Efter oväder kommer alltid solen fram och detta stämde även denna gång. Jag hade tältat i slutet av sjön Vássaloamijávri på dess västra sida. Packade ihop och lämnade ett mycket vackert område. Fortsatte västerut och det dröjde ej lång stund - innan jag var uppe på krönet och kunde blicka ner i Visttasvággi med b.l.a bergen Räitatjåkka och Nallo i bakgrunden.

Tung dimma intog mitt synfält, regn avlöstes med uppehåll. Enkel vandring i svag lutning uppför genom mossrik björkskog inledde färden. Efter en stund var jag tvungen att titta på kartan - blev lite osäker på riktning. Kom till en stor bergklack och förstod att det var den gamla samiska offerplatsen Paddustievva. Fortsatte och efter någon timme var jag uppe vid den första sjön mellan porttopparna. Vandrade vidare och fick syn på ett uppslaget tält vid slutet av sjön, kort efter stötte jag på två andra vandrare som var på väg ner till Abisko. Klockan hade nu slagit för att hitta tältplats för natten. Letade en kort stund och fann en plats bredvid bäcken som rinner mellan de två sjöarna - dimman lättade och man kunde nu se porttopparna.

På ungefär 4000 meters höjd sitter jag i en minibuss och skumpar på en grusväg ihop med ett gäng andra turister - för att förhoppningsvis få syn på den mäktiga och mystiska Condoren. Det är tidig morgon och jag befinner mig i Colcadalen som är 100 km lång och har ett snittdjup på ca: 3500 meter. Ett tiotal små samhällen existerar längs dalen och invånarnas sysslor är jordbruk, odling av majs är vanligt på den terassbyggda jorden.