Vadning i Sarek? (rapadalen)

[grodanbolle]

Efter att ha läst dom tidigare inläggen får man intrycket att det är extremt svårvadat i Sarek.
Åtminstonde vid högt vatten.

Någon skriver om en nära döden upplevlevelse! och en annan om att han hade vatten till vaderna?

I mina öron låter det inte så svårt men jag vet ju inte hur strömt vattnet brukar vara och hur breda jokkarna är.

I fjol plumsade jag i Kaitum älven men då var vattnet över 2 m efter att jag försökt hoppa från sten till sten för att ta mig över på forsnacken.

När jag gick tillbaka i den strida forsen så var vattnet åtminstånde en bit över midjan.

År vaden i sarek svårare en så så avstår jag nog.

Självklart hade jag lätt packning och det löste sig bra till slut.

Finns det någon som kan ge en lite mer "seriös" beskrivning av dom eventuella förhållandena vid högt vatten respektive lågt.

Jag tänker nämligen vandra själv och har bara lite erfarenhet av vadning.

När är det "bäst" att vandra i Sarek?

Mvh
Micke

 

[wap]

Hejsan Micke!
Jag har bara varit i Sarek en gång så jag är verkligen inte någon expert på området men jag tänkte änså dela med mig av mina erfarenheter. Vi gick Rapadalen från Aktse till Låddepakte och sedan via Alkavagge och Njåttosvagge till Kvikkjokk. Tiden var i mitten av augusti förra året. Precis som du hade jag hört o läst skräckhistorierna i vadningarna. Men det var inte så besvärligt när man väl kom dit. Som mest var det ca 1 meter vatten, ganska strömt och väldigt grått av glaciärslamm. Det sista tycket jag var största problemet då man inget ser.
Så med ett sunt förnuft, försiktighet och ingen brådska anser jag det inte vara några problem. Man skall dock ha i åtanke att man kan vara tvungen att ändra sin rutt.
Så ge dig av dit, för fördelarna överväger lätt de besvär som vaden kan innebära.

Hälsningar
Patrik W

 

[nidob49]

Att aldrig veta...

Hej!

Det svåra med att ge råd i den här frågan är väl att man aldrig kan ge något allmängiltigt svar.

I Sarek, liksom på de flesta andra ställen i fjällkedjan, kan man ena veckan "trippa" över en jokk, som nästa vecka är helt omöjlig.

Det som gör Rapadalen knepigt är väl att området är ett av de mest nederbördsrika i Sverige. Vattnet kan bara ta en väg och det är från fjällsluttningarna och ner till Rapaälven. Den älven är sveriges vattenrikaste älv - jo, så är det - sveriges vattenrikaste älv om man tar hänsyn till dess avvattningsområde.

Tvärbäckarna rinner ner mot älven genom tät vegetation och ett jordlager, som för fjälltrakterna är osedvanligt tjockt. Det gör att många bäckar blir som diken - relativt smala, men djupa. De branta sidorna ger bra skjuts.

Tänk ut alternativa rutter. Ta alltid med möjligheten att vända om, i dina planer.

Mvh
Bert

 

[il C]

vad i största allmänhet

Mina vadupplevelser är sådana att blotta ordet
"vad" får mig att rysa. Jag har vadat till
midjan i en älv med svag underström. Jag kände mig
lätt, att minsta oförsiktighet kunde svepa iväg mig
mot forsen längre ned.

Jag har avbrutit och tagit omvägar. Det var inte djupt, men oerhört strömt.

http://www.mai.liu.se/~pehac/salten.html


Mitt värsta minne är när jag tappade fotfästet
och drogs med, i Jotunheimen av alla ställen.
Jag tror jag lärde mig något. Jag tror det
är värt att dela med sig, så även
den händelsen har jag publicerat,

http://www.mai.liu.se/~pehac/vad.html

Ett bra kännetecken för mig som har teleskopstavar,
är att avbryta om de skakar. Det är knepigt nog
om det krävs en kraftinsats för att sätta dem i botten.

Bra att minnas
är att inget blir lättare i det ögonblick man vänder.
Marginal, alltså.

 

[grodanbolle]

Jag har funderat på telskopstavar som vadningstav men jag tycker annars dom ser så töntiga ut.
En vadningstav skall ju helst vara längre typ till axlarna.
Men jag får väl kanske lära mig leva med det.
Trevlig berättelse annars.
Jag kanske skriver ned min någon gång.
Jag förstår hur du kände dig.
Själv hade jag stav i ena handen och fiskespö i andra och båda var kvar! trots att jag simmat några meter hundsim för att ta mig över floden.
Vet inte om det berodde på att jag var cool eller ren panik. Troligtvis en kombination.
Man släpper ju inte ett flygspö för tvåtusen först man är döende.

 

[Rafe]

Kaitumälven

Finns det någon som kan ge en lite mer "seriös" beskrivning av dom eventuella förhållandena vid högt vatten respektive lågt.

Jag kan en del om akitumälven som du plumsat i. Enda sättet att ta sig torrskodd över den älven är båt eller vadarstövlar. Det finns vissa ställen på älven som dock går att komma över ibland vid lågvatten. Men inget att rekommendera, iaf om man inte känner till dessa ställen.
Älven ändrar också utseende ibland då islossningar kan dra med sig botten & flytta på stenar.

/fiskaren

 

[gnorx]

I.o.m. att Sarek är såpass långt norrut är det bäst att vandra där i slutet på sommaren, dels har mycket av snön hunnit smälta bort så att det blir lättare att vandra och dels är det efter den huvudsakliga snösmältningen så att vaden blir lättare.

Om du ska vandra seriöst så är ett tips dock att ta det lugnt vid vaden. Jag använde själv trästav, men har funderat på att skaffa teleskopstavar så att man får stöd på fyra punkter istället för tre. Jag har gjort ett vad med vatten till midjan och insåg i efterhand hur dumt det var, hade jag ramlat så hade mina vänner fått fiska upp mig i sjön 1 km längre ned...

Jag talade med en van vandrare på hemvägen i somras som berättade att större delen av alla dödsfall sommartid i fjällen är i vadningsolyckor. Jag vet inte hur mycket sanning det ligger i detta, men det är nog ändå bra att ha i bakhuvudet =)

 

[Duracellkaninen]

Till Crazy från en annan som inte brukar anses vara värst försiktig

Du har i och för sig redan fått ett par svar som borde stämma till eftertanke.

Vaden i Sarek har enligt Grundsten haft ihjäl åtminstonde några stycken.

Åtskilliga av vaden är utan tvekan omöjliga att göra med vatten upp till midjan pga strömmen (åtminstonde om du skall ha kontroll över vart du hamnar).

Betydligt värre tycker jag kylan är (trots att jag är vinterbadare). Du förlorar snabbt känsel i fötter och har svårt att se var du går i strömmen, alltså snabbt ökande risk för att trilla. Skulle du därför trilla och sedan flyta iland på lämpligt ställe, så vill det till att du varit i vattnet högst ett par minuter. Annars är sannolikt dina fingrar för frusna för att komma åt ombytet utan hjälp från vandringskompis. Dessutom är det en uppenbar risk att din hjärna har påverkats så kraftigt av kylan att du inte kan tänka klart och därför agera rationellt.

Ha därför marginal och välj dina vad med omsorg (i synnerhet utan kompis), men åk till Sarek för den upplevelsen vill du nog inte missa!

Förresten, om du skall gå själv finns det kanske något viktigare att tänka på än vaden, nämligen psyket. Inte minst kyla, men så enkla saker som utmattning eller vätskebrist kan göra att du agerar irrationellt. Känner du igen din kropps reaktioner på sådana påfrestningar innan din hjärna slutar att fungera?

Min kompis gjorde det inte. Näst sista dagen ville han plötsligt inte längre ta raster och efter som jag hade gott om krafter kvar protesterade jag inte tillräckligt förrän efter tre timmar. Då förklarade han att han tyckte vi borde hinna fram till bäcken ett par km fram innan vi tog rast, så att vi kunde dricka. Saken var bara den att den senaste timmen hade han han aldrig varit mer än fem meter från en sjö. Han hade tom balanserat på stenarna för att inte bli blöt om fötterna!

Denna kunskap om sin egen kropps reaktioner tycker jag är en nödvändighet för att ge sig ut på "dumheter" på egen hand. Då har man en hygglig chans att bli en gammal äventyrare, utan att bara ha haft tur.

Själv tycker jag vintern är bästa tiden i Sarek, men de flesta röstar nog på tidig höst (vilket jag ännu inte upplevt).

 

[pfjell]

Bra vad

Själv känner jag mig betydligt tryggare med vaden sedan jag 1) börjat använda coverboots + regnbyxor + remmar. Kylan när man vadar barbent är nog som sagt största fienden - man frestas att gå fram för snabbt och då är det lätt att göra misstag. Torr om fötterna har man tid att spana in bästa vägen.
2) börjat använda två stavar, det ger säkrare balans, särskilt om det är stenigt. (I stället för svindyra teleskopstavar har jag kört med två hyfsat långa bambukäppar a ca 25:- styck från trädgårdsbutiken... de är lika starka som en björkstav men mycket lättare (om än inte lika charmiga). Höjden justeras enkelt genom att flytta handen... och priset gör att man saklöst kan lämna dom vid slutstationen!)
Och så gäller det förstås att ha tid att vänta en dag om en jokk skulle vara omöjlig.
(F.ö. undrar jag om inte vandrarna blivit klokare - eller om det beror på fler broar, men var det inte rätt länge sen det var någon allvarlig vadningsolycka? )

Lycka till
Pär