Mer tips & åsikter...
Av antalet läsare att döma till den här tråden är tydligen ämnet om att vandra längs hela fjällen intressant. Från att i början bara varit några korta infall ifrån olika ‘intresserade’ som har diverse synpunkter om fiskespön och dylikt och är allmänt intresserade så måste ju en vandring längs hela fjällkedjan faktiskt innehålla en planering.
Alltså: Som man planerar sin vandring så får man även ta konsekvenserna utav den.
Det tar ett tag att få ihop en sådan här vandring kan jag säga.
Först och främst är det maten och depåerna och vad man väljer att äta och ta med sig. I och med att jag gick solo så måste jag själv ta ansvar för allting självt. Nu valde jag att ändå ta med mig min hund eftersom han är det bästa sällskapet. Fru, barn och annat får helt enkelt lämnas hemma. Dom passar inte in. tyvärr. Man släpar inte barnblöjor med sig, osv. Går man själv rår man sig själv!
Ett annat råd är att börja planeringen drygt ett år innan. Då rekar man allt. Kollar upp affärer och fixar ihop vad man ska ha i dessa paket. På den tiden det begav sig, fanns det postpaket som kördes ut till gårdar och till affärer.
Det finns inte idag. I dag tror alla att man kan ‘vandra via Internet’ och klicka sig fram till en sådan här vandring.
I stället bygger det på vettiga och sociala kontakter. Man ringer, pratar och frågar. Utbyter idéer och läser.
Sommaren innan (83)jag gick den här sträckan gick jag Falsterboudden i Skåne upp till Torsby i Värmland. Även här var det viktigt att sy ihop det hela på ett njutbart och vettigt sätt. Själv vill jag inte gå på trafikerade vägar utan ville mer se den delen som en kulturell och vildmarksmässig väg. Även här ville jag inte gå på någon ‘led’ Utan det blev att läsa karta och använda sunt förnuft. ‘Gröna Kartan ‘hade då kommit ut minns jag och den var viktig.
Man kommer inte vidare långt heller och det är inte så viktigt. Kohagar, regn och jobbig terräng är nått som jag allmänt minns.
Den andra delen jag gjorde (sommaren 85) var att gå Treriksröset till Norska Nordkap. Det var på den här tiden krav på vaccinationsintyg för hund i Norge och Finland. Den sista delen, den över Porsangerhalvöya är jobbig, då det innebar ett evigt snirklande på krokiga stigar i otroligt branta fjäll. Det är även här, hela världens turistbussar trängs på matplatser och i affärer för att köpa souvenirer och äta mat.
Jag upplever aldrig att jag är ute och sträck-går när jag vandrar, märkligt nog.
Hur lyckas jag med det då? Jo, jag tänker såhär: Varje dag ska ge mig en upplevelse olik den andra. Det ska finnas nått kul att göra under dagen, ett problem att lösa. Mentalt tvättas hjärnplåten ren ganska snart och man vaggar runt på dessa fjällhedar som ett slags skepp som på en ocean. Tankar kommer och går och det är som att lyssna på radio nästan, där man själv innehar huvudrollen. Man pratar, sjunger och gör ramsor. Och man löser alla vardagliga problem hemma i Stockholm väldigt fort.
På det tidiga åttiotalet var jag nybakad polis i yttre tjänst och jobbade då som en bäver och såg till att jobba in komptid och tillsammans med semester fick jag ledigt. Ledighet är inget man får, utan nått man förtjänar. Var alltså ute i god tid med semesteransökan
En viss fältmässig grundläggande ABC-kunskap om packning och vad man dessutom orkar med utav sig själv och uthållighet och fantasi är väldigt, väldigt viktigt här.
Jag skrev tidigare i tråden här, om att man helt enkelt måste ha en back-upp’ hemma. Vissa postpaket kanske inte kommer fram och då måste man ju ha ‘den där metalltråden’ eller ‘tejpen’ man räknat med! Spritköket blåste bort och ner i ett vattenfall. Ja, vad gör man då? Jo, man får tyvärr gå hungrig tills man hittar någon hjälp. Jag kan inte säga att det vare sig är jättekul eller lärorikt med olyckor. Det går inte att bära med sig dubbla uppsättningar av utrustning heller.
Båttransporter går inte att undvika och det finns heller ingen möjlighet att ta sig över vattendrag som ligger i vägen. Det går inte att trolla alltså. Det kan kanske synas så idag på Google-kartor eller att folk inbillar sig det. Men varje del-etapp i en sådan här vandring måste granskas till 100% om det ska funka. Det går inte att komma fram till en brusande älv och det då är miltals till nästa bro, bara för att nästa eftermiddag komma fram till en annan. Att gå fel är heller inget vidare kul.
En annan viktig grej jag tidigare tog upp är att starta i tid och tyvärr så funkar det bara att gå vid en viss tid om sträckan ska vandras (ifrån Syd till Nord) och det är snön. Ska man starta ifrån Torsby/Sälen/Grövelsjön eller var man ‘nu tycker Fjällen börjar’ måste man starta i mitten av Maj.
Turister och vandrare möter man först i de höglänta Fjällen, vid Kebnekaise och vid Kvikkjokk. Dom tycker naturligtvis att fjällen är fjällen ,där dom går, och att fjällen söderut är ointressanta, flacka eller rentav fula. Dom har fel, men samtidigt är dom fulla av åsikter om det dom själv upplever som viktigt. Men som det är med det mesta, så får man låta att folk har åsikter. Det är uppenbarligen väldigt provocerande att gå på andra platser än kanske i just Sarek om vildmark ska upplevas.
Kan du en massa om djur, växter och fåglar är detta nått obeskrivligt vackert och nått som få människor får möjlighet att uppleva. Du får en kontinuitet över en natur som är svårslagen, och du får dessutom möjlighet att följa din egen utveckling i samband med en hel sommar. Det är inte alls så, att du får en massa skavsår eller diskbråck eller ser ut som en uteliggare på slutet. Snarare tvärtom. Du blir starkare, i den bättre bemärkelsen.
Jag är inte vidare intresserad av att prata utrustning eller kläder. Jag tror bäst på det man trivs i det man har och som fungerar bäst för en själv. Man får sin egen stil och man lär sig att fungera tillsammans med det man nu har. Men att införskaffa en massa nya flashiga prylar med snoddar och dragkedjor hit och dit, är inte vidare praktiskt inför en sådan här långvandring..
Det ska hålla. Få friluftgrejor idag håller måttet. Dom (fabrikanterna) gör saker som just ska gå sönder, för att vi ständigt ska köpa nya. Lundhags hjälpte mig dock med tre par kängor ändå.
I dag gör dom nog inte det.
Jag tror att den totala kostnaden för varje vandring var ca: 20 000 kronor och det, i den tidens pengar. Alltså, det här är inte gratis ändå.
Mat kostar. Jag minns ifrån Gäddede att jag var så uthungrad att jag åt flera lagade mål mat samma dag, alltså jag åt upp mig. Jag blev som en slags Anaconda efteråt som var så full med mat att det inte gick att gå förrän efter en hel dag.
mvh. Anders
Intressant. Undras hur man skall kunna ta ut såpass lång semester idag dock.Hur mycket skrapade du ihop inför resan till mat o. dyl. borträknat utrustning såsom kläder och tält? Det mesta samlar man ju på sig allt eftersom eller lånar och jag är mer intresserad av priset per dag ute i vildmarken.
Det är väl bra det? Jag tror att det är nyttigt att få lite distans från samhället i bland. Det ger perspektiv på saker och ting.
Av antalet läsare att döma till den här tråden är tydligen ämnet om att vandra längs hela fjällen intressant. Från att i början bara varit några korta infall ifrån olika ‘intresserade’ som har diverse synpunkter om fiskespön och dylikt och är allmänt intresserade så måste ju en vandring längs hela fjällkedjan faktiskt innehålla en planering.
Alltså: Som man planerar sin vandring så får man även ta konsekvenserna utav den.
Det tar ett tag att få ihop en sådan här vandring kan jag säga.
Först och främst är det maten och depåerna och vad man väljer att äta och ta med sig. I och med att jag gick solo så måste jag själv ta ansvar för allting självt. Nu valde jag att ändå ta med mig min hund eftersom han är det bästa sällskapet. Fru, barn och annat får helt enkelt lämnas hemma. Dom passar inte in. tyvärr. Man släpar inte barnblöjor med sig, osv. Går man själv rår man sig själv!
Ett annat råd är att börja planeringen drygt ett år innan. Då rekar man allt. Kollar upp affärer och fixar ihop vad man ska ha i dessa paket. På den tiden det begav sig, fanns det postpaket som kördes ut till gårdar och till affärer.
Det finns inte idag. I dag tror alla att man kan ‘vandra via Internet’ och klicka sig fram till en sådan här vandring.
I stället bygger det på vettiga och sociala kontakter. Man ringer, pratar och frågar. Utbyter idéer och läser.
Sommaren innan (83)jag gick den här sträckan gick jag Falsterboudden i Skåne upp till Torsby i Värmland. Även här var det viktigt att sy ihop det hela på ett njutbart och vettigt sätt. Själv vill jag inte gå på trafikerade vägar utan ville mer se den delen som en kulturell och vildmarksmässig väg. Även här ville jag inte gå på någon ‘led’ Utan det blev att läsa karta och använda sunt förnuft. ‘Gröna Kartan ‘hade då kommit ut minns jag och den var viktig.
Man kommer inte vidare långt heller och det är inte så viktigt. Kohagar, regn och jobbig terräng är nått som jag allmänt minns.
Den andra delen jag gjorde (sommaren 85) var att gå Treriksröset till Norska Nordkap. Det var på den här tiden krav på vaccinationsintyg för hund i Norge och Finland. Den sista delen, den över Porsangerhalvöya är jobbig, då det innebar ett evigt snirklande på krokiga stigar i otroligt branta fjäll. Det är även här, hela världens turistbussar trängs på matplatser och i affärer för att köpa souvenirer och äta mat.
Jag upplever aldrig att jag är ute och sträck-går när jag vandrar, märkligt nog.
Hur lyckas jag med det då? Jo, jag tänker såhär: Varje dag ska ge mig en upplevelse olik den andra. Det ska finnas nått kul att göra under dagen, ett problem att lösa. Mentalt tvättas hjärnplåten ren ganska snart och man vaggar runt på dessa fjällhedar som ett slags skepp som på en ocean. Tankar kommer och går och det är som att lyssna på radio nästan, där man själv innehar huvudrollen. Man pratar, sjunger och gör ramsor. Och man löser alla vardagliga problem hemma i Stockholm väldigt fort.
På det tidiga åttiotalet var jag nybakad polis i yttre tjänst och jobbade då som en bäver och såg till att jobba in komptid och tillsammans med semester fick jag ledigt. Ledighet är inget man får, utan nått man förtjänar. Var alltså ute i god tid med semesteransökan
En viss fältmässig grundläggande ABC-kunskap om packning och vad man dessutom orkar med utav sig själv och uthållighet och fantasi är väldigt, väldigt viktigt här.
Jag skrev tidigare i tråden här, om att man helt enkelt måste ha en back-upp’ hemma. Vissa postpaket kanske inte kommer fram och då måste man ju ha ‘den där metalltråden’ eller ‘tejpen’ man räknat med! Spritköket blåste bort och ner i ett vattenfall. Ja, vad gör man då? Jo, man får tyvärr gå hungrig tills man hittar någon hjälp. Jag kan inte säga att det vare sig är jättekul eller lärorikt med olyckor. Det går inte att bära med sig dubbla uppsättningar av utrustning heller.
Båttransporter går inte att undvika och det finns heller ingen möjlighet att ta sig över vattendrag som ligger i vägen. Det går inte att trolla alltså. Det kan kanske synas så idag på Google-kartor eller att folk inbillar sig det. Men varje del-etapp i en sådan här vandring måste granskas till 100% om det ska funka. Det går inte att komma fram till en brusande älv och det då är miltals till nästa bro, bara för att nästa eftermiddag komma fram till en annan. Att gå fel är heller inget vidare kul.
En annan viktig grej jag tidigare tog upp är att starta i tid och tyvärr så funkar det bara att gå vid en viss tid om sträckan ska vandras (ifrån Syd till Nord) och det är snön. Ska man starta ifrån Torsby/Sälen/Grövelsjön eller var man ‘nu tycker Fjällen börjar’ måste man starta i mitten av Maj.
Turister och vandrare möter man först i de höglänta Fjällen, vid Kebnekaise och vid Kvikkjokk. Dom tycker naturligtvis att fjällen är fjällen ,där dom går, och att fjällen söderut är ointressanta, flacka eller rentav fula. Dom har fel, men samtidigt är dom fulla av åsikter om det dom själv upplever som viktigt. Men som det är med det mesta, så får man låta att folk har åsikter. Det är uppenbarligen väldigt provocerande att gå på andra platser än kanske i just Sarek om vildmark ska upplevas.
Kan du en massa om djur, växter och fåglar är detta nått obeskrivligt vackert och nått som få människor får möjlighet att uppleva. Du får en kontinuitet över en natur som är svårslagen, och du får dessutom möjlighet att följa din egen utveckling i samband med en hel sommar. Det är inte alls så, att du får en massa skavsår eller diskbråck eller ser ut som en uteliggare på slutet. Snarare tvärtom. Du blir starkare, i den bättre bemärkelsen.
Jag är inte vidare intresserad av att prata utrustning eller kläder. Jag tror bäst på det man trivs i det man har och som fungerar bäst för en själv. Man får sin egen stil och man lär sig att fungera tillsammans med det man nu har. Men att införskaffa en massa nya flashiga prylar med snoddar och dragkedjor hit och dit, är inte vidare praktiskt inför en sådan här långvandring..
Det ska hålla. Få friluftgrejor idag håller måttet. Dom (fabrikanterna) gör saker som just ska gå sönder, för att vi ständigt ska köpa nya. Lundhags hjälpte mig dock med tre par kängor ändå.
I dag gör dom nog inte det.
Jag tror att den totala kostnaden för varje vandring var ca: 20 000 kronor och det, i den tidens pengar. Alltså, det här är inte gratis ändå.
Mat kostar. Jag minns ifrån Gäddede att jag var så uthungrad att jag åt flera lagade mål mat samma dag, alltså jag åt upp mig. Jag blev som en slags Anaconda efteråt som var så full med mat att det inte gick att gå förrän efter en hel dag.
mvh. Anders
