Hej! Annonser är vår inkomstkälla för att kunna driva Utsidan.
Om du inte vill slå av annonsblockering kan du istället stödja oss genom att
teckna ett Plusmedlemskap -
då kan du dölja alla annonser och slipper denna text!
Har tidigare bott i Uppsala, Lund, Malung och lite utomlands. Jobbar med naturvägledning. Utbildad naturguide på flera sätt och är aktiv som sådan ibland också.
Bilder, filmer och text från min turer lägger jag i min blogg https://www.utsidan.se/blogs/pers-turer/240321-0401-skidtur-fran-kvikkjokk-till.htm eller på www.facebook.com/per.sonnvik/photos_albums
Påskturen 2012 gjordes i form av en tälttur på östra Grönland. Mycket logistik och lång (ej miljövänlig) resa till skidturen. Men vi erhöll många svårslagna minnen och erfarenheter.
Vi var fyra killar som var sugna på att testa vintertälttur på ett nytt ställe. Under de senaste åren har tre av oss gjort påskturer i svenska och norska fjällområden. Vi ville testa något nytt. Efter att ha övervägt Island, Svalbard, Ryssland och Grönland föll valet på Grönland. Mycket för att man med hjälp av reguljärt flyg kom nära inpå det område vi ville skida på.
Vi ordnade allt själva och flög via Island till östra Grönland. På Island var tvungna att byta flygplats vilket gjorde att vi behövde en övernattning i Reykjavik.
Väl på Grönland så behövde vi två dygn för att köpa mat och packa pulkorna.
Efter svårighet att komma över en stor fjord kom vi till slut upp på inlandsisen där vi skidade omkring ett par dagar. Vi tog oss sedan till en liten by varifrån vi hade bokat helikoptertransport. Det var en härlig tur i trevligt sällskap med nya vyer.
1 april
Per, David, Michael och Anders redo för avfärd på Arlanda. Största orosmolnet var övervikten... Foto: Michael HeumanAvstigning Reykjavik. Lättade över att allt kommit med.Ett dygn i Reykjavik, sightseeing!Jättestora jeepar rullar fortfarande trots bankkollaps.
2 april
Strålande dag för avfärd mot Grönland.Nästa etapp gick med mindre propellerplan. Foto: David Lindgren
Första skymten av den Grönländska kusten – packis!David kliver ur planet på Kulusuk International Airport. Vilken känsla att kliva ut i vårsolen på denna avlägsna plats! Foto Michael HeumanFlygplatsen var inte stor... Foto: Michael HeumanBaggageutlämningen var snudd på personlig. Foto: David LindgrenEfter att ha passerat tullen var det dags för helikopterlyft in till Tasilaq, ca 15 min. Foto: David LindgrenAnders spanar isbjörn. Foto: David LindgrenVilken polarkänsla!Tasilaq ligger utspritt på en kuperad bergssida.In-checkning på the Red House. Foto: David LindgrenVi bodde i ett blått hus högst upp på den branta sluttningen. Vatten hämtas i dunkar, inga vattenledningar indragna. Foto: David Lindgren
3 april
Vi funderar på om vi ska våga oss ut. Foto: Anders AhnesjöVi utforskar byn. Klar guldgrävakänsla. Endast jeepar kör på de leriga grusvägarna. Vi såg mycket folk inkl. barn ute på gatorna, men även många som drack öl helt öppet. Hundarnas yl hörs hela tiden. Foto: David Lindgren
Småbåtshamnen. Havet är fruset från okt-maj. Byn blir helt isolerad och kan endast nås med flyg. Fiskeindustrin är byns huvudnäring.Vi går till mataffären och hittar mer än bara mat... Annars bra sortering förutom färskvaror.Stort ammunitionsurval i matbutiken – allt för sista minuten inköp.Vi packar mat för 10 dagar i portionspåsar.Äter mycket och gott (bl.a. myskoxe) och reder ut tusen och en stora och små frågor.Vi botaniserar friskt i Red House expeditionsförråd och hyr bl.a. pulkor och hagelbössa.
4 april: Tasilaq - Norra Lake 2
Därefter stuvar vi ner allting i pulkorna. Vikten hamnar på ca 45 kg/st.13 kmAvfärd ut på fjället!Vi åkte på motorvägen till Tiniteqilaaq – fick genast möte med hundspann denna soliga vårvinterdag.Vacker passage längs en halvfrusen bäck.Fick ett par backar att bita i, ca 75 höjdmeter fick svetten att lacka.45 kg pulka kräver sitt.Återhämtning i härligt vårvinterväder.Härlig utförslöpa, men lite ovant att hantera de tunga pulkorna. Jag demonstrerar broms- och svängteknik.Oändlighetskänsla – mitt i äventyret!Första tältlägret. Det blev 13 km denna dag. Från Tasilaq till Norra Lake 2.Middag bestående av lappskojs, torkad köttfärs, trattkantareller och ärtor. De andra tyckte det var gott men jag mådde inte bra i magen och var magsjuk under natten.
5 april: Norra Lake 2 - Outtadalen
Efter att ha frågat en Inuit om bästa vägen i riktning mot Tiniteqilaaq och följt rådet insåg vi efter ett tag att hundspnnsspåret var på väg över en glaciär på hög höjd och därefter ner i fel dal. Det blev en del stretande i kuperad terräng innan vi kunde snedda ner till vår planerade rutt.När det var dags att svänga västerut mot den plats där vi morgonen efter skulle bli hämtade för båtskjuts över Sermelikfjorden, träffade vi en Inuit som visade vara svärfar till den person som skulle skjutsa oss över fjorden. Vi fick beskedet att det inte gick att åka över fjorden där vi planerat eftersom packisen var för kompakt. Chanserna att ta sig över fjorden skulle vara bättre från Tiniteqilaaq. Efter lektion i att hantera en sju meter lång hundspannspiska och några historier om hur många narvalar svärfadern fångat från kajak med harpun, respektive hur många isbjörnar han fällt for vi vidare norrut i stället för västerut.Den backiga terrängen fortsatte och vi nådde ett pass med havsutsikt bakåt och glaciärer framåt.
När David påbörjade nedfarten visade det sig att även den var brant – brantare än väntat. Detta ledde till skackelbrott, men som väl var höll David. För att få ihop glasfibern som var i småsmulor på två ställen och det tvärgående järnstaget som också gått av gjorde vi slut på sju tältbågsdelar och ett par tejprullar. Vi höll alla tummar för att reparationen skulle hålla.Fint kvällsljus över lägerplatsen följdes av månsken över sarekliknande terräng.
6 april: Oattadalen-Tiniteqilaaq
Dagen börjar med uppförsbacke på turens första glaciär.Morgondimman lättar successivt.Lunchpaus på glaciären.Första gången vi får se inlandsisen Ice cap – en mäktig syn!Tre grönlandsfarare sätter fart nerför glaciären.Högsta berget på Ammassalik, ca 1600 möh.Skaren är hård men bitvit bristande. Haloeffekt runt solen. Det brukar vara ett tecken på att blåsigt väder är på väg. Hoppas att det inte blir någon Piterak.Utförsbacken blir allt brantare och David tar det säkra före det osäkra.Ny dimma och blockterräng.Tiniteqilaaq syns på udden. Bra att det är ordentligt med is på den lilla fjord vi behöver skida över för att komma till Tiniteqilaaq. Mindre bra att det verkar vara tätt med isberg på Sermelikfjorden bortom Tiniteqilaaq.
Den kuperade terrängen fortsätter. Vi försöker minimera risken för ytterligare skackelbrott genom udda skidteknik.Väl framme i Tiniteqilaaq får vi beskedet att det är för mycket is så det blir ingen båtfärd denna dag. Det gäller att hålla i sina tillhörigheter annars förvandlas de snabbt till bybarnens leksaker.
7 april: Tiniteqilaaq – Johan P Fjord
Djup sömnEn blick från sovrumsfönstret ger hopp om båtfärd.Och denna känsla förstärks vid ytterligare spaning. Skola/kyrka, servicehus samt cistern för prusikövningUtsikt från byn med typiskt hus och dito typisk båtförtöjning.Hurra! - vi har blivit lovade båtskjuts över fjorden. Inlandsisen kanske går att nå trots allt. Mot byns största vintermarina innan tidvattnet sjunkit och gjort marinan obrukbar.Här gäller det att inte tappa något i havet. Pulkorna är fortfarande tunga.Det är inga nöjesbåtar vi färdas i. De används för jakt och fiske. Bekväma dynor har fått ge plats för viktigare ting.
Vi sjösätter båtarna och far iväg...Isbergen dämpar vågorna.
Vi sitter inte i någon isbrytare direkt......men inuiterna är inte rädda av sig. Båtfärden fortsätter i hög fart. För det mesta går det i rätt hög fart och isflaken dånar mot skrovet. Det känns bra att det är två båtar om den ena skulle sjunka. Det finns två bra skäl till att det farten är hög. 1. våra kaptener vill inte bli avstängda av isberg som hunnit flytta på sig till hemfärden. 2. marinan i Tiniteqilaaq går bara att använda vid högvatten.Förtöjning med ankare på rätt sida av fjorden.Vattnet är klart och bottenväxtligheten sparsam.Vi blir lämnade åt vårt öde utan säker reträttväg.Nu börjar Äventyret.Iskunskaper och avtagbar truga kommer väl till pass.
8 april: Johan P Fjord - Ilitve
Lägret vid fjorden.
Vi passerade en slaktplats med slaktrester.Säl har varit ett av bytesdjuren. Nu är det bäst att utöka isbjörnsspaningen.Det första isberget som vi når på skidor.Öppet vatten runt isberget. Har det gått på grund?På skidor över havsisen. Det går fortare när det är platt.Och långsammare går det när det blir brant igen.Mäktiga berg.Vad tittar de på?Jo, på detta. Dalen är avskuren av en hög kalvningsbrant. Så här borde inte en vanlig glaciär bete sig. Det är inte någon vanlig glaciär utan en del av inlandsisen.
9 april: Från Ilitve till inlandsisens kant
Lägret vid inlandsisens kant med isbjörnsstaketet väl synligt.Kanten är hög......även på nära håll
Första skidåkningen på inlandsisen.Dåligt glid.Omvallning för alla icke vallningsfria skidor. Snön är extremt fuktig och vatten tränger upp till belagen. När det blir allt varmare under dagen är det risk för att det blir mer vatten än snö att åka påVackert väder.Sagolik vyPolarkölden biter inte...Skön utförslöpa med barmarksfläckar......där vegetationen är mycket lik den i svenska fjällen strax ovan fjällskogsgränsen.Sjö med skärgårdUppför denna tunga av inlandsisen hoppas vi att det ska gå att åka, men det ser inte lovande ut. Isen ser mycket bulig ut.Isberg på sjön.Vädret växlar snabbt.Äntligen dags att slå läger – Hallelulja! TältkonstLägret med matplats på behörigt avstånd. För att inte isbjörnarna ska lockas för nära tälten.
10 april: Upp på inlandsisen
Vårt läger nedanför inlandsisen. Det var en vacker morgon.De spetsiga bergen omger sjön nedanför isen. Precis bakom bergen ligger havet.En morgon som alla andra. vi sitter tillsammans och lagar frukost, tittar på utsikten, smälten vatten och planerar dagen.En sjysst grönlandsmacka består av mer Gammeldansk ost och smör än knäckebröd.Detta var vår utsikt från vår matsal.
Innan vi gav oss denna morgon så testade vi olika sätt att sätta fast pulkorna i våra selar så att de skulle lossa vid ett fall i en spricka. Vi ville inte dras med ner i en glaciärspricka om pulkan skulle börja kasa ner i en sådan.
11 km och 438 höjdmeterNär vi gav oss upp mot inlandsisens tunga, som vi skulle ta oss upp på, var vi beredda på att vända. En enkel väg upp verkade vara svår att se.En fika en bit upp på istungan. Fikat blir ganska osocialt när av säkerhetsskäl är inknutna och måste hålla avstånd till varandra.Vi hade sett ut en linje att gå upp på. Micke gick först med sonden och vi var inknutna. Micke stack ner sonden i snön för att känna efter om fanns fast botten.Vi kom upp!En fantastisk utsikt! Luften kändes också kallare.Nu var det bara att skida på in på tungan av inlandsisen mot de stora vita vidderna.Avstånden är stora på glaciären och vi valde att tälta strax för en liten sista lätt brant innan den stora platta isenytan skulle kommaSom vanligt var tälten väl förankrade i snön och larmlinorna uppsatta på skidorna för att varna för närgången isbjörn.
11 april
David och Micke planerar dagens tur inne i ett av tältenKlibbig snö som som fryser fast till is på pulkornas undersida var ett återkommande problem. Det är lika bra att ta bort den direkt med skrapa. Annars växer det bara på och blir värre.ca 11 km och 300 höjdmeter uppförDen totala vitheten tog över när vi kommit upp på de stora vidderna. Målet för denna dag var att komma så långt upp på isen som möjligt.Ibland snöade det......och ibland inte. Men allt var lika vitt för det. Det var lite svårt för balansen att gå först utan referenspunkter. Vi gick på kompass.Det var lite kallare upp på glaciären. men vi hade det mysigt i det stora vita. Här lunchar vi.Det var vitt runt omkring oss när vi slog läger. Vi hoppades att vi inte skulle se några berg i horisonten när det skulle lätta. Här lagar Anders mat.Här har jag grävt turens kanske lyxigaste gemensamma toalett, med toalettlock, ordentliga snövallar och trappa ner till toaletten.
12 april
När det klarnade på morgonen kunde vi tyvärr se berg fjärran. Det var alltså svårt att komma bort från dem dagen innan. Isen lutar ju också lätt ner mot dem.Här är vår omsorgsfullt grävda matplats med extra fina vallar denna dag. Vi var ju ganska väderutsatta upp på isen.17 km och 796 höjdmeter nerförVi var först lite osäkra på om vi denna dag skulle passa på och bestiga något litet berg som stack upp ur isen. Men valen slutade med att vi körde på ner mot iskanten.Vi kom allt närmre berg och hav och valde att åka mot en glacärtunga lite västerut. Då skulle vi kunna åka sista dagarna på havsis som omväxling.Med lätt nerförsbacke hela dagen och solsken i blick gick det undan denna dag. Vi turades om som alltid att spåra.När vi tog lunch denna dag så var vi i kanten på den tunga vi skulle ta oss ner på. Fin berg tronade upp sig på södra sidan av tungan.
Tältplatsen lades innan ett svårare sprickparti som vi skulle vara tvungna att passera.
Vi hade från tältplatsen fin utsikt över hav med tillhörande stenberg och isberg.
DavidJag (Per)Här lagas det mat och skrivs turdagbok.Som snacks hade vi torkad fisk inköpt på Island.
13 april: Ner från inlandsisen och ut i en vik
Sista morgonen på isen. Det såg ut att bli en fin dag.Varje kväll grävde vi ner alla mat i en snögrop för att undvika att isbjörnar skulle få vittring på maten. Och varje morgon fick vi gräva upp maten igen.17 km. 291 höjdmeter uppför och 588 höjdmeter nerförDet var delvis ett svårt sprickparti som vi behövde passera. Vi hade samma taktik som vid uppgång på glaciären. Micke med sonden längst fram.Efter sprickpartiet stötte vi ihop med ett hundspannspår. Vi följde det ner längs glaciärkanten. Nästan nere vek vi av mot ett litet bergspass.Längst upp i det lilla bergspasset var det väldigt stenigt och vi fick bära pulkorna ett par meter.Efter passet kom vi fram till utsikt mot havet och brant ner dit. Vi lunchade och började ta oss ner mot havsisen. Det underlättare att gå med pulkan framför sig.Vi såg ganska snart ett lufthål från en säl och att sälen hade skjutits. Vi såg en levande säl långt bort vid ett annat lufthål.i den vik där vi nu var fanns det gott om stora fastfrusna isberg.Vi tyckte isbergen var väldigt vackra, så vi tog många kort.Här är ett isberg med en tydlig rand högst upp.
14 april: Till byn
Dagen med det finaste vädret väntade. Sol ett par minusgrader och vindstilla. Blir det bättre.Detta vårt sista tältläger låg på en liten ö i viken. Vi hade fin utsikt över inlandsisen i fjärran.20 kmVackra vyer mötte oss denna dag. Platt underlag och målet var att komma fram till byn Isortoq.Många plagg togs av och ibland kändes det som att shorts hade varit det rätta klädvalet.Anders var den enda som hade vallningsfria skidor. För det mesta var det en fördel med vallningsfritt men denna varma dag hade han problem.När vi närmade oss byn Isortoq såg vi hundspann med människor. De viftade och gestikulerade och ville på håll förklara var byn låg.Efter en kort och intensiv avstickare utan packning mot ett fint glacärfall skidade vi sista biten till byn Isortoq.Många av husen såg inte ut att vara i bästa skick och det var mycket hundar som sprang omkring lösa. Det kändes som en mer ödslig by än den förra.
Vi fick sova över i ett bygemensamt hus för övernattande gäster. Byns barn blev alltmer nyfikna på oss och de kom och hälsade på.
Vi upptäckte vi detta uppsatta meddelande att byn skulle få besök av huvudstadens och denna bys gemensamma borgmästare för att fira danska drottningens födelsedag
15 april: En kort tur på isen
11 kmVi kom till Isortoq med oförbrukad reservdag. Fjorden hade gott om isberg, som vi dagsturade runt och fascinerades av -givetvis medförandes isbjörnsartelleriet, utifall att...Grönländarna har hundar som isbjörnsvakter, vi körde med......spadskramlor, elektroniska snubbeltrådstjutlarm, röda signalskott, hemkokt pepparsprej i blomspruta och hyrd bössa med blyslugs... men...vi slapp förmånen att träffa på levande björnar, fast med ett nyskjutet skinn hängades på tork borde det finnas färskt kött i bynStyckning och skinnberedning av isbjörn vägg i vägg med vårt sovrum.Jodå, ett kilo isbjörnskött bytte ägare och hamnade i grytan där den fick koka läänge med tanke på trikiner och brist på köttbesiktning...Enda plana området för fotbollsträning var på det kombinerade vandrarhemmet och kommunhusets trappa... byns ungar i alla åldrar uppskattade främlingar på besök, speciellt ”halvdansken” Per som dom nästan förstod vad han sa...
16 april
Hemresan inleddes med ”bagageincheckning” i handelsboden inkl. förhandling med Air Grönland om tidigare erhållen överviktsöverenskommelse...Men ”hur i h-e kan ni inbilla er att vi flyger pulkor” skällde piloten som ville passa på och uppfostra årets kommande inlandsiskorsande pulkfarare och vägrade ta pulkorna, vi fick lösviktsstuva bagaget - till sist blev det ett löfte om att hyrpulkorna skulle hitta hem på nåt vis... men visst fanns det pulkplats kvar i helikoptern...väl tillbaka på flygplatsen så var det bara att konstatera att Air Island tyckte det blåste för mycket så det blev ett dygns väntan på Hotel Kulusuk och dito flygplats... här snackar vi bort lite tid med Ammansalik’s museichef och två representanter för en Skotsk outdoor-akademi...
17 april
Åter i Reykjavik, picknicksmiddag i hamnen och sova över ännu en natt innan vi äntligen kom på planet hem. Spetsbergen, Bylot Island eller Lappland till nästa tur? Toppa denna tur blir svårt...
En bitvis kall men fin familjeskidtur i Ullådalen.
Ganska direkt visade det sig att Siris fötter var för kalla. Vi vände då och åkte mot vågffelstugan för att värma upp hennes fötter och pjäxor. Roligt spår dit, med en del utförsbackar.
I år är det sextio år sedan jag vandrade i Sarek för första gången, och de närmaste dagarna kommer min nya bok ut: Sarek – en biografi. Det är en ...
3 kommentarer
I våras reste jag runt i Angola och lyckades efter viss möda nå platsen där Charles John Andersson, en av Sveriges största upptäcktsresenärer vilar. ...
1 kommentar
Årets jul tillbringade jag i Skåne. Förutom det traditionella firandet med familjen tog jag tillfället i akt att göra några utflykter med kameran som ...
2 kommentarer
Under en tur genom västra Sarek mellan 21:a juli och 2:a augusti 2023 stannade jag i två hela dagar vid Alkavare kapell för att få träffa en god vän. ...
3 kommentarer
Sista dagen med fint väder i Sarek är det upplagt för en rejäl topptur. Efter en vilodag fortsätter kampen mot elementen och det blir dags att ...
2 kommentarer
Östra Grönland är ett av de sista jungfruliga territorierna på jordklotet. Med drygt tio års mellanrum har jag varit där. I somras (2025) med ...
5 kommentarer
