Överlevnads knivar

[islagg]

Jag tror man ska satsa mer mångsidigt än på en enda överlevnadskniv. Själv har jag en Gerber eller Leatherman i bältet för den utmärkta tångens skull. I överlevnadsasken finns rakblad, eller hobbyknivsblad för små, pillriga precisionsjobb samt en liten sax. Därutöver har jag en hemgjord, inte alltför stor slidkniv i ett lädersnöre runt halsen ("vildmarksslips").
De där pampiga Ramboknivarna är nog mest gjorda för att se balla ut. Möjligen bra om man måste slåss med grizzlybjörn eller sibirisk tiger.
Islägg

 

[mrmozart]

Det blir jobbigt att hugga ner slanor till en koja med din gerber eller hemgjorda kniv... alla dessa saker kompletterar varandra. Jag har normalt en gerber, en liten mora-kniv och en A1 "överlevnadskniv" med mig ut.

 

[nermander]

Det blir jobbigt att hugga ner slanor till en koja med din gerber eller hemgjorda kniv... alla dessa saker kompletterar varandra. Jag har normalt en gerber, en liten mora-kniv och en A1 "överlevnadskniv" med mig ut.

Det man måste se till är ju vad man skall använda kniven till. Hugger ner slanor gör jag väldigt sällan, eftersom det normalt kräver markägarens tillstånd. Alltså är det nåt man antagligen bara gör i en överlevnadssituation. Och frågan är, behöver man verkligen hugga slanor i en sån situation? En liten trådsåg borde ju vara avsevärt bättre med tanke på vikten. Att ha en stor kniv bara för att hugga med den i en nödsituation känns lite skumt...

Läser man på sidor om ultralätt packning så har de oftast knappt nån kniv alls med sig. De använder den mest till att kapa snören och öppna matpaket. De kör istället med Leatherman Micra som har en sax (som de ultralätta anser är bättre än kniv).

 

[Hilber]

Haha

"The GLOCK Field Knife 78 is furthermore perfectly balanced for throwing."

Jag säger då det! Har väl hänt att man stått och kastat på någon stubbe någon gång, men ja, jo, ehh bra sälj argument

 

[Mr P]

En fråga jag hoppas detta forum kan svara på:

Hur står sig finska Sissipuukko M.95 i jämförelse med Fällknivens A1 och S1?

 

[Griffon]

M.95

Hur står sig finska Sissipuukko M.95 i jämförelse med Fällknivens A1 och S1?

Rätt väl.
Men frågan är om den kan jämföras direkt. Den är ganska precis lika lång som en A1 men klart lättare, 10% tyngre än en S1 men längre, inte gjord av nåt "rosttrögt" stål, har annan geometri, slidan är rätt annorlunda.

Jag tror alltså att frågan måste omformuleras till att bli mer specifik.

Frågan jag brukar få är "av vem kan man köpa den i Sverige?", nån här som har ett svar på det?

Lite mer jag skrivit om den:
http://www.canit.se/~griffon/knives/m95/sissipuukko_m95.html

 

[Mr P]

Re: M.95

Frågan jag brukar få är "av vem kan man köpa den i Sverige?", nån här som har ett svar på det?

Det har jag svar på:
http://www.dianova-ab.se/svenska/default1.htm

Angående frågan M.95 kontra AI / S1 är jag intresserad av skillnader i knivarnas egenskaper. Vilka olika tankar ligger bakom konstruktionerna? Lämpar de sig till olika saker i stort? Vilken skillnad gör valet av material i de olika produkterna?

Tacksam för svar.

 

[Griffon]

Re: Re: M.95

Det har jag svar på:
http://www.dianova-ab.se/svenska/default1.htm

Intressant, och priset har gått ner också ser jag. När modellen var ny sades det att den skulle ligga på runt 1100:-.

Angående frågan M.95 kontra AI / S1 är jag intresserad av skillnader i knivarnas egenskaper. Vilka olika tankar ligger bakom konstruktionerna? Lämpar de sig till olika saker i stort? Vilken skillnad gör valet av material i de olika produkterna?

Peltonen själv demonstrerade gärna att det var lättare att skära och tälja med en M.95 än med en A1 vilket är naturligt eftersom den är aningen tunnare och vinkeln efter eggen mindre. Det var hans huvudsakliga försäljningsargument och frånsett att den kan rosta lättare ville han (naturligtvis) inte vidkänna några andra nackdelar i en jämförelse.

Jag måste dock nog säga att som yxsubstitut spelar knivens massa roll.

Det var dock inte som ett alternativ till A1 den togs fram, utan mycket för att han inte tyckte finska försvaret skulle behöva köpa in F1 när det fanns en inhemsk knivtradition.

Frånsett stålvalet ser jag dem båda som avsedda för väldigt lika uppgifter. Skillnaden är att F1(/S1/A1) är tänkta också att vara lämpade för saltvattensbruk, vilket J-P tyckte var totalt oviktigt för en skogskniv. Vad gäller tekniker som att klyva trä genom att banka på bladet med en annan träbit är de tänkta att klara samma slags belastningar. Skillnaden är att F1 är för kort för en del sånt. Peltonen nämner också gärna vantar och knivskaftet i samma mening.

En skillnad är att A1 m fl har en bit av tången synlig i akt och mening att man ska kunna banka in spetsen utan att skada skaftet.

Själv tycker jag egghållningen vad gäller VG-10 är så bra att det knappast är nån större nackdel jämfört med kolstål. Vad gäller styrkan tror jag det mest är en akademisk fråga i de flesta fall.

Det är nog mest en fråga om tycke och smak vilken man föredrar. Själv föredrar jag faktiskt aningen mindre, d v s F1, EKA W11 eller kanske Randall Model 26.

 

[mrmozart]

Varför man ska ha en kniv

Ända sedan stenålderns dagar har man vetat vikten av en bra kniv, och det gäller enligt mig än idag. Förvisso var det senast i lumpen som jag var ute i skogen mycket, och då hade vi markägarens tillstånd att hugga ner slanor. Men visst kan man ibland behöva hugga i nått när man bygger en lägerplats. T.ex. förbättra ett vindskydd eller en trefot (såvida man inte bor i tält och använder stormkök förstås...), även om man inte hugger ner slanor. Så kniven har man användning av i fler fall än i överlevnadssituationer.

Du rekommenderar istället en trådsåg, men som vi diskuterat i en annan tråd i detta forum håller trådsågar i allmänhet en dålig kvalitet. Dem har en tendens att gå sönder och är därför opålitliga. En bra kniv däremot går inte sönder om man inte är ute efter att ha sönder den med vilje.

Den dagen en överlevnads situation inträffar är kniven ännu viktigare. Dels får du då hugga ner slanor utan markägarens tillstånd, men med den klarar man även att fixa ved och dylikt. Även om jakt är sällsynt och inte bör utföras i första hand i överlevnadssituationer i Sverige är det inte omöjligt att det kommer på tal. Då är en bra kniv ett måste, fråga vilken jägare som helst.

Att sidor om ultralätt packning inte skulle ta med en kniv är väl inte så konstigt? Sidorna handlar ju om ultralätt packning, och inte om uteliv eller överlevnad.

Man har alltså nytta av en bra kniv när man själv är ute i skogen och inte minst i en överlevnadssituation. Eftersom det är svårt att förutse när en sådan situation uppkommer är det nog bra att alltid ha med sig sin kniv (ut i skogen) - den får man nytta av oavsett överlevnad eller ej!

Från stenåldersmänniskan till den moderna människan har vi känt till betydelsen av en bra kniv. Knivens utseende har förändrats och kommer säkert även att förändras i framtiden, men behovet för detta grundläggande verktyg försvinner nog aldrig.

 

[nermander]

Re: Varför man ska ha en kniv

Den dagen en överlevnads situation inträffar är kniven ännu viktigare.

Men om överlevnadssituationen består i att man blivit av med kniven? Det var ju det jag var ute efter. Det är ju löjligt att ha med sig EN sak som man är beroende av i en överlevnadssituation. Man ska kunna klara sig utan allt. En liten fällkniv är lätt att ha i ett snöre runt halsen, den tappar man inte lätt om man har den innanför skjortan. Men en kniv som är så stor att den går att hugga med är knappast särskilt bekväm att ha innanför skjortan och risken är alltså mycket större att man tappar den.

I de flesta fall när jag är ute i skog och mark hugger jag inte särskilt mycket (om det inte handlar om att klyva ved, men då använder jag bra mycket hellre en yxa än en stor kniv). Det jag oftast använder kniven till är nog spänta stickor (för att göra upp eld) och tälja grillpinnar (och bre mackor) och det går jättebra med en liten kniv.

Visst kan man behöva hugga under vissa typer av aktiviteter, då tar man med sig en liten halvkilos yxa (kostar mindre än 50 spänn på Ö&B) istället för en kniv som kostar en tusenlapp. En sån yxa och en vanlig morakniv är överlägset de flesta "överlevnadsknivar" i fråga om funktionalitet och pris.

Ska man vara ute flera månader i sträck kanske man får göra lite andra värderingar, men hur många brukar vara det?

 

[Guest]

Det där med billiga yxor har varit uppe till diskussion tidigare. Om jag inte minns fel var det i tråden "dyra knivar". Någon hade köpt en billig yxa som relativt omedelbart blev till en livsfara då yxhuvudet for iväg som en projektil. Om någon skulle stå i vägen så blir det inte mycket till överlevnad den gången. En billig kniv är väl inte direkt farlig, men se till att yxan är av god kvalitet!
/Mattias

 

[Anders.T]

Jag är "avis"...

...på alla som dagligen och stundligen hamnar i situationer där man med dragen kniv och svettig rygg äntligen når civilisationens trygga "hamn". Jag kan inte påminna mig att jag har varit i närheten av dessa situationer trots att jag varit ute av och till under årens lopp. Det gånger det varit lite "vresigt" har det ju snarare varit frågan om att hålla sig torr, varm och mätt i den mån det går. Har svårt att tro att kniven skulle vara den allenarådande lösningen för en lyckad överlevnadssituation. För egen del har det främst varit frågan om att hålla "hjärnspökena" på behörigt avstånd samt att plocka fram orienteringskunskaperna så att man "lungnt & tryggt" tar sig hem igen. För övrigt tror jag inte det är så lämpligt att fäkta runt med en stor kniv om man är i en "skarp" situation. Panikänslan och adrenalintillströmningen kan bidra till att man "kapar" mer än endast skog, armar och ben ligger i farozonen. I de få fall där det gått käpprätt åt pipsvängen (ex Anaris-olyckan) har det i mångt och mycket hängt på att man fattat felaktiga beslut snarare än att man haft tillgång till en vass kniv. Nu är jag inte ute för att ifrågasätta knivens vara eller icke var, själv har jag både knivar, yxor och tänger. Det jag blir lite fundersam över är den starka kopplingen mellan överlevnad och kniv. Jag skulle snarare vilja koppla samman överlevnad med kunskap.

Hugg och slag, marmelad!
Anders