Efter många år av om och men, med vetskapen att det är skalkänga jag egentligen borde ha och med uppgivenhet över att på grund av breda Kalle Anka-fötter istället få hålla tillgodo med ett fåtal svårfunna modeller av gore tex-typ, och efter ett stort antal förvirrade foruminlägg reflekterande den vånda som val av kängor innebär när valmöjligheterna är begränsade, är jag just nu mycket överraskad:
Jag kan ha haft fel. Jag kan visst ha Lundhagskängor!!?
I och med att du har breda fötter bör Lundhags kängor med Opti-läst kunna fungera alldeles utmärkt med en väl utprovad och avvägd kombination av sulor och sockor (eller strumpor).
Det parti som känns trångt är nog egentligen inte själva tåboxen, utan mitten av foten. (Vet inte vad den delen av foten heter. Hela vägen runt om från hålfoten upp till ovansidan.)
Prova med att gå upp en storlek mot vad du normalt har i dina vandringskängor. Kombinera sulor och sockor tills det känns bekvämt och foten sitter stadigt i kängorna när de är rejält snörade på fötterna. Opti-lästen har relativt låg vristhöjd för att kompensera för den något större bredden (volymen) i den främre delen av kängorna. Detta för att få kängorna att sitta stadigt och inte glappa eller glida.
Så idag när jag provade kängor drog jag på mig dubbla strumpor istället för en, och plötsligt kändes det trånga inte "trångt" utan snarare, trots åtkramning... som en smäck!?
Strumpor (och sockor) ger i viss mån efter och pressas ihop där det är lite trängre och behåller sin "fluffighet" där det är lite mer plats och "luftigare".
Kan det vara så att det är just här som kängan SKA sitta åt för att inte glida, och att jag alla de gånger jag provat Lundhagskängor (många och långa) haft fel förväntningar? För visst är de väl inte direkt sköna innan de gåtts in? Har jag felaktigt tagit "som en smäck" för "trångt" bara för att det känts "hårt"? Jämförelsevis är ju alla mina gore tex-kängor superombonade.
Ja, det är just där som kängan skall sitta åt.
Mina Lundhags Synchro High var sköna, eller åtminstone inte osköna, när de var helt nya direkt ur kartongen. Visst blir de ännu skönare med tiden, efter några mil, men de fungerar alldeles utmärkt utan att gå in dem något nämnvärt.
Vidare har jag haft och uppskattat gore tex-kängor med en passform där jag i viss mån kunnat röra foten inne i kängan (typ lyfta såväl trampdynan som tårna, korva in tårna neråt) och istället fixat hälgreppet genom att dra åt snörena i vristhällorna. Det har varit skönt när foten börjat bli trött att kunna vicka på den. "Ska" det vara så eller finns det t ex avlastningsmässiga fördelar med att foten sitter lite mer fjättrad mot sulan? Jag kan som sagt röra tårna.
Jag har en storlek större kängor än jag brukar ha i vanliga skor (eller i andra typer av kängor eller stövlar).
Jag kan utan vidare röra både trampdynorna och tårna i mina kängor när de för övrigt sitter (citat) "som en smäck" (slut citat).
Jag har en enkel platt ullsula och en anatomisk ullsula (originalsulan som levereras med kängorna) samt två tunnare ullsockor (eller tjockare ullstrumpor).
Nästa fråga gäller fördelar och nackdelar med 1-lagers och 3-lagers. Faller inte halva poängen med skalkängor (snabbtorkade) om dessa ändå har ett tjockt foder? Valet står mellan Vandra och Mira II light. Passformen är samma och jag tycker vikten också, men känslan förstås olika. Den första känns som en sko, vriststödet utgörs i princip endast av snörningen. Den andra ger ju ett helt annat stöd. Svarta Vandra skulle jag kunna leva i, den rocker jag är. Jag är precis som alla andra i dessa tider färgade av trender att springa lättskodd även då packningen faktiskt är tung, lockad av att bära kängor som känns som skor på bekostnad av vriststadga, bara sulan är hård. Men vill jag det? Eller vill jag ha styvare Mira som ändå är ljusår mycket smidigare än mina Meindl Dovre Extreme som framstår som moonboots i jämförelse? Vad vill ni?
Jag har tidigare haft en av Lundhags 1-lagers kängor men nu alltså en av deras 3-lagers. Det är som natt och dag, svart och vitt. Jag kommer nog aldrig gå tillbaka till 1-lagers, trots den kortare torktiden.
Fodret i Lundhags 3-lagers kängor är varken särskilt tjockt eller absorberande. Jag har dock hittills aldrig varit genomblöt i mina 3-lagers, så jag har inte någon erfarenhet av torktiden i detta fall.
Nu blev det ännu ett rejält inlägg om kängor.
Och ännu ett någorlunda rejält svar om dem...
Men det är inget som helst problem. Det är ju särskilt viktigt att det blir rätt när det gäller just kängor (och skor).
Till sist vill jag poängtera att vad som fungerar och hur är högst individuellt och personligt, inte minst när det gäller just kängor (och skor).
/Birger
