Döv eller nedsatt hörsel?

Jo, det är väl lätt hänt att man glömmer detta. Då innebär det problem i alla fall. Fast å andra sidan inte problem med att situationen feltolkas och den hörselskadade tros vara dryg eller så.

Det är väl i alla fall en fördel. Jag vet ju själv när man inser att man blivit helt feltolkad och inte själv riktigt insett det förrän i efterhand. Det är en tråkig känsla och just risken för detta kan ju bli mindre genom att man är snabb med att tala om att man har problem med hörseln.

Jag är självklart inte experten, er efarenhet är ju stor och min i princip obefintlig! Men jag tycker själv att det är en bra sak om nån talar om att han hör dåligt: Jag kanske inte märkt nåt ännu i det läget, men det har antagligen den hörselskadade gjort...
 
Mezzner; sa:
Jag tror därför att det ofta kan vara bra om den som hör dåligt, tidigt - närmast preventivt - talar om att hörseln är nedsatt.

Det fungerar tyvärr inte så. 90% av de som får veta att de pratar med nån som hör dåligt börjar överartikulera och blir därmed SVÅRARE att uppfatta.

Det händer mig ofta att jag utan problem klarar de 5-10 första meningarna i en konversation, sen missar jag nåt och måste tala om att jag hör dåligt och att den jag talar med måste upprepa. Sen är det kört, jag fattar inte ett jota eftersom personen börjar tala onaturligt tydligt.
 

Lästips

Vinn skor och startplatser till Merrell Göteborg Trailrun för två!

Delta i Göteborgs stora trailfest den 6 september! Nu har du chansen att vinna både startplatser och nya MTL ADAPT från Merrell åt dig och en vän.

Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken

STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.

Prisade prylar: här är vinnarna av Scandinavian Outdoor Award

Bland de vinnande produkterna finns bland annat en slittålig lättviktsryggsäck och en designklassiker i rostfritt stål.

Tänk säkert i Sarek – fjällräddarens bästa råd

Sareks vackra natur lockar många. Men här är civilisationen långt borta. Utsidan har frågat fjällräddaren Mikael Oja om råd för en säker Sarektur.
OK, jag förstår. Det är väl just det - man begriper ju inte hur man ska göra för att det ska funka bättre. Dessutom glömmer man som sagt bort detta så fort problemen inte är uppenbara...

Upplysningen kan ju i och för sig ses som ett sätt att minimera missförstånden, du vet det där med "dryg" osv.
 
Mezzner; sa:
Upplysningen kan ju i och för sig ses som ett sätt att minimera missförstånden, du vet det där med "dryg" osv.

Jovisst, men om jag t.ex. sitter och väntar på ett tåg och läser en tidning och en person som står bredvid frågar mig nåt så märker ju inte jag det, och uppenbarligen kan jag inte minska risken att uppfattas som dryg genom att tala om att jag är döv.

Eller om jag är ute och går och möter en massa folk, och nån säger nåt till mig. Jag kan ju inte gå och stirra på folks läppar hela tiden, och alltså är risken stor att jag inte märker att jag blir tilltalad.
 
Min dövhet

Hej,

själv är jag döv och teckenspråkig och har vandrat i flera år, både med hsk, döva och hörande kompisar, i svenska fjällen men har gått mestadels solo. Jag har även gått i grupp med hörande (dvs har full hörsel) och det har fungerat bra. I gruppvandring ber jag deltagare att ta med papper och penna så de kan kommunicera med mig. Själv tar jag ALLTID papper och penna. Det gör att de vågar ta initiativ med att själva plocka fram papper och penna och de skriver vad de tänker säga till mig....

Jag kan dock höra lite med hörapparater men ute i fjällen tar jag av dem och stoppar i en vattentät påse. Där njuter av jag åsynen av den vackra fjällnaturen och tittar på varenda rörelser därute. Om det blåser, så ser jag hur kvistarna i fjällbjörkar rör sig i vinden och hur mönstret ständigt ändras i dessa rörelser. Jag känner också hur vinden träffar mig och hur jag rör mig på marken...Varje steg känns något...

När jag ser en fågel flyga runt, betraktar jag dess färger, vingar och hur den flyger vackert i himmeln. Sätter jag upp tältet vid en bäck eller en jokk, tittar jag på hur vatten strömmar och stöter på stenar, och hur de valsar i s-formade bäckar eller jokkar. När jag är törstig står jag nära bäcken för att insupa olika intryck - lukt - från marken och vatten från bäcken...Jag tar fram kåsan och gräver in den i vatten, fyller upp och dricker...Tänker på hur det känns att dricka vatten direkt från bäck - jämfört med att dricka från kran i sitt hem.

Under vandringen i dalen brukar jag uppleva det hela visuella intrycket, hur berg och dess toppar formar och hur de smälter in i miljön. Hur stenar är placerade och allting har skett slumpvis - ingenting är planerat eller skapat av människan. När jag vandrar, då är jag helt fokuserad på synintrycket.....Tänk på alla färger i olika nyanser - tex grönfärg, det är aldrig detsamma i fjällen, ständigt olika nyanser vart man än går...

Mina erfarenheter med hörande är att de är väldigt fixerade vid hörseln. De glömmer ofta synintrycket - de kan se att något är vackert men förutsätter att de kan även höra det...I era inlägg har ni bara pratat om vad ni inte hör - inte om seendets natur och övriga sinnen. Ni har fem sinnen - en (hörseln) av dem fungerar inte så bra, då har ni 4 sinnen att uppleva med...

När man pratar med någon person, skall man tala om att man hör dåligt, är hörselskadad eller döv och samtidigt visar hur kommunikationen ska gå till. Tyvärr fungerar det inte på alla människor och beror inte på er - många gånger handlar det om bristande sunt förnuft hos människor trots man har gett dem information på hur kommunikationen ska fungera.

Flera gånger har det hänt att folk blir osäkert när de märker att jag är döv - då brukar jag le och ha ögonkontakt och kanske ibland - om jag känner för det - ta fram papper och penna. Det beror på situationen....

Det är oförskämt att ni ska anpassa efter hörande! De hör fullt och ska därför ta hänsyn till er... Inte tvärtom!! Ni blir snabbt trötta efter en stund avläsning eftersom det uppstår många tomma luckor i konversationen och hjärnan överanstränger för att kunna förstå den andra personen. Till slut blir hjärnan överbelastad även om man är duktig...

Att läsa på läppar är närmast en omöjlig uppgift - det finns tusentals läppar och varenda en är unik! Håller med er, det är oerhört irriterande att folk börjar överartikulera och då brukar jag säga till och ibland fortsätter de ändå trots påpekande - då ser jag till att avsluta konversationen försiktigt för att det slösar min tid och tröttnar ut mig snabbt när jag ska behöva stå ut med folk som inte tar hänsyn eller hjälper till i kommunikationen. Både mottagare och sändare har lika ansvar för att kommunikationen ska fungera.

En annan sak, många människor, pratar verkligen dåligt - de antingen mumlar, slutar mitt i meningen, eller avrunda meningen med att sänka rösten... Ja massa saker...Ibland är meningar som de pratar, osammanhängande eller otydliga. Eller pratar mycket men innehållöst. Jag har varit med om folk som pratar för sig själva!:)

Jag är social så jag träffar ändå folk och får möjlighet att prata med dem (papper och penna) men ibland fungerar det inte och det är bara att acceptera. Jag har varit med om många trevliga situationer trots min dövhet. Det finns också positiva med dövhet/hsk. Resan till och från fjällen tex på tåg brukar jag tala om för konduktören att jag är döv och om det skulle uppstå förseningar eller kris, då får denne komma till mig och tala om hur jag ska göra. Jag brukar ha lite koll på tidtabellen och se om tåget kommer fram i tid.

Jonas
 
Helt riktigt har vi fler sinnen än hörseln, och tur är väl det. Att de andra förstärks är ju helt naturligt. Jag känner så väl igen din beskrivning av det visionella och njuter till fullo av det när jag är ute själv. Något som de flesta hörande missar en aning. De (inte alla) vill gärna prata under vandringen eller vad det nu gäller för aktivitet. Och då försvinner den här biten när man ska koncentrera sig på kommunikationen. Har hörande kompisar som när man varit ute tillsammans gått och pratat och hållt på att trampa på en orm. De har inte sett något förrän jag själv pekat. En annan kamrat missade en hjord på tjugo hjortar som stod stilla i skogen intill stigen vi gick på osv.

/g
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips