Lägerplatsen är skit. Jag vågade inte fortsätta, så jag lägrade. Men vila fick jag inte. För buckligt. Glömde saker kvar i pulkan men jag orkar inte.
Skriver om hur det är att ha osynliga handikapp inom friluftsliv.
Blandat kompott.
En fokuspunkt just nu är planeringen och förberedelserna kring mitt första riktiga långtur på 150mil från Norrköping-Kiruna.
Jag är en annorlunda hiker. Från den amerikanska minioritetsrörelsen #unlikelyhiker
Det innebär att jag är varken slim, fit eller i bra funktion.
Ändå väljer jag att vara ute och frilufta precis som vem som helst annars.
Måhända att jag är långsammare, går inte ut så ofta eller så gör jag annorlunda saker som den gemene friluftaren inte gör.
Mina handikapp syns inte utåt men de finns där och är del av min vardag.
De definierar inte mig och de begränsningar de för mig sig överkommer jag genom se på fördelar och metoder som gör att jag kan ändå göra de saker jag vill göra.
För mig är friluftsliv som bäst solo, i kyla, helst med mycket snö, med en kamera i handen, ta sig dit få eller ingen varit och gärna långt.
Till fots, kajak, uppåt eller neråt, iland eller i vatten.
Sky is the limit!
Intressen: Alpinism, Fågelskådning, Klättring, Friluftsmat, Hundspann, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Litteratur, Multisport, Paddling, Foto, Segling, Utförsåkning, Resor, Lifta eller Hitchhiking (alternativ resesätt). Exploration (upptäcktsfärder) Forskning Gadgets Naturfoto Journalistik Äventyr Kalla miljöer Nomad
Kategorier:
Etiketter:
Etiketter:
Sirap blandad trimmad köttbulle
Det är dag3. Längre än till Kalbo har jag inte kommit.
Med en dag i taget så kan man nå målet ändå
Så där ja,har kommit en rejällt bit på det mesta inför resan.
Ganska skönt.
Den ekande och bristande nivå på bilder och texter beror främst på två saker:
-Tid och hälsa.
Även om mycket har gott förvånnansvärt bra, över förväntan, så har tex hälsan inte gjort det. Det har tagit stryk på bla träningen, så det suger lite.
Det positiva är att nu har jag fått garanterat att det blir operation innan Juli och istället för chemo, blir det hormonbehandling.
Det är skonsammare för kroppen (nåja) och jag kan fortsätta träna och planera inför vandringen.
Tyvärr så lär jag inte vara lika super fit som jag hade hoppats men å andra sidan, att jag la planen på 180 dagar var ju med sånt inräknat. Eftersom det inte är någon tävling precis så kan jag ta det lugnt och lyssna på kroppen.
Tänka för mycket och tunnelseende
Det var ett tag sen och det har hänt och det händer en massa saker hela tiden.
Mycket som inte var tänkt skulle hända och mer där till.
Både i positiv och negativ benämning.
Murphys lagar
Olyckor kommer sällan ensamma heter det.
Just nu känns
Influensan har kommit till min arbetsplats och jag kanske är en av dess offer.
Är nu ordinerad absolut vila och minimalt med fysiskt aktivitet, sen feberutveckligen bevakas vidare.
Om febern är fortfarande över 38 imorgon morgon så lutar det som jag är nästa offer. Tack för den smittan.
Är det en förkyldning deluxe får jag sött nog morfin för hostan och därmed är hajken på Höga Kusten fortfarande aktuell.
Jag får bara se till att verkligen gå lugnare än lugnast tempo och ha så mycket vila det går. På kvällen blir det att gå i bingen direkt efter middagen.
Skulle oturen fortsätta och det är influensa, så får jag inte ens delta på grund av smittorisken.
Ja, så det här plus då den förbaskade nervskadan gör mig evig bitter.
Det är en gåva från mina arbetskollerger jag helst hade sluppit att ha så här dags. Men det är bortom min kontroll.
Allt jag kan göra nu är att vila.
Nedsatt excekutiva funktioner och kognitiv flexibilitet
Jaha,
Vid vissa mentala sjukdomar och skador, händer det ofta att dessa två delar i hjärnan påverkas.
I folkmun och det dom flesta kanske märker och ser är just kort-tidsminnes problematik, tal och skriftsvårigheter men också generellt påverkade handlingsutförande.
Då det händer väldigt mycket kring mig samt att jag olyckligt varit delvis sjuk i ett gäng veckor så har detta tagit sig en smäll på hjärnfronten.
Eftersom mitt handikapp är medfött, finns inga mediciner att ta, utan man får ta till sig hjälpmedel, hjälp/avlastning av andra samt använda sig av vardagsstrategier för att reglerna svårigheterna.
Och just det systemet är lite halvkollapsat hos mig.
Så jag har märkt att succesivt, de senaste månaden/månaderna att mina excekutiva funktioner och kognitiva förmågor gått och blivit ännu mer utsatta och försvagade.
