macpac; sa:
Vålådalen till Grövelsjön via Helags och Rogen. Det var
Jag kände mig lite sliten och trött på slutet så därför frågade jag dig hur du orkade i 31 dagar!

Fast två faktorer bidrog också till tröttheten; det var olidligt varmt de första dagarna i Jämtlandsfjällen då det var knappt någon vind på dagarna och solen var intensiv.
I Rogen var etapperna långa och dessutom mkt steniga varför man tvingas "krypa runt stenarna" som T Abrahamsson uttryckte i boken "Okända fjäll".
Men strong vandrat av dig!
Det var förstås mycket varmt både i början och slutet
av turen - nästan i klass med Korsika för
3 år sen. Tuff terräng emellanåt också, stora
höjdskillnader och bitvis stenigt
och löst så man fick passa upp.
Jag är förmodligen rätt uthållig; dock kan turen
fräta en hel del på psyket; bara en sån sak som
att bära samma kläder i en månad.
Efter 16 dagar
var jag beredd att lägga av, eftersom magsjukan fortfarande gjorde sig påmind. Efter 18 dagar, och
en fantastisk, men tuff, etapp var jag helt inställd på
att fullfölja. Fysiskt kan ju möjligen de många
fria nätterna vara ett problem, ty även när jag
ökade på dagsransonerna var jag i underkant med näringsintaget. Jag gick ned 4-5 kilo.
Vädret kan också vara avtändande. Förra året hade jag hoppats
på c:a 24 dagar i Alperna, varav de sista i Valli di Lanzo. De sista dagarna skulle jag svänga av från
leden i en östlig båge förbi en del sjöar jag läst om.
När jag precis var på passet där jag skulle svänga av,
den 21:a dagen,
såg jag orosmolnen, och bestämde mig för att attans kvi
ckt förlora höjd genom att följa leden - det
vilda passet låg ännu högre.
Så kom turens första (!) åskväder och då ansåg jag
mig färdig. För säkerhets skull kom ännu ett
när jag gick över dammuren i Ceresole Reale -
Gud var på generöst humör den dagen!
Som jag sa till ett par schweizare dan innan:
efter 20 dagar har man föga tålamod med vädret.
Men i Pyreneerna hade jag alltså tur på den punkten.
Det kändes också som sista chansen att genomföra
detta projekt. Jag är snart 61.
Fast, vad vet jag? De britter jag mötte på GR11
(med Cicerone-guiden uppslagen på dagens etapp),
som gick kust till kust, var alla, med ett undantag,
i min ålder eller äldre. Två spänstiga herrar
från Newcastle visade sig vara 67 och 70.