I år var det som upplagt för en tråkig och misslyckad påsk. Hur i hela friden kan det vara tillåtet för påsken - årets viktigaste skid- och skoterhögtid - att ligga veckan innan valborg? Mina förväntningar var reducerade till ett "det ska bli skönt att sitta i stugan och sticka och titta ut på regnvädret". För skitväder brukar vi ju ofta ha när vi åker till fjälls, och vad kunde vara värre än regn? Mycket riktigt så började ösregnet när vi hade två mil kvar.

Men så vände det. Det fanns tillräckligt med snö kvar i backarna för att man skulle kunna åka, och solen lyste från en klarblå himmel! Till råga på allt så formligen kryllade det av lämlar överallt. Den första kilade rakt över liftgatan när vi var på väg upp i första åket. Helt orädda sprang de över den vita snön, en och en. Det borde ha varit rena smörgåsbordet för en rovfågel.

Denna lilla krabat höll till mitt ute i nedfarten, och lät sig inte skrämmas av skidåkare:

Efter att mor och far varit ute och rekat i backarna tog vi med hela påskkärringfamiljen upp på kalfjället för lite påskfika. Vi var långt ifrån ensamma om den idén. Det var inget nöje att åka skidor, eftersom det var så mjukt (sockersnö, potatismos, slush - kärt barn har många namn), men det var ju helt kalas att man kunde åka upp och njuta av utsikten och värmen.

Eller som maken så rikigt påpekade - "Det är inte ofta det har varit så här varmt när vi har suttit ute på fjället på sommaren".

Med femtongradig värme kom våren snabbt. Dagen efter åkte jag ensam upp tidigt på förmiddagen, med fika och gummistövlar i ryggsäcken, för att göra en första minivandring. För säkerhets skull tog jag en bild av stället där jag lade pjäxorna, hjälmen och skidorna. Med mitt lokalsinne är det bäst att ta det säkra före det osäkra. Det hade ju varit trist att inte hitta tillbaka...

Bäst som jag satt och fikade kom ett gäng fjällräddare, eller vad de nu har för officiell titel. De var ute och kontrollerade snöläget i backarna, för att se var det fortfarande gick att ta sig ner, och var man måste stänga.

Den här killen var lite väl optimistisk, och fick promenera en bra bit innan han kunde sätta på sig skidorna igen. Trevligt med lite underhållning till förmiddagschokladen.

Härligt påskväder!

Senare under helgen visade det sig vara omöjligt att fånga en levande lämmel på bild. Till slut gav jag efter och förevigade denna insomnade lämmel som låg bredvid vägen.

Vanliga sorkar verkar också trivas i vårvärmen. Den här kilade framför fötterna på oss på tomten.