Hur ska en ryggsäck sitta?

Jag går nerifrån och upp när jag ställer in min säck.
Brukar tänka mig att det ska kännas ungefär som om att man har en schimpansunge som kränger sig fast på ryggen.
 
Är inte det här en frågeställning som uppkommer endast om man har en för stor och tung ryggsäck? Jag skulle lösa problemet med en lättare och mindre säck...
 
Från karta till horisont – behåll fokus med rätt sorts kontaktlinser
Synen förändras gradvis – men skärpan går att få tillbaka. Progressiva kontaktlinser är utvecklade för att låta blicken hänga med utan avbrott.
Jag gör så här:

1. Spänner temporarärt axelremmarna för att lyfta ryggsäcken till rätt höjd på ryggen
2. Drar åt avbärarbältet så det inte kan glida ner förbi höfterna
3. Spänner bröstremmen
3. Lossar axelremmarna (ryggsäcken vilar på höfterna och faller lite bakåt)
4. Spänner toppstramarna (för att dra ryggsäcken mot ryggen igen)

Nu ligger all vikt på höfterna, axelremmarna (tillsammans med toppstramarna) och bröstremmen ser bara till att ryggsäcken inte faller bakåt.

Sen när man går blir man efter ett tag öm om höfterna (i alla fall blir jag det). Då kan man lossa toppstramarna och spänna axelremmarna så man lägger vikt på axlarna, och lossa avbärarbältet lite. På så vis kan man växla vikten mellan axlar och höfter.

Sen har en del ryggsäckar mer justeringsmöjligheter, sidospännare mellan säck och avbärarbälte t.ex. (som ska stabilisera i sidled). De drar man åt just bara för att stabilisera. Bröstremmen brukar kunna flyttas upp/ner (ibland enkelt, ibland måste den lossas och träs om).

Det kan ju också finnas justeringsmöjligheter för att flytta fästpunkten för axelremmarna upp eller ner och lite sånt, men grunden är det avbärarbälte, axelremmar, toppstramare och bröstrem som är det man jobbar med.
 
Jag gör så här:

1. Spänner temporarärt axelremmarna för att lyfta ryggsäcken till rätt höjd på ryggen
2. Drar åt avbärarbältet så det inte kan glida ner förbi höfterna
3. Spänner bröstremmen
3. Lossar axelremmarna (ryggsäcken vilar på höfterna och faller lite bakåt)
4. Spänner toppstramarna (för att dra ryggsäcken mot ryggen igen)

Precis så här gör jag också. Jag kan om jag vill stoppa in fingrarna mellan axelremmarna och toppen på axeln, all vikt på höften.
Jag vet inte med er andra men mitt avbärarbälte sitter inte på höften utan snarare över, eller på kammen kanske.
Det är viktigt att hitta rätt storlek, alltså längd, på ryggsäcken. Har haft säckar som har varit omöjliga att få bra bärkomfort på grund av för kort rygglängd (alltså säcken) Stirra dig inte blind på literantal utan leta en lagom lång säck eller en med justerbar längd.
//Per
 
Jag vet inte med er andra men mitt avbärarbälte sitter inte på höften utan snarare över, eller på kammen kanske.

Det viktigaste är väl att kraftöverföringen sker via höftbenen/höftbenskammen, sedan om avbärarbältet vilar ovanpå eller täcker kammen är olika från ryggsäck och person. Jag bär avbärarbältet ganska olika beroende på vilken ryggsäck jag har.
 
klarar säcken att föra över vikten till avbärarbältet.

Jag har två säckar. En Haglöfs Matrix 70l och en Haglöfs Sumo 95l.

Matrixen är bara skön om man inte lastar säcken för mycket. Den klarar nämligen inte av att lägga över vikten till bältet så även om bältet sitter bra över höfterna så sackar säcken ner över rumpan. Ska väl sägas att den lanserades som en lite lättare säck och därför inte är lika stabil. Har man lite tyngre packning i den behöver man bära mer på axlarna för det är inte skönt när underdelen klämmer mot baken.

Sumon å andra sidan är suverän på att föra över tyngden till bältet så jag väljer ganska ofta att ta den säcken även om den är på tok för stor för vissa dagsturer. Det bältet är fantastiskt. Vikten försvinner.

Jag skulle säga att om du har en säck som klarar det så är det lättast att bära på höfterna.

Jag tycker inte om att ha trångt i ryggan så jag har gärna en stor säck som jag drar åt för att göra den mindre. Att bära tungt ser jag bara som bra träning.
 

Aktuellt

”Vandra med hund” – ny bok vägleder till lyckade turer med fyrfota sällskap

”Vandra med hund” – ny bok vägleder till lyckade turer med fyrfota sällskap
För Karin Strandberg och Karin Wallén är det självklart att hunden ska med på vandringen. Nu har de samlat sina kunskaper i en handbok!

Från karta till horisont – behåll fokus med rätt sorts kontaktlinser

Från karta till horisont – behåll fokus med rätt sorts kontaktlinser
Synen förändras gradvis – men skärpan går att få tillbaka. Progressiva kontaktlinser är utvecklade för att låta blicken hänga med utan avbrott.

Vinn skor och startplatser till Merrell Göteborg Trailrun!

Vinn skor och startplatser till Merrell Göteborg Trailrun!
Ta chansen att vinna startplatser till Göteborgs största trailupplevelse och Merrells nya terränglöpsko Agility Peak 6, perfekt att springa loppet i!

Vandra med lättare steg – 5 nya plagg och prylar med låg vikt

Vandra med lättare steg – 5 nya plagg och prylar med låg vikt
Inför vår- och sommarsäsongen lanserar flera svenska varumärken nyheter med låg vikt. Utsidans redaktion listar fem favoriter!

avslutad210712

Gäst
Det viktigaste är väl att kraftöverföringen sker via höftbenen/höftbenskammen, sedan om avbärarbältet vilar ovanpå eller täcker kammen är olika från ryggsäck och person. Jag bär avbärarbältet ganska olika beroende på vilken ryggsäck jag har.

Beror lite på. Om höftbältet ligger "utanpå" höften så är risken att det glider och då har man ett konstant fibblande med att justera ryggsäcken.
 

avslutad210712

Gäst
Jag gör så här:

1. Spänner temporarärt axelremmarna för att lyfta ryggsäcken till rätt höjd på ryggen
2. Drar åt avbärarbältet så det inte kan glida ner förbi höfterna
3. Spänner bröstremmen
3. Lossar axelremmarna (ryggsäcken vilar på höfterna och faller lite bakåt)
4. Spänner toppstramarna (för att dra ryggsäcken mot ryggen igen)

Nu ligger all vikt på höfterna, axelremmarna (tillsammans med toppstramarna) och bröstremmen ser bara till att ryggsäcken inte faller bakåt.

Sen när man går blir man efter ett tag öm om höfterna (i alla fall blir jag det). Då kan man lossa toppstramarna och spänna axelremmarna så man lägger vikt på axlarna, och lossa avbärarbältet lite. På så vis kan man växla vikten mellan axlar och höfter.

Sen har en del ryggsäckar mer justeringsmöjligheter, sidospännare mellan säck och avbärarbälte t.ex. (som ska stabilisera i sidled). De drar man åt just bara för att stabilisera. Bröstremmen brukar kunna flyttas upp/ner (ibland enkelt, ibland måste den lossas och träs om).

Det kan ju också finnas justeringsmöjligheter för att flytta fästpunkten för axelremmarna upp eller ner och lite sånt, men grunden är det avbärarbälte, axelremmar, toppstramare och bröstrem som är det man jobbar med.

Känns som ett rätt standardiserat sätt att bära ryggsäcken. Åtminstone gör jag också på det viset.
 
Jag gör så här:

1. Spänner temporarärt axelremmarna för att lyfta ryggsäcken till rätt höjd på ryggen
2. Drar åt avbärarbältet så det inte kan glida ner förbi höfterna
3. Spänner bröstremmen
3. Lossar axelremmarna (ryggsäcken vilar på höfterna och faller lite bakåt)
4. Spänner toppstramarna (för att dra ryggsäcken mot ryggen igen)

Jag gör stort sett likadant, utom att jag ar bröstremmen sist.
Jag har lite nack- och axelproblem, så jag vill ha 100% av vikten på höfterna, jag får ont av väldigt lite tryck uppifrån på axlarna. Jag har toppstramarna hårt spända, mina axlar klarar fint av belastningen framifrån.
Detta gör att packningen känns lätt och den följer med fint i mina rörelser då den sitter tajt mot ryggen, trots glipa mellan axelremmar och axlarna.
 
Jag har två säckar. En Haglöfs Matrix 70l och en Haglöfs Sumo 95l.

Matrixen är bara skön om man inte lastar säcken för mycket. Den klarar nämligen inte av att lägga över vikten till bältet så även om bältet sitter bra över höfterna så sackar säcken ner över rumpan. Ska väl sägas att den lanserades som en lite lättare säck och därför inte är lika stabil. Har man lite tyngre packning i den behöver man bära mer på axlarna för det är inte skönt när underdelen klämmer mot baken.

Sumon å andra sidan är suverän på att föra över tyngden till bältet så jag väljer ganska ofta att ta den säcken även om den är på tok för stor för vissa dagsturer. Det bältet är fantastiskt. Vikten försvinner.

Jag skulle säga att om du har en säck som klarar det så är det lättast att bära på höfterna.

Jag tycker inte om att ha trångt i ryggan så jag har gärna en stor säck som jag drar åt för att göra den mindre. Att bära tungt ser jag bara som bra träning.

Ja det där känner man igen. Ett bälte som glider alltmer längre ner för att till sist hamna strax ovanför knäna och axelremarna har slitit lös axlarna och förflyttat dom till en ny position i nivå med naveln. Då får man göra det där ryggsäckskastet så bältet hamnar ovanför röven en kort stund igen innan den på nytt börjar sin vandring nedåt.

Nu har jag en klättermusen säck som sitter så bra att man ibland undrar om man har tappat den eller om den är kvar på ryggen vilket gör den lite besvärlig på ensamturer. Går man med någon kan man alltid fråga polarn om man fortfarande har säcken med sej men när man är själv brukar det bli som när en katt jagar sin egen svans. Man dansar runt för att möjligen kunna se om ryggsäcken sitter kvar där bak.
 

Lästips

Alltid
gratis!
Bli medlem!

Var med i Sveriges största outdoor-community och få Månadens Utsidan.