" för 15 år sedan men åt andra hållet. Se https://www.utsidan.se/cldoc/vandring-i-sarek-2010.htm Du hade uppenbarligen en hel del regn. inte minst sista sträckan utmed "cykelstigen". Att "regnet går nog över, och jag är redan litet blöt" känns igen. Snart är man ju mer än blöt, man blir "dyngsur". Då har man i alla fall torra regnkläder att ta på sig när man nödtorftigt torkar det som blivit surt. Nu har det tydligen byggts ett vindskydd vid båtlänningen. Det är ju bra om man väntar på båtskjuts och vädret är uselt. |
|
|
Artikel/Blogg: Vandring runt Skoarkki - 3 |
2025-04-22 17:44
från
smux
: Korrekt, vi tältade på utlöparen precis över trädgränsen med magisk utsikt och tog vatten från jokken som rinner på utlöparens norra sida. På utlöparen är stigen tydlig, men genom de mest växtrika och blöta passagerna får man leta efter spår och nedtrampade växter från tidigare vandrare, så mellan utlöparen och anslutningen till stigen på östra sidan Alep Vássjájågåsj är det inte studtals en tydlig stig. Man passerar nedanför renvaktarstugan och jag minns inte att vi såg den överhuvudtaget. |
|
|
Artikel/Blogg: Vandring runt Skoarkki - 3 |
2025-04-22 13:52
från
fowwe
: Mycket intressant att följa med på din vandring genom Rapadalen. Det kliar i mina fingrar av allt jag vill kommentera och ställa frågor om. Men allt kanske inte kan tas just här. ;-) Jag vill haka på smux' kommentar om "stigen" till renvaktaktarstugan. Om Calazo har ritat rätt så ska den vara glest prickad, dvs "lämplig färdväg", inte "stig". Jag har använt den vägen 2 eller 3 gånger. Senaste gången var 2015 och då kunde jag inte se att det var en stig så vi gick i ungefärlig riktning (har f ö för mig att det är jag som är orsaken till att Calazo ritade ut vägen en gång i tiden). Därför är det intressant att smux nu noterar att stigen trots allt finns, men jag kan tänka mig att dess början är svår att se. Efter stugan uppför backen ska dock en stig vara tydlig. En sak jag vill fråga dig om gäller vattenfåran av Alep Vássjájågåsj. Det finns ju en gammal fåra som är stenfylld, och det ser på ditt foto ut som om det är den. Men de senaste gångerna jag varit där (senast 2015) har mycket vatten (det mesta?) tagit en väg genom skogen en bit längre norrut (kanske 100 m eller något mer). Märkte du att det var flera fåror eller hade du bara en, den gamla? |
|
|
Artikel/Blogg: Vandring runt Skoarkki - 3 |
2025-04-22 12:31
från
smux
: Återigen en trevlig och inspirerande berättelse med vackra bilder. Jag har gått höga vägen fast åt andra hållet 2022, och visst finns stigen från utlöparen som passerar strax söder om renvaktarstugan tills den möter huvudstigen utmed Alep Vássjájågåsj men den är nog lättrare att följa då den studtals är otydlig när man vandrar från öster mot väster. Nu när jag vet var jag skall leta hittar jag nog stigen även i andra riktningen, men den är inte uppenbar. Ovanför Aktse där stigen mot Skierfe viker av från Kungsleden finns ett antal fina tältplatser vi utnyttjat ett par gånger. Däremot saknas vatten på platån, men om man går nerför Kungsleden mot Aktse några tiotal höjdmeter tills man ser en trillingbjörk på östra sida om stigen, där finns en kallkälla med friskt fint vatten. |
|
|
Artikel/Blogg: Vandring runt Skoarkki - 2 |
2025-04-14 21:24
från
OBD
: Långt senare, år 2015, skrev jag litet om vandringen här: https://www.utsidan.se/cldoc/sarek-2004.htm |
|
|
Artikel/Blogg: Vandring runt Skoarkki - 2 |
2025-04-14 18:50
från
OBD
: Det var verkligen kul att läsa. Väckte många minnen. Jag gick 2004 åt samma håll som du. Jag gick 10-24 augusti och då var det mindre snö och inte så väldigt mycket vatten i jokkarna. Som vanligt är ju dina bilder helt fantastiska. Hoppas nästa inlägg kommer snart! :-) |
|
|
Artikel/Blogg: Vandring runt Skoarkki - 1 |
2025-04-13 17:18
från
fowwe
: Det här var trevlig läsning! Jag gick ungefär denna väg (fast åt motsatt håll) den snörika sommaren 2015 då vi inte kunde genomföra vår planerade rutt. Man kommer lite avsides i Sarek, och inte heller vi mötte människor på den sträckan du gick dag 3. Men vi var inte uppe i Skájdasjvágge, så jag ser fram emot din beskrivning av den. Jag har besökt den en gång och möjligen kan man få upp ett tält där. Dock en ganska god bit efter passpunkten när allt stenskravel tagit slut. Utsikten mot Bielloriehppe är ju enastående. |
|
|
Artikel/Blogg: Vandring runt Skoarkki - 1 |
2025-04-08 11:29
från
OBD
: Myggelendet känns igen. Tyckte det var allra värst utmed stigen från båtbryggan till Aktse. Jag hade ett myggmedel som påstods skulle vara bra. Det första som hände når jag tog fram det var att en mygga satte sig på myggmedlet och såg ut att njuta. Sedan dess har jag aldrig använt myggmedel. Jag har vid två tillfällen haft bra tältplatser där stigen mot Aktse lämnar Kungsleden. Ser fram mot fortsättningen. |
|
