Friluftsliv får inte bli något bara för eliten

[-Fredrik-]

Möjligen att det skulle behövas folk som engagerar sig på nätet i frisoloklättring, brantskidåkning och wingsuit Base forum där det är stora risker, och försöka få dem på bättre tankar. Men samtidigt så får väl folk välja själv, och vet inte om oombedda råd ger någon positiv verkan ändå ?

Förstår inte helt vad du vill fram till längre. Ja, vandring är kanske ofta så pass lätt att folk klarar sig själva men det finns ända områden och situationer som det kan passa bra att varna för/kommentera.

Ref tråden om JoJo leden så kanske en person helt utan erfarenhet bör varnas om att gå den på grund av glaciar, brant, svårt att veta var man ska gå?

Är inget fel på aktiviteterna du tar upp men de är rätt farliga. Ingen poäng att försöka få alla att sluta men det kan väl vara en ide att försöka få de som har lite erfarenhet att undvika de farligaste turerna?

Är faktiskt en hel del aktiviteter som ingår i begreppet friluftsliv som kan vara väldigt farliga för de som saknar erfarenhet men som är ok för de som har erfarenhet. Är också en del som tar lite väl stora risker, risker som de kanske inte förstår själva, och ibland blir också resultatet dåligt.

Men varningar och kommentarer blir ibland lite väl konservativa. Diskussioner på nättet där man inte ens känner de andra har en större risk att bli fel än samma kommenterar med folk man känner.

Möjligt att vi pratar om olika aktiviteter och att det är därför folk ser rätt olika på saken.

 

[joanna]

Jag har också tappat tråden lite. Det finns väl en hel rymd av vettiga och hjälpsamma bemötanden mellan å ena sidan ovillkorlig uppmuntran, och i andra änden oombedda råd, hån och/eller moralpredikan.

Min bild är ändå att det är långt vanligare att Forum rycker ut med konstruktiv uppmuntran när nybörjare vädrar överdrivna rädslor och farhågor, än att de blir hånade/dissade/avrådda.

Sen dyker det ju upp ett fåtal fall av så uppenbar aningslöshet att varningar, avrådanden och/eller förslag till alternativa val känns befogade, men som kjpil påpekat handlar det i princip aldrig om "vanlig" fjällvandring. Men jag kommer spontant på någon enstaka tråd i långfärdsskridskoforum, någon om firning från brinnande hus, och någon som handlat om små barn i teknisk alpin terräng (nej, jag tänker inte länka). I dessa få "klara fall" är det ju desto viktigare att bemötandet blir konstruktivt, och inte bara dömande/hånfullt.

Till slut finns mindre självklara gränsfall med risk att felbedöma frågarens förutsättningar och hugga i sten med svaren - åt bägge hållen. Jag har själv känt mig osäker i några fall, och då försökt bli klokare genom att kolla frågarens posthistorik, men det hjälper ju inte i de helt nyloggade fallen. Det bästa då är väl att ställa några följdfrågor som får utgångsläget att klarna.

PS
Det mesta moraliserandet på detta forum har jag faktiskt upplevt i frågor som gällt folks olika matvanor - tydligen ett laddat ämne.

 

[GustavOh]

Som så många gånger förr skriver joanna det jag tänker, fast på ett tydligare och trevligare sätt.

Visst förekommer det både aningslösa frågor som leder till urspårade trådar och onödigt mästrande över helt relevanta frågor, men de är ju faktiskt undantag.

 

[joanna]

...och som vanligt klarar Gustav att få fram det jag tänker utan att behöva skriva en hel uppsats

 

[Larssky]

Bra att diskussionen styr in i välbalanserade banor.
Problemställningen var (utan att läsa på allt i trådstarten) att det allmänna friluftslivet, dvs det utanför organiserad idrott, ges låga stöd samtidigt som behovet men tillgången/tillgängliggörandet av friluftslivet minskas genom både vad som ges via exempelvis skola och inte minst hela den förändring som samhället genomgår genom en förflyttning mellan "vanligt" liv/friluftsliv och ett levande på sociala medier.

Vi som är "gamlingar" har ofta ett annat utgångsläge än de yngre, och ofta nysvenskar, vilket gör att våra bedömningar av vad som är svårt eller lätt, farligt eller ofarligt kan skeva.
Detta samtidigt som sociala medier ofta ger en bild om "hur det ska vara" för att ens räknas.
Friluftsliv och upplevelser kräver inte en massa dyr utrustning, eller stor planering, när det kombineras med aktiviteter där inte sociala mediers ofta uppblåsta bilder av verkligheten styr.
Att det kan bli en ful attityd till nybörjare är felbeteende.
Samtidigt dyker det ofta upp exempel där det är uppenbart att ambitionen (ofta styrd av social media-bild) inte ligger i nivå med förutsättningar och erfarenhet av de grundläggande kunskaperna och färdigheterna som har behövt byggas upp tidigare under livet.

 

[GustavOh]

Jag tycker personligen att ett problem återkommer i många verksamheter.
Vi har (till stor del i välmening) byggt bort det spontana och ideella.

"Friluftsliv är ju enkelt", tycker vi. "Gå bara ut i skogen!"
Men för många är "skogen" inte precis runt knuten, utan något man behöver åka till. Och samma nära skog delas av många. Så många att det krävs regler och anläggningar för att hålla slitaget på naturen på en rimlig nivå.
Och då måste någon underhålla detta. Någon som ska ha avtalsenligt betalt. Och då blir det pengar som måste äskas och budgeteras och vägas mot skolskjutsar och kakan till kaffet på äldreboendet.
Så för att motivera utgiften måste det finnas konkret nytta, konkreta mål och konkreta planer. Och värdegrunder. Inget spontant längre...

Men vi har ju ideella organisationer där frivilliga gör ett stort jobb för att underlätta för andra.

Fint, men... kan vi verkligen låta vem som helst leda en aktivitet? Nä, här behövs certifieringar. Här behövs utbildningar. Och slagningar mot belastningsregistret. Och värdegrund förstås.

Allt i bästa välmening men vart tog den spontana glädjen vägen?

Sammantaget har vi rationaliserat bort de glada amatörerna. Kvar blir upplevelseproffsen. Eller, om man så vill, eliten.

 

[tango]

Jag tycker personligen att ett problem återkommer i många verksamheter.
Vi har (till stor del i välmening) byggt bort det spontana och ideella.

"Friluftsliv är ju enkelt", tycker vi. "Gå bara ut i skogen!"
Men för många är "skogen" inte precis runt knuten, utan något man behöver åka till. Och samma nära skog delas av många. Så många att det krävs regler och anläggningar för att hålla slitaget på naturen på en rimlig nivå.
Och då måste någon underhålla detta. Någon som ska ha avtalsenligt betalt. Och då blir det pengar som måste äskas och budgeteras och vägas mot skolskjutsar och kakan till kaffet på äldreboendet.
Så för att motivera utgiften måste det finnas konkret nytta, konkreta mål och konkreta planer. Och värdegrunder. Inget spontant längre...

Men vi har ju ideella organisationer där frivilliga gör ett stort jobb för att underlätta för andra.

Fint, men... kan vi verkligen låta vem som helst leda en aktivitet? Nä, här behövs certifieringar. Här behövs utbildningar. Och slagningar mot belastningsregistret. Och värdegrund förstås.

Allt i bästa välmening men vart tog den spontana glädjen vägen?

Sammantaget har vi rationaliserat bort de glada amatörerna. Kvar blir upplevelseproffsen. Eller, om man så vill, eliten.

Till viss del rätt men även i ledarutbildningar ideelt nuförtiden nämns att man ska ge deltagarna ett äventyr/en upplevelse på rätt nivå, låt dem utmana sig lite, gå nära komfortzonen.
Produktsäkerhetslagen har också satt lite käppar i hjulen för ideel verksamhet anser jag , det måste göras säkerhetsplaner för allt och inget och en del ideela ledare vill ägna sig åt inteverksamhet och inte dokumentera risker. Iblnad ersätts klubbverksamhet med kompisträffar kring sin aktivitet. Det fanns skrivningar i förarbeten till PSL om att det inte skulle bli hindrande för klubbar och föreningar men jag tycker pendeln ändå pekar ditåt.
Mågna deltagare efterfrågar också lite mer äventyr än bara att gå en runda i skogen, helst ska man se något ovanligt djur eller något annat spännade som krydda och det ökar pressen på ledarna.

/Patrik, som inte leder professionellt men ibland ideelt

 

[Elvah]

Jag tycker det är halva grejen med friluftslivet. Prova galna planer, misslyckas och få motivation att träna, göra om och göra bättre. Har fått min del av välmenande men oombedda (och ibland hånande) råd och nästan slutat lägga ut galna planer för allmän beskådning på grund av det.

Nä men det vore intressant att sätta fingret på orsaken till att vi har olika uppfattning i frågan.

Visst är det så. Men ger man oombett råd utifrån att saker är farligt så gör en det troligen utifrån sin egen riskacceptans och förutsättning. Det kan ju va rätt olika hur en ser på sånt. Och i slutänden är väl vuxna människor myndiga och kapabla att fatta egna beslut om sig själv. Jag tror de flesta här gillar att utsätta sig för någon form av upplevd risk och oförutsägbarhet men att det är väldigt olika vad det innebär.

Jag håller sååå mycket med om allt du skriver!

Jag har funderat mycket på det där med "vandring". En gång när jag sa till en halvbekant att jag skulle ut och fjällvandra så fick jag till svar "du borde gå dalkarlsleden". Det är totalt godag yxskaft, för mig. Och det händer om och om igen. Begreppsförvirring.

För mig är de viktigaste ingredienserna: Inga leder. Ensam. Gärna vildmarkskomponenter. Gärna inte alls möjligt att "vandra" här och där, mer någon form av "ta sig fram". Lite klurig orientering. Nya vyer och nya utmaningar. Lite lagom ovanför min förmåga. Det måste finnas någon grad av tvivel om det är görbart. De graderna kan variera från "oklar väderprognos" till något extremt skräckinjagande som jag aldrig gjort innan. Men utan det som driver igång fantasi och upptäckarglädje skulle jag nog hellre sitta i en stuga vid en brasa och mysa.

Jag skulle inte kalla den här upplevelsen för det folk oftast avser med vandring eller friluftsliv. Det är äpplen och päron.

Men det har absolut ingenting med elit att göra.

Jag har en mamma som spenderat mer tid utomhus än jag någonsin haft lust med. Hon älskar friska luften för friska luftens skull och skogspromenaderna för skogspromenadernas skull, och för hur det får henne att må. Hon är tusen gånger mer elit än mig utifrån hur mycket hon är ute nästan varje dag hemma i närområdet, men hon förstår ingenting av det där med utmaningar och vill absolut inte göra något som är lite läskigt eller potentiellt farligt, för varför skulle hon.

Det jag vill ha sagt är att jag har svårt för det där med elit. Jag har jättesvårt för ordet nybörjare i friluftssammanhang också! Det är ingen idrott, det är upplevelser...

Jag kommer inte riktigt fram till någon slutsats med mitt resonemang känner jag. Men det finns upplevelser i naturen av alla möjliga slag. Alla är värda uppmuntran. Folk är i regel inte idioter. Eller ja, förvisso, nu kommer jag att tänka på den gången min bror experimenterade med att fjälltälta i ett 50-kronorstält eller när min andra bror sov i bivack i skinnjacka som jag nämnde här.

What doesn't kill you... Finns ingen anledning att förstöra roliga, galna planer för folk. Vad glad jag är att ha sluppit glädjedödare många gånger. Men vi är ju alla olika. Vissa söker kanske inte det där.

 

[HasseQ]

Uhum, nu blev det ju nästan filosofiskt. Mitt bidrag är att man ska göra resor som är lagom svårt och utmanade för sig själv, inte för lätt, inte för svårt. Och absolut inte jämföra sig & tävla med andra. Känn dig själv och utmana lagom.....

Finns såklart mängder med folk som gör mkt häftigare turer än dig, but so what ? Kanske någon liten bit av detta kan passa ?

Gjorde en del ensamvandringar genom Sarek förut, väldigt spännande, men när jag försökte lite trixigare turer med regn, dåliga stigar och flera svåra vad tyckte jag inte att det var så kul längre, så backa tillbaka. Lagom är bäst !!

 

[tango]

<Klipp>
What doesn't kill you... Finns ingen anledning att förstöra roliga, galna planer för folk. Vad glad jag är att ha sluppit glädjedödare många gånger. Men vi är ju alla olika. Vissa söker kanske inte det där.

Jag håller inte med. Jag tycker det finns anledning att varna och försöka hindra folk från vissa saker som är så farliga att de kan leda till bestående men, skada på sig själv eller fara för annan, t ex räddningspersonal eller för samhället stora kostnader. Att någon sover i dåligt tält en sommarnatt med dåligt väder blir i de flesta fall en kall och tråkig och kall tältupplevelse men om någon försöker vinterpaddla i gummibåt från leksaksaffären till Gotland för att de söker spänning - det tycker jag inte ska uppmuntras.
Om alla människor, var och en, skulle göra alla misstag själva skulle vi nog sitta i grottor och titta på eld fortfarande. Visst ska det finnas lagom utmaning men även varning för dumdristighet.

/Patrik

 

[GustavOh]

Alltså... besserwissrande/goda råd behöver ju inte handla om livsfara alla gånger.

Utan att länka till specifika exemepel så kommer det ibland frågor där frågeställaren har en idé men verkar ha underskattat komplexiteten rejält.
Inte så att idén nödvändigtvis är farlig, ens för nybörjare, men det kan vara ett mycket större projekt än vad hen insett.
Ibland leder detta till konstruktiv diskussion, ibland... inte.

 

[Inlandsvägen]

När ni pratar om saker som anses för farliga av några här på forumet måste jag säga: Jag tycker det finns en väldigt stor ängslighet hos några få skribenter som sätter en tråkig prägel på diskussionerna. Forumet speglar inte alls genomsnittsmänniskan ute i samhället. Folk i allmänhet är av grövre virke än vad forumet ger sken av. Det är inte bra tycker jag. En lösning vore att fler rejäla människor tog till orda för att få en balans. Jag skulle verkligen önska det. Kan ibland känna det som att de tongivande på forumet är som en grupp bortkomna innerstadsmänniskor som lever i en helt annan värld än vi ute på landet. Nu vill jag inte polarisera mellan land och stad, men ger det som en liknelse för att förklara vad jag menar.