Det enda dessa "tester" visar är ngt som redan är kännt, CF har högre E-modul än stål och aluminium och att CF inte i första taget visar skadan på ytan. Sure, det köper jag.
Jag skulle däremot tydligt veta var prylen av metall var skadad och kunna se det. CF-prylarna aporna hammrar på och tror sig veta ngt om ser ut att hålla bra, fine, MEN vad händer om du råkar sätta dig och cykla på dessa efteråt? Jag påstår att det med största sannolikhet har bildats sprickor i materialet, kanske inte på ytan, kanske inte ens på ytan på innersidan utan rätt utav i mitten. Hur kan man svära sig fri från att det håller ändå? Det kvittar väl för den som sitter på cykeln om sprickan växer från utsidan, insidan eller från mitten av godset. Det går av likt förbannat lika fort för det när det väl gör det.
Sätter du dig däremot på en bucklad metallram/gaffel så ser du felet och kan enkelt inse att du bör åtgärda det. Om prylen ger sig så ger den sig inte lika fort som CF, det må inte vara många sekunder i förloppet förvisso, MEN det är ändå mer tid än ett helt sprött restbrott hos CF.
Jag skulle kunna erbjuda den som misstror mig att komma förbi med sin CF-ram och så tar jag min MTB med Alu-ram (vill inte slösa bort min Reparto Corse EV4 på detta) och så hittar vi ngn bra pryl på Chalmers som kan ge dessa ramar en identisk "skada". Sedan så kan vi ta och tävla i vem som kan cykla längst utan att haverera och få kroppen full med flis. Därmed punkt!
Ett CF-rör med en sprickanvisnign i form av en åverkan/cyklisk belastning förlorar också sin styrka. Bucklade rör förlorar styvhet, ja, men vad föredrar du? Förlorad styvhet och styrka som kan kännas gradvis, dvs det säger inte pang, eller bibehållen styvhet (för att differensen är närmare försumbar) och sedan ett brott då det bara säger pang?
