Pyreneerna 2005 - preliminär rapport.

[Avslutat medlemskap]

http://www.mai.liu.se/~pehac/rapport.txt

Senare ska jag på huthyfs.com lägga
ut en kommenterad beskrivning av alla 31 etappernna.

 

[Avslutat medlemskap]

http://www.mai.liu.se/~pehac/rapport.txt

Senare ska jag på huthyfs.com lägga
ut en kommenterad beskrivning av alla 31 etappernna.

Detta är nu gjort,

http://www.huthyfs.com/2005.html

 

[greenjuice]

http://www.mai.liu.se/~pehac/rapport.txt

Senare ska jag på huthyfs.com lägga
ut en kommenterad beskrivning av alla 31 etappernna.

Detta är nu gjort,

http://www.huthyfs.com/2005.html

Det är alltid trevligt att läsa dina texter på din hemsida, så det är åter roligt att få läsa om din senaste resa. Det låter som en toppenvandring du har haft nu i sommar!

Jonas

 

[greenjuice]

Ett par frågor...

Jo, jag undrar över ett par saker. Hade du några vilodagar? Går du långa etapper eller? Eftersom du vandrade i 31 dagar måste du ju vila dig för kroppens skull (jag tänker inte på din ålder utan rent allmänt) för att orka gå i en månad.

Jonas

 

[Avslutat medlemskap]

Re: Ett par frågor...

Jo, jag undrar över ett par saker. Hade du några vilodagar? Går du långa etapper eller? Eftersom du vandrade i 31 dagar måste du ju vila dig för kroppens skull (jag tänker inte på din ålder utan rent allmänt) för att orka gå i en månad.

Jonas

Etapplängden varierade kraftigt, från fyra till nio
timmar. Snittet kan ha varit 6-7 timmar.

Orsakerna till kortare etapper kan vara
att det var naturligare med tanke på etappmålen,
provianteringsmöjligheter, etc. Man ser ett bra läger
och inser att nästa möjlighet kräver ytterligare
tre timmars vandring.


Den kortaste etappen var väl från la Guingueta
till Espot - hade nog tänkt gå vidare till
en stuga i Aigues Tortes men var magsjuk.
Det gav mig desto naturligare etappindelning
därefter.

De etapper som förde från Hospital de Viella
till Vall d'Estos var också rätt korta
för att få perfekta läger. Från Anglos till
Llosas, över Collade de Vallibierna, är
dels tufft, dels vackert, och jag insåg
att jag borde stanna ofta och dels njuta, dels samla mig. En fantastisk etapp! Refuge Wallon
till Circo de Piedrafita, också krävande,
och ett läger jag drömt om i flera år!

Orsakerna till längre
etapper kan vara att de faktiskt visade sig längre
än väntat. Speciellt Amitges till restanca
i Aigues Tortes, där jag nog borde ha sett på kartan
att stugvärden angav helt orealistisk tid, "5-6 timmar". Den tog väl snarare 8 1/2, med åtskilliga
passövergångar, och en kortare klättring förbi den
snöhöljda leden. En annan lång etapp var
mellan Barroude och Estaube där jag gick den längre
vägen över Gedre istf. Heas - vilket
dock var mycket vackert.

Även en del av etapperna i början var mycket långa.

Jag gick verkligen 31 dagar och vilade ingen.



Jag hade funderat
på att avvika från GR11 mot Benasque för att handla
proviant; det hade kanske blivit påtvungen vila eftersom
det var söndag. Men det jag behövde fanns
på Camping Aneto precis vid leden, och supermercadon
var öppen!

 

[greenjuice]

Jag förstår. Anledningen till att jag frågade dig, var att jag för ett par veckor sedan vandrade i 11 dagar från Vålådalen till Grövelsjön via Helags och Rogen. Det var en tur på 17 mil och hade endast en vilodag.

Jag kände mig lite sliten och trött på slutet så därför frågade jag dig hur du orkade i 31 dagar! Fast två faktorer bidrog också till tröttheten; det var olidligt varmt de första dagarna i Jämtlandsfjällen då det var knappt någon vind på dagarna och solen var intensiv.
I Rogen var etapperna långa och dessutom mkt steniga varför man tvingas "krypa runt stenarna" som T Abrahamsson uttryckte i boken "Okända fjäll".

Men strong vandrat av dig!

 

[Avslutat medlemskap]

Vålådalen till Grövelsjön via Helags och Rogen. Det var

Jag kände mig lite sliten och trött på slutet så därför frågade jag dig hur du orkade i 31 dagar! Fast två faktorer bidrog också till tröttheten; det var olidligt varmt de första dagarna i Jämtlandsfjällen då det var knappt någon vind på dagarna och solen var intensiv.
I Rogen var etapperna långa och dessutom mkt steniga varför man tvingas "krypa runt stenarna" som T Abrahamsson uttryckte i boken "Okända fjäll".

Men strong vandrat av dig!

Det var förstås mycket varmt både i början och slutet
av turen - nästan i klass med Korsika för
3 år sen. Tuff terräng emellanåt också, stora
höjdskillnader och bitvis stenigt
och löst så man fick passa upp.

Jag är förmodligen rätt uthållig; dock kan turen
fräta en hel del på psyket; bara en sån sak som
att bära samma kläder i en månad.

Efter 16 dagar
var jag beredd att lägga av, eftersom magsjukan fortfarande gjorde sig påmind. Efter 18 dagar, och
en fantastisk, men tuff, etapp var jag helt inställd på
att fullfölja. Fysiskt kan ju möjligen de många
fria nätterna vara ett problem, ty även när jag
ökade på dagsransonerna var jag i underkant med näringsintaget. Jag gick ned 4-5 kilo.

Vädret kan också vara avtändande. Förra året hade jag hoppats
på c:a 24 dagar i Alperna, varav de sista i Valli di Lanzo. De sista dagarna skulle jag svänga av från
leden i en östlig båge förbi en del sjöar jag läst om.
När jag precis var på passet där jag skulle svänga av,
den 21:a dagen,
såg jag orosmolnen, och bestämde mig för att attans kvi
ckt förlora höjd genom att följa leden - det
vilda passet låg ännu högre.
Så kom turens första (!) åskväder och då ansåg jag
mig färdig. För säkerhets skull kom ännu ett
när jag gick över dammuren i Ceresole Reale -
Gud var på generöst humör den dagen!

Som jag sa till ett par schweizare dan innan:
efter 20 dagar har man föga tålamod med vädret.

Men i Pyreneerna hade jag alltså tur på den punkten.
Det kändes också som sista chansen att genomföra
detta projekt. Jag är snart 61.

Fast, vad vet jag? De britter jag mötte på GR11
(med Cicerone-guiden uppslagen på dagens etapp),
som gick kust till kust, var alla, med ett undantag,
i min ålder eller äldre. Två spänstiga herrar
från Newcastle visade sig vara 67 och 70.