Är det normalt att vara ensam?

Å det kallas individualism, något som klarat västeuropa ganska bra under en lång tid. Vi har mer elelr mindre gjirt vad vi velat och hur vi velat. Ensamma, i par, grupp, man och kvinna eller andra konstellationer. Och vi har det ganska bra och vi överlever under välstånd.

- Nej, ni är inte bara individualister. Har du inte förstått vad de andra skriver här? :) Att det finns inte här "svart och vitt" - det är grått här :) Så är ni inte individualister heller - det är blandat här. Ibland får man vissa sin individualitet (när ni är ensamma på Naturen), och ibland - inte (på jobbet).
Så är det inte så lätt här, Almgren, som du tycker :)
 
- På det sättet är alla människor på planeten individualister :)

OK, ska du stapla meningslösa fraser på varandra så be my guest. jag avslutar nog mitt engagemang i den här tråden. En massa frågor, sen recension av vilka svar som är rätt, sen meningslösa fraser staplade på varandra. tror inte vi kommer så mycket längre nu utan att möjligen dra in Ranelid i det hela.
 
OK, ska du stapla meningslösa fraser på varandra så be my guest. jag avslutar nog mitt engagemang i den här tråden. En massa frågor, sen recension av vilka svar som är rätt, sen meningslösa fraser staplade på varandra. tror inte vi kommer så mycket längre nu utan att möjligen dra in Ranelid i det hela.

- Du får göra vad du vill :) Ingen tvingar dig att vara här :)
 

Aktuellt

Månadens fråga: Hösten är här – vad lockar mest?

Är hösten en tid för svampplockning runt knuten – eller lockar äventyren? Vi tar pulsen på Friluftssverige hösten 2025.

Upplev Halmstads kust: Vandra Prins Bertils stig

Leden som på 18 kilometer förenar stadspuls, rogivande natur och slående vyer över havet.

”I nivå med luften vid flerfiliga motorvägar”

Ny forskning visar att klätterskornas skosulor släpper ut riskfyllda kemikalier i luften när de nöts. Nu växer trycket på branschen att agera.

På två hjul genom Karelen: Grusvägar, bastur och möten för livet

Två irländska cyklister reser till finska Karelen för att utforska områdets “grå guld” – alla övergivna, slingrande grusvägar.
Märklig frågeställning.

Jag gillar att vara själv. Märk väl skillnaden: själv, inte ensam (jfr "alone" och "lonely" på engelska,

- Jag förstår vad du menar - man kan vara "lonely" om man är även gift eller i gruppen (för att ingen föstår en). Men jag pratar precis om "alone" - alltså man är fysisk ensam (finns ingen i närheten).

Jag observerar många mina vänner, som är ensamma (båda - män och kvinnor). Och har gjort en slusats - alla vet, vad de vill ha, vilken parter skulle de vilja vara med. men ingen vill att gå för kompromisser. Istället av utveckla sig och försöka anpassa till de andra för att hitta någon, bor man ensam, eller frilufsar ensam. Visst är det skönare att inte tänka på någon. Men det är ingen väg till utveckling. Ensam och ensam, och - ingen förändring och utveckling. Tråkigt :)
 
Senast ändrad:
Häller lite bensin på elden: Polyamori.

Som jag har förstått så anser du att alla eftersträvar tvåsamhet och om man inte är i ett förhållande så är man olycklig (vare sig man vet det eller inte). Folk har för höga krav och vill inte kompromissa m.m. För det första kan man ju ha valt att vara ensam UTAN att leta efter någon. För det andra kanske man har flera partners.
 
Folk har för höga krav och vill inte kompromissa m.m. .

- Ja, och det menar jag. Jag tror, och jag vet att att vara ensam (allså - att bo ensam fysiskt) är inte så kul, utom den enda fördelen att man behöver inte gå för kompromisser då och "njuter av" ensamheten (jag pratar inte om dem, som har redan några eller en partner).
Jag blir glad om någon läser den tråden och blir lite mer flexibile för att hitta sin parner äntligen :) För att jag vet att det finns så många ensamstående, som vill hitta någon, men fick ingen fortfarande. Jag förstår att det är alltid "jobbigt" att tänka om någon annans problem och behov (för att vara med någon) - med så är det.
 
Jag förstår inte heller varför gängse norm måste vara tvåsamhet, det är lika snett som att alla kvinnor i ett äktenskap måste föda minst ett barn och gärna flera annars är det inget riktigt äktenskap.

Jag har aldrig letat efter nån att bo tillsammans med, jag är helt enkelt inte ett dugg intresserad och har aldrig varit det heller MEN jag lever ett rikt liv för det. Jag saknar ingen och det kan gå två veckor och mera utan att jag pratar med en enda människa, jag är ute i naturen och på sjön-havet när andan faller på, jag behöver inte fråga nån om lov, ingen blir besviken för oftast är det ingen som ens vet var jag är eller vart jag är på väg nånstans. Mitt liv, mitt val!
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips