Vätskesystem för paddling
- Trådstartare eseb66
- Start datum
Lästips
ANNONS
Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken
STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.
Re: Kajaktiv.se säljer nu
Ja och dessutom sponsrar de dina tävlingar.
Mvh Tomas
9331; sa:
Ja och dessutom sponsrar de dina tävlingar.
Mvh Tomas
Jag har en teori.
Om förhållandena är sådan att jag inte klarar av att släppa paddeln för att dricka klarar jag heller inte av att pissa.
Alltså dricker jag inte.
Vid mer normala omständigheter föredrar jag vanlig sportdrycksflaska, jag vill veta hur mycket jag dricker och jag tycker en vanlig flaska ger mig bättre koll på det.
Självklart får man använda slang för det, bara min åsikt för egen del. Jag tror det lätt blir en pryl som alla måste ha, speciellt efter Camp Molloy vill alla vätska sig ur slang.
JL
Om förhållandena är sådan att jag inte klarar av att släppa paddeln för att dricka klarar jag heller inte av att pissa.
Alltså dricker jag inte.
Vid mer normala omständigheter föredrar jag vanlig sportdrycksflaska, jag vill veta hur mycket jag dricker och jag tycker en vanlig flaska ger mig bättre koll på det.
Självklart får man använda slang för det, bara min åsikt för egen del. Jag tror det lätt blir en pryl som alla måste ha, speciellt efter Camp Molloy vill alla vätska sig ur slang.
JL
Nja
Du har en poäng men jag håller inte riktigt med dig. Jag vet inte riktigt hur pass intesivt paddling kan vara men själv kör jag en del MTB och där är det guld värt att ha ett vätskesystem. Man slipper fibblet med flaskan när den ska fram och tillbaka och du ha bägge händerna på styret, Jag skaffa min camelback långt innan Camp Molloy.
Du har en poäng men jag håller inte riktigt med dig. Jag vet inte riktigt hur pass intesivt paddling kan vara men själv kör jag en del MTB och där är det guld värt att ha ett vätskesystem. Man slipper fibblet med flaskan när den ska fram och tillbaka och du ha bägge händerna på styret, Jag skaffa min camelback långt innan Camp Molloy.
Självklart är det bra under tävling och då kanske i synnerhet på cykel.
Min teori handlar egentligen om långfärdspaddling, man startar på morgonen och går kanske inte iland före lunch.
Man har tid att dricka och sällan har jag varit exponerad för så svåra prövningar under så lång tid att drickat varit ett problem.
Kan man inte dricka kanske man inte ska paddla helt enkelt, den marginalen bör man nog ha.
På MTB däremot kan man ju alltid kliva av, man sitter ju inte i sjön.
Fast fortfarande, det är min teori som funkar för mig.
JL
Min teori handlar egentligen om långfärdspaddling, man startar på morgonen och går kanske inte iland före lunch.
Man har tid att dricka och sällan har jag varit exponerad för så svåra prövningar under så lång tid att drickat varit ett problem.
Kan man inte dricka kanske man inte ska paddla helt enkelt, den marginalen bör man nog ha.
På MTB däremot kan man ju alltid kliva av, man sitter ju inte i sjön.
Fast fortfarande, det är min teori som funkar för mig.
JL
Snabba ryck
Jag hörde en gång talas om en paddlare som inte nöjer sig med att ha ett vätskesystem som de når utan att släppa paddeln, utan även att de fäster bananbitar och chokladkakor på framsidan av flytvästen på något sätt för att kunna glufsa i sig dem i farten. Allt för att slippa släppa paddeln och därmed tappa fart. Alltså inte primärt för att det skulle vara risk att kapsejsa då de släppte paddeln. Jag antar att det handlar om ganska extrema tävlingsmänniskor som kör så långa distanser med så små marginaler att de dels måste äta under loppet, dels inte hinner släppa takten.
Själv brukar jag släppa inte bara paddeln paddel, utan hela kajaken då jag fikar - företrädesvis på en kobbe.
Kalle
Jag hörde en gång talas om en paddlare som inte nöjer sig med att ha ett vätskesystem som de når utan att släppa paddeln, utan även att de fäster bananbitar och chokladkakor på framsidan av flytvästen på något sätt för att kunna glufsa i sig dem i farten. Allt för att slippa släppa paddeln och därmed tappa fart. Alltså inte primärt för att det skulle vara risk att kapsejsa då de släppte paddeln. Jag antar att det handlar om ganska extrema tävlingsmänniskor som kör så långa distanser med så små marginaler att de dels måste äta under loppet, dels inte hinner släppa takten.
Själv brukar jag släppa inte bara paddeln paddel, utan hela kajaken då jag fikar - företrädesvis på en kobbe.
Kalle
Dricka i farten!
Jag har paddlat några motionslopp (nu senast 20 km på Rönne-Å) med vätskepåse i kajaken och en sugslang upp innanför flytvästen så att den är lätt att få tag i utan att släppa paddeln – en i teorin utmärkt lösning med potential att spara många värdefulla sekunder. Men eftersom det, förutom att det är själva idén med tävlingar även på motionsnivå och även om man sitter i en havskajak, är mycket roligt att paddla fort brukar jag vara så andfådd när det är dags att dricka att teorin snabbt havererar – simultankapaciteten och flåset räcker inte för att på samma gång dra in tillräckligt med luft, suga upp vätska genom en smal slang och en sughöjd på ca 80 cm och paddla vidare med bibehållen rytm, driv och kurs (obalans mellan ambition och kondition gör väl också sitt till). Förmodigen hade det gått minst lika bra med ett par klunkar ur en lättåtkomlig flaska på fördäck.
En vätskepåse i en ryggsäck skulle säkert underlätta, men för prylnissarna måste det optimala vara en ”biker” – en vätskeförpackning som trycksätts med en cykelpump och sedan levererar vätska med tryck bara man biter lätt i munstycket. Dyrt, sofistikerat och med imponatoreffekt. Eller kanske en anordning för intravenös tankning…
Men frågan är om det inte är både enklare, billigare och roligare att tjäna in de där sekunderna på bättre paddelteknik och kondition (om man nu inte redan är topptränad) – den eller de få gånger om året det behövs.
Och för vanlig långfärdspaddling finns väl ingen anledning att komplicera tillvaron med onödig teknik och onödiga prylar.
Björn
Jag har paddlat några motionslopp (nu senast 20 km på Rönne-Å) med vätskepåse i kajaken och en sugslang upp innanför flytvästen så att den är lätt att få tag i utan att släppa paddeln – en i teorin utmärkt lösning med potential att spara många värdefulla sekunder. Men eftersom det, förutom att det är själva idén med tävlingar även på motionsnivå och även om man sitter i en havskajak, är mycket roligt att paddla fort brukar jag vara så andfådd när det är dags att dricka att teorin snabbt havererar – simultankapaciteten och flåset räcker inte för att på samma gång dra in tillräckligt med luft, suga upp vätska genom en smal slang och en sughöjd på ca 80 cm och paddla vidare med bibehållen rytm, driv och kurs (obalans mellan ambition och kondition gör väl också sitt till). Förmodigen hade det gått minst lika bra med ett par klunkar ur en lättåtkomlig flaska på fördäck.
En vätskepåse i en ryggsäck skulle säkert underlätta, men för prylnissarna måste det optimala vara en ”biker” – en vätskeförpackning som trycksätts med en cykelpump och sedan levererar vätska med tryck bara man biter lätt i munstycket. Dyrt, sofistikerat och med imponatoreffekt. Eller kanske en anordning för intravenös tankning…
Men frågan är om det inte är både enklare, billigare och roligare att tjäna in de där sekunderna på bättre paddelteknik och kondition (om man nu inte redan är topptränad) – den eller de få gånger om året det behövs.
Och för vanlig långfärdspaddling finns väl ingen anledning att komplicera tillvaron med onödig teknik och onödiga prylar.
Björn
