|
Artikel/Blogg: Två olika Grönlandsfärder |
2025-12-09 20:42
från
seobserver
till
Claes Grundsten
: Mycket läsvärt. |
|
|
Artikel/Blogg: Ensamvandrarens gemenskap |
2025-12-06 16:05
från
Celeste_26
till
Celeste_26
: Skulle med facit i hand ha startat en dag tidigare, så att vi hade mötts där du var. Har en ide om att sikta på Stortoppen nästa gång, men behöver då samla ihop ett replag. |
|
|
Artikel/Blogg: Vandring i Gränslandets försummade vildmark |
2025-12-06 14:22
från
Claes Grundsten
till
Claes Grundsten
: Tack Niels |
|
|
Artikel/Blogg: Vandring i Gränslandets försummade vildmark |
2025-12-06 14:22
från
Claes Grundsten
till
Claes Grundsten
: hej Britt Marie, inget område är hemligt längre, vissa kommer vara mindre besökta pga sin karaktär. Jag tror Grötådalen hör hit. |
|
|
Artikel/Blogg: Två olika Grönlandsfärder |
2025-12-06 14:18
från
Claes Grundsten
till
Claes Grundsten
: Tack Thure. |
|
|
Artikel/Blogg: Ensamvandrarens gemenskap |
2025-12-05 22:07
från
Pappan
till
Celeste_26
: Så kul att läsa, jag var där under samma dagar. Vi kan nästan ha fotograferat varandra från Vuoinestjåhkkå resp. Nordtoppen. Kanondag för topptur. Myggen och vattennivåerna känns igen, liksom tidernas åskväder. / David |
|
|
Artikel/Blogg: Två olika Grönlandsfärder |
2025-12-03 21:05
från
kaulfedm
till
Claes Grundsten
: Mycket intressant men också tänkvärt. |
|
|
Artikel/Blogg: Två olika Grönlandsfärder |
2025-12-03 15:55
från
thureb
till
Claes Grundsten
: Oerhört fascinerande Claes. |
|
|
Artikel/Blogg: Brunt vatten och svarta tankar i Sarek |
2025-12-03 10:41
från
Merckx
till
Celeste_26
: Väl skrivet. Känner så väl igen mig i dina tankar mellan hopp och förtvivlan. Sarek tar inga fångar. |
|
|
Artikel/Blogg: Vem var först uppe på Mount Everest? Se vintage dokumentären från 2006 |
2025-11-30 14:23
från
Fredrik Sträng
till
Fredrik Sträng
: Jag har läst i princip alla böcker som finns om mysteriet, intervjuat historiker och experter och även skrivit ett filmmanus om mysteriet. Vilken kunskap har du i ämnet som gör dig så övertygad? |
|
|
Artikel/Blogg: Rädda den riktiga skogen! |
2025-11-26 08:20
från
personnvik
till
personnvik
: Det finns allt mindre äldre skog med biologiskt höga värden. Sedan 1920-talet har antalet träd vuxit i antal men det som kalavverkats behöver flera hundra år för att sedan återfå samma biologiska värden som innan avverkningen. Sverige har gått om ungskog och planteringar.. https://www.naturskyddsforeningen.se/artiklar/vanliga-fragor-om-skog-och-skogsbruk/ |
|
|
Artikel/Blogg: Vandring i Gränslandets försummade vildmark |
2025-11-23 20:41
från
joru
till
Claes Grundsten
: Detta område är ett av mina smultronställen och jag njöt i fulla drag av att se er vandring. |
|
|
Artikel/Blogg: Vandring i Gränslandets försummade vildmark |
2025-11-22 13:34
från
paall
till
Claes Grundsten
: Hej Claes! Läser dina reportage lika mkt som dina fina böcker. Det ger verkligen inspiration att fortsätta utforska vår fina natur (innan det kanske är försent), men jag är positiv, tror ändå att vi kan vända trenden så att kommande generationer ska få tillgång till denna skatt. Tack |
|
|
Artikel/Blogg: Vandring i Gränslandets försummade vildmark |
2025-11-19 09:30
från
undvall
till
Claes Grundsten
: Oerhört vackra bilder som väntat. Och kul att se Grötådalen i höstskrud, jag har bara skidat genom den på vårvintern. Liten undran, såg ni några spår av bäver i Grötådalen? När vi passerade där för 12-13 år sedan var det massvis av avgnagda björkar längs ån. |
|
|
Artikel/Blogg: Vandring i Gränslandets försummade vildmark |
2025-11-18 22:41
från
Henket
till
Claes Grundsten
: Fint att läsa Claes! Många tack 🙏 |
|
|
Artikel/Blogg: Ett första möte med Sarek |
2025-11-17 16:01
från
Henket
till
Henket
: Tack så mycket! Jo, nästa gång jag ska ut ur Sarek kommer andra val att göras mot slutet. Vi hade kanske hunnit till Suorva även med det schema vi hade och det hade nog varit bättre på vissa sätt (även om det ju också är en ganska dyster plats). |
|
|
Artikel/Blogg: Ett första möte med Sarek |
2025-11-17 15:57
från
Henket
till
Henket
: Många tack! |
|
|
Artikel/Blogg: Ett första möte med Sarek |
2025-11-14 12:40
från
Celeste_26
till
Henket
: Fin beskivning av dito tur. En del igenkänning, men också påminnelser om hur mycket förhållandena kan variera. Bara Ritsem är sig ständigt likt - bortsett från utsikten en gudsförgäten plats där du inte vill stanna. Bonus: Jag har länge sneglat på ultralättviktstält som X-Mid men är nu ganska avskräckt. |
|
|
Artikel/Blogg: Ett första möte med Sarek |
2025-11-14 05:56
från
Thomas Lummi
till
Henket
: Tack för en fin berättelse. Välskriven och jag kunde verkligen leva mig in i er vandring, Tack! |
|
|
Artikel/Blogg: Norges 377 toppar — hur jag förvandlade en vild idé till ett fartrekord (och en uppgörelse med livet) |
2025-11-13 07:29
från
dallan
till
Fredrik Sträng
: Kul! Hoppas det löser sig. |
|
|
Artikel/Blogg: Ett första möte med Sarek |
2025-11-11 21:46
från
Henket
till
Henket
: Tack tack! Jag skulle betrakta mig som biten nu, nästa vandring är redan inkritad. September blir det definitivt och antagligen håller jag mig kring Pårek. De andra blev också drabbade, även Kelvin trots att det ju finns gott om liknande miljöer i Kanada kan man tycka. |
|
|
Artikel/Blogg: Ett första möte med Sarek |
2025-11-11 18:32
från
hansnydahl
till
Henket
: Tack för en välskriven och intressant beskrivning av er första vandring i Sarek. Själv gjorde jag min första vandring i Sarek 1979 och jag har väl glömt de flesta nybörjarmissar jag gjorde, bland annat hade jag med mig alldeles för lite mat. Det låter som att det "tält" som Michiru hade inte var lämpligt i Sarek, men han verkar ha klarat sig bra ändå. Det var starkt av dig att gå upp med packning på det mycket steniga Låddebákte, men du blev belönad med en fantastisk utsikt. Hur många av er kan tänka sig att återvända till Sarek efter detta äventyr? |
|
|
Artikel/Blogg: Rädda den riktiga skogen! |
2025-11-10 19:46
från
Merckx
till
personnvik
: Det är väl precis tvärtom? Andelen gammal skog ökar och har gjort det sedan 90-talet. |
|
|
Artikel/Blogg: Walkabout I Sareks utkant. |
2025-11-08 22:11
från
Staffan Andersson
till
Claes Grundsten
: Fint! Gick du samma väg tillbaka? |
|
|
Artikel/Blogg: Lilla Österlen cirkeln - En blodig historia |
2025-11-08 16:35
från
Anders Hermansson
till
Anders Hermansson
: Tack, sällskapet gör susen. |
|
|
Artikel/Blogg: Lilla Österlen cirkeln - En blodig historia |
2025-11-07 13:19
från
fowwe
till
Anders Hermansson
: Tack Anders för denna berättelse, med mycket Skånekänsla. Fotona av naturen och de knappa, träffsäkra formuleringarna gör att känner mig som medvandrare på färden. Här skulle jag också vilja gå, på riktigt. Med några vänner, för visst betyder sällskapet mycket! |
|
|
Artikel/Blogg: Havet och minnets spegel. |
2025-11-06 12:49
från
Anders_sthlm
till
Anders_sthlm
: Hejsan. Haha! Nämen det va ju snällt sagt. Kul att höra! Men tyvärr är det nog så. |
|
|
Artikel/Blogg: Havet och minnets spegel. |
2025-11-06 11:02
från
Merckx
till
Anders_sthlm
: Din avskedsansökan godkännes icke! |
|
|
Artikel/Blogg: Havet och minnets spegel. |
2025-11-06 08:26
från
Anders_sthlm
till
Anders_sthlm
: Jag blir faktiskt väldigt rörd när jag läser det du skriver Hans, så ett stort tack verkligen. Dessutom ett lika stort tack för alla de fjällskildringar du gett, inte bara mig utan massor av läsare, inte bara här på nätet, utan även i bokform. Precis som jag skrev till Nydahl så är du en av de stora fjällskildrarna i vårt land. Det är nog många som kan skriva under på det! I slutet av ’Såsom i en spegel’ när Karin (Harriet Andersson) tagits till sjukhuset och hennes bror Minus och hennes far samtalar, återger ju Bergman ’ett hopp’. Minus säger: ”Jag hörde pappa tala.” Jag har alltid tagit det till mig och sett det som en vägledning i livet. Frågan i filmen, och det som fick mig att skriva det här. (Mitt slut av min blogg här på Utsidan) var just vad kärlek är i naturen, och våra reflektioner över den, och hur tiden påverkar oss och våra minnen. Frågan pendlar alltså mellan vad kärlek är, och om Guds existens. En fråga som ställs i filmen är: ’Är Gud kärlek?” Måste man vara mentalsjuk för att börja tro på en Gud? Bergman för ihop tre olika typer av män som gör anspråk på Karins kärlek. Och i slutet säger hennes bror detta om att han hört Gud tala till honom, och han trodde det var pappa. Så, jag vet inte direkt om Bergman överger Gud i filmen, han ställer nog frågor om det hela, så uppfattar jag det. Genom att kolla Bergman och andra regissörer, Tarkovskij, Bresson, har jag lärt mig att det är viktigare att försöka ställa frågor, än att propsa på svar. Och filmen är just ett oerhört kraftigt vapen som förser oss ideligen med bildgåtor, vulgära såväl som subtila. Ofta när jag är ute och vandrar i fjällen förser mig landskapet ideligen med visuella gåtor som är oerhört stimulerande och ’vilsamma’ hur märkligt det än låter. ”Hur fan ska jag ta mig över den här jokken, eller: ’Helvete nu öser det ner igen’!” ”Vad gör denna lilla skalbagge här inuti blomman?” Ilska och glädje. Det är dessa bildgåtor jag på nått vis närs av både i arbete och i vila. Och naturligtvis en stark gudstro, annars skulle jag aldrig orkat jobba. Samma sak där alltså. Det föll sig för mig helt naturligt att avsluta min blogg här med ett starkt ’filmiskt slut’, om just kärlek. Inte minst när jag satt på ett kafé i Visby och såg en ung tjej frenetiskt letande i sin mobil efter något hon inte hittade. Vad hon endast såg i detta scrollande var hennes egen reflektion i glaset. Så: Jag vet inte om kärleken bevisar guds existens, eller om kärleken är gud. Även det en reflektion här ifrån det grå vattnet här på Gotland. Anders |
|
|
Artikel/Blogg: Havet och minnets spegel. |
2025-11-05 21:42
från
fowwe
till
Anders_sthlm
: Gotland har alltid fascinerat mig, ändå har jag inte varit där särskilt ofta. Därför tar jag gärna till mig dina tankar och bilder. Även havet tycker jag mycket om. På något sätt känns dess obegränsade vidd besläktad med fjällvärldens öppenhet. I båda dessa landskap sitter jag gärna och låter tankarna bara gå. Mera nu än förr. Kanske är det åldern, eller möjligen det faktum att livets samlade intryck och upplevelser måste bearbetas. Kanske bådadera. Men det är inte bara tankar, det är ju också själva landskapet. Det som ögonen ser och hjärnan ska försöka tolka. Det är lätt att naturen bara blir en projektionsyta. Detta du har många gånger påpekat - faran att mest se det som vi är predisponerade för. Jag hoppas dock, och tror, att umgänget med naturen med tiden lär oss att se annorlunda. Att vi får bättre ögon och större resonansbotten. Dina skriverier har ofta bidragit till detta och jag vill verkligen tacka dig för det. Som du skriver här så gick Bergman i närkamp med religion och gudstro. Jag läser just nu om en annan som också gjorde det: Job, i boken som bär hans namn. De olyckor som drabbar honom saknar motstycke och hans världsbild kollapsar totalt. Men till skillnad från i Bergmans film så överger han inte tron utan vill ställa Gud till svars. Också detta ett sökande efter det sanna, när det som Job tidigare trott visade sig vara en illusion. Mitt i eländet utbrister han: "Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet. Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud." (Job 19:25-26) Enligt min erfarenhet passar frågor som dessa bra att ta med sig på allehanda färder i naturen. Om man bara tar det lugnt och ger sig tid. Hälsar Hans |
|