Inlägg från 20 September 2002, Vilken läsning :)

Ja jag kollade det med. Verkligt kul läsning. Folk har så mycket åsikter om andra. Alla är dock olika. Men nu är det ju så att fjällen rymmer så mycket olika typer av folk att man inser att var och en blir nöjd av sin egen typ av vandring dom nu företager sig. Och det är ju bra.
 

Aktuellt

På två hjul genom Karelen: Grusvägar, bastur och möten för livet

Två irländska cyklister reser till finska Karelen för att utforska områdets “grå guld” – alla övergivna, slingrande grusvägar.

Upplev Halmstads kust: Vandra Prins Bertils stig

Leden som på 18 kilometer förenar stadspuls, rogivande natur och slående vyer över havet.

Månadens fråga: Hösten är här – vad lockar mest?

Är hösten en tid för svampplockning runt knuten – eller lockar äventyren? Vi tar pulsen på Friluftssverige hösten 2025.

Vinn bästsäljande Caldera 8 från Brooks!

Ta chansen att vinna höstens nya löparskor – lika perfekta för dagliga terrängpass som för ultramaraton.
Ojojoj!...

Jag blev helt stum av den läsningen.
Jag själv tyckte att jag hade goda förutsättningar första gången på fjälltur, men hade då minst 7-8 kilo övervikt i ryggan och drog på mig ett trasigt knä efter en onödigt brant stigning utanför led.

Jag tror att "stadsfolk" inte riktigt förstår förutsättningarna däruppe. Att det på 5minuter kan växla från 22 grader varmt till 3 minus och snö.

Jag kan berätta om en händelse förra året som bevisar detta.

Efter en dryg veckas tur med snålblåst och snö nästan varje dag kom vi åter till Abisko för proviantering och lite vila. I entrén träffade vi en kille som frågade efter lämplig färdväg från Abisko via Abiskojaurestugan och sedan västerut till Norge.

Det var en rysk grabb i ett par Jeans och gympadojor och en ryggsäck typ salomon 20l.

När vi frågade vad han hade för tält svarade han, Tält? sovsäck?.-Det finns väl stugor med varm mat osv?

Näe, svarade vi med en olustig känsla som började krypa upp längs ryggen.

-ja ja, det är väl ändå inga problem tyckte han. Det är ju inte så långt!

Vägen han visade ut på kartan var säkert bårtåt 7-8 mil och dessutom utanför led efter Abiskojaure och gick vid tillfällen upp för i princip lodräta väggar.

Vi blev då tvungna att noggrant förklara för denne unge man att han skulle komma att dö på ett mycket olustigt vis om han skulle fortsätta upp på fjället.

Inte förrän efter säkert en timmes övertalning började han förstå vad han höll på med och gav upp sin dröm.

Till slut gick han med på att bara ta en promenad ToR Abiskojaure.

Pust. Tur att han frågade någon om vägen!!

Johann
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips