Att vara en kuf på jobbet är bara bra, det ger en aura av mystik som, rätt hanterad, kan få folk att tro att man är mycket mer kompetent än man egentligen är.
Är det normalt att vara ensam?
- Trådstartare goldy_a
- Start datum
Lästips
ANNONS
Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken
STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.
"Allt vi vet är att du är missnöjd."
- Hemskt missnöjd...
"Men se på de flesta topplistor i världen, Sverige är ofta med i toppen vad gäller välstånd och lycka. Vem vet, det kanske är fikarasten som är vår hemlighet"
- Kanske
Men inte på det företaget jag jobbade- där får de inga framgångar.Men jag har fått erfarenheten iaf - hur det kan vara här på stora statliga företag.
Så vad är syftet med tråden? att gnälla av dig? ditt missnöje med fikaraster har väldigt lite att göra med friluftsliv va? Även om den var underhållande på ett udda sätt så undrar jag nu vad som är meningen. Varför driva detta om ditt arbete hela tiden?
- Nej, det har vi kommit bara på så många andra frågor här - det har utvecklas til andra direktioner
Men från början var det att diskutera om era vanor (som jag har fått från tråd "Hinder för friluft") - och varför ställer ni frågor som Anders ställde i hans fråga - varför måste man gå ensam och sova i skogen? Varför ensam egetligen?
Och sedan har jag fått ett svar av någon - därför är det svårt att hitta här en rätt person att vara med.
Men värför det? Jag ville att ni tänker själv om det - varför har ni så många ensamstående människor? (och det det gäller om - varför ni går ensamma till skogen eller fjällen och ställer såna frågor).
Och nästa fråga kan man tänka om - ställer ni inte för höga krav till de andra att ni kan inte hitta någon i hela Sverige för att vara med?
Men ni behöver inte svara nu på det (och tänka på det). Det kan det vara nya tråder kanske om det
Tack till alla! Det var lite diskutering ändå här
- Nej, det har vi kommit bara på så många andra frågor här - det har utvecklas til andra direktioner
Men från början var det att diskutera om era vanor (som jag har fått från tråd "Hinder för friluft") - och varför ställer ni frågor som Anders ställde i hans fråga - varför måste man gå ensam och sova i skogen? Varför ensam egetligen?
Och sedan har jag fått ett svar av någon - därför är det svårt att hitta här en rätt person att vara med.
Men värför det? Jag ville att ni tänker själv om det - varför har ni så många ensamstående människor? (och det det gäller om - varför ni går ensamma till skogen eller fjällen och ställer såna frågor).
Och nästa fråga kan man tänka om - ställer ni inte för höga krav till de andra att ni kan inte hitta någon i hela Sverige för att vara med?
Men ni behöver inte svara nu på det (och tänka på det). Det kan det vara nya tråder kanske om det
Tack till alla! Det var lite diskutering ändå här
En lätt besvarad fråga. För att det är himla skönt att vara själv ibland liksom det är trevligt m sällskap andra gånger. När jag är själv gör jag precis som jag vill utan kompromisser. När jag har sällskap måste jag kompromissa, men får sällskapet av andra. Både sakerna har sina för- och nackdelar.
Varför gillar du inte att umgås med bara dig själv?
Det skulle inte jag heller göra om jag var sådan.
"När jag är själv gör jag precis som jag vill utan kompromisser."
- Ja, det vet jag, och håller med dig absolut. Men är det inte nästan enda fördel får man, när man är ensam? Och det är också ingen självutvecklig - om man tycker bara om sig själv och vill inte gå lite för kompromisser.
Har många vänninor som är ensamma, och funderade om det också - varför? Frågade en här (svensk) - vem vill hon hitta, vilken partner för att vara med? Hon är vid 40 år gammal nu kanske. Hon svarade - "jag vill att han gör det..och det...och det...och blir det..och det...". Så hon visste precis vad hon vill (och det är bra). Men då tänkte jag - ok, vad kan du bjuda tillbaka? Om hon ställde den frågan till sig - kanske gick det bättre för hennes privatliv? Det gäller precis om självutveckling och kompromisser (men jag sa inte det till henne - hon blev sur då på mig
för att hon vill inte även lyssna på andra mening, som jag förstod från en kort vänskap). Och mer - hon ha inga kompisar utan sin mamma, som går eller åker hon tillsammans med. Ja - mamma är alltid mamma, som älskar dig som du är - bara att du finns. Men det finns ju också jämnåringar, eller de andra åldern, som man kan njuta av umgåsa med, eller hur? Och det är inte trevligt att vara ensam på en lång tid, eller hela livet, tycker jag... Vilken värld kommer vi till då till slutet?
Jag kan vara ensam och det ät inte tråkigt, visst - det finns många grejer nuförtiden, som man kan hitta på och göra ensam. Men var den meningen med Naturen från början, att alla människor sitter hemma ensamma och undviker att komma ut för att umgåsa med de andra? Datorn (och skypen) kan inte ersätta en personlig kommunication. Eller hur?
Märklig frågeställning.
Jag gillar att vara själv. Märk väl skillnaden: själv, inte ensam (jfr "alone" och "lonely" på engelska, översättningen haltar, det är en klarare skillnad på engelska). Det är hur skönt som helst att vara för mig själv, låta mina egna tankar löpa fritt, och göra vad som faller mig in. Det är otroligt stimulerande, och det ger ofta massor av nya infall som hade hämmats av någon annans närvaro.
Alla passar inte in i de mallar andra har åt dem, och tack gode övernaturligvarelse för det! Jag tänker inte bli klassad som onormal av nån bara för att jag inte gillar deras sällskap.
Det är ni som är dom konstiga, det är jag som är normal.
Jag gillar att vara själv. Märk väl skillnaden: själv, inte ensam (jfr "alone" och "lonely" på engelska, översättningen haltar, det är en klarare skillnad på engelska). Det är hur skönt som helst att vara för mig själv, låta mina egna tankar löpa fritt, och göra vad som faller mig in. Det är otroligt stimulerande, och det ger ofta massor av nya infall som hade hämmats av någon annans närvaro.
Alla passar inte in i de mallar andra har åt dem, och tack gode övernaturligvarelse för det! Jag tänker inte bli klassad som onormal av nån bara för att jag inte gillar deras sällskap.
Det är ni som är dom konstiga, det är jag som är normal.
- Visst är du normalt! Jag ställer bara frågan och vill diskutera det, inte mer
Men - tänk om alla på planeten är samma som du (normala visst
Å det kallas individualism, något som klarat västeuropa ganska bra under en lång tid. Vi har mer elelr mindre gjirt vad vi velat och hur vi velat. Ensamma, i par, grupp, man och kvinna eller andra konstellationer. Och vi har det ganska bra och vi överlever under välstånd.
