Mina Jörnisar och jag - det kunde ha varit ett liv på vägarna...

En friluftsblogg. Friluft såsomi kängor, ryggsäckar och tält. Och lite annat också kanske.

Nu, då och sen...

Min farfar hävdade alltid att historiens två bästa uppfinningar var gummistöveln och "kaffeflaskan". Det senare var det vi kallar termos. Som ung var han med och högg i skogen på vintern och... ja för den som upplevde 30-talets huggarjobb med läderstövlar och enbart kokkaffe så är det nog en fullt rimlig ståndpunkt. Vi vet ju alla hur underbart styrkande det är att snabbt få i sig lite varmt när det är lite kärvt och man är utsatt för väder och vind. Och hur underbart det är att inte vara blöt om fötterna. Även om man oftast bara märker det när man väl blivit blöt...

Birger 1977

Visserligen är det ju överlägset gott med kokkaffe men det kräver ju att man gör eld varje gång. Fast idag ställer man ju bara pannan på sitt enmanskök och vips så är det klart. Men så har det ju inte alltid varit. 

Koka över ska det ju göra...

Det är ingen märkvärdig tanke, men den fascinerar mig lika mycket varje gång den kommer till mig, det här med hur tidens och utvecklingens gång påverkar vårt levnadssätt. Det som igår var näst intill förutsättningar för överlevnad är nu föremål för lek och rekreation. Eller behandlas som ett särintresse.

Ett särintresse?

Förr levde man i skogen. I naturen. Till del med naturen. Men alltid på dess vilkor. Nu åker vi till naturen. För den har en tendens att alltid ligga någon annanstans nuförtiden. Och vi besöker den ett par gånger om året när vi lyckats klämma in det i våra späckade kalendrar. Dessutom tror sig rikets stora män och kvinnor kunna diktera vilkoren för dess fortlevnad som om vi skulle ha något egentligt val. Och vi andra säger att vi vet, men vi bryr oss inte särskilt mycket. Som om vi skulle kunna leva utan den men vi väljer att göra en uppoffring och låter den hänga med en stund till. Den är ju så trevlig att åka ut till ibland.

En liten sjö i södra Östergötland

Jag är ju naturligtvis lika stor kålsupare som de flesta andra i den här frågan. Senast igår tog jag bilen 3km till motionsspåret för att väl där springa en dryg mil, bara för att ta ett exempel. Har ni hört nåt så urbota dumt nån gång?!? 

Vi ska inte gå bakåt i tiden. Vi ska inte sluta åka till fjällen fastän vi bor i södra delen av landet. Vi ska fortsätta att bege oss till skogen. Till naturen. Om vi nu inte anser oss bo där redan. Vi borde bara tänka efter lite till, före. Vi borde försöka låta det få vara lite knöligare. Kanske lite svårare. Kanske lite långsiktigare.

En annan sjö i Östergötland

Då kanske upplevelsen till och med blir större. Prestationen blir mer beundransvärd och känslan av att ha uträttat nåt ännu större. Jag menar...om jag springer de tre kilometrarna till löpspåret, sen kör milen och sen springer hem så... ja ni fattar. 

Översatt till friluftslivet blir det kanske att göra som hustrun och hennes kompis förra helgen; ta tåget till en av länets alla småleder och gå till nästa station. (Eller busshållplats för den delen om man nu skulle ha turen att bo i ett län där all landsbygdstrafik inte är nedlagd....)

Gotländsk drivved

Kort och gott tror jag att vi skulle må bra på alla möjliga sätt om vi som människosläkte växlade ner lite. Det kommer aldrig bli som förut, och ärligt talat är det nog inget att stå efter heller. Sådär oerhört mycket enerig och resurser verkade man inte anse sig haft råd att lägga på långsiktighet och naturhänsyn då, när man var utelämnad åt naturen. Då när man levde i den. Möjligen var man aningen mer ödmjuk inför dess krafter av den anledningen än vi är nu. Men att man tog särskild mycket hänsyn vet jag inte om jag tror på. Därför finns det bara en väg till framtiden och den är frammåt! Och som Winnerbäck uttrycker det: "Det var inte bättre förr, men det ska bli bättre framöver..."

Åt vilket håll ligger framtiden... egentligen? Och måste det vara vatten i vägen?

Vi har det gott nog ställt nuförtiden och är tillräckligt förståndiga att börja göra rätt. Att återigen börja beundra och respektera naturen. Fast att skriva det här är väl att sparka in öppna dörrar.... Hänger man på Utsidan har man antagligen ett ganska väl utvecklat intresse för naturen. Visst har vi väl!?!

Lördagsbrasan

Ähh, blev bara lite filosofisk. Fortsätter väl som förut antar jag, men kanske, kanske lite mer eftertänksamt. Eller var det förtänksam jag skulle vara? Jo, så var det nog. Helgens ord som skall in på vågrätt ett; 13 bokstäver: förtänksamhet. 

God tur!

Fyra exempel på mer jordnära förtänksamhet

Inlagt 2016-10-02 21:34 | Läst 5706 ggr. | Permalink
Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2016-10-03 07:30   Håkan Friberg
En härlig liten fundering du presenterar här. I sanning tänkvärd. Det där med att åka bil till motionsspåret... Jag känner mig träffad. Fast det är inte till motionsspåret jag åker utan bara ut i naturen. Varför inte ta bussen eller cykeln? Jag läser med glädje Jesper här på Utsidan. Han gör som jag skulle vilja. Och jag har på allvar provat på det - en gång: Buss från Örebro till Hällefors - Vandra till Kopparberg längs Postleden - tåg från Kopparberg till Örebro.
Men går de att göra i större format? Jag börjar så smått fundera på att göra en fjällvandring med tummens hjälp...
Tack för lite inspirerande filosofi. :-)
 
Svar 2016-10-03 12:01   Nyingen
Kul att du gillade den.
Klart det går att lifta till fjällen. Tar lite längre tid kanske. Är lite knöligare. Men går det att cykla till Mt Everest och hem igen som Kropp gjorde borde det gå att lifta till fjällen 😜
God tur och lycka till!
Ps. måste kolla upp postleden!
 
2016-10-05 15:59   ulindh
Trevligt att läsa, jag håller med dig i dina funderingar. Mycket går ju på "gammal vana" och det är väl där en hel del av oss får börja och så får vi se till att bli lite mer förtänksamma.
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

Logga in