Tidsåtgång?

[vuosko]

Brukar följa en tumregel som säger: 1,5 km/h vid vandring.
Detta inkluderar naturligtvis matraster och stopp för fotografering.
I ospårad skogsmark kan det gå ännu långsammare.

På hemvägen brukar det dock gå fortare.
Man har en tendens att jäkta en aning då. Alltid något som drar. Familjen, korvkiosken eller rent av systemet.
Det gäller att rasta i tid, så man inte går i "väggen".

 

[Avsl12]

Jag räknar aldrig mil utan timmar. När jag ser på kartan kan jag bedömma hur många timmar en sträcka kan ta, lägga till eller dra ifrån beroende på terrängen. När jag var yngre kunde jag gå 13 timmar, sedan har det avtagit. Nu går jag max 8 timmar per dag men oftast mindre. Kan gå två dagar och stanna på samma ställe i flera nätter.

Dagsvandringar och kvällsvandringar utan packning är vanliga. Ju mindre jag rör på mig desto mer ser jag. Stannar man på en plats ser man kanske inte fler vyer men man hinner se mycket med kikaren, både människor och djur. Sedan är jag inte så fixerad vid dagsetapper, jag går, stannar, tar nya vägar och funderar fortfarande på vad jag har uppe i fjällen att göra?

Antalet dagar är alltid tilltaget i överkant för att det skall finnas marginaler att göra annat än att hinna hem.

Den som vill springa, gå långa etapper eller krypa över fjället få göra det för mig. Jag bara berättar om min inställning till vandring som blir mer och mer flexibelt med åren. Men alpina fjällräddningen hade viss krtitik att framföra debatten finns i denna tråd.

 

[avslut1008]

Allting är ju relativt.........

........fort för mig kan ju vara sakta för dig ........

Vad jag menar med mitt förra inlägg är ju bara att jag förstår inte dem som lägger ned så dyra pengar på resa till och från fjällen för att sedan bara "springa" rakt igenom. Jag har förmånen att få både flyga och köra skoter i fjällområdet och jag har alltså färdats i olika hastigheter men att i lugn takt för fot färdas genom en fjälldal slår alla andra färdselsätt..........Det är otroligt vad mycket man kan se och uppleva om man tar sig tid att stanna upp och njuta, av en vacker syn, ett ljud eller bara sätta sig på hela ryggen och titta in i huvudet. Inte titta på klockan, inga egentliga tider att passa osv...........
Naturligtvis gör alla som man själv vill och vi får hoppas alla finner sin njutning av vandringen.

 

[andy69]

Svar på frågan..

För att svara tråd skaparen på hans fråga!

Ni hinner gå sträckan på 8 hela dagar, men det blir snävt med tid och ni har inte så mycket marginal om något går snett eller vädret är helkasst!

Startar ni i Kvikkjokk? Om så kommer ni fram ca kl 18:00 med bussen och hinner gå 10km den kvällen. Slutet av dag 1 är ni vid aktse..kanske hinner ta båten upp i selet och slå läger.
Sedan är det bara att knata på...

Sträckan Aktse-Ritsem gick jag på 4 och en halv dag. Det var regnigt varenda dag så det var inte mycket annat att göra än att bara gå.. :-(. Är vädret bra är det självklart kul att stanna upp och njuta av naturen...

Som någon nämde så är sträckan man går och med vilken fart högst individuellt beroende på kondis, packning och givetvis vilka mål man har! 4-5km/h är inga problem när man går efter led och ospårat 2-3km/h. 20km per dag är för mig en "normal" etapp. Startar upp vid 08-09 på morgonen och mellan 17-18 slår jag läger. Då har man hunnit med luncher, fikaraster, foton och lite annat under tiden. Men det är jag !
Personligen tyckte jag att sträckan nere i Radadalen var den tråkigaste, lerigt, blött, snårigt och man "såg" inte så himla mycket!

Slutråd: Som ni redan är inne på, korta av turen.. Ser att ni har fått en del råd...mitt råd skulle vara att "bara" vandra i Pårte! Det är inte illa...

//A

 

[Wolf25]

Har gått Ritsem - Ruothesvagge - Pastavagge - Sitojaure - Saltoluokta på 7 dagar, eller egentligen 6 dagar eftersom vi stanande en dag extra på Pelaslätten.

Jag känner inget behov av att gå Rapadalen, skulle i så fall vara på hösten sedan alla mygg frusit ihjäl.

/Ulf

 

[seobserver]

Det är för väl att vi är olika, länge leve skillnaderna. Själv har jag gått från långt till långsamt. Precis som Rungá blir det emellanåt så mycket intryck att jag måste ankra och smälta. Vägen är mödan värd...
//J