Tror det ligger långt bort att förbjuda skoterkörning men även om jag också kört mycket skoter tidigare så tycker jag det många gånger är rätt störande. Inget problem med de som kör på skoterleder ut till stugor eller pimpelvatten men maskiner med högkamsmattor och 200+ hk där syftet är att leka på branta fjällsluttningar och "boondocka" är inge vidare. I Sverige finns det nästan en miljon fritidsbåtar och tycker ungefär lika där, har inget problem med folk som vill ha båt för fiske eller ta sig ut till sina stugor på öar, men har inte så mycket till övers för när det blir en leksak.
När det gäller heliski så tycker jag det blir mycket "symbolpolitik". I det stora hela så kan inte heliski utgöra särskilt stor del av allt flygande på årsbasis, det sker under en ganska begränsad tidsperiod och inte på så många platser i landet, typ Riksgränsen och delar av västerbottensfjällen. Jag menar att om man vill förbjuda det utifrån ett klimatperspektiv så finns det många aktiviteter som ligger före men det är förstås en tacksam aktivitet att "attackera" eftersom man även kan få in ett janteperspektiv i det.
Ser man på turism utifrån ett hållbarhetsperspektiv så finns det ju lite olika sätt att se på det utifrån den belastning den har, värdet på den osv. Ett stort besökstryck av en i sig ekologiskt skonsam form av turism kan ha större effekter än ett litet besökstryck från en inte lika ekologiskt skonsam aktivitet "per capita". I Finland har man t ex satsat mycket på massturism och i princip byggt upp alplika turistorter som Levi. "Tomteturismen" runt Rovaniemi tar varje år mot massvis med fullastade flygplan från främst UK. Ser man på Norge är man förvisso mer restriktiv med heliski och skoter men samtidigt så ser många fjäll ut som "Årebjörnen" med fullt av nybyggnationer av lyxiga "fjällhytter" och hela finnmarksvidda är ju genomkorsad av terrängbilsvägar.
Så jag tycker nog ändå vi har en rätt bra balans i Sverige och det finns ju en medveten ambition i Sverige att fokusera mer på småskalighet än massturism. Hellre ett Niehku eller Tree hotel med få besökare som betalar mycket för exklusiva upplevelser än ett Rovaniemi/Lévi med kinatillverkade tomtefigurer och stora turistgrupper som vallas runt på snöskor.
Sen uppstår det rätt ofta konflikter mellan olika intressen. Ofta renskötsel eftersom den är arealintensiv. Nu handlar det om heliski, men det har varit diskussioner runt Explore the Norths aktiviteter runt Jukkas och Kangos, hundspannsföretag osv. Jag reagerar dock på att man ofta framställer renskötsel som närmast fridfull. Mina farföräldrar hade renar och de går ju inte bara omkring på fjället utan det ska samlas och skiljas och märkas, transporteras långa sträckor, slaktas och en massa annat där fyrhjulingar, crossar, helikoptrar och långtradare används och såklart sätter spår. Samtidigt så ska rovdjurstrycket hållas lågt i renskötselområdena. De flesta turister har ju dock väldigt liten kunskap om hur renskötselåret ser ut. Jag tycker renskötseln ska finnas kvar, det är en viktig del av den samiska kulturen (även om det i antal är få samer som är engagerade i renskötsel). Den har också en viktig del för turismen, men jag gillar inte tanken på att beslutsfattande över stora områden flyttas från länsstyrelser till rennäringsföretag.
Har man följt diskussionerna de senaste åren så förstår man också att det finns politiska undertoner och fler samebyar vill följa i spåren av Girjasdomen. Tror det är en olycklig utveckling som riskerar att splittra då allt för stor vikt i beslutsfattandet över stora områden flyttas från länsstyrelen till rennäringsföretag eller som skett i Jämtland där man tvingat STF att stänga anläggningar. Det är i skenet av detta som en del av kritiken kirunasamebyarnas ansökan om att avlysa stora områden för heliski handlat om. Att man använder heliski som ett slagträ i en vidare politisk fråga då det är lätt att kommunikativt få gehör och räckvidd utifrån ett klimatperspektiv och stereotyper om "rika stockholmare".