Efter en lång tågresa så var jag till slut framme - av klev jag på Abisko Östra Station. Andades in den något annorlunda atmosfären - äntligen här igen. Klockan hade blivit runt tolv på förmiddagen så det kurrade i magen. Satte mig på en bänksoffa vid stationen och tillagade lite käk. Blickade upp mot Lapporten som var helt osynlig, molnen låg lågt och regn hängde i luften. Frågade några förbipasserande var porten låg och fick klart för mig i vilken riktning. Packade ihop och kom iväg - passerade järnvägsspåret - hittade lätt sedan en skylt och stig.

Tung dimma intog mitt synfält, regn avlöstes med uppehåll. Enkel vandring i svag lutning uppför genom mossrik björkskog inledde färden. Efter en stund var jag tvungen att titta på kartan - blev lite osäker på riktning. Kom till en stor bergklack och förstod att det var den gamla samiska offerplatsen Paddustievva. Fortsatte och efter någon timme var jag uppe vid den första sjön mellan porttopparna. Vandrade vidare och fick syn på ett uppslaget tält vid slutet av sjön, kort efter stötte jag på två andra vandrare som var på väg ner till Abisko. Klockan hade nu slagit för att hitta tältplats för natten. Letade en kort stund och fann en plats bredvid bäcken som rinner mellan de två sjöarna - dimman lättade och man kunde nu se porttopparna.

Jag var nu på färd igen i landskap som jag stortrivs i och en känsla av hemkomst svepte över mig - somnade utan oro. Vaknade pigg och utvilad. Den obligatoriska frukosten intogs i form av dubbla portioner havregrynsgröt med russin och krossade linfrön. Vädret hade övergått till uppehåll och växlande molnighet. Kom snabbt upp till passet efter den södra sjön och vyerna vidgades betydligt.

Efter ett par timmars lätt vandring söderut kommer man ner till Bessesvaggi där vegetationen blir tätare.

Där stötte jag på en ensamvandrare och de klassiska fraserna utbyttes då man träffar en främling på färd. Vi satte oss på en sten för samtal och lite näringsintag. Den trevliga damen var i sextioårsåldern (frågade ej efter åldern) och kom ifrån Schweiz. I tre veckor skulle hon vandra runt i fjällvärlden. För sjutton år sedan hade hon för första gången upplevt de Svenska fjällen, en längtan tillbaka hade alltsedan dess funnits kvar....till vyerna....tystnaden....friheten....och här var hon.

Resten av denna dags vandring västerut i Bessesvaggi var bitvis ganska krävande - tät vegetation - tappade bort stigen - våtrika marker. Till slut kom jag till stigen som leder ner till bron över Alesätno. Över bron och en kort bit österut alldeles bredvid floden slog jag upp tältet.

Intog lite kvällsmat - njöt av omgivningen - längtade efter morgondagens vandring - över Mårmapasset.