Analog navigering

[Clashas]

Hej.
Jag fundera på vad det heter när man beräknar sin position på kartan utan modern utrustning. Bara karta och kompass.

Om man inte vet var man är kan man beräkna sin position genom att ex rita linjer från fleta bergstoppar, i den riktning man ser topparna. Där linjerna korsar är troligen min possition.

Någon som ver vad den tekniken heter?

 

[graylingman]

Krysspejling brukar jag kalla det

 

[TOJ]

Triangulering / Positionering tror jag..?

Hej.
Jag fundera på vad det heter när man beräknar sin position på kartan utan modern utrustning. Bara karta och kompass.

Om man inte vet var man är kan man beräkna sin position genom att ex rita linjer från fleta bergstoppar, i den riktning man ser topparna. Där linjerna korsar är troligen min possition.

Någon som ver vad den tekniken heter?

Relativ positionering när man bestämmer sin egen position i förhållande till kända punkter.

Triangulering när man bestämmer avstånd.

Finns säkert mycket matnyttigt om du googlar detta.
/TOJ

 

[seobserver]

Precisionen brukar öka om du kan kryssa på ett par enslinjer. Pröva med att stå på säkra punkter, triangelpunkt, bäck/väg, gård och krysspejla. Betänk felet i kartritning, tryck och töjning av karta men även i din pejling. Öva och du blir bättre, kikare kan hjälpa till i observationerna.
go tur

 

[gro]

En bra syftkompass (typ brunton) är inte att underskatta när man ska navigera lite mer nogrannt. Och en bra högupplöst gradskiva till kartan.

Denna manual är inte dum faktiskt: http://www.uvm.edu/~goldbar/FM3_25.26.pdf Men den ger bara kunskap, inte färdighet.

 

[seobserver]

Orientering : en handbok

1965 års uppl.
Stockholm : Försvarets bok- och blankettförråd, Bokdetaljen, 1965
Svenska 43, [1] s.

Finns att låna från bibliotek

 

[68678]

Metoden kallas Triangulering och är väldigt precis. Nogranheten ökar ju fler kartpunkter du kan ta ut riktlinjer ifrån. En vanlig orienteringskompass är tillräcklig även om en syftkompass med spegel är nogrannare men samtidigt onödigt dyrare. Det är en ganska rolig sysselsättning när man är ute i naturen och en bra orienteringsövning. Prova med olika kartor, allt i från enkla bilkartor 1:200 000 till fjällkartor på 1:50 000 -1:100 000 och orinteringskartor på 1:25 000. man blir förvånad över hur precis metoden faktist är, även om man använder sig av en gammal KAK Bilatlas och sedan jämför med detaljerad orienteringskarta.

 

[Adam K]

Glöm isåfall inte missvisning och deklination.
Sjömän säger krysspejling.

 

[seobserver]

Alla tryckta kartor har inbyggda fel.
Dekaler och symboler placeras oavsiktligt lite fel på mastern, pappret håller lite olika fuktighet och torkar olika efter tryckning, du hanterar och vikter kartan, trycket släpper från pappret.

Satelitfotografier är även de inte perfekta, men oftast bättre. Inte ens bra flygkamereobjektiv är helt felfria. Lufthavet är inte alltid perfekt, satelitbanorna är inte exakta. Både flyg och satelitkartor sätts samman av flera bilder.

Alla bilder är inte tagna på en rak bana eller 90° mot mittlinjen, allt rör sig litegran. På den optiska kartbänken försöker man räta till avbildningsfelen, bl a med hjälp av de mätskivor som sätts upp på marken. De projektorer som brukas är inte fria från vissa optiska fel etc.

Men tagit allt ovanstående i beaktning är kartor praktiskt mycket bra. Ju större skala du har ju lättare brukar det bli att positionsbestämma din observationspunkt tämligen rätt.

 

[Clashas]

Tack för svaren.

Det var kanske krysspejling jag tänkte på med två eller flera Enslinjer
Hade för mig att det kallades något annat på land
i kategorin Terrester navigering på Wikipedia beskrivs de som navigering på sjö/hav

Jag var inte ute efter precisionen i pejlingen denna gång.

I trianguleringskategorin behöver man lite kunskap i trigonometri. (cos. sin. tan.)
- 45-graderspejling: Här behöver man förflytta sig för att få en distans att göra beräkningen på.
- "Dubbla vinkeln" Samma princip.

@ seobserver
Den boken ska jag kolla upp. tack för tipset!

 

[tobbedj]

Alla tryckta kartor har inbyggda fel.
Dekaler och symboler placeras oavsiktligt lite fel på mastern, pappret håller lite olika fuktighet och torkar olika efter tryckning, du hanterar och vikter kartan, trycket släpper från pappret.

Satelitfotografier är även de inte perfekta, men oftast bättre. Inte ens bra flygkamereobjektiv är helt felfria. Lufthavet är inte alltid perfekt, satelitbanorna är inte exakta. Både flyg och satelitkartor sätts samman av flera bilder.

Alla bilder är inte tagna på en rak bana eller 90° mot mittlinjen, allt rör sig litegran. På den optiska kartbänken försöker man räta till avbildningsfelen, bl a med hjälp av de mätskivor som sätts upp på marken. De projektorer som brukas är inte fria från vissa optiska fel etc.

Men tagit allt ovanstående i beaktning är kartor praktiskt mycket bra. Ju större skala du har ju lättare brukar det bli att positionsbestämma din observationspunkt tämligen rätt.

Jag påstår att det är kartanvändaren som är den största felkällan och att det är en tveksam ursäkt att skylla egna navigeringsfel på flygbilder och kartor.

De fel som seobserver hänvisar till ovan är i de vanligaste kartskalorna långt mindre än vad man normalt får med friluftsutrustning, exempelvis en bra syftkompass. Bara ett pennstreck (syftlinje) på en fjällkarta kan i sig vara 20-30 meter brett i verkligheten.

Idag är de bearbetningsrutiner som nämns ovan helt dessutom digitala och ger ett medelfel på någon enstaka meter.

 

[tompa_m]

Att man inte har byggt skogen exakt efter ritningen är ju förvisso sant men det problemet är väl mest av akademiskt intresse.
Hur stor noggrannhet behöver man egentligen när man är ute på grönbete? Som tobbe_LM skriver så är ett blyertsstreck på kartan ofta tiotals meter brett, och jag behöver inte ens så exakt positionering, tvärtom kan det vara rätt befriande att inte veta exakt var man befinner sig ibland.