Innan micropoppningens tid så poppade jag popcorn till familjen på spisen hemma, i en gammal alu-gryta med lock. Först i med popcornen så att botten täcks av ett lager, inte mer. Sedan lite rapsolja så att popcornen nätt och jämnt täcks. Sedan full fart på plattan tills det börjar poppa. Sedan kan man dra ner värmen eftersom det är den heta oljan som poppar kornen. Skaka grytan lite nu och då så opoppade korn ramlar ner igen. Träning fordras.
På Trangia blir det samma idé. Här är problemet att värmen på ett Trangia är mer koncentrerad så oljan värms ojämnt (mest i centrum). Lite mer olja kan hjälpa och att skaka ibland. Träning, träning... Och så rekommenderas en gryta av ren aluminium, varianterna med värmekänsliga beläggningar får man undvika. Men grytan ska inte bli så het att det går hål på den. Inte ens i närheten. När oljan är så varm att poppningen börjar behövs inte mer värme, det räcker med att hålla den temperaturen tills allt är klart. I början av karriären får man acceptera att andelen opoppade korn är ganska stor. Det är trevligt med nypoppade popcorn på fjällvandringen. Glöm inte saltet innan serveringen.
