Är det normalt att vara ensam?

[goldy_a]

Jag vill börja en ny tråd, som ska utgå lite från en annan "Hinder för friluftliv". Litet utdrag därifrån:
"Är det verkligen svårare för kvinnor att hitta någon att frilufsa med eller är fler män nöjda med att utöva friluftsliv ensamma? Själv uppskattar jag att både vara med andra och stundom vara helt ensam."
Men nu pratar jag inte om könet, utan - generellt om människor.
Ni hävdar allihopa att man skulle vara inte rädd att sova ensam för en vecka eller en månad i skogen eller i fjället.
Min fråga är - varför måste man göra det ensam överhuvudtaget? Vad är det för en njutning av ensamheten? Inte en dag, utan - en vecka eller en månad... Blir ni så trötta av sociala kontakter? Eller har ni brist av vänner?
Själv vill jag bli ibland vara ensam också - men det är bara för några timmar. Eller åker bort med resan, men där byter jag bara en omgivning till en annan.
Och jag undrar - hur kan ni vara ensamma i skogen eller i fjället utan människor för en månad?
Går ni oftast så här? Känner ni inte obehagligt sig att vara utan människor på så länge?
Människor är ju så att säga sociala "varelser". Varför letar ni efter ensamheten då?

 

[tompa_m]

Det finns redan en tråd om just precis detta, med många intressanta synpunkter och svar.

 

[goldy_a]

"Det finns redan om just precis detta, med många intressanta synpunkter och svar."

- OK, det var lite ett svar också på Ander's frågaställning - att jag ska inte tänka mig att gå ensam till skogen inte bara därför livsrädslan, men därför att jag tycker inte om att vara i ensamheten så lång tid. Att inte se folk för så lång tid - det är onormalt, tycker jag.
Men, kanske, normala människor har blivit i minoriteten nuförtiden

 

[Nordbjörn]

Några korta svar från en "ensamvarg"..

Min fråga är - varför måste man göra det ensam överhuvudtaget? Vad är det för en njutning av ensamheten? Inte en dag, utan - en vecka eller en månad... Blir ni så trötta av sociala kontakter? Eller har ni brist av vänner?

Jag hade inte kommit någonstans om jag inte hade varit beredd att fara ut på tur bland skog och fjäll ensam. Och det hade varit synd för jag har fått uppleva väldigt mycket fint under årens lopp och mitt "friluffsande" har blivit en livsstil. Visst har det blivit någon enstaka tur i sällskap men det hör till undantagen.

Och jag undrar - hur kan ni vara ensamma i skogen eller i fjället utan människor för en månad?
Går ni oftast så här? Känner ni inte obehagligt sig att vara utan människor på så länge?
Människor är ju så att säga sociala "varelser". Varför letar ni efter ensamheten då?

Alternativet är att stanna hemma och det är inget alternativ Och nej, det är absolut inte obehagligt. Obehagligt skulle dock vara att fara på tur med någon jag inte trivs med! Vem har förresten sagt att vi är sociala?

 

[goldy_a]

"Alternativet är att stanna hemma och det är inget alternativ "
- Det har inte sagt inte någon om det.

"Obehagligt skulle dock vara att fara på tur med någon jag inte trivs med!"
- Är det så svårt att hitta här någon, som man ska trivas med?

 

[Teknikern]

Då jag är ensam till vardags är det lika naturligt att vara ensam i naturen och dom få gånger jag haft andra med har jag haft hjärtat i halsgropen när dom farit runt i terränglådan som barn i en leksaksaffär med risk för liv och lem. Det är ICKE OKEJ att springa uppför en klippa bara för att se utsikten, sprida utrustning över omgivningen, bara klampa på bland stock och sten utan att se sig för,,,,,,,,,ja listan kan bli lång över allt jag hittills sett och jag vill inte se mera av den typen av aktiviteter. Jag har självbevarelsedrift och ett högt säkerhetstänk till skillnad från dom som varit med hittills och jag vill inte ringa 112 bara för att nån bestämt sig för att leka bergsbestigare utan tanke på var denne sätter fötterna. Utmana ödet är inte riktigt min grej.

 

[supergeten]

Gillar man inte ensamheten så är det ju egentligen sitt eget sällskap man har problem med...

 

[goldy_a]

"Gillar man inte ensamheten så är det ju egentligen sitt eget sällskap man har problem med..."

- Aha - säg det till dem, som hamnar att sitta i isoleringscell. Det var ju det sämsta straffet som man får i ett ngelse (det läste jag någonstans om).

 

[niklaz]

Jag har varit ute på kortare turer på kanske tre nätter själv och det är skönt men inte riktigt min grej. Jag känner egentligen ingen som ens är på 1-2 veckorsturer själv. Jag kan nog tycka att en del är så jäkla sociala så det inte är kul att vara ute med dem. Att sitta tyst vid en brasa är bland det bästa som finns. Var på fiske i Norrbotten med min systerson och det blev många timmar framför brasan. Det blir ju knappt mörkt alls i juli så en natt blev det sängdags först kl 03:30. En ung räv kom 7-8 meter ifrån oss och sniffade efter korven vi grillade. Oförglömligt.

 

[tompa_m]

"Gillar man inte ensamheten så är det ju egentligen sitt eget sällskap man har problem med..."

- Aha - säg det till dem, som hamnar att sitta i isoleringscell. Det var ju det sämsta straffet som man får i ett ngelse (det läste jag någonstans om).

Först och främst ett litet tips i all välmening; Använd citatfunktionen om du vill citera någon, det blir betydligt enklare för oss övriga att få en överblick och hålla isär vad du har skrivit och vad någon annan skrev.

Att jämföra solovandringar med att bli placerad i isoleringscell under ett fängelsestraff är väl ändå så mycket äpplen och päron det kan bli. Men för sakens skull kan vi väl pröva att vända på argumentet. Blir du hellre inlåst med kriminella människor än att vara ensam i friheten?
Sen att säga att det är onormalt att vara ensam känns inte särskilt schysst eller bildat. En majoritet av den svenska befolkningen sover ensamma mer eller mindre varje natt och många trivs nog ganska bra med det.
Personligen tycker jag det är beklagligt att du låter din obefogade rädsla begränsa ditt liv så pass mycket men försök inte få det till att det är de som inte delar din rädsla är onormala!

 

[goldy_a]

"En majoritet av den svenska befolkningen sover ensamma mer eller mindre varje natt och många trivs nog ganska bra med det."

- Ojdå? Ska vi göra en undersökning av alla som sover ensamma - trivs de bra med det?

 

[supergeten]

"Gillar man inte ensamheten så är det ju egentligen sitt eget sällskap man har problem med..."

- Aha - säg det till dem, som hamnar att sitta i isoleringscell. Det var ju det sämsta straffet som man får i ett ngelse (det läste jag någonstans om).

Om du likställer en veckas öringfiske i ensamhet i de vackra svenska fjällen med att sitta i isoleringscell så känns det som om utgångspunkten för denna diskussion är något obalanserad.