Har med stort nöje och många goda skratt lusläst denna tråd nu. Och nu känner jag att jag med vill vara med och dela denna "gemenskap" ni har. Jag har sambo och barn (snart två stycken), jag älskar min familj och att spendera tid med dom. Men jag älskar även att få packa min ryggsäck och dra på mig kängorna en tidig morgon och ge mig ut ENSAM. Att få komma ut i naturen själv och andas ren, kall och skön luft alldeles ensam. Tystnaden, lugnet och avslappningen blir total. Jag vill testa MINA gränser och utmana mig själv utan inverkan av någon annan. Alla människor är olika och gillar olika saker, finns ingen gjutform som alla är stöpta i. Jag är öppen och social med familj och vänner och njuter av det, men jag njuter lika mycket när jag får lämna alla bakom mig en stund för att "ladda batterierna" (hatar den klyschan). Man behöver inte vara svart eller vit, se bara på zebrorna! Puss och kram för faen och peace out alla Goa zebror!
Är det normalt att vara ensam?
- Trådstartare goldy_a
- Start datum
