Vandra själv eller i sällskap

[victorborgvall]

Beroende på om du vandrar själv eller i sällskap undrar jag följande:

• Vilket föredrar du?
• Föredrar du alltid samma val, varierar det från gång till annan, eller har du sett en förändring och i så fall vad tror du det beror på?
• Väljer du olika typer av miljöer, t ex mer vågade turer i sällskap?
• Vandrar du på samma sätt eller på olika sätt vad gäller t ex pauser, distanser, osv?
• Äter du generellt olika, t ex enklare eller mer komplicerad mat pga skiftat fokus?
• Skiljer sig din inre känsla eller mentala upplevelse och i så fall hur?

 

[snigelvandraren]

Det här har väl behandlats tidigare men ...

- Vilket föredrar du?
Att vandra själv. Det kan även vara trevligt med sällskap, men för min del då på dagsturer eller kortare turer med 1-2 övernattningar.

- Föredrar du alltid samma val, varierar det från gång till annan, eller har du sett en förändring och i så fall vad tror du det beror på?
Föredrar ensamvandring. I alla fall i fjällen. Mer ensamvandring ju äldre jag blir. Tänker inte spekulera över varför.

- Väljer du olika typer av miljöer, t ex mer vågade turer i sällskap?
Mer försiktig i sällskap eftersom jag då känner visst ansvar för sällskapet.
Tycker också att jag får sämre fokus på omgivningen när jag vandrar i sällskap vilket jag upplever mindre säkert.

- Vandrar du på samma sätt eller på olika sätt vad gäller t ex pauser, distanser, osv?
Helt olika. När man vandrar själv bestämmer man själv över distanser, pauser och vägval.
Det bästa av allt är att man bara har sig själv att skylla om man gör ett dåligt vägval och att man slipper andra som beklagar sig över vägval, trötthet, hunger, törst etc etc.
Bara att gå lite dit näsan pekar och slå läger när man inte orkar mer för dagen eller när man hittar en extra trevlig lägerplats.

- Äter du generellt olika, t ex enklare eller mer komplicerad mat pga skiftat fokus?
Mycket enklare när jag vandrar själv (om det är det som är frågan). I princip aldrig någon uppvärmd mat under dagen utan bara några pauser med snacks (mest nötter torkad frukt i mitt fall).

Skiljer sig din inre känsla eller mentala upplevelse och i så fall hur?
- Betydligt mer lugn och frid när jag vandrar själv.

 

[Stordrulen]

Då jag gärna fiskar i kombination mina fjällvandringar så helst själv för att känsla och focus.

Går jag inte själv så helst med min sambo, med då blir det inget fiske då hon inte har det intresset så blir målen annorlunda.

Det går ofta saktare med sällskap.

Äter alltid väldigt enkelt vid vanding men försöker få i mig energi.

Man kan kosta på sig något mera vågade manövrar med sällskap, men inget dumdristigt.

Ungefär samma distanser, lägre fart mera paus.

"Ett med naturenkänslan" under ensamvanding blir mer påtaglig.

 

[Betong]

1-dags turer i skogen gör jag och min fru väldigt ofta men om det gäller en 14-dgr tur i dom Värmländska/Småländska skogarna eller på fjällen i Lappland, så föredrar jag att göra det själv!

Om alla världar var på min sida så hade jag ju självklart föredragit att göra såna 14-dgr turer med min fru, men min fru har noll intresse och inte den styrkan och konditionen som krävs för att kånka på 26 kg ryggsäck, som minskar från dag till dag.

Alla mina vänner privat och via jobb vill absolut följa med på en 14-dgr hiking i outforskad skog i Värmland, men när det inte går att ta med en platta 5,2% öl (oavsett fabrikat) som man kan ha vid lägerelden, så är ingen intresserad längre!...

Därför gör jag dom här 14-dgr turerna själv, även om det egentligen inte är själv pga att jag har ständig kontakt med min fru via mobilsamtal och sms numera.

 

[victorborgvall]

Min uppfattning är att många värdesätter frihetskänslan som vandring kan ge. Kanske ökar den känslan om man utan undantag får göra precis som man själv vill. Med sällskap följer kompromisser.

 

[Totteman]

Beroende på om du vandrar själv eller i sällskap undrar jag följande:

• Vilket föredrar du?

Spelar ingen roll.

• Föredrar du alltid samma val, varierar det från gång till annan, eller har du sett en förändring och i så fall vad tror du det beror på?

Om polaren är upptagen vandrar jag själv.

• Väljer du olika typer av miljöer, t ex mer vågade turer i sällskap?

Nej

• Vandrar du på samma sätt eller på olika sätt vad gäller t ex pauser, distanser, osv?

Nej

• Äter du generellt olika, t ex enklare eller mer komplicerad mat pga skiftat fokus?

Typ samma.

• Skiljer sig din inre känsla eller mentala upplevelse och i så fall hur?

Näää, delad upplevelse är kul.

 

[Totteman]

Spelar ingen roll.

Om polaren är upptagen vandrar jag själv.

Nej

Nej EDIT: Samma sätt

Typ samma.

Näää, delad upplevelse är kul.

 

[Merckx]

Inför min första längre ensamvandring var jag lite orolig för hur jag skulle trivas med mig själv. Första natten kände jag mig övergiven och lite ämlig men resterande tid njöt jag till fullo och hade ingen möjlighet att grubbla. Går man i oländig terräng behöver fokus vara på att sätta den ena foten framför den andra och bedöma färdväg och vad.

En fördel, som tidigare nämnts, är att du har bara dig själv att tänka på. Det lilla avsteget från säkerhet bedömer jag som rimligt.

Mat är semiviktigt för mig. Har lite svårt att äta på tur men viktigt att det är välsmakande (blir torrfoder)

Vad gäller vandringsområde är jag torsk på Sarek men utesluter absolut inte andra områden.

 

[Totteman]

Den första vandring jag gjorde själv gav bara mersmak. Jag följde för det mesta leder, så det var helt odramatiskt. Efter det har det blivit fler vandringar där jag vandrat själv. Planering är viktigt.

Lite OT, men ändå: Den allra första vandringen själv var en respit från vardagen. Jag bestämde mig med väldigt kort varsel...och köpte en guide över var jag skulle vandra samma dag som jag påbörjade vandringen. Det blev fem lärorika dagar...på olika sätt. Inte i fjällen dock, därav OT. Helt klart en flykt från vardagen...och jag kom tillbaka med nya insikter.

 

[thureb]

Gör både och men har ofta med bara min hund när jag går, åker skidor eller paddlar.

Numera med mobil och postande på sociala medier är ensamhetskänslan mindre.

Typ av tur avgör om jag försöker få till en duo eller större grupp. Kort varsel väderfönster etc gör ofta att jag tar med mig hunden och sticker iväg.

Jag uppskattar både och. Grupp ger större trygghet och är sannolikt säkrare. Delade äventyr ger mervärde speciellt inom familjen och med mina friluftsvänner. Nya vänner är också fint.

Friheten att välja starttid, rastplats övernattningsställe etc när jag går själv är en väsentlig fördel med ensamturer.

Jag känner igen mig i nästan allt som skrivits tidigare i tråden.

Thure

 

[Dajm]

Friluftsliv generellt är något jag började med som en flykt från storstans puls, med människor, bilar, vägar och betong för typ 15 år sen. Utövar det till 90% själv och föredrar att inte umgås med andra jag möter där ute. Har varit med på några gruppaktiviteter och det har väl sin charm förvisso, men trivs bäst själv eller ev max ett par kompisar med. Med familj och barn? - nej tack, inte ute på tälttur.

 

[Jazzy]

Beroende på om du vandrar själv eller i sällskap undrar jag följande:

• Vilket föredrar du?
• Föredrar du alltid samma val, varierar det från gång till annan, eller har du sett en förändring och i så fall vad tror du det beror på?
• Väljer du olika typer av miljöer, t ex mer vågade turer i sällskap?
• Vandrar du på samma sätt eller på olika sätt vad gäller t ex pauser, distanser, osv?
• Äter du generellt olika, t ex enklare eller mer komplicerad mat pga skiftat fokus?
• Skiljer sig din inre känsla eller mentala upplevelse och i så fall hur?

Jag föredrar att vara själv. Jag har gjort vandringar i grupp, och det är alltid någon som krånglar och aldrig är i tid eller har sin utrustning klar för avfärd. Därför vandrar jag sjäv. Jag har gjort oika turer från endagar till flera dagars vandring, jag har t.ex. varit på Kebnekaise själv, eller helt ensam blir man inte där, så jag anspassar inget till att jag är ensam. Brukar vandra ganska lika, frukost, lunch och middag äter jag ganska lika som när jag är hemma. Jag äter mest frystorkat, men sist åt jag på fjällstationen. Nej, jag bara njuter.