Planera vandring och kartor
- Trådstartare Totteman
- Start datum
Ja...har sett det, men inte kollat hur det är nu.
Lästips
ANNONS
Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken
STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.
Ja, nåt som heter Outdooractive har ersatt dom och min åsikt är att det tillförde inte något positivt ,snarare tvärtom. Därför har jag valt att fortsätta med enbart Locus när jag är i "fält".
Jag tycker också som Fjällkjell, att Outdoor Active inte tillför någon nytta eller förbättring sedan de tog över Viewranger. Jag får se hur jag gör i fortsättningen, antingen så fortsätter jag med Garmin Connect eller så försöker jag mer med Guru Maps Pro. Möjligen fortsätter jag med OA när det gäller dagsturer och sånt då det inte kostar extra att använda tjänsten.
Jag använder också Locus med Lantmäteriets kartor.
Jag har väl alltid legat lite efter med det digitala. Jag köpte min första dator när jag gick i pension 2006 och min första mobiltelefon 2012 när jag märkte att mycket blivit svårt att klara utan, t ex biljettbeställningar till olika evenemang. Telefonen har jag (på vandring) bara använt till något så gammalmodigt som samtal. För bilder är det kamera, och därtill hörande batterier, som gällt
. För telefonen har det gällt att hushålla med batteriet så att det räcker hela turen på en enda laddning. Jag tror att jag misslyckats med det en enda gång, på min sista sydalpina vandring 2016 (Limone-Modane, 19 dagar) då jag i samband med min enda hotellnatt, i Briançon, tvingades köpa en laddare. (Jag *kan* minnas fel, ty min längsta vandring någonsin, i Pyreneerna 2005, tog 31 dagar.)
Jag har alltså förlitat mig nästan helt på kartor, som kunde bidra med cirka 7 hg til packvikten. I Alperna och Pyreneerna, som väl står för 650 av mina 865 vandringsdagar, är 1:100 000 en omöjlig skala, och vid 1:25 000 blir det väldigt många kartor att bära på. Nu handlar väl detta om fjällen, där de norska dominerat för min del, 20
av mina 31 vandringssomrar (Jag började alltså sent -- jag fyllde t ex 50 på mina första fjällvandring). Där är de flesta vandringskartor i skala 1:50 000, vidare finns Statskartet (utan inritade leder) i denna skala. Det är väl i Dovrefjell och på Hardangervidda jag fått klara mig med 1:100 000. Den ovana skalan har lurat mig några gånger.
I svenska fjällen har det blivit två turer i Jämtland, 1997 (stugor) och 2017 (tält) , samt 5 dagar i Arjeplogsfjällen 1998 (som del av en tur på 14 dagar). Där har Fjällkartan, 1:100 000, fungerat alldeles utmärkt. Vilket noterades med tacksamhet 2017 eftersom den turen delvis tog mig utanför lederna.
Jag fylde 70 på min sista tur i Pyreneerna 2014, började min sista alpvandring på min 75-årsdag, i augusti 2019, och min sista (avbrutna) fjälltur i juli samma år.
. För telefonen har det gällt att hushålla med batteriet så att det räcker hela turen på en enda laddning. Jag tror att jag misslyckats med det en enda gång, på min sista sydalpina vandring 2016 (Limone-Modane, 19 dagar) då jag i samband med min enda hotellnatt, i Briançon, tvingades köpa en laddare. (Jag *kan* minnas fel, ty min längsta vandring någonsin, i Pyreneerna 2005, tog 31 dagar.)
Jag har alltså förlitat mig nästan helt på kartor, som kunde bidra med cirka 7 hg til packvikten. I Alperna och Pyreneerna, som väl står för 650 av mina 865 vandringsdagar, är 1:100 000 en omöjlig skala, och vid 1:25 000 blir det väldigt många kartor att bära på. Nu handlar väl detta om fjällen, där de norska dominerat för min del, 20
av mina 31 vandringssomrar (Jag började alltså sent -- jag fyllde t ex 50 på mina första fjällvandring). Där är de flesta vandringskartor i skala 1:50 000, vidare finns Statskartet (utan inritade leder) i denna skala. Det är väl i Dovrefjell och på Hardangervidda jag fått klara mig med 1:100 000. Den ovana skalan har lurat mig några gånger.
I svenska fjällen har det blivit två turer i Jämtland, 1997 (stugor) och 2017 (tält) , samt 5 dagar i Arjeplogsfjällen 1998 (som del av en tur på 14 dagar). Där har Fjällkartan, 1:100 000, fungerat alldeles utmärkt. Vilket noterades med tacksamhet 2017 eftersom den turen delvis tog mig utanför lederna.
Jag fylde 70 på min sista tur i Pyreneerna 2014, började min sista alpvandring på min 75-årsdag, i augusti 2019, och min sista (avbrutna) fjälltur i juli samma år.
Här glömde jag förstås att jag inte hade någon mobil 2005.
Hur mycket man vill veta, och om vad, beror förstås på årstiden och områdets karaktär. I Alperna och Pyreneerna har det mest handlat om snöläget vid midsommar. Sensommarturern har inte krvät sådana förberedelser.
På min enda vandring norr om Polcirkeln, 1998, handlade det mest om broar och därvid fick jag överraskningar jag gärna varit utan.
I Sverige hade en bro krossats av vårfloden och ett provisorium satts upp, aningen smalt och lite vingligt; jag tordes inte annat än krypa över, med blicken ned mot vattnet -- broar sätt ju upp över smala, och alltså strida, ställen. Den stora risken är att man ger sig fan på att ta sig över, så därför har jag varit angelägen att planera bort sådant,
Inför min sista fjällvandring i Norge skulle jag passera ett ställe på Hardangervidda där jag flera år tidigare klarat mig över på en snöbro. Denna gång garderade jag mig noga och kollade med Finsehytta att en bro faktiskt var utlagd -- en eventuell snöbro kunde vara bortsmält. Bron visade sig beståa en smal, fyrkantig, lutande stock, hal efter regn. Det var bara att vända tillbaka ett stycke, fortsätta nästa dag en bit bortom Finse och grunna ut en helt annan tur än jag tänkt. Som i sin tur avbröts av en olycka ...
Hur mycket man vill veta, och om vad, beror förstås på årstiden och områdets karaktär. I Alperna och Pyreneerna har det mest handlat om snöläget vid midsommar. Sensommarturern har inte krvät sådana förberedelser.
På min enda vandring norr om Polcirkeln, 1998, handlade det mest om broar och därvid fick jag överraskningar jag gärna varit utan.
I Sverige hade en bro krossats av vårfloden och ett provisorium satts upp, aningen smalt och lite vingligt; jag tordes inte annat än krypa över, med blicken ned mot vattnet -- broar sätt ju upp över smala, och alltså strida, ställen. Den stora risken är att man ger sig fan på att ta sig över, så därför har jag varit angelägen att planera bort sådant,
Inför min sista fjällvandring i Norge skulle jag passera ett ställe på Hardangervidda där jag flera år tidigare klarat mig över på en snöbro. Denna gång garderade jag mig noga och kollade med Finsehytta att en bro faktiskt var utlagd -- en eventuell snöbro kunde vara bortsmält. Bron visade sig beståa en smal, fyrkantig, lutande stock, hal efter regn. Det var bara att vända tillbaka ett stycke, fortsätta nästa dag en bit bortom Finse och grunna ut en helt annan tur än jag tänkt. Som i sin tur avbröts av en olycka ...
Ingen verkar nämna Lantmäteriets Min Karta. Den har hög upplösning 1:10 000 om du zoomar in och uppdateras kontinuerligt med namn, ortofoton med mera. Som exempel har hela Padjelanta uppdaterats för ett litet tag sedan med en precision på 0,5 meter (ortofoto som kallas flygfoto i Min Karta). Min Karta finns också som app till mobilen - Lantmäteriets appar | Lantmäteriet (lantmateriet.se)
Jag tycker det är en bra lösning men den saknar möjlighet att lägga in rutter och köra "tracking" om jag förstår den rätt. Dessutom kan man inte använda den gamla Terrängkartan i den. Enligt min åsikt så är Terrängkartan överlägsen den Topografiska kartan eftersom den innehåller fler detaljer. Däremot är zoomfunktionen och möjligheten att byta kartor väldigt bra i Min Karta.
Ang broar/spång i Norge så var det lite av övervinna rädsla att bli blöt lite bredare men men med en slakt snöre/lina men torr.
Jag gick fram och såg ´bron´ vände sedan åter och tog av ryggsäck gick fram igen ock kollade alternativ men var nog minst 1 m djupt så bara gå upp på spången och samla mod sedan ner och hämta ryggsäcken och gå över.
Detta var nog 5 passagen på några dagar så hade även tränat upp/ner rädslan och i Norge sätter staten ej upp broar utan att det är livsfarligt att vada och resten är byggda som ´dugnads´frivilliga DNT eller andra vandrare som bygger och campar för att hjälpa till.
Och dessa broar blir ej bättre än det absolut behövs med smala stegar upp för att klara vårfloder och 2 längsgående vajrar och oftast inget fallskydd utöver detta,här rekomenderas klätter karbin och ett rep runt kroppen i minst kryss gärna en enkel sele om man orkar bära, men detta viste jag ej om innan.
I SV fjällen finns det många fler stål/al broar byggda för skattepengar även på klart vadbara platser än i Norge,men med ca 50 år med Olje pengar hade jag förväntat mig fler statliga broar.
Men troligen kräver ej de som går där ofta ej lite mer bekvämlighet och de flesta hytter eller DNT stugor/fjällstationer har en sjö för flygplan för leveranser eller bra terräng för att köra scoter eller 4- hjuling med släp då de tex har div utskänknings drycker i ´vildmarken´Finns även hästar för uthyrning till turister.
Finns stora stugor utan el via ledningar från samhället med stora dieselgeneratorer en liten bit från husen men avgaserna når ju i bland gästerna och vi som tältar då vi går förbi i lukten.
Bor man i södra SV skulle jag ändå rekomendera Norge pga avståndet om man ej flyger till startplats för vandringen av olika skäl.
Är ju även lite mer äventyr pga terrängen samt att man lägger DNT leder på ganska utmanande ställen som kräver lite mod och vana men finns ofta omvägar som går att tas runt dessa ställen för de som vill av olika skäl,jag föredrar dock lite mer utmanande turer för att ´Nuet´ ska infinna sig och man ej går och tänker på annat som jobb el annat som skulle kunnat göras hemma ist på ĺedig´tid.
Dock så skulle jag rekomendera att lägga in olika GPX spår i kartan så man kan zomma in eller fråga andra man möter hur det var att gå därifrån de kom och svaret går ofta att bedömma relevansen på deras utrustning.
Ej alltid som de hyttansvariga/stugvärdar har upplysningar om hur det var att gå alla varianter på leder som finns till ett ställe jag fick ett sämre råd än jag förväntade mig och det var så dimmigt vid stugan så jag ej såg långt fram på de 2 alt som fanns.
Men den extra svängen gav ju i efterhand viss ´krydda´på vandringen då det gick bra förutom kommande magsjuka av Gaciärvattnet men bröt ut mer lägligt på ett plant område någon dag sernare.
Jag gick fram och såg ´bron´ vände sedan åter och tog av ryggsäck gick fram igen ock kollade alternativ men var nog minst 1 m djupt så bara gå upp på spången och samla mod sedan ner och hämta ryggsäcken och gå över.
Detta var nog 5 passagen på några dagar så hade även tränat upp/ner rädslan och i Norge sätter staten ej upp broar utan att det är livsfarligt att vada och resten är byggda som ´dugnads´frivilliga DNT eller andra vandrare som bygger och campar för att hjälpa till.
Och dessa broar blir ej bättre än det absolut behövs med smala stegar upp för att klara vårfloder och 2 längsgående vajrar och oftast inget fallskydd utöver detta,här rekomenderas klätter karbin och ett rep runt kroppen i minst kryss gärna en enkel sele om man orkar bära, men detta viste jag ej om innan.
I SV fjällen finns det många fler stål/al broar byggda för skattepengar även på klart vadbara platser än i Norge,men med ca 50 år med Olje pengar hade jag förväntat mig fler statliga broar.
Men troligen kräver ej de som går där ofta ej lite mer bekvämlighet och de flesta hytter eller DNT stugor/fjällstationer har en sjö för flygplan för leveranser eller bra terräng för att köra scoter eller 4- hjuling med släp då de tex har div utskänknings drycker i ´vildmarken´Finns även hästar för uthyrning till turister.
Finns stora stugor utan el via ledningar från samhället med stora dieselgeneratorer en liten bit från husen men avgaserna når ju i bland gästerna och vi som tältar då vi går förbi i lukten.
Bor man i södra SV skulle jag ändå rekomendera Norge pga avståndet om man ej flyger till startplats för vandringen av olika skäl.
Är ju även lite mer äventyr pga terrängen samt att man lägger DNT leder på ganska utmanande ställen som kräver lite mod och vana men finns ofta omvägar som går att tas runt dessa ställen för de som vill av olika skäl,jag föredrar dock lite mer utmanande turer för att ´Nuet´ ska infinna sig och man ej går och tänker på annat som jobb el annat som skulle kunnat göras hemma ist på ĺedig´tid.
Dock så skulle jag rekomendera att lägga in olika GPX spår i kartan så man kan zomma in eller fråga andra man möter hur det var att gå därifrån de kom och svaret går ofta att bedömma relevansen på deras utrustning.
Ej alltid som de hyttansvariga/stugvärdar har upplysningar om hur det var att gå alla varianter på leder som finns till ett ställe jag fick ett sämre råd än jag förväntade mig och det var så dimmigt vid stugan så jag ej såg långt fram på de 2 alt som fanns.
Men den extra svängen gav ju i efterhand viss ´krydda´på vandringen då det gick bra förutom kommande magsjuka av Gaciärvattnet men bröt ut mer lägligt på ett plant område någon dag sernare.
Senast ändrad:
Tack för det tipset!
