Var börjar man nu i vinter???

Pryltips har du redan fått, men jag vill bidra med en insikt:

Vintern, speciellt i södra Sverige är fuktig och rå. Öva lite innan du ger dig ut på övernattningstur att tända och hålla igång en eld. Packa kläder och tändmaterial vattentätt. Dubbla plastpåsar från ICA och sopsäckar gör jobbet över en helg.

Lycka till, och välkommen ut!
 
balkongtipset är jättebra. testa en natt som är kallare än första natten i vindskydd (rekommenderas starkt) eller tält. är sovsäcken inte tillräckligt varm kan du testa att lägga i en varmvattenflaska (som inte läcker - du vill inte få brännskador...) och/eller en innerpåse. och mössa på!
 

Lästips

Europas okända pärlor – 10 vandringar bortom turiststråken

Sugen på att packa väskan och vandra utanför Sverige? Då är den här listan för dig!

Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken

STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.

Vinn skor och startplatser till Merrell Göteborg Trailrun för två!

Delta i Göteborgs stora trailfest den 6 september! Nu har du chansen att vinna både startplatser och nya MTL ADAPT från Merrell åt dig och en vän.

Prisade prylar: här är vinnarna av Scandinavian Outdoor Award

Bland de vinnande produkterna finns bland annat en slittålig lättviktsryggsäck och en designklassiker i rostfritt stål.
Tack för tipsen!

Jag har egentligen två spöken att hantera till min första ensam-hajk och vet inte vilken som är värst (jo, det vet jag nog)..

Den första är känslomässigt enkel att hantera, utrustning och överlevnad - vad behöver jag, hur använder jag utrustningen och vad är begränsningarna - en massa tekniska frågor och pengar löser ofta dessa problem.. och i mitt fall så är inte kostnader ett bekymmer..

Den andra är den sociala omgivningen, på något sätt känns det tabu att ge sig ut ensam -
- det är roligare tillsammans..
- har du ingen som kan följa med...
- varför campar du ensam..
- det är synd om dig som inte har någon att campa med

Faktiskt har det senare problemet varit en bromskloss för mig att komma iväg ett tag nu, jag gillar ensamhet men ingen bryr sig om att kommentera det så länge man är hemma i sitt hem, men att åka på semester eller äventyra så snyftar alla kring hur synd det är om en att behöva vara själv..

Det känns pinsamt att ensamcampa - som att man ger sig för ofrivillig ensamhet, antar att denna känsla ligger hos mig själv men det kan vara en blockerande känsla och kanske en anledning att jag inte fullföljer denna hobby som jag verkligen är nyfiken på.

Förväntar mig egentligen inga svar på detta inlägg, men har du någon egen känsla i området så posta gärna...
 
Börja med att campa nära bilen eller hemmavid. Skiter det sig med något så avbryter du och åker hem. Ta de första gångerna till att testa dina grejer. Se vad sovsäcken går för på balkongen. Prova vilket kök som är roligast, hur snabbt kan du få eld, vad saknar du/vad var onödigt osv.

Känner igen det där med motståndet att campa ensam. Det är något socialt stigma att göra något ensam utan för hemmet. Det är nog därför jag, likt du, söker mig till så öde trakter som möjligt när jag ensamcampar. Då slipper man bry sig om sådant. Det är bara att köra på. Det är en vanesak. Nu bryr man sig inte längre. Man vänjer sig både vid den sköna tystnaden och inbillat "konstiga blickarna". Det är ju i princip aldrig någon säger något. Problemet ligger i en själv och att man inbillar sig att andra tycker något i frågan, för att man vet/tror man bryter mot normen. De flesta som passerar bryr sig inte ett skvatt eller förstår att man är ensam.
 
Tack för tipsen!

Jag har egentligen två spöken att hantera till min första ensam-hajk och vet inte vilken som är värst (jo, det vet jag nog)..

Den första är känslomässigt enkel att hantera, utrustning och överlevnad - vad behöver jag, hur använder jag utrustningen och vad är begränsningarna - en massa tekniska frågor och pengar löser ofta dessa problem.. och i mitt fall så är inte kostnader ett bekymmer..

Den andra är den sociala omgivningen, på något sätt känns det tabu att ge sig ut ensam -
- det är roligare tillsammans..
- har du ingen som kan följa med...
- varför campar du ensam..
- det är synd om dig som inte har någon att campa med

Faktiskt har det senare problemet varit en bromskloss för mig att komma iväg ett tag nu, jag gillar ensamhet men ingen bryr sig om att kommentera det så länge man är hemma i sitt hem, men att åka på semester eller äventyra så snyftar alla kring hur synd det är om en att behöva vara själv..

Det känns pinsamt att ensamcampa - som att man ger sig för ofrivillig ensamhet, antar att denna känsla ligger hos mig själv men det kan vara en blockerande känsla och kanske en anledning att jag inte fullföljer denna hobby som jag verkligen är nyfiken på.

Förväntar mig egentligen inga svar på detta inlägg, men har du någon egen känsla i området så posta gärna...

Allt är inte prylar inom friluftsliv - en del är kunskaper också.

Om du inte berättar för någon att du ensam-campar och gör det där du inte träffar några andra så slipper du i alla fall omgivningens synpunkter på att du gör saker solo. Vad du själv tycker om det - det är det bara du själv som kan påverka.
Jag har inga synpunkter på du gör saker själv - se till att ha säkerheten under kontroll bara - håller du dig inom mobiltäckning, har en väl laddad telefon och vet var du är (om du behöver larma) så löser du många situationer, dock inte alla.

/Patrik, som varit i naturen både själv och i grupp
 
Jag kan relatera till mycket av det du skriver. När jag först började utforska mitt friluftsintresse var jag i ett förhållande och då föll det sig naturligt att vi gjorde det mesta tillsammans.

Men sen tog det slut och då kom jag till slut till insikten att jag inte kan vänta på sällskap för att se och upptäcka alla de platser jag vill besöka.
Utifrån den utgångspunkten blev det ganska enkelt, även om jag också får kämpa ibland med mina inre demoner för att finna glädjen och motivationen att ge mig ut.

En slutsats som kommit till ganska nyligen är det blivit allt viktigare att jag färdas långa sträckor, eller genom olidlig terräng etc. Det måste vara ett äventyr för att jag ska kunna motivera mig själv till det. Men även där kan jag ibland se mig själv besegrad, i somras hade jag planerat 24 dagar i Sarek, men fick nöja mig med 10 dagar då ensamheten tog ut sin rätt.

Ett sätt som jag gjort för att kunna få med mig sällskap, i alla fall på kortare övernattningar eller helgturer är att köpa dubbeluppsättning av sovsäck och liggunderlag för sommarbruk.
 
ut med dig. sen kan du säga att det var skönt med ensamheten (tystnaden, naturen, de egna tankarna, att få bestämma allt själv eller vad det nu kan vara) och att du helt enkelt vill ha det så.

och visar det sig att det inte var så bra som du tänkt dig med ensamheten är du välkommen ut på övernattningstur i Göteborgstrakten. se västra Götaland-delen här på forumet.
 
Som sagts tidigare, testa din sovsäck och liggunderlag på balkongen.
Funkar det så är det bra.
Budgetliggunderlag är t.ex. en typ 6 cm luftmadrass från t.ex. Stadium kompletterat med två 6 mm cellplastunderlag från Jysk.

Om din sovsäck inte duger så köp en ny, sovsäck och liggunderlag är det viktigaste.

Nu på vintern om det är bra väderprognos behövs inget tält, det är ju myggfritt. Kan vara bra att komplettera med en s.k. bivy bag, vattentät påse utanpå sovsäcken.

Alpkit.com är ett tips att handla prylar på, sovsäckar, Hunka bag, packpåsar och en del annat.

Vad gäller ensamcamping är det nog mest folk som inte vågar som ifrågasätter det, visst är det trevligt med sällskap men det är oxå skönt att vara ensam.

/Roy
 
Det tält du har är säkert helt funkis, men att tänka på är att ventilationen är ordentlig. Kondens är aldrig kul, och särskilt inte på vintern. En vind/rast-skydd kan vara en god idé.

Gällande det här med med ensamcamparskammen så håller jag inte riktigt med dig. Dels tycker jag det är två helt olika upplevelser att vara ute själv och att ha sällskap. Inget är bättre än det andra utan bägge är bra på olika sätt. Dels har jag nog aldrig upplevt att folk ser ner på mig för att jag mestadels brukar vara ute själv. Snarare tycker folk att man är tuff o hård ;)

/Stolt ensamcampare
 
Den där känslan av att det kan vara lite udda att ensamcampa är du nog inte ensam om. Men sanningen är nog den att de allra flesta är lite nyfikna och inte minst avundsjuka. Att lämna civilisationen och bara åka ut i skogen till ensamheten är något fundamentalt i alla människor som provar.

Vi lever inte ett naturligt liv någon av oss, vi omgärdar oss med moderniteter, rutiner, och levnadssätt som på många sätt ska förenkla vår vardag, men i själva verket så blir livet inte alls så enkelt som det är menat.

Men när man åker till skogs i all sin enkelhet, har en bra övernattningslösning, och har ordnat det för sig så man slipper en massa lidande, så gör man sig själv en stor tjänst.

Vi behöver nog alla få känna lite ensamhet. Inte den ofrivilliga typen många kanske upplever ibland, utan den valda. Att själv välja att vara helt ensam med en brasa och kanske lite gott att äta och dricka. Att vakna till fågelkvitter, eller bara ren och skär tystnad.
 
Tält och sovsäck är överskattat :p

Gör som jag och bygg dig ett mysigt skydd istället!



Det viktiga är att ha ordentligt med granris för att komma upp ifrån markkylan samt att se till att ha ved så du klarar dig hela natten. Jag sov i ovan skydd här om dagen och jag var inte ens nära på att frysa!

Slängde faktiskt upp en lite film för skoj skull på tuben som kan ge lite inspiration:

https://www.youtube.com/watch?v=-szvy8X3RMs
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips