Vada

[brigas]

Ska nog gå lite längre turer till nästa sommar.Förmodligen Akka-Aktse.Finns ju en del vad.Läst i Grundstens "Vandra Kungsleden".
Hur bär man sej åt om vattnet råkar vara "bröstdjupt",dvs över huvudet på mej?
Har ni allt i ryggsäcken inpackat i vattentäta packpåsar?Bär säcken på raka armar?Simmar med säcken?

 

[Raskesven]

Allt som jag absolut vill ha torrt, dvs. kläder och sovsäck, har jag i rullförslutningsbara vattentäta packsäckar. Ofta Tatonkas då de är lätta.

Raskesven

 

[Wolf25]

Har aldrig gjort ett sånt vad och är det strömmande vatten skulle jag aldrig försöka. Stillastående vatten skulle jag kanske försöka ta mig över och bära säcken högt.
Även jag har packat kläder och sovsäck i vattentäta säckar, så det är ingen katastrof om ryggsäcken blir blöt.

/Ulf

 

[nidob49]

???

..om vattnet råkar vara "bröstdjupt",dvs över huvudet på mej?

Ursäkta.... men är det inte läge att avstå då?


Mvh Bert

 

[Staffan Andersson]

Re: ???

..om vattnet råkar vara "bröstdjupt",dvs över huvudet på mej?

Ursäkta.... men är det inte läge att avstå då?


Mvh Bert

ja, eller läge att simma

 

[Avslutat medlemskap]

Ska nog gå lite längre turer till nästa sommar.Förmodligen Akka-Aktse.Finns ju en del vad.Läst i Grundstens "Vandra Kungsleden".
Hur bär man sej åt om vattnet råkar vara "bröstdjupt",dvs över huvudet på mej?
Har ni allt i ryggsäcken inpackat i vattentäta packpåsar?Bär säcken på raka armar?Simmar med säcken?

Det djupaste jag vadat var till midjan. Förutsättningen
var att jag kunde se botten hela vägen och att
vattnet stod nästintill stilla - dock var det en lätt underström kring fötterna. Trots regnkläder var
det rätt kallt. Är vattnet det minsta lilla ystert
skulle jag inte vada om det närmade sig knähöjd. Jag
antar att man med lite vana kan se vad som lämpar sig.

Sen har jag förstås mer eller mindre bortrationaliserat alla vad, dvs. Jag går i områden där sådant
inte är aktuellt (jag räknar inte stengång som vad).

Under denna sommarens 38 vandringsdagar har
jag vadat i egentlig mening en gång, i Spanien.
Det var nära en fors, ungefär dubbla skohöjden,
och det gick därför att man lagt ut
ett antal späda trädstammar
som ett värn eller en fördämning mellan vadstället och forsen.

 

[Jörgen Fjaderlatt.se]

Vad-tankar

Det finns ett par faktorer utöver djupet som man bör ta i beaktande. Det är vattenhastighet, vattendragets bredd samt vattnets temperatur.
Jag har vadat midjedjupt över en stillsamt meandrande 2,5 m bred å på en myr när det var frost i gräset och frost i luften. Inte så hemskt som det verkar, men man stannar ju inte kvar i vattnet i onödan...

Är vattenhastigheten hög, forsande kraftfulla fjällbäckar t ex, så brukar tumregeln vara att man inte skall gå i över knäna. För det mesta kan man ju känna sig för. Jag har själv inte alltid så lätt att bedöma kraften i vattnet, men så fort man sticker ned fötterna så känner man det. Är det svårt att hålla fötterna på plats redan när det är ankeldjupt så bör man vända och försöka på annat ställe. Man bör också försöka höra/bedöma om det är den elakartade typen av bäckar som för med sig rullande stenar på botten. Då bör man inte kliva i alls.

Att simma över bredare vattendrag med packning är inga problem. Vira in alltsammans i yttertält eller liknande och använd det som flytkudde. Standardövning på alla jägarförband, tror jag.

Problemet med simning är vattentemperaturen. Under en vandring i Laisdalen spärrades min väg av ett kraftigt biflöde (Hurrajåkkå tror jag det heter). Det fanns dock ett stillsamt parti, med en ö i mitten, nära utflödet i Laisälven. Det var en solig julidag, så jag räknade kallt (!) med att simma. Vattnet kändes kyligt, men inte värre än vilken jokk som helst. Jag testade dock att sticka ned termometern och den visade på 8 grader.

Jag gjorde bedömningen att detta var farligt kallt vatten att sänka ned hela kroppen i för en simtur på 30-50 meter. Så istället följde jag jokken uppströms för att finna ett bättre vadställe. Det gjorde jag resten av dagen, tills jag kom till en bro i kvällningen. En av de säkraste metoderna...

Så sammanfattningsvis; korta, djupa vattenövergångar klarar man i mycket kallt vatten. Långa djupa vattenövergångar kräver nog vattentemperaturer som sällan uppnås i fjällvärlden. Men det vore intressant att höra från någon som simmat en bit i 10-gradigt vatten eller så.

Jag tillhör också den skara (minoritet?) som tycker det är bättre att vada med två stavar än med en tjock.

Jörgen

 

[fson]

Jag håller helt med föregående; vattentemperaturen styr nog oftare än man tror. För övrigt har jag gått den nämnda sträckan utan att ens kränga av mig stövlarna för att vada, så du behöver nog inte oroa dig!

Litet sidospår; Det här med tips runt vadning är ganska traditionsbundet. Här hemma har vi lärt oss sen flanellskjortans dagar att man vadar en och en, med långstav och stretandes mot strömmen.

Jag jobbade ett tag på nya zeeland, där kunde man från officiellt håll få lära sig att man alltid skall bilda en kedja för att stötta varandra, (vilket gör att man inte har någon hand ledig för nån stav) och att det är lättare att hålla balansen om man går nedströms; "då lixom glider fötterna på plats mellan stegen".

Fast det var förstås på andra sidan jordklotet; där funkade inte våra "northern-hemisphere-compasses" heller, och hade man "northern-hemisphere-Goretex" kunde man ge sig fan på att den släppte in allt regn men stoppade svetten..



/Per