Ryggsäcksstrul!

[Avslutatmedlemskapx]

Hur många gånger har era ryggsäckar gått sönder och var?
Själv har jag haft av två axelremmar och tre höftbälteshaverier. Alla reparabla på platsen pga väl tilltagen reparationspåse, men det borde inte hända!
Townshead nämner i sin bok att på sju längre turer så har fem ryggsäckar gått åt!
Vilka problem har ni haft och gick det att reparera på platsen? Hur förhöll sig fabrikanten?

Go tur

Johan K

 

[granbom]

Jag kanske byter för ofta men min stora rygga har aldrig råkat ut för något stort haveri.
Nötte hål i botten på min Haglöfs Tight under FEM i år men det fixades med lite slivertejp och går knappast att reklamera då ryggan är fem år gammal...

/M

 

[Martin Fjäderlätt]

Min stora rygga har hängt med på en hel del hyss sedan 1994 då jag köpte den (begagnad dessutom).
Det enda som egentligen "gått sönder" är ett packremfäste på en av sidfickorna som spruckit lite. Inget jag använder "när det gäller" ändå.

I övrigt är den bara väderbiten. Har förstärkt en sliten söm på höftbältets undersida.

Jag har svårt att komma på några troliga sätt den kan gå sönder på som inte fixas med nål och tråd på plats.

 

[Raskesven]

För ett par år sedan började sömmen till ena fästet för axelremmen på min Vulcan att släppa, med ca. en vecka kvar på vandringen. Sydde det hjälpligt med "grizzlytråd" och det höll resten av vandringen. Väl hemma gick jag till skomakaren med säcken. Han förstärkte båda fästena för axelremmarna med en grov skinnbit, och sedan dess har det hållit ihop bra.

 

[Lodis]

Har en Haglöfs Grönland inköpt -86.
Med den kuskade jag runt ett år i Australien och Nya Zeeland och sen har den varit med under 15 års fjällvandringar. Visst har några stygn släppt här och var och ryggavhållet nötts ut, men ingenting allvarligare än att jag kunnat sy till det/byta ut.
Själva väven är otroligt fräsch och den ser inte sliten ut. Iofs är jag rädd om den, för den sitter som gjuten på min rygg och jag kommer att gråta den dagen den inte går att använda mer. En skön ryggsäck är guld värt!
Men jag tror Haglöfs säckar hade bättre, slitstarkare remmar och vävar för många år sedan. De känns inte lika gedigna idag. Min åsikt!

 

[joru]

Hur många gånger har era ryggsäckar gått sönder och var?
Själv har jag haft av två axelremmar och tre höftbälteshaverier. Alla reparabla på platsen pga väl tilltagen reparationspåse, men det borde inte hända!
Townshead nämner i sin bok att på sju längre turer så har fem ryggsäckar gått åt!
Vilka problem har ni haft och gick det att reparera på platsen? Hur förhöll sig fabrikanten?

Go tur

Johan K

Hmmmm...brukar inte du köpa billigt på loppis?

Nåväl, har som tur är aldrig haft några problem med mina slitvargssäckar (Sacci och äldre Klättermusen).

Däremot släppte toppstramaren på en Haglöfs Climber 50. Som tur var när jag klev av tunnelbanan och hade 5 minuter hem...fast den säcken litade jag ändå inte på, den var illa sydd med lösa trådar och plastigt tyg.

J

 

[norpan_]

Har inte haft så mycket strul om man jämför hur mycket man använt säcken. Dock så gick blixlåset till ett av facken på topplocket sönder på min Sacci. Jag fixade dock till det så det fungerade hjälpligt. När jag kom hem var det bara och skicka locket till Sacci så fixa dom det gratis

 

[adventure_transport]

Berghaus Cyclops II Atlas

Min Berghaus har varit en riktig trotjänare. Stabiliseringsremmarna var felsydda. Dessutom missade en söm skarven mellan två tyg (=glep). Berghaus sa att detta aldrig hade hänt förut i Europa. De lagade säcken utan snack. Sedan lossnade den grova sömmen som fäster avbärarbältet. Jag betonade att jag var mellan två resor och de skickade den till en Berghaus auktoriserad sömmerska med ASG exakt. Två spännen har gått sönder på grund av luftbubblor i plasten.

Jag har därför delvis tappat förtroende men å andra sidan har säcken fått enormt mycket stryk. Bland annat lyckades SAS slarva bort min säck och när jag fick tillbaka den syntes det att den hade blivit tappad från en bagagevagn. Nåja...jag har börjat inse att denna enormt sköna säck får gå i pension.
//Janne

 

[Avslutatmedlemskapx]

Strul oc strul

Har aldrig haft bekymmer med någon loppsissäck! Men väl med nya Fjällräven, Modean och Haglövs.
Mina lagningar med mässing- och tandtråd i fält har hållit tills dess jag kunnat lokalisera en brevlåda eller sadelmakare och fått utfört byte eller reparation.
Givetvis minskar slitaget på ryggsäcken ju mindre man har med sig och småstrul med hemmasydda säckar får väl betraktas som R&D. Men att tungbärarna ännu inte årerkommit med erfarenheter kan ju positivt betyda att de är ute på sina expeditioner ännu. Trodde att experterna med 35 kilospackningar skulle komma fram men måhända går inte grejorna sönder hemma i garderoben.....
Hursomhelst är det mycket illa när bäranordningarna går sönder i fält på bärapparaten.

Go tur

Johan K

 

[Raskesven]

Re: Strul oc strul

.....
Men att tungbärarna ännu inte årerkommit med erfarenheter kan ju positivt betyda att de är ute på sina expeditioner ännu. Trodde att experterna med 35 kilospackningar skulle komma fram men måhända går inte grejorna sönder hemma i garderoben.....
Hursomhelst är det mycket illa när bäranordningarna går sönder i fält på bärapparaten.

Go tur

Johan K

Tja, expert vet jag inte men kanske jag bör räknas till tungbärarna? Tyvärr är jag inte fortfarande ute, men 32,5 kg var min utgångsvikt för en 2,5 veckors vandring i Laisdalen under juli månad. Anledningen till den relativt höga vikten är att vi valt att vandra med en tältkåta istället för tält. Tycker känslan av upplevd "nytta" med kåta jämfört med tält uppväger känslan av "onyttan" av den extra vikten.

Hursomhelst betyder användningen av kåta att säcken utsätts för stora påfrestningar, både när grejorna ska ner i säcken och under vandring. Min Vulcan har dock klarat det bra, bortsett från den gång jag fick sy axelremmen i fält och sedan låta skomakaren laga det hela ordentligt.

Mvh Raskesven

 

[il C]

två haverier

1996 köpte jag den nya versionen av Karrimor Condor
eftersom min gamla började verka sliten. Den hängde med
23 dar i Pyreneerna den sommaren, samt ytterligare 21 vandringsdagar året därpå.

Våren 98 ska jag ut på en träningspromenad, axlar ryggan
och drar åt bältet. Plötsligt brister spännet! Det visar
sig att den känsliga detaljen var en dubbelvikt skiva i
hårdplast, snarast predestinerad att gå sönder.

Det visade sig att massor av detaljer var i sådan hårdplast;
vid besök i butiken som sålt ränseln fick jag veta att det
varit mycket strul. De skulle på mässa och lovade skaffa ett nytt
ok vid kontakt med Karrimor. Det fick jag också, men
det hjälpte ju inte bältet. Jag har kvar säcken, den står och
samlar damm på vinden. Jag har t o m hittat ett
provisoriskt arrangemang för bältesspännet.
Men jag har ju numera min North Face Prophet, som räcker
för turer upp till 14 dagar och som jag tror aldrig
kommer att bära en packning på mer än 17 kg.

Så jag gick tillbaka till min gamla Condor, som jag köpte våren 88.
Sommaren 2000 gjorde jag min längsta tur någonsin (i dagar
räknat) i Alperna. Ungefär den nionde dagen,
på 2500 meters höjd, brast en
tygrem som nedtill förenar ena axelremmen med säcken.
Triumferande plockade jag ur min packning fram
två KILTNÅLAR (stora förkromade säkerhetsnålar, kan man väl säga), och lyckades faktiskt reparera den ena axelremmen
och förstärka den andra.

Väl hemma gick jag till skomakaren och bad henne fixa
remmarna. Tyvärr blev passformen rätt vissen efter detta
så jag skrotade denna säck. Då hade den tjänstgjort
11 somrar, bortåt 240 dagsetapper.

Man kan ju undra varifrån jag fick iden att ha kiltnålar
med på turen. Men det har jag alltså, jämte ståltråd
och textiltejp och det har hittills räckt till alla
reparationer.

il C.

 

[skrinnare]

Haveri med otäckt resultat

Under en vintertur för ett par år sedan gick spännet till toppstramaren på min ShoSho 8000 av när jag skulle ta på säcken. Det var ju lätt fixat, bara att knyta toppstramarremmen i ett hålband i närheten av spännet, men en permanent reparation krävde en del nål och tråd.

Det otäcka var dock att jag för tillfället höll säcken i ena handen när spännet gick av och att säcken föll fritt ca 3 dm tills bärremmens övre fäste tog emot istället. Rycket ledde till att något ben i handen skadades. Jag kunde inte använda handen på ungefär en vecka, men nu gjorde det inte så mycket för de jag var ute med åkte så sakta att jag kunde hålla jämna steg med dem utan stavar.

Man vill ju tro att bärsystemet på en 80 liter ryggsäck är dimmensionerat för minst 30 kg, som i alla fall min packning väger i början på en vintertur, men det verkar inte som om Haglöfs ser det så. Säcken är nu i alla fall utrangerad och ersatt med en Norröna som inte strulat det minsta trots strapatser och ibland mycket tung packning.