När mörkret fallit, drar vi på oss reflexvästar, pannlampor och tar med så många ficklampor som vi har batterier till. Sedan tar vi och promenerar skogsstigen i kolmörkret till kyrkogården där vi tänder gravljus och myser. Det är lite speciellt när man kommer upp så att man ser det upplysta kyrktornet mellan talltopparna. Den här tiden på året är det ju verkligen MÖRKT, och pannlamporna lyser inte långt. I år kom vi dessutom precis i tid till minnesgudstjänsten med kyrkokören och hela baletten. (Det slog mig att jag släpat med femåriga Ida till kyrkan tre helger i rad. Det håller ju inte för en ateistisk mamma som jag!) Men det är i alla fall skönt att komma inomhus efter en kvällspromenad. Efteråt ringer man bara efter far som får komma och hämta barnen med bilen. Jag glömmer aldrig första gången vi gjorde den här turen, när vi precis tänt gravljusen vid minneslunden. Helt plötsligt hördes ett plask och ett illvrål. Det var en liten pojke i tvåårsåldern som i mörkret inte uppmärksammat att det fanns en liten spegeldamm vid minneslunden, så han gick rakt ut och plumsade i med vinteroverall och allt. Hur kall ska inte den lille pojken ha blivit! Jag hoppas att de inte hade så långt hem...
Har börjat bli vuxen och lärt mig att uppskatta naturen och dess oerhörda rikedomar mer och mer. Jobb, barn och andra intressen inkräktar dock ganska mycket på den lilla tid man har, så jag kommer inte ut så ofta som jag skulle vilja. Har blivit mycket inspirerad av "Fjäderlätt vandring" av Jörgen Johansson.
Drömmer just nu om att vandra genom Liechtenstein, i Slovenien och i Norge.
Jag har också fastnat i Gör-det-själv-träsket. Det är ju roligt både att skapa, och om detgår, spara pengar på att göra själv istället för att köpa dyra märkesprylar. Har under vintern 2007-08 lyckats sy mitt eget lilla tvåmanstält, och är mäkta stolt. Under kommande vinter kanske det blir en lättviktsryggsäck. Vi får se.
Intressen: Friluftsmat, Fiske, Vandring, Foto, Utförsåkning, Resor, Styrdans, släktforskning, gör-det-själv
Etiketter:
Länkar:
Mars
2013:
April
2012:
Mars, April
2011:
April, Maj, Juni, Augusti
2010:
Januari, Februari, Mars, April, Juni, Juli, Augusti, November
2009:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, November, December
2008:
Januari, Februari, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December
2007:
November
O hur saligt att få vandra
Den här helgen är det många barn som drar på sig spökkostymen och drar mellan gårdarna i jakt på snask. Som den bakåtsträvande traditionalist jag är, tycker jag att sådana hedniska riter hör påsken till. Så jag har börjat skapa en egen liten allhelgonatradition med mina barn, när vädret så tillåter.
Med bil genom Sverige
I helgen var vi ner till Helsingborg med anledning av min bästa väninnas bröllop. För att spara på barnen så körde vi ner natten mot fredag. Barnen sov och märkte inte hur tröttande tretton timmar E4 i mörker är. Hemfärden däremot blev i fullt dagsljus (nåja, åtminstone halva sträckan) genom drygt halva Sverige. Aningens mer spännande! Det är fascinerande att se hur landskapet förändras, och jag tänkte mycket på mina vänner här på Utsidan, och vilka olika förutsättningar vi har för vårt vardagsfriluftsliv. Från det öppna skånelandskapet med sina bokdungar, via den branta bergiga sluttningen vid Vätterns västra kustlinje, djupa skogar och vidsträckta odlingslandskap, platt eller kuperat och sen alla underbara höstfärger i träd och på marken. Det blev lunch i Jönköping, middag i Örebro och sedan kisspaus i Tönnebro. En eloge till alla er som orkar köra så långt för att komma till fjällen, sommar som vinter. Men samtidigt gör ju resan målet mera värt. Det är intressant att se mångfalden och variationen, och att inse att det jag anser är Sverige, är exotiskt för någon annan.
Många ställen ville jag stanna till vid och utforska vidare, men det får vänta några år. Man kan inte få allt på en gång. Men någon gång ska jag tälta i en bokskog om våren, och någon gång om hösten. Jag vill paddla längs slingrande åar och vandra till uråldriga kultplatser. Det finns så mycket att göra!
Två koppar choklad
I lördags var det lite uppehåll en stund på eftermiddagen, så jag tänkte ta mig ut i skogen för att testa mitt nya lilla Metakök. Maken hade dessutom läst shoppinglistan noggrant och inte missat att han skulle smita in på Clas Ohlson och köpa esbittabletter, så nu hade jag allt jag behövde. Trevligt nog fick jag sällskap av Ida också. Som mamma slänger man ju pliktskyldigast alltid ur sig ett "Nu tänker jag gå iväg på promenad en stund - är det någon som vill följa med?", fast man VET att de oftast är glada att slippa. Men Ida drog som sagt glatt på sig stövlarna och hakade på.
Det var blött, regnigt och ganska mysigt. Svamparna i skogen har blivit alldeles svarta och deformerade. Vi kom till slut fram till det lilla ödetorpet i skogen där jag tänkte att vi kunde krypa in och åtminstone få lite skydd för regnet. En tom fönsterbräda blev ett utmärkt underlag för lilla köket. Vatten var med i en gammal sirapsflaska. Ida fick förstås den stora äran att tända på tabletterna, fast jag verkligen hade sett fram emot att få göra det själv. (Hade en killkompis som hade en sån där gammal esbitdriven ångmaskin när jag var liten, och jag fick naturligtvis ALDRIG tända på det heller...) Nåja, nästa gång är det kanske min tur...
88 gram
Nu har shoppingdjävulen slagit klorna i mig igen. Jag kunde inte hålla mig, utan traderade hem ett litet gulligt esbitkök "Meta 71". Det ser ut som en blandning mellan minikastrull och mugg, med en liten ställning där man eldar med esbittabletter. Ett puttigt litet kök på ynka 88 gram, som jag fick ge 20 kr plus frakt för. Återstår att se om det förmår värma vatten till en kopp choklad...För 20 kr har jag råd att chansa! Min man tycker att jag är lite charmig som införskaffar roliga prylar. För oavsett om den är användbar eller inte så är den ju riktigt genomtänkt och nätt. Det ska bli kul att testa den!
Allemanut på Alnö
I söndags var det äntligen dags för familjen Öhrnell att ge sig ut på höstens första Allemanut. Friluftsfrämjandet ordnar tipspromenader i trevliga omgivningar under en hel radda söndagar på höstarna, och det är något att se fram emot. Tycker i alla fall jag och maken. Äldsta dottern lyckades till slut gråta sig till att få slippa undan detta hemska, hemska, tråkiga sätt att slösa bort söndagsförmiddagen, så hon fick dispens att gå till en kompis i stället.
Ida verkade däremot må ganska gott av att få ha mor och far för sig själv, och såg fram emot utflykten.
