- jag vill inte prata med dig mer - har jag rätt för det i min tråd eller inte?!
Din tråd? Så du kan bete dig som du vill menar du, korkade människa.
Glenn
Är det normalt att vara ensam?
- Trådstartare goldy_a
- Start datum
Din tråd? Så du kan bete dig som du vill menar du, korkade människa.
Glenn
Har inte lästa samtliga inlägg men ögnat igenom det mesta.
Temat är ju intressant och den här tråden är nästan som ett Utsidans 'Who is who'. Därför ska även sachsaren höra av sig.
TS:n ställde en iofs glasklar fråga men verkar mest vara intresserad av ett annorlunda spännande tema, nämligen den svenska mentaliteten, se 'Nu ska vi fika!'. Den ena frågan (ensamaktiviteter) har faktiskt inte så mkt att göra med den andra frågan (sv. mentalitet).
Vad gäller ensamaktiviteter, ensamturer m.m. är det en karaktärsfråga och smaksak. Konstigare än så är det inte. Man kan faktiskt vara ytterst social till vardags och ändå njuta ensamaktiviteter några dagar eller veckor om året. Vad som utgör och triggar en negativ ensamhetskänsla är ju i högsta grad varierande, typ- och humörberoende.
Man kan känna sig väldigt ensam mitt i en storstad, på en stor fest eller i tunnelbanan bland hundratals människor.
Jag uppskattar ensamturer pga av den mkt stora friheten och öppenheten. Till vardags måste jag kompromissa hela tiden, ständigt. Det är normalt, det ska vara så. Inget märkvärdigt med det.
Men att inte behöva avtala grejer med andra under en viss tid, det behöver jag verkligen då och då. Tydligen inte bara jag.
Dessutom uppskattar jag den mkt stora öppenheten för alla slags intryck och kontakter. Så snart man är en grupp, dvs två eller fler, har man en inåt-gruppdynamik och är inte lika öppen för andra och annat. Då finns liksom gruppen å ena sidan och omgivningen å andra sidan. När jag reser ensam är jag med alla sinnen mitt i livet, händelserna, naturen. Svårt att förklara. Så subjektivt.
Det andra var alltså den svenska mentaliteten. Törs jag som utlänning kommentera den mitt i ett svenskt forum?? *fniss*
Jag tycker faktiskt det är spännande att än så länge inte ha upptäckt eller hittat alla svar på alla frågor i samband med svensk mentalitet.
Svenskarnas sätt att leva och sköta sig och sitt är å ena sidan väldigt fritt och individualistiskt. Men å andra sidan finns det hela tiden det där ganska starka underförstådda trycket: man ska vara med i mainstream, man ska inte sticka ut för mkt, man ska vara med och hålla med det mesta, är det fikadags så ska man fika [Just for the record: Jag tycker det finns på tok för få fikapauser i mitt hemland.].
Behöver man glasögon så ska de absolut vara smala och fyrkantiga, vare sig man är man eller kvinna eller ung eller gammal. Smala och fyrkantiga, glasögonen alltså. Jante. Lagom. Typ så. Det verkar inte passa ihop med den där starka individualismen som alltså också finns hela tiden och som har funnits hela tiden genom alla århundraden och som har format och präglat Sverige och svenskarna.
Kanske är det här den unika svenska formeln: individualism och samtycke/samförstånd.
Temat är ju intressant och den här tråden är nästan som ett Utsidans 'Who is who'. Därför ska även sachsaren höra av sig.
TS:n ställde en iofs glasklar fråga men verkar mest vara intresserad av ett annorlunda spännande tema, nämligen den svenska mentaliteten, se 'Nu ska vi fika!'. Den ena frågan (ensamaktiviteter) har faktiskt inte så mkt att göra med den andra frågan (sv. mentalitet).
Vad gäller ensamaktiviteter, ensamturer m.m. är det en karaktärsfråga och smaksak. Konstigare än så är det inte. Man kan faktiskt vara ytterst social till vardags och ändå njuta ensamaktiviteter några dagar eller veckor om året. Vad som utgör och triggar en negativ ensamhetskänsla är ju i högsta grad varierande, typ- och humörberoende.
Man kan känna sig väldigt ensam mitt i en storstad, på en stor fest eller i tunnelbanan bland hundratals människor.
Jag uppskattar ensamturer pga av den mkt stora friheten och öppenheten. Till vardags måste jag kompromissa hela tiden, ständigt. Det är normalt, det ska vara så. Inget märkvärdigt med det.
Men att inte behöva avtala grejer med andra under en viss tid, det behöver jag verkligen då och då. Tydligen inte bara jag.
Dessutom uppskattar jag den mkt stora öppenheten för alla slags intryck och kontakter. Så snart man är en grupp, dvs två eller fler, har man en inåt-gruppdynamik och är inte lika öppen för andra och annat. Då finns liksom gruppen å ena sidan och omgivningen å andra sidan. När jag reser ensam är jag med alla sinnen mitt i livet, händelserna, naturen. Svårt att förklara. Så subjektivt.
Det andra var alltså den svenska mentaliteten. Törs jag som utlänning kommentera den mitt i ett svenskt forum?? *fniss*
Jag tycker faktiskt det är spännande att än så länge inte ha upptäckt eller hittat alla svar på alla frågor i samband med svensk mentalitet.
Svenskarnas sätt att leva och sköta sig och sitt är å ena sidan väldigt fritt och individualistiskt. Men å andra sidan finns det hela tiden det där ganska starka underförstådda trycket: man ska vara med i mainstream, man ska inte sticka ut för mkt, man ska vara med och hålla med det mesta, är det fikadags så ska man fika [Just for the record: Jag tycker det finns på tok för få fikapauser i mitt hemland.].
Behöver man glasögon så ska de absolut vara smala och fyrkantiga, vare sig man är man eller kvinna eller ung eller gammal. Smala och fyrkantiga, glasögonen alltså. Jante. Lagom. Typ så. Det verkar inte passa ihop med den där starka individualismen som alltså också finns hela tiden och som har funnits hela tiden genom alla århundraden och som har format och präglat Sverige och svenskarna.
Kanske är det här den unika svenska formeln: individualism och samtycke/samförstånd.
Lästips
ANNONS
Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken
STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.
@gold_y
Varför antar du att alla svenskar är lika? Du kan ha upplevt en väldigt konformativ grupp på ditt kneg, en grupp som inte tillåter oliktänkande och individualism, utan att för den delen alla av 9 miljoner invånare behöver vara likadana. Det är för den delen inte ens säkert att de personer som ingår i gruppen på ditt förra jobb skulle betett sig likadant i ett annat sammanhang. Människor påverkas mycket av sin omgivning.
Vad gäller partner kan jag säga att jag inte för en sekund ångrar de många år jag tillbringade som ensamstående (många vänner, men ingen partner) innan jag hittade personen jag är med nu. Jag är hellre utan partner än har en som inte "duger"
"än har en som inte "duger"
- En intressant ställning av ordet till det här fallet: "duger"... "Duger" - för vad? "Duger" - för att sova tillsammans? "Duger" - för att prata med?
Ni får snälla respektera lite mer männsikorna - vi är ju människor, inte varor
En annan fråga som kommer här - vad är det för speciellt i dig, att ingen på planeten (eller i Sverige) kan passa till dig, och alla bara "duger"? Är du tillverkad av guld?
(en fråga till alla, som tänker som, som "Ayrin").
"Intressant hur "ensamheten" har utvecklats!"
- Vet du vilken skillnad mellan våra trådar? Vad har du kallat för din tråd? "All denna ensamheten!".
Och - vad har jag kallad för min? "Är det normallt att vara ensam?". Ser du en skillnad? Du gör en ställning (även en beundran) för den. Och jag? Jag ifrågasätter. Jag ger en möjlighet för människor att fundera själv om den frågan.
Att ifårgasätta (även sig själv) är en bra sätt för utveckling. Att det man säger: "jag är "bästa i klassen" i dra ni alla åt" är en väg till ingenstans - precis där stannar en utveckling.
Det finns väldigt många människor som jag kan tänka mig att sova eller prata med. Men om man ska göra det varje dag, med samma människa, då stiger kraven rätt ordentligt eftersom det annars riskerar att bli rent outhärdligt efter ett tag. Det finns ingen anledning att sänka kraven om man inte är desperat efter att få tag på någon, vem som helst."än har en som inte "duger"
- En intressant ställning av ordet till det här fallet: "duger"... "Duger" - för vad? "Duger" - för att sova tillsammans? "Duger" - för att prata med?
Ni får snälla respektera lite mer männsikorna - vi är ju människor, inte varor
En annan fråga som kommer här - vad är det för speciellt i dig, att ingen på planeten (eller i Sverige) kan passa till dig, och alla bara "duger"? Är du tillverkad av guld?
(en fråga till alla, som tänker som, som "Ayrin").
Har inte lästa samtliga inlägg men ögnat igenom det mesta.
Temat är ju intressant och den här tråden är nästan som ett Utsidans 'Who is who'. Därför ska även sachsaren höra av sig.
TS:n ställde en iofs glasklar fråga men verkar mest vara intresserad av ett annorlunda spännande tema, nämligen den svenska mentaliteten, se 'Nu ska vi fika!'. Den ena frågan (ensamaktiviteter) har faktiskt inte så mkt att göra med den andra frågan (sv. mentalitet).
(klipp)
Kanske är det här den unika svenska formeln: individualism och samtycke/samförstånd.
Tror du kommer nära. Undertecknad uppfattar också att samhället i den meningen har utvecklats mot mer individualism de senaste 20-30...vi har samförstånd, men numera ska det finnas en grund till det som passar min inställning, annars kan jag gå till en annan grupp eller själv, om jag har de resurser som krävs. Med resurs avses inte pengar utan uppfostran och erfarenhet. Kan resultera i modet att gå mot det konforma.
...att ständigt leva på en grupps villkor i bemärkelsen släkt, klan mm har länge varit oaktuellt i Sverige. Finns en fantastisk illustration av detta, en kulturvärderingskarta där Sverige är bland de mest extrema kulturerna i världen i vissa avseenden.
Sagt utan värdering, för infödd är det normalt.
//J
Har inte lästa samtliga inlägg men ögnat igenom det mesta.
Temat är ju intressant och den här tråden är nästan som ett Utsidans 'Who is who'. Därför ska även sachsaren höra av sig.
TS:n ställde en iofs glasklar fråga men verkar mest vara intresserad av ett annorlunda spännande tema, nämligen den svenska mentaliteten, se 'Nu ska vi fika!'. Den ena frågan (ensamaktiviteter) har faktiskt inte så mkt att göra med den andra frågan (sv. mentalitet).
Vad gäller ensamaktiviteter, ensamturer m.m. är det en karaktärsfråga och smaksak. Konstigare än så är det inte. Man kan faktiskt vara ytterst social till vardags och ändå njuta ensamaktiviteter några dagar eller veckor om året. Vad som utgör och triggar en negativ ensamhetskänsla är ju i högsta grad varierande, typ- och humörberoende.
Man kan känna sig väldigt ensam mitt i en storstad, på en stor fest eller i tunnelbanan bland hundratals människor.
Jag uppskattar ensamturer pga av den mkt stora friheten och öppenheten. Till vardags måste jag kompromissa hela tiden, ständigt. Det är normalt, det ska vara så. Inget märkvärdigt med det.
Men att inte behöva avtala grejer med andra under en viss tid, det behöver jag verkligen då och då. Tydligen inte bara jag.
Dessutom uppskattar jag den mkt stora öppenheten för alla slags intryck och kontakter. Så snart man är en grupp, dvs två eller fler, har man en inåt-gruppdynamik och är inte lika öppen för andra och annat. Då finns liksom gruppen å ena sidan och omgivningen å andra sidan. När jag reser ensam är jag med alla sinnen mitt i livet, händelserna, naturen. Svårt att förklara. Så subjektivt.
Det andra var alltså den svenska mentaliteten. Törs jag som utlänning kommentera den mitt i ett svenskt forum?? *fniss*
Jag tycker faktiskt det är spännande att än så länge inte ha upptäckt eller hittat alla svar på alla frågor i samband med svensk mentalitet.
Svenskarnas sätt att leva och sköta sig och sitt är å ena sidan väldigt fritt och individualistiskt. Men å andra sidan finns det hela tiden det där ganska starka underförstådda trycket: man ska vara med i mainstream, man ska inte sticka ut för mkt, man ska vara med och hålla med det mesta, är det fikadags så ska man fika [Just for the record: Jag tycker det finns på tok för få fikapauser i mitt hemland.].
Behöver man glasögon så ska de absolut vara smala och fyrkantiga, vare sig man är man eller kvinna eller ung eller gammal. Smala och fyrkantiga, glasögonen alltså. Jante. Lagom. Typ så. Det verkar inte passa ihop med den där starka individualismen som alltså också finns hela tiden och som har funnits hela tiden genom alla århundraden och som har format och präglat Sverige och svenskarna.
Kanske är det här den unika svenska formeln: individualism och samtycke/samförstånd.
"Temat är ju intressant ... Därför ska även sachsaren höra av sig.
"- Tack, "sachsaren", för din åsikt!
Ja, jag tycker också att det är en intressant fråga. Jag har en kompis från UK, vi pratar ibland om det temat, och hon tycker också, att svenskarna är inte som den andra världen (som andra västeuropa, eller US). Det märks direkt.
Och det var bara en ställning av frågan, inte mer.
"Svenskarnas sätt att leva och sköta sig och sitt är å ena sidan väldigt fritt och individualistiskt. Men å andra sidan finns det hela tiden det där ganska starka underförstådda trycket: man ska vara med i mainstream, man ska inte sticka ut för mkt, man ska vara med och hålla med det mesta, är det fikadags så ska man fika."
- Ja, absolut rätt.
"Kanske är det här den unika svenska formeln"
- Ja. Och det är skönt att det finns sån värld, som är annorlunda än de andra. Svenskarna är unika.
Sacharen har en god teckning för sina observationer. Skriver en en gubbe som envisas med smala runda glasögon och skägg.
Håller fullständigt med om att det är för lite gemensamma fikaraster i T-land m fl länder.
Det svenska är nog extremare än vad Swedenborg skrev, åtmindstone är det egos observationer från diverse utrikiska observationspunkter.
Samarbeta måste man kunna med de allra flesta men bäddkamrater kan man välja.
go tur
Håller fullständigt med om att det är för lite gemensamma fikaraster i T-land m fl länder.
Det svenska är nog extremare än vad Swedenborg skrev, åtmindstone är det egos observationer från diverse utrikiska observationspunkter.
Samarbeta måste man kunna med de allra flesta men bäddkamrater kan man välja.
go tur
"Samarbeta måste man kunna med de allra flesta men bäddkamrater kan man välja."
-
Det är bra att det finns ett sånt val här iaf Men här på forumet märker jag att finns så många ensamstående ändå människor här (eller här skriver så många av dem?).
