Läderkängor för att minska skav?

[oscar jensen]

Barfotaskor kan vara väldigt bra att gå i och är möjligen mer naturliga för fötterna.
Men man ska komma ihåg att inte alla fötter klarar det. Jag har såna fötter och har inte kunnat löpträna sen förra sommarens vandring i Altra Lone Peak.
Skönaste skor jag har haft, men nu går jag tillbaka till vanliga kängor. Vilket aldrig har gett mig problem med vrickade fötter e dyl.

Så ska du testa barfotaskor är det väldigt viktigt att rampa upp långsamt, så du ser vad fötterna tål. När du är några dagar in i vandringen kan det vara svårt att komma hem utan att gå ännu mer...

/OJ

 

[filosoff]

Jag tycker att lite av själva vitsen med skalkängor försvinner, när Lundhags börjar kompromissa med mer eller mindre fodrade varianter. Jag är också väldigt tveksam till detta med "vriststöd"; för mig stjälper det mer mer än det hjälper genom att förta känsligheten och dynamiken i hur/var man sätter fötterna. Men det är säkert personligt, jag kan ju bara tala för mig själv.

Men om du verkligen är övertygad om att du behöver stöd och polstring kring vristerna, så är jag inte säker på att Lundhagskonceptet är det optimala.

(traskar själv omkring i smörmjuka Jämtkängor, ungefär lika gamla som Polars )

Klok tanke det där om kompromissen. Har också tänkt att det kanske gör att jag inte känner så stor skillnad mot mina gamla och att jag då tappar poängen med att byta om det ändå blir för varmt.

 

[filosoff]

Det där med lätt-vrickade vrister förvärras ju dessutom av en stor stabil känga, vristerna får ingen träning och din rörlighet och reflexer i foten får ingen träning heller.
Dessutom är det lättare att trampa snett på en stor klumpig sula.
Fattar att det kan va läskigt om man är orolig för att vricka vristerna, men man måste våga utmana dem lite

Jo, det är en balansgång. Jag gillar egentligen smidigare skor/kängor som ger bättre "kontakt" med marken. Det är så jag vuxit upp och jag trivs med det. Men jag trampade rejält snett med ena foten för några år sen och töjde ut ledbanden ordentligt. Har inte lyckats träna upp den till den nivå att jag litar på den med tyngre packning. I vardagen går jag utan problem oavsett vilka skor jag råkar ha på mig, men jag behöver koncentrera mig varenda steg jag tar i lite svårare terräng på vandringar, även med de kängor jag har (som dock inte känns överdrivet stabila ska sägas). Så det optimala vore en känga som är följsam, men som i alla fall har liiite stöd och kanske kan rädda mig från en totalvrickning utan förvarning mitt ute på leden.