Sida: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 ... 100 Nästa Sista 
Artikel/Blogg:
Bilden, fjället och jaget.		 2025-09-15 18:26 från hansnydahl till Anders_sthlm :
Tack för ditt svar Anders. Jag skrev inte att Hamberg kämpade för att Sarek skulle bli nationalpark. Han fotograferade i Sarek dels för sin forskargärning och dels på grund av sitt nära samarbete med Svenska Turistföreningen. Detta gjorde Sarek mer känt. Här ett citat från Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift 1910 där abetet med nationalparksbildandet beskrevs. Björn Andersson hade en länk till den i sitt inlägg om Sareks gränsdragning. De af Kgl. Jordbruksdepartementet senare tillkallade sakkunnige voro af liknande åsikt, men fäste tillika uppmärksamheten på Sarjekområdet, som genom professor A. Hambergs och hans medarbetares mångåriga vetenskapliga undersökningar var bättre kändt än någon annan del af Lappland och som sålunda från denna synpunkt äfvenledes i ovanligt hög grad lämpade sig att afsättas som nationalpark. ---- https://www.utsidan.se/blogs/bees/varfor-nedre-njoatsosv-gge-inte-kom.htm
Artikel/Blogg:
Bilden, fjället och jaget.		 2025-09-15 14:40 från Anders_sthlm till Anders_sthlm :
Stort tack för kommentar Claes. Instämmer helt. Jag ser verkligen fram emot dina kommande böcker. Ur min blogg... Du har nog läst denna: https://www.utsidan.se/blogs/terraincognita/claes-grundsten-lappland-min-fjallvarld.htm Med vänlig hälsning Anders.
Artikel/Blogg:
Bilden, fjället och jaget.		 2025-09-15 14:36 från Anders_sthlm till Anders_sthlm :
Tack för en lång och utförlig kommentar. Som jag skrev tidigare gillar jag kommentarer. Jag tror jag i det sammanhanget har ’Utsidans’ längsta kommentar. Kolla denna signatur av någon som kallar sig: ’Anders2’ i slutet av inlägget. Här kan man prata om ’in extenso’! https://www.utsidan.se/blogs/terraincognita/ljuset-i-abisko-2-4.htm Jo Hans, Förhoppningsvis är det du skriver i din kommentar det jag kallar ’ABC’ kunskaper om fotografi, vilket jag förutsätter att de som vill göra anspråk på professionell fotografi besitter, och redan har. Jag ifrågasätter inte digital fotografi alls, eller inte ens den kommande AI fotografin. Ett medfött bildsinne är faktiskt något som har med visuell begåvning att göra, och tyvärr ’det’ kan inte införskaffas på en fotokurs. Bildsinne har inte att göra med: exponeringstider, objektiv eller diverse inställningar och andra manipuleringar. Vad jag skrev om var: hur olika vi kommit att betrakta de olika medierna inom fotografi, i och med att vi kan se tillbaka på fotografins historia, trots att det bara gått ungefär180 år. Jag tycker det är bra att du konstaterar att den fotografiska bilden skiljer sig ifrån det man ursprungligen såg. Det är nog ett bra konstaterande. Många som kallar sig fotografer vare sig tror, eller tycker det. Sagt det, tror jag faktiskt en konstnärlig utbildning kan vara nyttig för fotografer, att dom själva lär sig exempelvis teckna och däri lär sig att just se. Jag vet inte hur mycket Hamberg ’just kämpade’ för att Sarek skulle bli en Nationalpark. Hamberg var väl i främsta hand forskare, men hans forskning bidrog säkert, även om då gränserna som drogs är lite märkliga. Det är ju mest vassa toppar & glaciärer som gäller. Nordenskiöld å’ Svenonius var väl dom som genom vetenskapsakademin fick riksdagen att lyssna. Och Louis Améen, stf, som hade planer, drog väl i andra tåtar på sitt håll. Däremot har jag har för mig att nedan nämnda naturfotograf – Grundsten - kämpade en hel del för att Kebnekaisefjällen skulle bli nationalpark. På Hambergs tid var det nog däremot lättare att få till en sådan. Men som du säkert vet, säkert var det ju inte. Stort tack igen för kommentar Hans.
Artikel/Blogg:
Bilden, fjället och jaget.		 2025-09-15 11:02 från Claes Grundsten till Anders_sthlm :
Intressanta tankar du framför här. I min kommande bok om Sarek finns ett kapitel om fjällfotografin där jag diskuterar förändringarna i vår samtid. Viktigt är att skilja på fotografier som fungerar som dokumentära avbildningar och de fotografier som gör anspråk på konstverk. Den dokumentära sidan har en ganska given inramning, de ska visa något som finns och/eller har hänt. Teknisk skicklighet, hantverkskunnande och bildsinne krävs för ett lyckat resultat. Inom konstvärlden är förutsättningarna helt annorlunda, och vad som är bra eller dåligt i den världen har alltid diskuterats och kommer alltid att diskuteras av både konsthistoriker och folk i allmänhet. Många med en kamera vill göra både dokumentära bilder och bilder med konstnärlig touch. Olika beroende på sammanhanget. Roligt att du hänvisar till min verksamhet eftersom jag vill täcka båda områdena. Tack för bloggen.
Artikel/Blogg:
Walkabout I Sareks utkant.		 2025-09-15 10:32 från Claes Grundsten till Claes Grundsten :
Tack Micke.
Artikel/Blogg:
Walkabout I Sareks utkant.		 2025-09-15 10:31 från Claes Grundsten till Claes Grundsten :
Jag håller med om att SL fortfarande är läsvärd, med sitt frejdiga språk och fina bilder.
Artikel/Blogg:
Walkabout I Sareks utkant.		 2025-09-15 10:29 från Claes Grundsten till Claes Grundsten :
Tack för kommentaren Anders. Jag ska nu börja följa dina bloggar löpande.
Artikel/Blogg:
Walkabout I Sareks utkant.		 2025-09-15 10:26 från Claes Grundsten till Claes Grundsten :
Tack Hans. Reservatet är stort och Njoatsosvagge södra del ingår. Det området har jag skrivit om på min hemsida: https://claesgrundsten.se/2023/04/iskall-skidtur-i-sarek/
Artikel/Blogg:
Bilden, fjället och jaget.		 2025-09-15 08:33 från hansnydahl till Anders_sthlm :
Den digitala bilden är inte så självklar som enkelheten i de registrerade nollorna och ettorna i bildfilen kan få en att tro. Bildens färgmättnad, färgtemperatur (varma eller kalla färger), färgbalans, kontrast och ljusstyrka går att påverka både vid framkallningen av digitala bilder och på de skärmar som vi väljer att betrakta bilderna på. Fotot som har verklighetstrogna färger på min skärm kan ha överdrivet grälla färger - eller urblekta färger - på en gammal och billig laptop. Mycket kan gå fel och göras fel. Här finns gott om utrymme för effektsökeri. Den bild som kameran registrerar är ofta inte den bild som ögat såg och nämnda parametrar kan behöva justeras i ett bildediteringsprogram som Lightroom, Photoshop eller Capture One innan man har ett verklighetstroget resultat. En annan begränsning är det dynamiska omfånget som bildsensorn klarar av att fånga (antalet gråtoner mellan vitt och svart) och skärmen att visa. Det blir ett visst svinn av toner under processen från bildsensor till editeringsprogram till bildskärm och slutligen ögat. Du skriver att "...önskan av att upphöja det dokumentära till konst är ofta väldigt knepig...". Ja, men ibland överträffar verkligheten konsten (eller drömmen) och då räcker det att bara "registrera" - om kameran är kapabel att fånga ljuset. Kameran klarar sällan av att avbilda regnbågar så att de blir lika färgranna på bild som vi upplever dem i verkligheten. Ökar jag färgmättnaden så att motivet liknar reklam för Beckers Färg kan vi i stället drabbas av kognitiv dissonans - som att måla läppstift på en gris. Att tänka för mycket på hur bilden ska se ut för att andra ska uppskatta den kan ha negativ inverkan på ditt bildsinne och på din passion för foto. Ansel Adams blev kritiserad av andra fotografer för att han ägnade sig åt något så "oviktigt" som landskapsfotografi när samhället genomgick stora sociala förändringar under 30-talet, och under krigsåren. Han lät inte kritiken påverka det som var hans stora passion och kunde därför till slut fånga landskapet som ingen annan under den tiden. Axel Hambergs orubbliga passion för att avbilda landskapet i Sarek bidrog mycket till att nationalparken bildades 1909. Hans passion smittar dessutom av sig ännu efter mer än 100 år. Passion leder inte nödvändigtvis till att man får ett bildsinne, men man ger inte upp så lätt.
Artikel/Blogg:
Sarvalåbddå och Mihkájiegŋa.		 2025-09-14 18:29 från hansnydahl till hansnydahl :
Tack Anders för att du vidgar perspektivet ytterligare. Det Per Holmlund skrev om "glaciärforskaren Axel Hamberg" i boken "Sarek, Arktis och akademisk vardag" läste jag med stort intresse. Hamberg gjorde en obegripligt omfattande arbetsinsats i många dicipliner och möjligen brände han sitt ljus i båda ändarna. I vilket fall inspirerar han mig mycket. De delar av glaciärerna som ligger högt kommer nog att finnas kvar ett bra tag. Medeltemperaturen sjunker runt en grad per 100 höjdmeter och avsmältningen sker under en kortare tid högre upp. Men de kommer kanske inte att synas nerifrån dalgångarna, eller vara för små för att bidra mycket till det estetiska. Det var en märklig stenbotten ni råkade ut för - det låter som något man ska hålla sig borta ifrån. Jag och en kompis vadade Ráhpajåhkå ett par km nedströms år 1990, några hundra meter efter Bielajåhkås inflöde. Där var det prima sandbotten, ganska brett och vattnet gick en bit upp på låret Det finns en del att säga om det undermedvetna. Under solovandringar brukade jag höra röster och andra ljud efter 4 eller 5 dagar i ensamhet. Detta är inget okänt fenomen - inuiterna som ägnade sig åt shamanism där det mesta anses vara besjälat, hörde röster när de ensam jagade säl i ett par veckor. Deras tolkning var att förfäderna pratade med dem. Efter ett tag insåg jag att ljuden inte kommit in genom öronen, utan att de sipprat upp likt sumpgas från det undermedvetna. Jag har läst ditt senaste blogg-inlägg, men det krävs lite eftertanke innan man har något att tillföra i en kommentar.
Artikel/Blogg:
Sarvalåbddå och Mihkájiegŋa.		 2025-09-14 16:05 från Anders_sthlm till hansnydahl :
Det undras nog en hel del över hur landskapet kommer te sig utan några glaciärer. Det finns nästan inbyggt i oss som sett ett landskap flera gånger hur detta kommer te sig utan våra ögon. Ja, glaciärer är som jättelika smältande isbitar. (Jag kan bara referera till Rhôneglaciären som är all fjällvandrings urmoder på något vis. Ju fler besökare ju fler sörjande. På kontinenten är det än mer påtagligt än här. Per Holmlund, glaciologen, har ju ägnat Mikkaglaciären stort intresse i sin forskning. I två ingående studier, dessutom har han skrivit en läsvärd och ingående artikel i minnesboken över Hamberg (2012) Man bli väldigt nostalgisk när man läser din fina berättelse Hans. Många minnen om Sarek kommer till livs. - det är det undermedvetna som väcks till liv. Det är med stort intresse man följer dina steg. 1981 var en otroligt varm sommar. All snö var bortsmält och det fanns bara glaciärerna. Dricksvatten var dessutom väldigt svårt att hitta. Jag och några kompisar befann oss på Ålkatjsidan, ungefär vid Stuor Irkes, där roddbåtana fanns en gång. Rapaälven hade ett otroligt lågt flöde så vi beslöt för att vada över till Tjågnårissidan…Men det gick inte, botten bestod av otroligt jättelika stora runda stenar, omöjliga att komma förbi. Vattnet rann i djuphålor bredvid. Det var inte det då nästan stillastående vattnet som var problemet, utan just dessa jättelika bumlingar. Man kan undra över vem som kommer ta den sista bilden av Mikkaglaciären.
Artikel/Blogg:
Walkabout I Sareks utkant.		 2025-09-14 15:49 från Micke_SE till Claes Grundsten :
Jättekul att läsa! Tack Claes!
Artikel/Blogg:
Sarvalåbddå och Mihkájiegŋa.		 2025-09-14 15:05 från hansnydahl till hansnydahl :
Det var en intressant bild som visar läget för 48 år sedan. Man kan också se hur mycket tunnare glaciären blivit år 1977 jämfört med år 1900. Snön som lagt sig på sidomoränen på Máhtutjåhkkå bildar en linje som visar Mihkájiegŋas maximala tjocklek. Den var inte synlig från där jag stod - jag kunde bara se sidomoränen på Jållok och Mihkátjåhkkå. För att få en mer komplett bild får jag se till att även ta mig upp på Mihkátjåhkkå.
Artikel/Blogg:
Sarvalåbddå och Mihkájiegŋa.		 2025-09-14 14:15 från Bandersson till hansnydahl :
I ditt foto av Mihkajiegŋa ser det ut som om det man skulle kunna gå upp på glaciären direkt via brämen. Så mycket har förändrats. Här ett foto från 1977 - https://www.utsidan.se/obj/photo/24/248b8bcb7ee4f7152ca89f052e80f0aa.jpg. Då var det inte tal om att försöka ta sig upp den vägen. Vi sneddade in från öster där Mihkajiegŋa möter stenskravlet från Máhtutjåhkå. Färden gick sedan vidare över glaciären utan problem.
Artikel/Blogg:
Bilden, fjället och jaget.		 2025-09-14 08:09 från Anders_sthlm till Anders_sthlm :
Hej. Stort tack för din kommentar Björn. Jag gillar verkligen kommentarer måste jag säga. Ja, absolut har du rätt. Svante Lundgren är precis som du påpekar en mycket viktig fotograf. Jag har för mig Tore A. var uppe i Umeå, på utställningen i fråga, och gav en föreläsning där hur mycket han betytt. Hela denna konstart med svartvitt fotografi är ju borta idag. Få förstår detta med hur en bild togs på denna tid, mörkrumsarbete, framkallning, förstoring. Vilket slit det var för fotograferna och inte minst stress, mycket av nyhetsrapportering till dagspress var ju beroende av ett skickligt handlag. Sverige har dock en fin fotohistoria, vilket få känner till. Mycket av naturfotograferna, dom sk. STF-fotograferna var inspirerade av utländska förebilder. Starka kontraster, sparsmakade motiv, osv. Tyskland var ju förebilden. USA kom efter kriget. Andreas Feininger, tysk, mycket berömd fotograf exempelvis, var ju en oerhört stark urban fotograf, men som kom att inspirera nästan alla svenska fotografer- även naturfotografer. Goodwin inte minst, och inte minst heller C. Fries och B.Bergs naturfoton. Tyvärr, dras hela det där, med ett drag av ’unket Tyskland’ en slags kombination av ’Neue Sachlichkeit/Ny Saklighet’ och L. Riefensthal’. Efter kriget ville man glömma det, och vände sig till USA i stället, där Ansel Adams är det stora namnet. Vad som är en naturfotograf idag är ju nästan en omöjlig fråga. Det går tjugo på dussinet av dom. Det vimlar ju av bilder med: frusna löv, torrfuror, sprucken is, björkar i storskog, skärgårdsklippor och Rapaselet om vartannat. Det blir till utställningar i bibliotek, bilder på kaffemuggar och priser med glasvaser…Mycket av detta ’når inte ut’ utan försvinner i bloggar och digitala moln. Den digitala bilden är i och för sig en massbild, men den är oerhört flyktig. Det finns så att säga alltid ett estetiskt plan att diskutera vad som faller publiken på läppen då det gäller naturskildringar. Men tro mig, det undermedvetna kommer ingen undan!
Artikel/Blogg:
Bilden, fjället och jaget.		 2025-09-13 17:50 från Bandersson till Anders_sthlm :
Jag vet inte om du väcker mitt omedvetna (som inte kan väckas?) i det du skriver. Men för mig dyker en annan naturfotograf upp – Svante Lundgen. Västerbottens museum gav ut ett temanummer om honom 2010 - https://vbm.se/vbmstorage/uploads/2017/09/2010_3.pdf. Där finns ett foto på sidan 14 där det i undertexten står: Aktse i Lappland med den berömda ”bergnäsan” Skierfe som är drygt en km hög. Lundgren berättar i boken 50 år som naturfotograf (1982) hur han vid flera tillfällen sökt fotografera detta motiv utan att bli nöjd med proportionerna. Så går jag då fram till sidan 61: ”Min bästa bild från Aktse: rödstjärthona eller fem nypor”, skriver Lundgren i Kungsleden (1955) För mig är detta foto alldeles magiskt. Jag färdas på något sätt till Aktse dit våren har kommit och det är dags att hänga ut de nytvättade lakanen. Och det är rödstjärthonan som bär på budskapet. ”Fem nypor”!
Artikel/Blogg:
Sarekvandring i extrem värme. Dag 1 till 4.		 2025-09-10 12:53 från hansnydahl till hansnydahl :
Det glädjer mig mycket att du uppskattar mina inlägg. Jag har ibland fått återkoppling från personer som fjällvandrat hela livet, men som inte längre kan fortsätta med det på grund av hög ålder. Det betyder mycket för motivationen att skriva, att den gruppen kan ha glädje av bilderna från sina tidigare tassemarker. Du har ju skrivit väldigt mycket redan innan jag var medlem på Utsidan, och jag läser ibland något av dessa inlägg för att få inspiration. Jag läste att du varit på Ábmelvárásj och letat raggfingerört, och året därpå tog jag mig upp på det märkliga lågfjället. Jag har inte tillräckliga botaniska kunskaper för att kunna skilja raggfingerörten från närbesläktade arter, så jag nöjde mig med utsikten. Det var ju förfärligt med din bilolycka och de begränsningar den medfört. Jag antar att sjukvården gjort det som kunnas för din rehabilitering? Även jag är 70+ men har haft turen att undkomma olyckor. Egentligen vill jag "ta bort mig själv" ur skriverierna - jag lånar ut mina ögon så att läsaren kan gå i mina fotspår och uppleva landskapet på sitt sätt, utan att upplevelsen färgas allt för mycket av mina personliga egenskaper. I alla fall är det min ambition. Själv har jag sprungit 6 marathon, men det är 40 år sedan nu, och det kan jag inte leva på längre då kondition är "färskvara" och måste underhållas. Visst får "Hjärnplåten" en rostskyddsbehandling vid varje fjällvandring.
Artikel/Blogg:
Sarekvandring i extrem värme. Dag 1 till 4.		 2025-09-10 10:56 från Anders_sthlm till hansnydahl :
Det är beundransvärt Hans, det du skriver. Jag är nu själv plus 70. Jag var med om en bilolycka för ett antal år sedan då jag voltade och resultatet av det är idag svår yrsel och värk i ryggen. Jag kan bara på nått vis se tillbaka på allt jag orkade förr. Åtta styckena marathon har jag sprungit. Jag är som sagt glad varje år jag lyckas ’släpa mig runt’ i fjällen, själv alltså, och på något vis ta tiden som den kommer framöver. På nått vis är ju livsharmonin något som avspeglas i ens fjällvandringar. Jag känner helt enkelt en otrolig tacksamhet över livet, och inte minst det som fjällen gett. Man får ju både en fysisk och psykisk styrka av fjällen och: Dessutom tvättas ju hjärnplåten ren. Att du skriver här betyder väldigt mycket.
Artikel/Blogg:
Sarekvandring i extrem värme. Dag 1 till 4.		 2025-09-09 17:46 från hansnydahl till hansnydahl :
Jag har färre "krav" på tältplatser. Visst är alla delar du räknar upp önskvärda, men finns det vatten i närheten och en tillräckligt torr yta med gräs eller flytjord som dessutom är hjälpligt plan så slår jag upp tältet - i alla fall om jag inte vet vad som finns längre fram. Går det också att vända tältet så att man får lä med yttertältsdörren öppen så är det toppen. Jag blåser inte upp liggunderlaget till 100 % eftersom det slätar ut mindre ojämnheter i marken. Vetskapen om att antalet år är begränsade, som jag kan fortsätta vandra i Sarek som om jag vore 20 år yngre, gör att jag måste orka. Jag tränar under vinterhalvåret för att inte mista benstyrka och uthållighet. Det kan vara gångpass på 20 km i 7,5 km/h eller kortare joggingpass. Jag har ett antal detaljplanerade vandringar på datorn med besök till toppar varifrån jag vill försöka fånga Sareks unika landskap, och dessa vill jag hinna med innan jag tvingas övergå till en kompaktkamera och färre vandringsdagar. En sådan sällan besökt topp är Jiegnatjåhkkå på Luohttoláhkos västra sida. Det som händer med glaciärerna kommer snart att bli en chock för många. Flera har blivit så tunna att de kan vara borta inom några år.
Artikel/Blogg:
Sarekvandring i extrem värme. Dag 1 till 4.		 2025-09-09 13:24 från Anders_sthlm till hansnydahl :
Ja… tältplatser. Det är nästan som man checkar in på hotell, och kommer till invanda rum. Just den sträcka du beskriver har ju en hel radda bra tältplatser. Smartast när man ska tälta är ju att försöka ’gå lite vid sidan om’ för att känsligt söka av marken. Det råder ju ingen brist på sten här. Själv är mina önskemål höga: Stenar att sitta på, sten att luta ryggan’ mot, ock så denna otroliga granskande av marken. Och så vart skall öppningen i tältet vändas mot, osv… När jag var där tidigare i år vid midsommar var det fullt av snö. Det är mer ’avslöjande då’ vart man tältar. Och så denna värmebölja. Jag tycker du är otroligt duktig som orkar…Och ännu mer, att du prickar in Hamberg-vyerna. Sorgligt med glaciärerna.
Artikel/Blogg:
Walkabout I Sareks utkant.		 2025-09-08 22:41 från Bandersson till Claes Grundsten :
Den författare jag håller främst när det gäller Sarek är Svante Lundgren. I hans bok Sarek – Färder och iakttagelser i fjällen mellan luleälvarna tar han med oss in i nedre Njoatsosvágge. Om den unika urskog som finns där skriver han: Här i de högsta delarna växer de underbaraste tallar – ja, en jägmästare skulle väl få slaganfall, om hans revir bestode av dylika – men ur annan synvinkel än skogsvårdens är dessa gamla kantstötta men inte krusade träd en fröjd för ögat. De har de mest bisarra former. Stammar med skruvad ved är vanliga, ibland är den så hårt snodd som vridna tvättkläder. https://www.utsidan.se/obj/photo/55/55b1e4b96a3aa26344ad35d5bcc8f24f.jpg
Artikel/Blogg:
Walkabout I Sareks utkant.		 2025-09-08 19:12 från Anders_sthlm till Claes Grundsten :
Det är med fjällurskogen du gör entré här på Utsidan. En ofta förbisedd natur, och då duger det väl bra att det görs med din form och kapacitet. För där mästaren drar fram, kommer nog lärjungarna gå i hans fotspår, så förtäljer ju historien. Men säkert är att fjällurskogen bjuder på fantastiska upplevelser. Bara att tälta bland gnisslande grenar på torrfuror, kluckande tjädrar och susande grenar gör ju att man känner trygghet. Och vem har inte omfamnats av detta, efter kanske ha plurrat uppe vid stenkistorna på Pårek i regn, blåst söder och kylts ner uppe i fjällen, och sedan kommit in i skogens famn. Välkommen. med hälsning Anders.
Artikel/Blogg:
Fettjeåfallet och Storhågna runt 250830-31		 2025-09-08 14:42 från Anders_sthlm till personnvik :
Det ser ut som ni fick en toppendag. Beundransvärt, att du tar dig denna tid med din dotter. Det är en investering i framtid kan jag lova. En vacker dag kommer hon säga till dig: ’Kom kära pappa så tar vi oss en dag i storskogen, jag ska hjälpa dig att gå, och så tar hon dig i handen’ och du fattar inget! Torvmosstaggmätare, tack, nu fick jag reda på det.
Artikel/Blogg:
Vuojnestjåhkkå		 2025-09-08 10:36 från hansnydahl till hansnydahl :
Hej Anders, och tack för din kommentar! Jag missade den då jag inte får några påminnelser längre från Utsidan, något som säkert är mitt eget fel. Återigen lär jag mig något av dig om mina egna foton, vilket uppskattas. Jag tror inte att jag verbalt analyserar i själva fotograferingsögonblicket. Det pågår säkert något i skallen när jag tar bilden, men det sker ordlöst och instinktivt. Hemma vid datorn - när man inte behöver frysa om fingrarna - kan man analysera bilden verbalt, eller som i detta fall, få en analys helt gratis som känns korrekt. :-) Jokken är namnlös på "Minkarta", men Calazo kallar den för "Alep Sarekjågåsj" - något de tagit från en karta i Abrahamssons bok "Detta är Sarek". Den kommer från Alep Sarekjiegŋa och flyter nedströms ihop med Várdasjåhkå. När jag passerade här den 19:e juli hade den säkert 4 gånger så mycket vatten och jag fick gå en omväg för att passera den på en snöbrygga - se bilden. https://photos.app.goo.gl/1G3xsds27L5Ak2mj7
Artikel/Blogg:
Walkabout I Sareks utkant.		 2025-09-07 17:34 från hansnydahl till Claes Grundsten :
Kul att du har börjat blogga på Utsidan! Jag har själv funderat på att göra en sväng i reservatet då jag tittat på lågfjällen från Stuor Dáhtá och Favnoajvve. Bra att bli påmind om Sareks angränsande pärlor. Kvikkjokk-Kabla fjällurskog sträcker sig ju ända in i Njoatsosvágge där det också ska finnas fina urskogar, enligt Björn Andersson som varit där, så det finns mer att upptäcka i reservatet.
Artikel/Blogg:
Regn, kyla och hård vind.		 2025-09-07 10:22 från dallan till hansnydahl :
Tack, vi håller tummarna! Väldigt fina bilder, tack för dom. Kul att du också varit uppe på Skanatjåkkå, bra vy därifrån över sarektjåkkå. Hade/Alex
Artikel/Blogg:
Regn, kyla och hård vind.		 2025-09-06 20:19 från hansnydahl till hansnydahl :
Tackar! Det var en underlig sommar. Jag gjorde två vandringar i Sarek - en i mitten av juli och en i andra halvan av augusti. I juli var det värmebölja och för varmt för att gå upp på Nordtoppen - jag vände halvvägs upp då jag svettades litervis. I augusti var det för kallt. Minusgrader på topparna kan man överleva, men i hård vind blir det för kallt om inte hanskar och kängor är helt torra. Hoppas att du får göra en Sarektur nästa år - det är alltid ett äventyr att se fram emot. Här en länk till några Sarekbilder från tidigare år https://hansnydahl.com/sarek
Artikel/Blogg:
Regn, kyla och hård vind.		 2025-09-06 13:51 från dallan till hansnydahl :
Trevlig skildring. Blev inget sarek i år men tomheten blir mindre med ett sånt här inlägg, tack.
Artikel/Blogg:
Ljuset i Abisko 4 (4)		 2025-09-03 12:25 från hansnydahl till Anders_sthlm :
Tack för din analys av fjällskildringens tidsresa, med eller utan "jaget" i centrum. Och tack för att du återvände till Utsidan - en Utsida som även den förändrats på insidan och där de svenska fjällen nu tar betydligt mindre med plats än förr. Det finns konstnärer som medvetet strävat efter att nå den "gemensamma upplevelsen". Till exempel musikern och konstnären Brian Eno. Hans uttalade ambition var "att ta musikern ut ur musiken". En "pipe dream" som många fjällfotografer har - inklusive mig själv - är att kunna fånga essensen i en landskapstyp eller ett naturobjekt - må det vara myrar, fjäll eller glaciärer. Om man lyckats med detta eller ej beror inte bara på fotografen, utan även på betraktaren - på dennes inlevelseförmåga, empati och lyhördhet. Någon form av gemensamt "språk" måste finnas för att sändare och mottagare ska kunna kommunicera - en självklarhet för en nervcell vars synapser annars skulle sluta fungera och i förlängningen leda till demens på individnivå. I dessa yttersta tider verkar det "gemensamma språkets synapser" ha drabbats av seriösa funktionshinder med en extrem polarisering av samhällen som följd. Hur ska man kunna nå varandra när till och med "Sanningen" har individualiserats? Men nu gled jag iväg lite utanför ramarna för ditt inlägg.
Artikel/Blogg:
Regn, kyla och hård vind.		 2025-09-03 07:19 från hansnydahl till hansnydahl :
Tack Hans för din återkoppling som är värdefull med tanke på att du är mer bekant med området än mig genom dina vandringar och fågelinventeringar. Det var tack vare dina egna inlägg jag fick klart för mig att Guhkesvákkjåhkå kunde passeras en bit nedströms utloppet av Oarjep Tjievrajávrre. De korta dagsetapperna berodde till största delen på att förmiddagarna gick åt till att vänta ut regnet. Visserligen kan man riva lägret i regn och gå vidare, men då hade det inte blivit några bilder tagna av flera platser. Gassakammen lockade men det var minusgrader på topparna och tar man hänsyn till den hårda vinden så blir effekten nog tvåsiffriga minusgrader. Med blöta kängor och handskar hade man nästan kunnat gå samma öde till mötes som Ernest Shackleton. Det var inte svårt att ta sig över jokkarna även om jag nästan tog mig vatten över huvudet vid ett tillfälle. :-) Kylan minskade avsmältningen från glaciärerna och samtliga jokkar värda namnet på norra sidan av Sarektjåhkkåmassivet är glaciärjokkar. Annat var det i mitten av juli då 4 av dem endast kunde vadas på ett fåtal ställen och då i minst knädjupt vatten och ibland med hala stenar på bottnarna. Temperaturen var då mellan +25 och +30 grader så årets vandringar bjöd på extrem och långvarig värme i ena fallet och ovanlig och långvarig kyla i det andra fallet. Som du säger är en tidig vandring ett sätt att få avskildhet i Sarek. Sannolikt var jag ensam i hela Sarek när jag år 2018 (ett år med mycket tidig snösmältning) började vandra den 27:e maj. Har du planer på att skriva något om din vandring genom Basstavágge i din blogg?
Sida: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 ... 100 Nästa Sista 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips

Upptäck